Valet föll på att inte upplösa NATO för att inte förlora den amerikanska påverkan, politisk och ekonomisk, över Europa. Den enda existerande militäralliansen i Europa (ett sätt att hålla Europa underkuven) skapade naturligtvis farhågor och tvivel i Ryssland om att behöva ställas mot ett krigförande NATO. För att eliminera alla farhågor gav Bush genom sin utrikesminister James Baker försäkringar- och flera representanter för Västländer gjorde detsamma- att Nato "inte skulle expandera till Östeuropa" och skulle därmed inte utgöra ett militärt hot mot Ryssland.
Som en mothandling skulle den Ryska regeringen tillåta Östtysklands (DDR) återförening med Västtyskland (FRD) till bildandet av en egen suverän stat (BRD) inom NATOalliansen. Och så blev det.
Men saker förändrades 1994 och ännu mer 1999.
Bushs löfte höll inte mer än tre år. Under två år mellan 1994 och 1996 lanserar USA en ny aggressiv och militaristisk utrikespolitik vilken fick namnet
Kalla Kriget II (1999-).
Perioden mellan 1994-1996 influerad av neokonservativa i USA till förmån för en unilateral nyimperialistisk utrikespolitik, pressade det Republikanska Partiet Presidenten Bill Clinton att i sina tal klargöra att den amerikanska administrationen inte längre skulle respektera löften som gavs till Ryssland av Bushadministartionen dvs att NATO inte skulle expandera "ett enda meter Österut".
Tanken var att det vore vansinnigt för Clintonadministrationen att inte dra fördel av den extrema ekonomiska försvagningen, i princip en kris, i Ryssland för att omringa landet militärt.
I Oktober 1996 klargjorde Clinton officiellt att NATOutvidgninen var en viktig del av den amerikanska utrikespolitiken och han erbjöd de forna Warszawamedlemmarna och post-sovjetiska staterna att ansluta sig till organisationen. I Mars1999 började NATO att förflyta sina gränser närmare Ryssland genom att tre länder- Ungern, Polen och Tjeckiska Republiken blev officiellt medlemmar. Jeltsin blev bestört. "Det vore att förklara krig mot Ryssland" anmärkte han men ingen brydde sig. Senare 2008 erbjöds Georgien och Ukraina att bli medlemmar i organisationen.
Inte nog med det, samma månad och samma år, valde Clinton att kringgå FNs stadgar (Artikel 51) som förbjuder aggressivitetshandlingar och valde att under NATOs paraply initiera en från luften bombningskampanj i Jugoslavien, mot serbiska militära mål med avsikt att tvinga landet till kapitulation och splittra det i sex mindre enheter. Från den dagen blev FNs öde beseglat. USA framställde FN som en de facto impotent organisation som inte hade något att tillföra i frågan om att förhindra eller stoppa anfallskrig.
Sedan dess har den amerikanska regeringen förlitat sig på NATOs militära kapacitet för att rättfärdiga militära interventioner runt om i Världen.
When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.