Epidemin i Väst: Russofobi, hat och rasism

En av människosläktets mindre tilltalade förmågor har alltid varit att nyttja överdrifter, halvsanningar och rena lögner för att manipulera sina medmänniskor och den allmänna opinionen med avsikt att uppnå vissa mål, tillskansa sig fördelar eller skapa en upphaussad situation för att rättfärdiga sina handlingar.

Att avhumanisera, demonisera, svartmåla, kränka och förolämpa är en del av denna strategi. Och det är inget nytt fenomen, i synnerhet när det gäller Ryssland.

Trots ansträngningarna från Västvärlden under flera hundra år att underkuva Ryssland och splittra landet har denna politik inte fungerat. Västs eviga fiende sedan 1700-talet har stått emot i princip svenska kungar (Gustav Vasas tid), Ottomanerna, Frankrike, England, Napoleon och Hitler. 

Västs brist på insikt om den ryska kulturen och den ryska mentaliteten har alltid utgjort dess svaga punkt. Istället för att söka försoning med Europas största land, vänskapliga relationer, ekonomiska och politiska incitament har man valt att utmåla Ryssland som européernas största hot. Ett hot som endast finns i i vår fantasi. Ett hot som aldrig existerat. Ett imaginärt hot som lett till miljontals människoliv, ekonomisk stagnation och politisk splittring i Europa.

Guy Mettan, 27/12, journalist, författare och riksdagsman i Schweiz skriver i sin bok: "Västvärlden har alltid använd sig av falska berättelser för att rättfärdiga attacker i Ryssland", 2017. "Användandet av falska dokument och instrumentaliseringen av rädslan om Ryssland utgör ett diakroniskt motiv i Västvärldens politik ". Mettan anser att "Västvärlden i århundranden har nyttjat falska dokument och narrativ för att rättfärdiga politiska och militära attacker på Ryssland".

Att misskreditera Ryssland är inget nytt fenomen. Den har religiösa, historiska och geopolitiska rötter. Den är djupt förankrad i västvärldens ande sedan den uppkomna schismen mellan katoliker och ortodoxa kristna ca 1 000 år sedan. I 1000 år har svartmålningen, demoniseringen och obefogad religiös propaganda mot de ortodoxa kristna som "de onda" pågått och lett till en historisk hysteri av russofobi. Hatet mot de ortodoxa, först mot det Bysantiska Imperiet och senare mot Ryssland ledde många gånger till samarbete mellan Västs kristna och Ottomanerna muslimer. Ett koalition mellan katoliker/protestanter och muslimer mot de ortodoxa kristna. 

Under Peter den Stores tid (1672-1725) dök plötsligt upp ett falskt dokument som framställde Ryssland som den imperialistiska makten som strävar efter att "erövra Väst och påtvinga sin hegemoni över Europa". Detta dokument, "Peter den Stores Testamente" finns bevarat i Frankrikes hemliga arkiv och publicerades för första gången 1812 av Charles-Louis Leziur, en av Napoleons propagandister.  Avsikten med dokumentet var att försvara invasionen av Ryssland inför det franska folket och den allmänna opinionen. 

Men Rysslands hjälp förlorade Napoleon kriget 1815. Napoleon avsattes och förlorade Frankrike både sin militära status och politiska hegemonin i Europa. England och Ryssland var nu de drivande makterna i Europa. Ryssland befriade Schweiz och Österrike som blev självständiga stater. Sakta men säkert insåg England att Rysslands makt började öka och ville inskränka den ryska påverkan i Europa. 

England tog över Frankrikes propagandistiska verktyg och översatte testamentet till engelska. En intensiv propaganda från den engelskan media/etablissemanget som framställde Ryssland som despotiskt, hotfullt och expansionistiskt började forma sig för att misskreditera Ryssland och i förlängningen rättfärdiga en invasion. 

Denna avskyvärda lögnaktiga och propagandistiska linje nådde sin höjdpunkt 1853 då engelska, franska, italienska, ottomanska, grekiska mf trupper skickades till Krimhalvön för att bekämpa ryssarna och stoppa den imaginära erövringen av Europa. Ett preventivt krig mot Ryssland ansågs oundvikligt.

I slutet av 1870-talet erkände Frankrike att dokumentet var falskt och utgrundat. Men det hindrade inte att rysskräcken bestod och den antiryska hållningen förändrades inte. Mettan betonar att dessa narrativ påminner om dagens intensiva retorik om rysk önskan att invadera och erövra Europa.

Under 2a Världskriget blev Ryssland föremål för nazityskarnas hat och rasism. Det ryska territoriet skulle bli en del av det tyska "lebensraum". Den ryska befolkningen skulle bli de moderna slavarna: livegna. Det ryska folket skulle genom sitt anletes svett och blod sörja för det tyska välståndet.

Efter 2a Världskriget och den "försvars"organisationen NATO:s bildande fortsatte propagandan om ryssarnas avsikt att underkuva Västeuropa. Detta även under fredsdecenierna som följde. När Warszawapakten bildades 6 år senare för att hindra den kollektiva Västs militära ambitioner och dess militära utvidgning österut uppfanns narrativ om hur de ryska barbarerna skulle tillintetgöra den europeiska kulturen. 

Rysskräcken kan som bäst beskrivas som hat, rasism och en känsla av överlägsenhet mot de slaviska barbarerna i Öst. Förutom den religiösa schismen och sedan 1500-talet illvilja mot Ryssland har landets geografiska läge utgjort en källa för avund. Världens största land med sina enorma resurser som sträcker sig från Europa och Asien till Nordamerika och dess geopolitiska strategiska position har alltid upprört Västvärlden. 

Precis som på 1700-talet då behovet av en fiktiv fiende var avgörande för aversion och invasion av Ryssland är dagens ryska hot en fabricerad konstruktion. Enligt Mettan visar denna historiska paradigm att instrumentaliseringen av falska dokument utgör en diakroniskt motiv av Västs politik som återframträder i olika former tills idag.

Ju starkare Ryssland är desto större blir aggressionen mot Ryssland. Västvärlden med den ekonomiska eliten trodde att Sovjetunionens kollaps under 1990-talet skulle medföra enorma ekonomiska fördelar för globaliseringsgamarna genom att splittra landet, försvaga den och underkuva den. Det misslyckades. 

Den antiryska hållningen förändrades inte. Russofobi och -hat präglar hu hela Västvärldens dominerade medier, den politiska och ekonomiska eliten som fungerar som ett ideologisk samlingspunkt i propagandan för utökad stöd till Ukraina.  

Intensiv antirysk propaganda, agitation och desinformation om de onda ryssarnas avsikt att erövra hela Europa har fått fäste i befolkningen hjärna. Att anti-Putin hysterin förstör den europeiska kontinenten politiskt, socialt, kulturellt och ekonomiskt verkar ingen bryr sig om. Att Europa har tappat kontrollen och dominansen i Världen verkar inte bekomma någon. 

Idag terroriserar de europeiska krigshökarna den europeiska befolkningen med det ryska hotet för att skära ner de offentliga utgifterna och förstöra socialförsäkringssystemet som har tagit decennier att bygga upp.

Europa förbereder sig för omåttliga utgifter för att bilda en allsmäktig militär och investeringar för att täcka det teknologiska gapet med omvärlden. För att lyckas tillämpar EU en riktad strategi att odla rädsla genom att använda det ryska hotets spöke som den yttersta förevändningen.

Det som gömmer sig bakom den retorik är att legalisera transfereringar av enorma resurser från socialförsäkringssystemet till militärindustrin och den teknologiska utvecklingen.

För att lyckas med det kommer EU att bli tvungen att tillgripa metoder för att manipulera den allmänna opinionen. Olika propagandaverktyg kommer att nyttjas för att dölja misslyckanden.

Den europeiska ledningen kommer i deras försök att dölja de totala politiska, ekonomiska och militära misslyckanden att använda sig av tvivelaktiga metoder för att påverka det kollektiva medvetandet. Att åter rikta in sig på Ryssland framträder som ett mycket lägligt sätt att bortförklara nedskärningarna i de sociala förmånerna och kanalisera resurserna till militära program och militärmateriel.

Det är kraft i lögnerna. Men det är större kraft i sanningen.