Gladio-operationerna i Europa och Sydamerika är typiska exempel på att inga människoliv är värda mer än målsättningen att ingen får gå emot USA och storföretagens intressen som de flesta ägdes/ägs av amerikaner och nazister. Att omringa och splittra Sovjetunionen/Ryssland i mindre delar för att kunna lägga vantarna på landets resurser har alltid varit av avgörande betydelse. Ukraina är det senaste (men absolut inte det sista) exemplet på att USA/NATO/EU inte drar sig för någonting som kan hindra vägen mot total politisk och ekonomisk dominans. Människor dör, länder förstörs men vem bryr sig längre? Bilden är inte annorlunda idag än vad den var för 70 år sedan.
Under andra Världskriget var USA (och flera andra länder) och Sovjetunionen allierade. Men så fort kriget tog slut engagerade dem sig i uppbyggnaden av två starka antagonistiska "defensiva" militära allianser. 1949 var USA huvudaktör i bildandet av den Nordatlantiska Organisationen-NATO, en "defensiv" militär allians av initialt 12 länder (USA, England, Nederländerna, Belgien, Kanada, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Portugal, Danmark och Norge). Idag har organisationen 32 medlemmar inklusive Sverige och Ukraina på väntelistan.
NATOs officiella målsättning var att skapa en motvikt till Sovjetunionens militära styrkor stationerade i Centrala och Östra Europa efter Andra Världskriget.
I NATOs Artikel 5 kan man läsa att "en militär attack på en eller flera medlemmar i Europa och Nordamerika skall anses vara en attack på samtliga...om en sådan attack sker...i enlighet med FNs stadga Artikel 51 aktiveras rätten till individuell eller kollektiv självförsvar att hjälpa den attackerade eller de attackerade, att individuellt eller kollektivt vidta sådana aktioner som anses nödvändiga, inklusive nyttjandet av militär styrka för att återskapa och bibehålla säkerheten i det Nordatlantiska området."
Sex år senare, 1955, bildade Sovjetunionen den militära alliansen Warszawa Pakten som en motvikt till NATO, bestående av 8 europeiska medlemsländer (USSR, Albanien, Polen, Rumänien, Ungern, Östtyskland, Tjeckoslovakien och Bulgarien) med samma avsikt att komma till kollektiv försvar i fall något/några länder inom alliansen blir angripna.
Märk väl att så fort Andra Världskriget var över började det ideologiska kampen mellan de forna allierade. Kriget mellan de demokratiska och liberala demokratierna ( en skillnad som jag aldrig begripit) i Väst med USA i spetsen och det kommunistiska, autarkiska i Öst med Sovjetunionen. I mer än tre decennier tjänade dessa två militära "försvarsallianser" som motvikt till varandra genom olika avskräkningsmekanismer för att upprätthålla maktbalansen i Europa.
1991 upplöstes den östeuropeiska Warszawapakten när Sovjetunionen föll sönder efter en allvarlig politisk kris i december 1991 och ersattes med den Ryska federationen med 15 nya stater. Därmed avslutades det 36åriga Kalla Kriget.
Plötsligt uppstod problem för NATO som inte hade en potentiell fiende och inte hade egentligen ett existensberättigande. I alla fall inte som en motvikt till Ryssland för att försvar Europa. Den amerikanska regeringen blev tagen på sängen och President George H. W. Bush hade två val: antingen upplösa Västvärldens militära allians eller att omorientera dess mål och hitta nya uppdragWhen you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.