Vad ?? Vilken Demokrati???

Demokrati: från grekiskan demos(δημος) som betyder ”folket” och krató(κρατω) som betyder ”makt”. På grekiska dimokratía betyder folkvälde; bokstavligen tolkad folkmakt eller folkstyre. Till skillnad från t ex Theokrati= Gudsstyre, Gudsvälde.

”All offentlig makt utgår från folket och…….”. Det är grunden för att ett land skall kalla sig för demokratiskt och det är denna grundlag som utgör stommen för alla staters demokratiska styrelseskick. Det är med andra ord FOLKET, MÄNNISKORNA på gatan, på arbetsplatserna, på restaurangerna, på sjukhusen, på åkrarna mm som har den offentliga makten.

Det betyder också att inga beslut- politiska, ekonomiska, religiösa, samhällsenliga- får fattas av andra än FOLKET, de boende i gemenskapen som kallas Stat.

Det betyder också att FOLKET fattar sina beslut när det vill och krävs.

Det betyder också att när beslut fattas över huvud på FOLKET skall förklaringar krävas och domar falla.

Så förstår jag innebörden av ”All makt utgår från folket”. Autonomi???

Problemet med demokrati uppstår när man skall

definiera det styrande folket och vilka förutsättningar som måste uppfyllas för att folket skall förverkliga sitt rätt att styra. Ytterligare ett dilemma uppstår när man skall tolka demokratins villkor och former.

Direktdemokrati dvs det omedelbara beslutsfattande utövas i sin grundläggande form vid allmänna sammankomster antigen vid bestämda tidpunkter eller när behovet uppstår. Den representativa- indirekta- demokratin är ett verktyg för dominans och inskränkandet av  folkets makt över besluten som styr deras liv. Legitimiteten av de styrande idag undanröjs av systemet självt- representativa- eftersom folket varken kan och eller får delta i viktiga eller obetydliga politiska beslut.

I den utövande demokratiformen idag inskränker sig folkets del i makten primärt i dess roll att vart fjärde eller femte år att välja representanter som skall tillgodose dess intressen och behov. Den alltmer påtvingade förvrängda människobilden som okunnig, desperat eller ointresserad av den samhälleliga utvecklingen har lett till att den politiska makten utövas främst av bl a ekonomiska organisationer och institutioner, olika intresseorganisationer och påtryckningsgrupper och massmedier.

För att ytterligare underminera folkets suveränitet har man uppfunnit ännu en mekanism för att avlägsna makten från folket. Globaliseringen. Att sammanfläta världens ekonomi i händerna på några få transnationella ekonomiska organisationer och institutioner innebär att avgörande nationella politiska beslut styrs av ansiktslösa och främmande element i syfte att…

De ständigt upprepande lögnerna blir den största sanningen.

Nutidsproblem med demokrati

1.      Den existerande oligarkin

2.      Den förödande konformismen

3.      Den ekonomiska ojämlikheten

4.      Den politiska expertisen

5.      Bristen på verklig demokrati

Livet under oligarkins demoner

I vår utvecklade och relativt liberala sfär av stater är demokratibegreppet i allas läppar. Vi tror oss leva i en demokrati när den verkliga regeringsformen är oligarkisk. Visst förekommer vissa liberala aspekter i den oligarkiska regimen; vissa mänskliga rättigheter, fri press mm. Men tittar man djupare i träsket vem som verkligen regerar och hur många som verkligen har makten i sina händer upptäcker man att det endast är en obetydlig del av samhället som styr och ställer. Det är en liten del av som spelar en avgörande roll i alla maktformer.

Lägger man ihop den så kallade politiska klassen, experterna inom ekonomin, människorna som verkligen spelar en avgörande roll i att manipulera den allmänna opinionen, i synnerhet  massmedian hamnar den delen kanske inte över 0,1% av de röstberättigade.

I Sverige skulle förmodligen den delen av den styrande eliten inte vara flera än kanske 1 000 personer.

Dator-, televisions- och konsumtionsneuros. Förödande konformism.

Under årtusenden har människorna stridit via frihetsrörelser med avsikt att skapa självstyrda och autonoma stater. Från Atens storhetstid under direktdemokratin, genom romarrikets påstådda demokrati och Medeltidens bourgeoisie har människorna alltid försökt att grunda  stater att vara självstyrda. Efter många och hårda strider och som ett resultat av dessa strider, i vilka den lägre medelklassen och arbetarklassen spelade en avgörande roll som de demokratiska institutionerna instituerades. Dessa var inte ett skänkt från ovan eller från de styrande. Inte heller från kapitalisterna eller som en följd av det ekonomiska systemet. De skapades genom högar av döda kroppar och floder av blod.

Var är ni alla idag? Var är vi alla idag?

Har den politiska likgiltigheten tagit över? Tillbakadragandet från det offentliga? Har oansvaret, cynismen och kallsinnighet inför de sociopolitiska frågorna blivit ett sätt att leva, att överleva?

Var är alla vi som genom inspiration av tidigare tänkare och banbrytare borde tag steget att bekräfta oss själva som skapare av historien? Av vårt eget öde?

Det räcker inte att acceptera att den nuvarande situationen av passivitet och alienation från den politiska processen är ett resultat av konspirationer, manöver, manipulationer och lögner av det styrande skiktet.

Att dessa satans gycklare kan håna oss beror på att de tror att de inte kan  bli straffade. Att de är alltför starka för att bli omkullkastade från sin tron. 

Att vi inte kan förmå oss att ta oss ur hjärntvätten och den själsliga indoktrineringen och enbart viftar med armarna och rycker med axlarna är ett tillstånd som vi väljer att finna oss i. Det är just för att människorna blir, blivit och fortsätter att vara likgiltiga och oberörda inför det privata och det offentliga livet som tillåter gycklarna att förminska, förlöjliga och insvepa oss in en allt djupare känsla av maktlöshet och vemod.

Nej det räcker inte att tro att vi inte kan åstadkomma någonting.

Det räcker inte att säga ”jaaa, jag vet, jag vet, de är skurkar” rycka på axlarna och fortsätta försätta sig i ett stämning av håglöshet genom Tv- och konsumtionsonani.

VAKNA!!!

Den ekonomiska ojämlikheten

Efterkrigstiden har varit en period av ekonomisk tillväxt, stabilitet och välmående i vår omedelbara närhet. Men det är inte förrän nyligen- slutet av 70-talet genom liberalismens pånyttfödelse- som vi nått verklig frihet: individualismen, påstås det av vissa.

Individualism: åsikt som hävdar individens rätt och värde gentemot samhället. Individualismen förenas oftast med uppfattningen att samhället kan endast förstås och förklaras genom individernas beteende och åsikter vilka ytterst avgör samhällsutvecklingen.

Den moderna individualismen: Adam Smiths ekonomiska teori, enligt vilken individens fritt utvecklade egenintresse gynnar det allmänna bästa. (Solens Stat beskriva)

Den ekonomiska ojämlikheten och klyftorna mellan de ekonomiskt priviligierade och massorna kan aldrig skapa ett harmoniskt samhälle grundad på frihet.  Verklig frihet kan endast uppnås när det föreligger politisk frihet. Det är avsaknaden på politisk frihet som möjliggör den politiska och ekonomiska ojämlikheten. I vårt frihetsbegrepp – de västorienterade länder som lyder under det nyliberalistiska oket- är det allmänt accepterad att det priset vi måste betala för att kallas ”fria” är just bristen på politisk frihet och ekonomisk ojämställdheten i samhället.

Det är just den destruktiva ekonomiska kraften hos de få som möjliggör bristen på politisk frihet. I alla länder det en priviligierade politisk klass som befinner sig i en ojämförbar fördelaktigare politisk position. Den vanliga medborgaren, bonden, servitören, taxichauffören, konduktören och andra har inte samma politiska rättigheter som medlemmarna i den härskande politiska klassen. Och på grund av den enorma ekonomiskaska ojämlikheten som det nyliberala systemet tillåter kan det inte finnas politisk likställdhet.

Det är inte svårt för de som besitter makt och pengar att genom uppköp och monopolisering av olika media styra informationsflödet eklektiskt för att påverka och manipulera  människors tankar åt det ena eller andra hållet. På så sätt förvandlas den ekonomiska ojämlikheten till politisk.

Ett samhälle med fria medborgare förutsätter verklig jämlikhet.  Med jämlikhet menas verklig politisk jämlikhet där lika möjligheter för aktivt deltagande i uppbyggnaden av institutionerna och utvecklande av alla maktformer i samhället är en förutsättning.

Idag är politisk jämlikhet en chimär.  Sann politisk jämlikhet är en omöjlighet i ett samhälle med nuvarande form, struktur och gestaltning när den ekonomiska ojämlikheten är så stor.

Genom årtusenden har det varit omöjligt att kunna etablera en oantastlig skiljevägg mellan den ekonomiska och politiska sfären. De med stor ekonomisk makt i sina händer kommer ovillkorligen och av nödvändighet och oavsett intentionerna att omvandla den ekonomiska makten till politisk makt.

Myten om den politiska vetenskapen

Låt er inte luras. Att insjunkna i apati, likgiltighet och cynism är att resultat av långtgående analys och planering. Organiserad och systematiserad. I likhet med arvsynden där vi aldrig kan bli fria från vår synd – vad det nu innebär- har vi infiltrerats och indoktrinerats av en central kapitalistisk fingerad känsla om myten om kunskapen, om experternas vetenskap om människorna som vet. Hur många gånger har vi inte upplevt känslan ”jag förstår inte vad de säger”, ”varför gör de det?”. Det är denna uppdiktade känsla som utgör grundstenen i huvudstrukturen i samhällshierarkin vilken naturligtvis är helt främmande för varje demokratisk institution.

Denna myt är idag så rotad i människornas psyke att det omöjliggör varje anständig försök att förstå vad som försiggår omkring oss. Denna känsla av förminskning och förtryck är inget annat än ytterligare ett verktyg att förblinda oss i vetskapen om att de som är på topp ”kan det här bättre”, de är bättre utbildade, de är experter mm. Vad vet jag? Vad kan jag?”

De som leder och regerar skall vara kvalificerade att leda och styra dvs människor med  kunskap om vetenskapen, tekniken att regera. Denna destruktiva inställning skapar en repressiv reproducerande byråkrati med monopol på kunskap och institutionerna.

Byråkratin har alltid varit demokratins fiende. Staten skapar en byråkratisk kår som småningom exploaterar, förtrycker och förvandlas till den absoluta härskarklassen.

Det går inte längre att nöja sig med att tycka att ”de” har all makt och att vi inget kan göra.

Vi kan inte längre låta oss förvandlas till viljelösa får som en demagogisk herde drar vid näsan. Mycket av vad det som händer omkring oss är vi själva ansvariga för. Vi måste ställa oss själv vid skampålen när vi låter oss bli styrda.

Vi är själva lika stora medbrottslingar till att låta andra besluta över våra tankar, handlingar och liv.

VAKNA!!!

Djävulen segrar när de goda inte gör något.

Skall jag nu lämna ut rättvisa och försynthet bland människorna på samma sätt eller skall jag dela ut dem till alla var och en? Jo, till alla och envar, sade Zeus; alla må få del därav. Ty städer skulle ej kunna finnas, om blott några få människor hade del därav, som det är fallet beträffande övriga konster. Och du skall även å mina vägnar stifta den lagen, att den som ej har del i försynthet och rättvisa skall betecknas som en samhällets pesthärd och varda dödad.

Det är på det sättet och av sådana grunder, Sokrates, som både atenarna och andra folk, när helst det är tal om byggnadskonst eller annan fackkunskap, anse att endast några få böra uppträda som rådgivare, och som de tycka, att det är odrägligt, när någon utanför dessas trånga krets vill giva råd - såsom du också har sagt, och det med rätt, tycker jag. När de däremot rådpläga i frågor, där det krävs politisk duglighet, där allt vilar på rättvisa och besinning, där är det naturligt och riktigt, att de lyssna till vem som helst, ty varje människa måste ha del i detta slags dygd, om stater överhuvud skola kunna existera. Där har du således anledningen, Sokrates.” Platon, ”Protagóras”, 322a-323a;

Bakom Protagóras myt finns en insiktsfull filosofisk och politisk föreställning att ingen vetenskap, ingen systematisk kunskap eller tekniska instruktioner om politiska frågor existerar utan det finns mänskliga åsikter och uppfattningar som naturligtvis måste fostras och utvecklas utifrån rutiner och erfarenheter.  Den politiska kunskapen är ingen vetenskap. När det handlar om statens angelägenheter är varje medborgare välkommen att prata och utrycka sin åsikt och delta i besluten.

Det finns inga experter, inga som kan bättre och vi kan inte låta oss brytas ner och förvandlas till förgrämda stackare. Det är vi som kraften. Det är vi som får hjulen att snurra och det är vår plikt att återerövra världen och förpassa kackerlackorna till sina hålor.

Bristen på verklig demokrati

”Den som inte är kapabel (att) deltaga i statens angelägenheter

är antingen vilddjur eller gud.” Arist., Polit., I,I,12

Största hotet mot demokratin idag är- vid sidan om de ekonomiskt och politiskt korrumperade och dess reproducerande byråkratin- den blinda underkastelsen för strukturer som vi inte kan se, höra eller kännas vid. Känslan att inte vara värd något, att inte  veta vad som är bra för ”oss” underlägsna varelser, att andra vet det så mycket bättre, det är det största hotet. Den största förödmjukelsen som inte tillåter oss att ta vårt rätt i våra händer och säga ”det är vi som bestämmer här, det är vår angelägenhet, vi skall föreslå lösningar.”

Vi får inte längre acceptera detta övermod, denna oanständighet som inte tillåter oss att deltaga i det politiska beslutsfattande i alla maktformer. Det är vårt liv och vi bestämmer hur vi skall leva det.

Dessa kackerlackor som är på toppen av pyramiden vet inte vad ödmjukhet och anständighet är, de har ingen känsla för det gemensamma, för sociala relationer. De är enbart intresserade att maximera sin nytta och utveckla sina egna intressen oavsett konsekvenserna. För att lyckas har dem inskränkt vår bestämmanderätt över vårt liv att endast gälla vid val och folkomröstningar när det passar, vart 4e eller 5e år.

Vakna: du har fått tillåtelse att vart 4 år göra dig hörd om angelägenheter som bestämmer över ditt liv, din vardag, ditt jobb, dina barns framtid, vad du skall äta, när du skall äta, vad du skall ha för kläder, ja till och din egen död. Du styr inte över dig själv, över ditt liv för du är inte kapabel till det. Du har inte utbildning för det, du har ingen kunskap om det. Vi  hjärntvättas med lögner och manipuleras medvetet med utväljande propaganda och information bäst lämpad för ”de”.

Samhället består idag av de som har och styr och av oss som finner sig i att inte ha och bli styrda. Jag grips av svidande skam.

Är vi vilddjur eller gudar?  Människans sociala historia kännetecknas av känslan för gemenskap, medkänsla, sociala relationer och  altruism. Det är egenskaper utan vilka vi inte hade kunnat överleva som art. I de rådgivande församlingarna i de tidiga urkulturerna deltog alla i de gemensamma angelägenheter och beslut. Ett enkelt, rent och verkligt demokratiskt system. Vilken frihetskänsla dessa människor måste ha känt! Känslan att vara ett med gemenskapen, att känna sig nyttig, att känna sig uppskattad, att känna sig likvärdig med alla  andra.

Nej, det finns ingen renare och mer verklig form av demokrati än den direkta. Alla deltar i det gemensamma, utövar sitt rätt som medborgare, diskuterar och fattar beslut. Det moderna demokratibegreppet, den representativa demokratin är allt annat än demokratisk.

Man har den falska föreställningen att det parlamentariska systemet tillåter oss vanliga röstberättigade att vara fria medborgare. Stolta spatserar vi till urnorna var fjärde år för uttrycka vad? Vår fria åsikt?

Denna ohyra som tagit vår värdighet tillåter oss inte ens var FRIA denna dag för vad du skall rösta på denna frihetens dag där du uppmuntras att visa din makt är redan föreskrivet och ordinerad. Det är föreskrivet redan av de politiska partierna. Definierats av all skit som våra huvud har blivit fyllda med. Dikterats av de oåterkalleliga förutsättningarna som skapats av ”experterna” mm.

När väl de oåterkalleliga representanterna väljs fram blir deras primära uppgift att se till att de återväljs. Allt annat vore idiotiskt att tro. Parlamentarismen i den representativa formen utestänger folket från sin viktigaste uppgift: att vara delaktig. Är du inte delaktig kan du inte bestämma själv. Du låter andra fatta beslut om dig och ditt liv som du inte är med och påverkar. Du blir exploaterad, utnyttjad genom löften och lögner för att de återigen skall bli återvalda för att de återigen skall kunna fatta beslut utan det mista hänsynstagandet.

Den enda möjliga formen för demokrati är den direkta dvs en demokratin där människorna beslutar själva och styr sitt liv och öde.

Det politiska deltagande i hela beslutskedjan i de generella politiska angelägenheterna i staten är en grundförutsättning för demokratin.

En annan grundpelare är att all valbar auktoritet eller institution skall även kunna

avskaffas, hållas ansvarig och naturligtvis dömas.

Demokrati är krävande. Mycket krävande. Den kräver ett enormt engagemang av alla medlemmar i samhället, passion och kreativitet för det allmänna, det gemensamma, det kollektiva. Det enda sättet att vara fri.

Vi har idag en annan uppfattning om vad som är att vara fri. Medan i den antika demokratin människorna hade den politiska passionen att engagera sig i det offentliga och därigenom bekräfta sig själva söker vi idag bejaka oss genom att lägga ansvaret på Staten som skall sörja för vår trygghet, välbefinnande och tillfredsställa våra begär.

Vi söker oss inte längre till de offentliga angelägenheter och är inte heller intresserade av dem. Bortom oss själva och våra närmaste, familjen och vänner, förlitar vi oss på en Stat som ömsevis ett själslukande monster och en givmild patriark skall sörja och konsolidera vår lyckokänsla.

Det som fattas och i högsta grad behövs idag är mera glöd för det offentliga, större ansvar och deltagande.  Därmed kan vi återerövra vår ockuperade värld.

Vilken demokrati???

Ett samhälle med enorma ekonomiska klyftor skapar ett samhällstillstånd i upplösning. Exemplen är många. De senaste 30 åren har den ekonomiska ojämlikheten accelererat och underminerar kontinuerligt demokratins fundament. Den nya ekonomiska politiken frampressad av politiska beslut förstärker känslan av utanförskap och uppdelningen i ”de” och ”vi”.

Det nya axiomet att staten är dålig och marknaden är bra, att allting måste privatiseras, folkets egendomar säljas ut många gånger till underpris, att Statens inblandning skall minimeras, valfrihet och mångfald, att alla skall kunna förverkliga individualistiska drömmar och begär har rotat sig in våra hjärnor efter ett systematiserat och mångårigt experiment.

Den nya ekonomiska politiken innebär att ansamlingen av resurserna, pengar och välståndet i allt färre händer möjliggör styrningen av de politiska besluten. Politiska beslut avgörande både för de ekonomiskt starka- som blir allt starkare och färre- och de ekonomiskt svaga- som blir allt svagare och fler. Det är naivt att tro att fattigdomen har blivit mindre i världen.

De ekonomiska påtryckningarna från de rika påtvingar ett skattesystem som gynnar dem och skapar en negativ spiral. Vinsterna skall maximeras för varje år, utdelningarna skall höjas. Detta tvingar politikerna att fortsätta med nya lättnader. När de får lättnader för att skapa nya arbeten blir de allt rikare.

Skattesystemet tillåter att de inte behöver betala särskilt mycket skatt, de som tjänar mindre- medelklassen och arbetarklassen- kan inte betala mer skatt vilket leder till att Staten inte får in sina skattepengar för att finansiera utbildning, sjukvård, infrastruktur, investeringar mm. Att investera i folket.

Allt blir sämre. För vem?

Inte för de rika. De lever i sina strukturer och behöver inte bryr sig om försämrad utbildning för sina barn, sjukförsäkring, vård mm. Det har Staten sett till. Genom att ta från de fattiga,

de sjuka, de arbetslösa, de pensionerade.

Varje år måste vinsterna bli större. Rationalisera, sänka kostnaderna, lönerna hålls ner, avskeda folk, produktionen flyttar, skapa större arbetslöshet, flytta kostnaderna till Staten, Staten får ännu mindre skatteintäkter osv. Och den negativa cirkeln bara fortsätter.

Kapitalet som valsar runt om i världen skaffar sig allt större politisk makt. Dessa översittare, denna oligarki av plutokrater översvämmar politiken och kan genom sina rikedomar köpa sig politiska positioner såsom de behagar. Någon sade att ”har man 300 Milj dollar kan man bli president i USA”. Översittarna skadar demokratins fundament. Skapar allt större ekonomisk ojämlikhet, marginaliserar alltmer folkets möjligheter till ett anständigt liv som leder till en politisk polarisering vars effekter kan vara svåra att överblicka.

Staten dvs FOLKET måste återtaga initiativet och reglera och bestämma marknadens regler. Vi måste mobilisera, organisera och inspirera.

Om människan inte kan eller vill offra personliga begär till förmån för vår arts överlevnad har vi ingen chans.

Det är upp till dig!!!!