USA:s tvåfrontskrig och EU hackar på

USA och därmed NATO vilket betyder i princip hela Europa är involverad i farliga kärnvapenkrigslekar med Ryssland genom provokationer i Ukraina, NATO-manöver intill Rysslands gränser och uppbyggnad av farliga ballistiska installationer av "försvarsmissiller" vid Rysslands omedelbara närhet. Med trots att USA anstränger sig att isolera Ryssland ekonomiskt och politiskt och även utnyttjar varje möjlighet att håla Ryssland från alla händelser i Världsgemenskapen såsom OS i Rio exempelvis håller Ryssland på att dela Europa.

Som om det inte räckte med V-världens paranoia och Putinfobia som fortsätter med ominskad styrka även i Sverige pågår under en längre tid i Östra Asien(Asien-Stillahavsområdet) ett intensivt propagandakrig och kurragömma mellan V-världen och en del asiatiska stater å ena sida och Kina och Ryssland å andra om ett stort antal öar. Öar som är av vital betydelse för både Kina och USA.

Den senaste tiden har Obamaadministrationen ökat pressen och spänningarna i havet som omger Kina med provokativa militära övningar- i det Östkinesiska Sjön(ÖKS) med Japan och i det Sydkinesiska Sjön(SKS) med Filippinerna. Spänningar som förmodligen skulle kunna leda till en katastrof. Båda dessa provokativa operationer skulle kunna tvinga fram ett förebyggande första kärnvapenslag av antigen Kina eller Ryssland eller kanske båda tillsammans. Sådant primitivt och provokativt uppträdande från V-världen är minst sagt oförlåtligt.

Som vanligt utarbetade Washington en väl planerad provokation mot Kina ångående SKS:s öarna, Spratly Islands, där dispyten med Filippinerna om vem som har rätt till öarna har pågått under en längre tid. Den 8 april 2012 ifrågasatte den filippinska flottan 8 kinesiska fiskebåtar i det tvistade området. Den korrumperade USA-medbrottsliga filippinska regeringen under knähunden Benigno Aguinos ledning har trappat upp spänningen i området genom att vända sig till skiljedomstolen i Hague om öarna som Kina gör historiska anspråk på.

Ett avskyvärt men också avsiktligt planerad amerikansk knep för att provocera Bejing till dumstridiga reaktioner. Kina har från början hävdat att den Permanenta Skiljedomstolen i Hague inte har någon auktorität över territoriella dispyter och accepterar därför inte domstolens utslag mot Kina.

USA och Filippinerna har en gemenssam försvarspakt sedan 1951 där även öområdet under Manilas jurisdiktion måste försvaras. Det kan mycket väl bli så att Washington och i synnerhet under ledning av sådana psykopater som Clinton- om hon blir vald- får för sig att anse och deklarera att fördraget kan även gälla förutom alla öar även klippor, undervattenskär och sandbanker som Scarborough Shoal.

Som tur är den nya regeringen i Manilla under presidenten Ridrigo Duterte mer resonabel än sin föregångare och ansträngningar görs för att ta udden av den manipulativa amerikanska propagandan och skiljedomstolens beslut. Och hux-flux har förutom USA och NATO även EU fått en ny fiende i Kina.

Washington har de senaste veckorna förklarat Kina som "Fienden nr 1" i Asien-Stillahavsområdet och behandlar Kina på samma sätt som Ryssland behandlas av NATO i Europa. För att visa tänderna har Washington använt sitt starka inflytande över regeringen i Japan, Sydkorea och Taiwan för att få sina allierade att ta avstånd från Kina och bryta handelsrelationerna. Dessutom uppvaktas dem av USA med utplaceringen av THAAD-missiler i respektive länder.

Det är precis vad USA håller på med i Östra Europa med utplaceringen av "försvarsmissiler" vända mot Ryssland. Strategin är alltid densamma: hitta knähundar, få dem att provocera, sälja vapen till dem för att "försvara sig" och göra dem beroende av USA och NATO.

"Försvarsmissilerna" är denna gång för att skydda Sydkorea från Nordkoreas massförstörelsevapen och ballistiska missiller. När det gäller Japan kommer THAAD-missilerna att utplaceras på Miyako ön som är 170 kilometer från Kina som bestämd vill få fast militär kontroll på de omtvistade Diaoyu-öarna som sedan 1534 varit kinesiska och har sedan II:a Världskriget olagligt överlämnats till Japan av USA i strid med Potsdamöverenskommelsen.

Genom utplaceringen av missilerna i Miyako hotas de kinesiska skeppen då denna internationella havs- väg är en huvudrutt för den kinesiska flottan för att komma ut i Stilla Havet. I likhet med omringningen av Ryssland av NATO-länderna där även försök att inlemma Georgien och Ukraina ingick försöker USA att omringa Kina genom att utnyttja sina Asien-Stillahavs lakejer för provokativa militära operationer och samtidigt att driva in en kil i de fredliga ekonomiska relationerna mellan Kina och dessa länder. Obamas slukande TPP-handelsavtalet-jag har skrivit tidigare om det- inbegriper inte Kina.

Genom placeringen av dessa "försvarsmissiler" - precis som utplaceringen av "försvarsmissilerna " i Rumänien, Polen och Slovakien- i Sydkinesiska Sjön och Japan som är riktade direkt mot Kina men även mot Östra Ryssland fullbordas nästan Pentagons planer av omringande av Kina och Ryssland.

Förutom att Europa nu leker med elden i frågan om Ryssland måste vi nu också konfronteras med risken att behöva bli militärt inblandade även i Stilla Havet mot Kina. Om det är så att USA och dess lakejer i Europa, Japan, Kanada, Nys Zeeland, Australien- lyckas med utplaceringen av alla "defensiva missiler" i Östra Europa vända mot Ryssland och alla "defensiva missiler" vända mot Kina och Östra Ryssland i Stilla Havet skulle det kunna betyda att Kina och Ryssland ställs inför det enda alternativet för överlevnad: ett förebyggande förstaslaganfall.

Jag har tidigare skrivit utförligt om USA:s nya utrikespolitik om Wolfowitz-doktrinen. Vad denna doktrin kommer att leda till vet jag inte. Om Ryssland och Kina känner sig alltför hotade och slår till först vet jag inte heller. Det jag ser är att om någon i V-världen medvetet hade försökt eller ansträngt sig att skapa en ekonomiskt och militär koalition mallen Beijing och Moskva hade inte kunnat lyckats bättre. Synd bara att det måste gå den "onda vägen".

Det är märkligt att USA denna supermakts- Europa sitter fast i skräck och staganation- nykonservativa fundamentalister vill bibehålla ett status- quoläge dvs ett läge där man nyttjar splittra- och regerataktiken: nyttjar skräckscenaria och värnar om Pentagons överdrivna "hot" som måste bekämpas, från Ryssland och Kina ända till Iran.

Beijing kommer förmodligen inte att falla för frestelsen. Både diplomatiska åtgärder men också militär upprustning ses som en lösning. Kina har ansträngt sig att ändra maktbalansen i Sydkinesiska Sjön genom att beslagta den omtvistade S-Shoal som befinner sig inom Filippinernas EEZ( Exclusive Economic Zone) som kan uppfattas av Washington som en "röd linje" och som Obama varnade för i mars ifall Kina försökte att återkräva öarna.

Ni minns väl de andra amerikanska presidenternas "röda linje": Clintons 5 000 kroppar i Bosnien; Bushs massförstörelsevapen i Irak; Assads användning av kemiska vapen.

S-Shoalöarna är sedan 2012 under Kinas kontroll efter en brytning med Filippinerna efter en dispyt med filippinska fartyg. Manilla har efter bud från Obama-administrationen lämnat in ett ensidigt krav i Hagues Skiljedomstol om att ogiltigförklara historiska Kinas krav på området vilket också blev utslaget.

12 juli vann Filippinerna en seger när den FN--uppbackade Skiljedomstolens utslag nekade Kina tillgång av 90% av öarna i den SKS. För att stärka sin position har Beijing utvidgat dess militära närvaro i regionen och även konstruerat en artificiell ö.

15 augusti, David Gompert, f.d. säckerhetsrådgivare varnar i Rand Corporation Repport för att kriget mot Kina kommer att vara "intensiv, destruktiv och segdragen" och tillade att "...USA kan inte längre vara säker på att kriget kommer att gå enligt planen och leda till avgörande seger". Är det redan bestämd om kriget?

Kina har intagit en bestämd och hård inställning för sitt territoriellas anspråk på Sydkinesiska Sjön. Dess grannar ser den fortsatta militära expansionen och uppbyggnaden av öarna som en del av en mer bestämd och hårdförd utrikespolitik av Beijing.

Den Japanske utrikesministern Fumio Kishida anklagar Kina för att göra Världen "osäker"(april). Förutom dispyten med Japan om de obebodda öar i Östkinesiska Sjön förekommer dispyter över havet med Brunei, Malaysia, Filippinerna och Taiwan för man tror att det finns enorm lager av olja och gas i området.

Alla dessa länder tillhör den amerikanska imperialistiska sfären och är lakejstater för USA:s dominans i Världen. Prof. Steve Tsang, expert på kinesisk politik och medlem i Chatham House säger att till Sputnik att "Jag tycker att det är rätt att säga att de militära reformerna är just för att försvara det territoriella anspråket i det SKS . Varför skulle den kinesiska regeringen acceptera att USA har en sådan maktposition i Världen?".

Amerikas omsvängning, förskjutning av medelpunkten till Asien som nu får en nyckelroll både tvingar men också gör det nödvändigt för Ryssland och Kina att komma närmare varandra. SKS förvandlas till en scen för internationell rivalitet; en rivalitet mellan USA, Kina och Ryssland om öarna.

Ryssland och Kina planerar att ha flera sjöövningar i SKS. Målsättningen är att stärka samarbetet mellan länderna främst på grund av USA:s förskjutning av dess utrikespolitiska intresse mot Asien. Länderna måste sammarbete inte bara i det militära området utan även ekonomiskt för att hindra den USA-ledda V-världens hegemoni att sprida sig även i Öst.

Vad dispyten i SKS egentligen handlar om är det Amerikanska Imperiets "frihet att navigera" från USA:s västra kust till Asien genom Stilla Havet, SKS, Malackasundet och den Indiska Oceanen till Europa.

Vad skulle hända om den SKS vore stängd för amerikansk sjöfart eller om tillstånd skulle krävas varje gång de skulle passera? 2011 blev det amerikanska utrikesdepartementen förskräckt av Obamas planer att dra sig ur Irak och Afghanistan. Frågan som uppstod då var vad skulle hända med den amerikanska projiceringen på andra?

Den amerikanska förskjutningen till Asien är Hillary Clintons skötebarn. Clinton drog sex aktionslinjer om förskjutningen: 1. att återuppliva gamla allianser, 2. odla och förfina relationerna med växande makter, 3. utveckla relationer med regional multilaterala instanser, 4. arbeta nära i ekonomiska frågor med länder i Sydöstra Asien, 5. omfattande militärt närvaro i Asien och 6. främjandet av "demokrati och mänskliga rättigheter", vad det nu betyder.

Som ni märker är Asienpolitiken inget annat än en kod för en militär offensiv för att hindra och bemästra Kina. Vad Clinton menar med att "förbättra relationerna med de växande makterna" är att säga "kom och anslut er med oss för att skapa och delta i en regional och global order som vi reglerar". Med andra ord "rätta er efter de amerikanska hegemoniska aspirationerna".

Inget att undra på att USA anser den SKS vara av avgörande strategisk betydelse eftersom den amerikanska hegemonin bygger väsentligen på att härska "över vattnet". Det är det som är kärnan i USA:s nationella militära strategi. SKS är den avgörande länken som knyter samman Stilla Havet med den Indiska Oceanen, Persika Gulfen och slutligen Europa.

Så vad Clintons "regelbaserad regionala och globala order" betyder är att Kina måste lyda och hålla den SKS öppen för den amerikanska flottan. Om den amerikanska sjöfarten hindras från den SKS skulle det kunna betyda slutet på dess imperialistiska herravälde. Åtminstone Österut.

Vad det betyder? Det betyder att Kina och även Ryssland förbereder sig för möjlig krig efter de allt ökande spänningarna i SKS. Kina varnar (3 augusti) att det spänta läget utgör en riskfaktor och hotar att sätta igång en direkt konfrontation. Kina har även uppmanat militären, polisen och den kinesiska befolkningen att vara redo att försvara landets territoriella integritet (Chang Wanguau, Kinas försvarsminister, Xinhua nyhetsagentur).

Den amerikanska marinen har skickat krigsskepp och stridsflyg i närheten av de omtvistade öarna under förevändning att de måste säkra "friheten att navigera på internationellt vatten" samtidigt som man utför militära övningar i området. Beijing har efter de amerikanska provokationerna förstärkt öarna med missil- och luftvärnssystem.

För mer läsning: Guang Niu/Reuters; Stringe/Reuters; Pepe Escobar; New Eastern Outlook

För övrigt tycker jag att Hillary Clintons framträdande i den Amerikanska Legionen (American Legion, 31 augusti i Cincinnati) en organisation bildad av veteraner 1919, återigen kännetecknar hennes militanta interventionism i en tid när alla borde vara trötta på krig. "...vi erkänner USA:s unika och enastående förmåga att vara kraften för fred och framsteg, en förkämpe för fred...framsteg..."

eller vad säger ni om

" som president ...kommer USA att behandla varje cyberattack (syftar på den obekräftade ryska cyper- attacken) som vilken attack som helst. Vi kommer att vara redo[att besvara] med allvarliga politiska, ekonomiska och militära medel".