Är det inte dags Europa?

De europeiska politikerna representerar inte längre det europeiska folket och den europeiska media tjänar som propagandaministeriet för Washington. De europeiska politikerna vågar inte trotsa USA och den europeiska media har förstört sin trovärdighet.

Är det inte dags, efter nästan 100 att föra en självständig utrikespolitik för Europas bästa och sluta vara en hejaklacksledare för Washington?

USA har med Europas och i synnerhet Englands obestridliga hjälp intervenerat vid otaliga tillfällen överallt i M. Östern för att få kontroll över oljan och dess flöde. Kriget mot Saddam och Irak, bombningarna mot Gaddafi i Libyen, hotet mot Assad i Syrien allt på grund av oljan. Att sätta upp korrupta regimer, störta demokratiskt valda regeringar och utan betänkligheter ansluta nybildade stater ur ruinerna av sönderbombade länder till korrumperade organisationer är ett annat utmärkande drag för Europas politiker. Allt för att behaga USA och underlätta dess väg till global dominans.

Europa kan inte längre offra tusentals kanske tiotusentals unga människors liv för att kriga och försvara amerikanska ekonomiska intressen. Inte nog med det. De europeiska tidningarna och media i Europa ägs av några miljardärer som förkastligt stödjer de amerikanska intressena. Det vore mer önskvärt att europeisk media försvarade den europeiska sammanslagningen och dess ekonomiska intressen istället för att springa ärenden åt USA.  

Bristen på egen europeisk utrikespolitisk målsättning försvagar Europa inför relationerna med USA som ser Europa som en del av sitt imperium. USA  kräver lydnad och uppoffringar. Och gör man inte det är risken att destabiliseras och tillintegöras överhängande.

Västmedians hysteri över Ryssland förstärker uppdelningen mellan Väst och Öst genom obekräftade anklagelser om "Rysslands aggression". Bristen på förtroende på dollarn befäster ytterligare misstron som utkristalliserar sig i handels, energi och idéernas krig. Så länge konflikten håller sig inom den "mjuka krigsföringen" går det kanske an men det finns inte anledning för Europa att stödja USA i sin iver att minimera och underminera Ryssland som för tillfället utgör det största hotet mot USA:s världsdominans.

Mediakriget börjar också bli allt mer påtaglig. Ett krig som lider brist på undresökande journalistik där viktiga frågor inte uppmärksammas utan istället koncentrerar sig på att demonisera, kränka och förlöjliga. Allt för att vi skall bli distraherade och inte orka och inte heller vilja ta reda på sanningen.

Frågan som européerna borde ställa sig är: Vill vi ha USA som den styrande och reglerande makten på jorden? Vill vi ha en okontrollerbar och cynisk makt som bestämmer över Europas välbefinnande utan möjlighet att påverka vår egen politik, ekonomi och civilisation? Vill vi ha megaföretag som föreskriver hur vi skall tänka, vad vi skall handla, hur vi skall klä oss och hur vi skall bete oss? JAG VILL INTE DET. Varken från Väst eller Öst. Jag vill fortfarande tänka själv och handla därefter.

Att försvara USA betyder att försvara Korporatismen vars enda intressen är att maximera sina vinster. Oavsett medel och konsekvenser. När megaföretag och institutioner börjar genom en marionettregering ta kontroll över det politiska beslutsfattande och ett lands skulder försvagas de demokratiska institutionerna inklusive media som inte längre kan eller vill ta upp kampen mot exempelvis storbankerna eller storföretagen.

Berlinmuren föll och alla naiva och småaktiga människor trodde att nu äntligen skulle Europa staka ut sin egen väg där politiska institutioner och upphöjda politiska ledare skall föra oss framåt mot en öppnare värld. En värld där vi alla tillsammans kunde besluta över våra liv. EN VÄRLD DÄR ANDRA VÄRDEN ÄN GIRIGHET SKULLE UTGÖRA VÅR LEDSTJÄRNA. Vad vi bedrog oss.

En annan mur, osynlig, mer hotfull, mer skrämande dök plötsligt upp. En mur som talar om för alla andra "är du inte på vår sida av muren ser vi till att du blir det, på ett eller annat sätt."

På andra sidan muren finns de onda, de aggressiva, de som hotar vår livsstil, vår demokrati, vår girighet. Vår demokrati i Europa idag utmärker sig av ett enormt tomrum mellan den politisk-ekonomiska eliten som styr vårt handlande, den etablerade media som styr vårt tänkande och folket.

Vår demokrati har återigen vald att skapa en allt större polarisering mellan Väst och Öst och den ryssfobiska hysterin i media är inte en tillfällighet utan ett noggrant utarbetat mönster: konstant fabricering av fakta, förlöjligande och personliga angrepp på personer som inte böjer sig för vår demokrati. Ni minns väl: "rysk aggression", i Ukraina, "rysk plan" företa sig skrämseluppdrag över Europa, "rysk ubåt" attackerar Sverige, "KGB mördaren" Putin personligen ansvarig för det mm. Denna ihållande illvilliga och uppsåtliga fabricering som hjärntvättar oss underlättar att se rapporter om "ryska konvojer", att "Ryssland sköt ner det malaysiska planet", att "Putin dödade min son" och framställs som om de vore etablerade fakta.

Droppen är naturligtvis när Ryssland anklagas för det VI gör. Trots att det är vi - USA-ledda militära sammarbetsorganisationen NATO- som expanderade österut och befäste de aggressiva alliansen vid Rysslands gränser anklagar vi Ryssland att de "befinner sig vid NATO:s tröskel". Eller att det är Ryssland som är angripparen som invaderar Ukraina när det är Kievjuntans trupper uppbackade av oss européer som invaderade de östra delarna för att de vägrar att erkänna statskuppen.

Mönstret kan inte döljas längre. Välj ut målet, frys ut det, personifiera det, polarisera det och demonisera det. Lägg till ekonomiska sanktioner som förhoppningsvis (vår förhoppning) stryper ekonomin i landet för att få folket att skylla på Putin personligen. Samma propagandaformula användes mot Milosevic, Saddam, Gaddafi, Assad.

Den politiska eliten och den etablerade media i Europa verkar inte bry sig om vad som är sant så länge våra utrikespolitiska mål försvarar de amerikanska ekonomiska intressen. Vi kan inte lita på våra politiker längre. Inte heller kan vi lita på den europeiska media.

Tomrummet gör oss osäkra, känsliga och bräckliga. Därför längtar vi att tro på något eller någon.

Vi väljer att tro att vi är på de godas sida. Vi väljer att tro att våra politiker alltid handlar i enlighet med vad som är bäst för oss. Vi väljer att tro att medierna aldrig skulle ljuga för oss.

Vi väljer att blunda för sanningen. Sanningen håller oss vakna på natten