Fria tankar

Tankar och funderingar om det ena och ...

Sofisterna och Protagóras: de första "revolutionärerna", del III

Vill bara tala om att allt detta skrevs i början av 1990-talet och har nu hittat de olika texterna som inte är skrivna under samma period, därav olikheterna i typsnittet och formatet. Försöker föra över texterna från annan källa och även minska ner dem.

Det som framgår av texterna är att historien upprepar sig och att vi lever i en värld där allt för få äger allt för mycket och allt för många äger allt för litet. En värld där demokratin idag utgör det viktigaste instrumentet för förtryck och ojämlikhet.

Det kan inte finnas frihet utan politiskt och ekonomiskt demokrati.

 

Protagóras politiska essens  

 

O anqrwpoV fusei politikon zwon 

Arist., Polit., I, I, 9

 

Politiska teorier är inte enbart skapelser av skarpa hjärnor utan växer fram ur behovet att hitta nya tolkningar och lösningar framsprungna ur analyserna och erfarenheterna av den moraliskt anstötliga socio-ekonomiska situationen i en bestämd tid och plats. Den politiska och ekonomiska situationen under 700- och 600-talet i Hellás framtvingade en ny syn på människans roll i kosmos och dess relation till det abstrakta, metafysiska, och det konkreta livet i samhället. En omvärdering av det gudomligas inblandning i människans öde tedde sig ofrånkomlig. Det mänskliga samhällets utveckling, rättens uppkomst genom fördrag och lagarnas konventionella karaktär var viktiga delar i den första upplysningstiden. Sofisterna - vilka Platon gav ett sådant dåligt rykte genom att framhäva det oansvariga i deras läror och det vulgära i deras självberöm; subjektivism (Protagóras), intellektuell skepticism (Gorgías), skrytsamhet (Hippías) och penningbegär - var efter de ióniska filosoferna de första att förstå människan som en central figur i historieskapelsen. Deras tid utgör grunden för den första politiska filosofin; en filosofi för människan och samhället. 

 

Protagóras påverkan av den ióniska filosofin kan knappast vederläggas; han hade i stort sett samma uppfattning om det mänskliga samhällets utveckling som Dimókritos - de var från samma stad, Àbdira, som kanske kan uppfattas som centrum för upplysningstiden - och i frågan om rätten trodde han på fördragsläran. Hans yttrande ”människan är alltings mått” framställer honom i filosofins historia som företrädare för subjektivismen. Protagóras människocentrerade syn på statens, rättvisans och lagarnas uppkomst, grundad på människans behov att överleva (existentiell och pragmatisk funktion) kan endast förklaras med hans egenskap som lagstiftare. Hans tro på lagarnas överväldigande, formande och likställande makt utgör hans objektiva sida. Lagarna är absoluta: Men enbart under en viss tid och i en bestämd plats. Förändrade villkor leder till att lagarna skrivs om för att motsvara de nya behoven och de nya krav som ställs både på människorna och på institutionerna för det samhälleligas bästa. Därför tror jag att när han yttrade människan-metron-satsen menade han att under förändrade samhälleliga förutsättningar bör en anpassning av samhällsinstitutionerna efter människans växlande behov äga rum. Det är inte människan som skall anpassas till de krav som institutionerna ställer utan lagarna, den allmängiltiga uppfattningen, dvs seder och bruk, traditioner och konventioner[1] som bör ändras för att anpassas till de växlande behov som människorna i samhället har och i enlighet med vilka de samhälleliga institutionerna borde anpassas. I dagens samhälle, där stora ansträngningar görs för att sanera de skuldsatta staterna, tas politiska beslut och stiftas lagar som går emot människornas vilja; institutionerna anpassas inte till kraven som folket har utan tvärtom framstår alla försöken att förbättra statens ekonomiska situation som ett hot mot människornas vilja och existens. 

 

Lagarnas och rättvisans idé är inte evig och kan därför förstås genom historisk och empirisk forskning. De är gällande och absoluta endast under den period de gör nytta för staten dvs allt det levande som är bosatt inom samhällets gränser. Under denna period utgör lagarna den objektiva sanningen. Det subjektiva i Protagóras uppfattning om sanningen avser allt det som har betydelse för människan; som står i relation till människan och har ett värde beroende på dess betydelse för människan. Protagóras subjektivitet startade en process som möjliggjorde för varje enskild individ att uppfatta sin omgivning utifrån sina egna upplevelser, erfarenheter och slutsatser. Varje människas vardagliga verklighet utgör en absolut verklighet och därför en absolut sanning, en sanning för henne. Människans relationer till hennes omgivning skapas utifrån hennes egna förutsättningar och möjligheter. Därmed blir hon både skaparen av sin egen historia - utan utomstående inblandning - och ansvarig för sina egna handlingar. 

 

Protagóras avfärdar inte gudarnas existens utan menar att det är svårt att yttra sig om något så abstrakt; ett väsen vars existens och påverkan skall finnas överallt men som inte kan skådas fysiskt och därför inte heller mentalt. Svårigheten att uppfatta och förstå ett sådant väsen, på grund av dess oförmåga att visualisera sig, omöjliggör för sinnena att uppfatta det och är därför svårt att bilda sig en uppfattning om. Därmed avfärdar han bestämt gudarnas inblandning i genesis, statens uppkomst och de eviga gudomliga lagarna. Att han börjar sin berättelse om jordens födelse med gudarnas inblandning i processen bör nog tolkas som ett traditionellt sätt att berätta en myt, förmodligen för att göra det mera förståeligt med hänsyn till teokratins starka påverkan. En annan anledning kan tänkas vara nyttjande av det religiösa som ett instrument för att lättare kunna sprida sin sociala lära och samhällets uppkomst. Samma teknik som Gasséndi under 1600-talet använde sig av för att föra fram epikourismens natur- och etiska lära. Genom det gudomligas icke inblandning i det mänskliga livet undanröjer han även de sista hindren för människans emancipation andligt och fysiskt. Människans förståelse för sina egna skapelser - staten, lagarna och rättvisan - och hennes roll i det mänskliga livets utveckling höjde henne från ett tillstånd av passiv medverkan i samhället styrd av mytiska föreställningar till ett tillstånd av logiskt tänkande och aktiv handling. Från mytos till logos.  

 

Att samhället bör styras utifrån vissa bestämda föreställningsramar skapade av medborgarna är av avgörande betydelse för Protagóras. Utan dessa skulle statens sammanhållning vara omöjlig. Det är lagarna som genom sin auktoritära och formande funktion skall eliminera källan till konflikterna i samhället - människornas olikheter. Naturen skapar människorna olika genom att skänka dem olika anlag, styrka, skönhet, intellekt och annat. I ett naturtillstånd, som enligt Protagóras inte på något sätt främjar statens sammanhållning utan tvärtom är till skada, är det den starkes rätt och människornas oförsvarliga instinkter som är herren medan lagarnas inverkan skapar de likställande förutsättningarna för en harmonisk symbios mellan medlemmarna i samhället avgörande för statens existens. Lagarna utgör det ”sociala kontraktet” mellan medlemmarna - inte mellan individen och staten. Protagóras skapar den behövliga sociala grunden och ansvaret för alla att främja det allmänna bästa, dvs relationerna mellan individerna i samhället och individen och staten. 

 

Genom Protagóras avfärdande av de naturliga lagarna som den reglerande makten undanröjes de mänskliga olikheterna - politiska och sociala - i samhället. Etableringen däremot av konventionella lagar som jämlikhetsbevarande och formande faktor skapar grunden för allas lika rätt inför lagen och allas lika politiska värde. 

 

Det överjordiskas icke-inblandning i människolivet, det rationella och pragmatiska tänkandet, rättens och lagarnas fördragslära (konventionalitet), instabilitet och föränderlighet utgör grunden för Protagóras samhällslära och uppbyggnaden av polis som den sammanhållande, bevarande och för människan högsta uttryckande kraften. Protagóras filosofiska ousía- ousia - grundar sig på övertygelsen att människan är en social och politisk varelse som kan bilda sociala sammanslutningar, leva i grupp och aktivt deltaga i det kommunala livet. Hon ämnar attskapa en karaktäristisk form av samhälle, polis, som inbegriper alla andra samhällen - koinwniai 

 

Människan uppfattas av Protagóras som ett djur bland andra i ett tillstånd där somliga är bättre utrustade för kampen för tillvaron och andra sämre. I naturtillståndet är det de bättre utrustade, de starkare som segrar i kampen för tillvaron medan de svagare omkommer. Hans övertygelse är att människan, till skillnad från andra djur, är berikad med förnuft och social medvetenhet. Människan är det enda djuret som har en etisk medvetenhet och sinne. Då människans svagheter (fysiska och mentala), vilka kan likställas med djuriska passioner och instinkter, kan ta över och skada gemenskapen, skapas lagarna för att skydda gemenskapen. Lagarna är skapelser av medlemmarnas intelligens och förstånd, de preserverar gemenskapen och inskränker den enskildes egoism (för att på så sätt främja hans skaparkraft). I den sociala gemenskapens utveckling utgår Protagóras ifrån att människan ursprungligen levde i en primitiv existens, ur vilken en fullt utvecklad levnadsform gradvis har utvecklats. I perioden som föregick grundandet av polis - när människorna levde i mindre grupper - utvecklades tekniska yrken - tecnai - och kulturen. Människorna bildade tron på gudar och skapade olika kulter och altare för att tolka och sätta det oförklarliga i sammanhang; behovet för kommunikation ledde till språkets tillkomst (tankens tolkning och uttryck); hus uppfanns, likaså beklädnad och skodon och man började bruka jorden. 

 

Från Protagóras ”Myt” kan man utläsa att i människans natur ligger förmågan för tekniska kunskaper eller färdigheter- entecnon sofia- och politiska dugligheter- politikh tecnh- dvs möjligheten att uppfinna och använda verktyg och redskap och att grunda och bevara det civila samhället. Symbiosen med andra individer kräver respekt för andras rättigheter och värden, ömsesidigt hänsynstagande och respekt för gällande normer. För detta krävs försynthet - aidwV - och rättvisa - dikh - och andra sociala dygder såsom rättvist beteende - dikaiosunh, besinning och självdisciplin - swfrosunh, och att göra det tillåtna - osiothV. Det bindande elementet i gemenskapen är solidaritet - fila. Det är just till solidaritet de andra sociala dygderna skall leda; att knyta vänskapsband - desmoi filiaV sunagwgoi. För de utgör de reglerande principerna i gemenskapen och de bindande krafterna i den betydelsen att de skall leda och uppmuntra till vänskapsband. Vänskapen, dvs den frivilliga organiserade institutionen, skapar ett socialt kapital som undanröjer många konflikter och som gör att medborgarnas mellanhavanden kan regleras på ett enklare och smidigare sätt utan att belasta andra samhälleliga institutioner, därför att de bygger på förtroende. 

 

Människan är utrustad med politisk duglighet - politikh tecnh - för att stärka hennes känsla för solidaritet som det bindande elementet i gemenskapen. Denna aktning för varandras värde och personliga integritet är ett resultat av förståelse och respekt för lag, moral och rättvisa. Enligt Protagóras har människan förmåga att vara en samhällsvarelse, men denna lämplighet måste förvärvas. Människan är inte av naturen god eller ond utan alla - förutom de av naturen avvikande - kan åstadkomma denna kompetens genom studier och tillämpningar. Naturen har skapat människan med förnuft men dygden - areth - är inte medfödd hos människan, utan blir en del av henne genom hennes mottaglighet. Det är människan och hennes erfarenheter, kunskaper och skapelser som ligger till grund för hennes överlevnad och utveckling. Protagóras absoluta övertygelse är att samhället för dess överlevnad och harmoniska utveckling kräver deltagande av alla medlemmarna. Alla individer, oavsett social och ekonomisk klasstillhörighet, har något att bidraga med och bör därför aktivt deltaga i samhällets liv. För att åstadkomma detta är det en absolut nödvändighet att alla har kunskaper i samhällets samtliga angelägenheter; sociala, ekonomiska och politiska. För att uppnå alla samhällsmedlemmarnas aktiva deltagande fodras allas (ut)bildning och (upp)fostran i de normer och lagar i enlighet med vilka samhället förvaltas och administreras. Och detta är statens främsta uppgift. 

 

Lagarna - nomoi - är uttryck för regler, sedvänjor och traditioner i en social gemenskap och har till funktion att väcka uppmärksamhet och se till att dess former efterlevs - och i den mån behovet uppstår ändras dessa - och genom dess existens påverkar de individens beteende. Lagarna är en lokal kulturyttring och därför en lokal företeelse. De kan aldrig bli föremål för globalt uppfattade regler och föreskrifter. De är bundna till den lokala befolkningen och är gällande endast under en viss period och i en bestämd plats. Lagarna är negativa i karaktären i det avseende att de är avskräckande och hindrande; likväl är de positiva eftersom de föreskriver att individ eller grupp måste tvingas till normalt beteende i varje enskilt samhälle. De utgör de allmänt erkända och accepterade reglerna och föreskrifterna i samhället som är av tvingande natur och som skapar vissa beteendemönster. De som lever i samklang med lagarna, lever i enlighet med vissa ordningsprinciper skapade av många års erfarenhet. Lagarna tvingar till att odla, förfina och bevara gott moraliskt beteende. 

 

Rättvisan - dikaiosunh - med avseende både på form och innehåll är enligt Protagóras ett socialt fenomen vad beträffar människan som en social varelse. Det innebär inte att människorna i en sammanslutning enbart skapar sin egen positiva rätt, deklarerar det gällande och bestämmer dess innehåll utan Protagóras relativitet avser även innehållet i lagarna och de moraliska aspekterna. Lagarna och det rådande, dvs rättvisans värden och former, är så avvikande och föränderliga att de endast kan uppfattas som ett resultat av avtal eller konventioner och inte av naturen givna. Rättvisan är en mänsklig artefakt, känslig för ändrade socio-ekonomiska omständigheter och knuten till olika perioder. Rättvisan förutsätter erkännande av den förhärskande rätten - dikaion - och förutsätter dess praktiska implementering; dess erkännande förstås av det faktum att gemenskapens medlemmar efterlever dess bindande normer vars innehåll står i nära relation med den sociala gemenskapens målsättning och intressen. Rättvisans implementering innebär att skilja mellan rätt och fel, normalt socialt beteende och överträdelse och att genom straffets sociala funktion försöka uppehålla och återställa balansen av de relationerna som har bragts i oordning. Gemenskapen har enligt Protagóras rätt till själv-bevarelse genom utövande av straffåtgärder som ibland kan ta extrema portportioner. I Protagóras samhälle existerar inga särintressen, inte heller finns det utrymme för påtryckningsgrupper (aktörer) som strävar efter att förverkliga de egna egoistiska intressena. Protagóras placerar den sociala enhetens rättigheter framför den starkes krav att realisera sina individuella önskningar och strävanden.

 

Den som gör orätt eller begår förbjudna handlingar bryter emot den politiska dygden - politikh areth. Den individ som misslyckas i att tillgodogöra sig dygderna och avsiktligt tillskansar samhället skada är rätterligen objekt för förtrytelse, tillrättavisning och bestraffning från gemenskapens sida. Försynthet - aidwV - och rättvisa - dikh - är normativa i karaktären dvs människan som är född att leva i en social sammanhang måste hålla sig till regler och moraliska föreskrifter som är gällande i samhället - koinwnia - och omsätta dygderna i praktisk handling. Eftersom hon lever med denna skyldighet och har förmågan att tillgodogöra sig dygderna, dvs är inte av naturen förhindrad, har samhället rätt att ingripa genom lagar och bestraffningar när lagarna hotas eller när överträdelse äger rum.

 

Enligt Protagóras kan lagarna, miljön, samhällets andliga påverkan, bildning och uppfostran effektivt förbättra människan. Men hon som inte efter tillrättavisning eller undervisning ändras till det bättre straffas av gemenskapen och kastas ut ur den. Protagóras utgår ifrån att varje enskild medborgare kan lära sig vad som är det rätta sociala beteendet och rätta sig efter de skyldigheter som socialt umgänge och samarbete kräver. Människan är en social varelse med både egenkärlek och välvilja som naturliga drifter men dessa låter sig mycket väl förenas eftersom allas väl inbegriper även individens väl. Därför är den högsta moraliska principen att handla så att den allmänna välfärden främjas. På samma sätt anser Protagóras att den skada som en individ tillskansar en annan eller en samhällelig institution dvs en isolerad skadlig företeelse tillskansar samhället, sett ur ett kollektivistisk perspektiv, lika stor skada. De som missköter sig i gemenskapen stör balansen och är upphov till anomalier genom bristen på respekt för andras rättigheter och gällande rättvisa. Samhället har all rätt att vidtaga åtgärder mot dem som syndar mot de mänskliga sociala principerna. Människan är själv ansvarig för sina handlingar och förvärvandet av dygderna måste ses som en handling av egen fri vilja.

 

Den kritik som Protagóras - och även de andra sofisterna - på grund av sin missuppfattade subjektivism har utsätts för är att det mänskliga samhället och dess ursprung, etablering och existens har förståtts - en fråga om tolkning och vilja - utifrån individualistiska nyttobetonade motiv. En uppfattning som bygger på att polis skapades för de vitala individuella intressen som förstår de grundläggande dygderna som ett medel för att förverkliga individuella syften. Denna uppfattning måste härröra från den felaktiga tolkningen av metron-satsen i individualistisk anda. Människan som alltings mått har endast kunskapsmässig relevans men i relation till staten, dvs kollektivet, finns enligt Protagóras en objektiv sanning och det är lagarna. Att ingenting kan vara sant eller rätt i och för sig utan blott sant eller rätt för någon innebär att individen har rätt att tänka och uppfatta sin omedelbar närhet utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter. Slutdagandet av denna process leder till sanningen; en sanning för honom själv som inte behöver vara i överensstämmelse med en annans. För att det kollektiva däremot skall kunna existera måste den objektiva sanningen gälla framför den subjektiva, dvs i en gemenskap måste allas vilja komma till uttryck. Därför måste alla rätta sig efter gemensamma föreställningsramar och handlingsnormer om samhället skall kunna överleva. Det är just människans egenskaper som social och politisk varelse som tillåter henne att kunna ha en subjektiv sanning och en objektiv övertygelse. Det verkar vara osannolikt att Protagóras tes, människan-metron-satsen, skall ha etisk betydelse utan det måste vara en fråga av enbart epistimologisk karaktär, där varje människas uppfattning utgör en sanning för henne själv i enlighet med de specifika socio-ekonomiska förutsättningarna hon lever i.

 

I Protagóras samhälle finns två aspekter på sanning, den subjektiva - individualistiska - sanningen och den objektiva - kollektiva - sanningen. Den subjektiva verkligheten finns i alla medlemmars uppfattningar, föreställningar och tankar som ett resultat av den miljön de lever i; den objektiva, dvs lagarna, utgör den bättre sanningen för samhällets överlevnad. Denna gradering av sanningen är varken konkurrerande eller motsägelsefull utan utgör den nödvändiga symbiosen för delvis den individuella utvecklingen av medlemmarna i samhället, där olika tekniker, tankar, idéer, kultur och annat utgör viktiga byggnadsstenar för samhällets sammansättning. Den objektiva sanningen är avgörande för statens, dvs institutionernas, berättigande, förvaltning, administration, fördelnings- och säkerhetspolitik. Dessa sanningar lever parallellt i samhället och utgör de fundamentala förutsättningarna, dvs de sociala, politiska och kulturella fenomenen, avgörande för det civila samhällets överlevnad. Man skulle kunna tänka sig att Protagóras intar en dualistisk ståndpunkt för den sociala enhetens sammansättning när han antar den subjektiva och objektiva sanningen som de två principerna för den samhälleliga verkligheten. Att Protagóras skulle förstå statens ursprung som ett resultat av den enskilde individens viljeakt och att människans uppfinningar, som är av osjälvisk och utilitaristisk karaktär, endast tjänar individualistiska motiv finns det inte några belägg för.

 

Av de fragment vi har kvar om Protagóras samhällslära är det svårt att avgöra om grundandet av polis är ett resultat av avsiktliga avtal. Frågan om samhällskontrakt som den avgörande faktorn för polis bildandet är en kontroversiell fråga i Protagóras samhällsbildning. Av ”Myten” framstår det att statsformationen har genomgått flera olika faser. De säkerhetspolitiska aspekterna framgår som den viktigaste drivkraften för skapandet av de första permanenta sammanslutningarna. I början då människorna - familjer eller klaner - levde skingrade och endast var utrustade med förnuftet som vapnet för överlevnad, var hotet från de andra levande varelser påtagligt och risken för utplåning den avgörande faktorn för synkretismen till mindre sociala enheter. Men de styrande djuriska passionerna och de egoistiska intressena tillät inte människorna i olika klaner att leva ihop. Bristen på praktisk politisk organisationsförmåga och medvetna avtal och överenskommelser för att reglera de sociala relationerna ledde till att det mänskliga släktet återigen hotades av utlåning. De första sociala enheterna byggde alltså, enligt Protagóras, inte på någon samhällskontrakt eller på medveten social ansvarskänsla utan var endast en instinktiv reaktion på förintelsen av det mänskliga släktet. Människorna förstod nu att de frivilligt måste frånskiljas sina egna värderingar och egoistiska intressen för att de skall kunna leva i en samfällighet. Drivna av sina instinkter till självbevarelse blir de medvetna först då om behovet att ge samhället form, dvs de blir medvetna om vikten av de avsiktliga och överlagda faktorerna, lagarna och institutionerna som måste legitimeras via ett samhällskontrakt mellan medborgarna i samhället. Stads-staten, den politisk-sociala associationen och människans högsta uttryckande kraft, har sitt ursprung i hennes (människans) socio-politiska väsen, lidelser och behov som inte kan tillfredsställas i en isolerad existens utan endast kan framhävas inom en gemenskap som reglerar de sociala relationerna genom avsiktliga avtal. Dessa avtal eller konventioner bygger mera på sociala värden där vänskapen utgör grunden för den samhälleliga sammanslutningen. Därför kan inte Protagóras samhälle uppfattas ur individualistisk människosyn.

 

De frivilliga överenskommelser som återspeglas av lagarna, institutionerna och rättvisan i samhället är ett resultat av ömsesidig förståelse. De är människans egna skapelser och hennes naturliga drift att enas i samhället som lägger grunden för att dessa efterlevs. Staten, också den en mänsklig artefakt, är ett forum för diskussioner och praktiska lösningar som legitimeras och identifieras genom dess samhällsmedlemmar och institutionerna för förvaltning och administration, fördelnings- och säkerhetspolitik. Staten kan inte existera utanför och oberoende samhället och dess medlemmar. I Protagóras samhällssyn likställs staten med samhället. Till skillnad från idag där staten utgör en självständig institution som till stor del styr, övervakar och bestämmer över samhällsmedlemmarna är Protagóras stat ingenting annat än medborgarnas uttryck och önskemål. Den speciella samhällsformen som kallas polis och för vilken Protagóras skapade sin sociala lära kan inte på något sätt jämföras med dagens uppfattning av staten. Och inte heller med den stat som upplysningstiden propagerade för där individ och stat ställs mot varandra och som har till huvuduppgift att trygga de friheter och ekonomiska resurser som individen behöver för ett självständigt liv.

 

Protagóras uppfattning om samhällets rätt till våldsutövning är en fråga som måste belysas ytterligare. Vi kan inte vara säkra på vad som döljer sig i hans uppfattning om våldsteori men sett ur maktrelaterat perspektiv finns en närvarande makt överallt. Hos Protagóras återfinner man tanken att inget socialt liv är möjligt utan förtryck. Människan som förmår att tygla sina omedelbara drifter och med förnuftets hjälp kuva sin inre natur är i realiteten fri. Det som gör oss till fungerade samhällsmedborgare är en komplex väv av undertryckande mekanismer; människan är dömd att uthärda ett omfattande och djupgående förtryck av sin natur för att samhället som en ordnad och harmonisk gemenskap skall bli möjligt. Han beskriver det civila livet som en kulturell sammansatt börda av plikt och skuld som människor måste acceptera och bära, såvida vi inte vill avstå från varje form av social tillvaro. Det är de yttre omständigheternas - i detta fall det samhälleliga goda - obevekliga tvång som styr människans handling och formande. I grunden finns hos Protagóras en optimistisk syn på människans möjligheter där hon självständigt formar sin historia, sitt samhälle och därigenom gör sig herre över och ansvarig för sitt öde. Genom rationellt och pragmatiskt handlande och analyser av vad som komma skall kan människan skapa den värld hon önskar leva i. Otvivelaktigt innebär den objektiva sidan i Protagóras sociala lära en inskränkning av medborgarnas frihet. Det han försöker åstadkomma genom sitt bildnings- och uppfostringsideal är att det samhälleliga goda skall kunna vila på samtycke och inte på makt som kväver samtycke.[2]

 

Makten i Protagóras samhälle bygger inte på fysisk överlägsenhet, psykisk styrka eller mentala talanger, ekonomiska eller politiska fördelar utan den bygger på kollektiva band och kärleken till sin nästa. Makten, dvs det samhälleligt goda, försvarad och övervakad av lagarna - som är ett uttryck för människans seder, traditioner och kultur - överföres till de unga via en sund bildning och uppfostran där det bästa som tidigare generationer har samlat föres vidare. Skyldigheten för denna politik åligger delvis föräldrarna och vuxna men även samhället. Att växa upp i ett sådant samhälle och insupa atmosfären av moraliska, etiska och pragmatiska principer skapar medborgare som inte kan uppfatta sina egna attityder, uppfattningar och handlingar olikt samhällets. Det finns alltså inte någon skillnad mellan det privata och det offentliga, det personliga och det politiska utan alla och allting är sammanvävda i ett nät av relationer avgörande för helhetens existens där det samhälleliga goda bestämmer våra handlingar och färgar våra tankar.

 

 

 



[1] som genom erfarenheterna har fastställts av folket som gällande ramar för all handling

[2] Ett problem som fortfarande är högaktuellt i våra dagar när vi inte riktigt förstår vad som är makt, hur den uppstår, vem som har makten och hur den brukas i vårt samhälle.

 

 

 

×
Stay Informed

When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.

Blir 2017 slutet för de nykonservativas kaosteori?...
Sofisterna och Protagòras: de första "revolutionär...
 

Taggar (Etiketter)

Ukraina Sanning JFK Krim Demokrati Gula Västarna Mordet på Kennedy JIT Slakten I mosul Trump luras till krig Ryska invasionen Värdebaserad racism Apokalypsen nära Protagóras Julian Assange Putins tal Sofisterna Europas öde Spetznaz Stanislav Petrov Engelska provokationer Ingen fred med Ryssland Goda-Onda Ny kemisk attack i Syrien Evo Morales Europas vansinne USA:s tvåfrontskrig Europeiskt återuppvaknande USA:s krigsbrott i Mosul Trumps FN-tal III:e Världskriget Missiler mot Damaskus EU contra Nationalstaten MH17 Rysslands rätt till intervention Annektering Syriza USA:s terrorhandlingar Reporter utan Gränser G20-mötet Uncle Sam Carl Bildt William Blum OPCV William Binney Putin:lämna oss i fred Robert Fisk Befolkningens plundring Ryssland RAND Corporation Operation Gladio Vanessa Beeley Mörda Assad QE Religionens ok James Petras Gamarna i Caracas FN SBU Färgrevolution i Washington Vita västvärldens dominans Jens Stolenberg Avhumanisering Ingen giftattack i Gouma Kertjincidenten. Mänsklig förnedring Meningslöst att tala med Väst 11 september 2001 Revolution Västvärldens distopy Deir ez-Zor Internetcensur Novichok Helsinforsmötet Den begravda revolutionen Vi är alla idioter Socialistiska reformer Amerikansk korståg Chang Wanguau Trump vs etablissemanget Eviga krigspartiet Imaginär fiende SOHR CAS Fredspriset 2009 SvD Plundring av Grekland IS USA:s allierade Project Veritas Hamburg en krigszon Ukrainanazisternas manifestation Petrodollar Mordet på Milosevic Multipolär värld USA:s statskupper OPCW George Sorros Rysslands oövervinliga vapen Axiom EU:s statsskuld USAs krig mot Kina Kommittén för befrielse av Irak Northwoods Project H.R. 5732 Bomba Iran Falska vinster Religiös fascism John Bolton USA:s statskupp i Venezuela Jugoslavien MH-17 Betalda demostranter nonbeingzone Bombs for Peace MSC Trojkans krigsbrott Isolera Ryssland Visselblåsare Europa:stumma underhuggare USA:s finde nr 1 Skyldigheter Irans isolering Det är värd priset nätneutralitet Västs nederlag i Syrien Trump-Putin mötet Politiska krav Lee Harvey Oswald Modern Imperialis Ron Paul Liberalismens doktrin Anderna Kiev-USA-Europa strategi Trump/Putin Vem tjänar på giftattacken? Sanktioner mot Kina Googlecensur Vita Hjälmarna Fredrik Karén USA hotar Ryssland Obamas krokodiltårar Förbjud Vänsterrörelsen Georgien Kina omringas Obamas fredspris Ukronazisterna Der ez-Zor Undrminera EU EU:s förlängda sanktioner mot Ryssland Trump den imbecille Kropotkin Europa offras Theokrati KREAB John Kiriakou Fejknyheter Västvärlden fångad i en våldspiral The Kitchen Turkiet invaderar Syrien Gasattacken i Douma Thrasymachos Guaidó folkets färrädare Europeisk integritet McCarthyismen Är det redan över för Trump? Det globala dårhuset Manafort och Gates Forum för Krig Vem är monstret? Stephen Cohen Edward Snowden USA-ledda Imperiet Jus ad bellum Ansvar Glöm fred i Syrien El Pais Färgrevolutionen i Iran 2018 England och den politiska cirkusen. Kuppen mot Trump Totalitarismen i Europa Obama en bedragare Palatskuppen mot Trump Jack Ruby Underkastelse eller Krig USA-NATO-EU Samir Amin Aymara-folket Slutgiltiga offensiv Konspirationsteori Trump Oligarkernas fiende Vem fan bryr sig Svavlet Västvärldens besatta kampanj Ryssland pressad. Teknikrati 9/11 Udo Ulfkotte Krigsvalet amerikansk fundamentalism USA: press på Kina Splittrat EU Ukrains invasion av Krim Koreakonflikten Ansvarsfull europeisk politik Internationell rätt Auktoritarism FNstadga artikel 51 Folkstyre Bildt-Georgien USA:s krigsbrott PropOrNot 2 God Bless America Det Turkiskt-kurdiska Kriget Zombifiering Scott Ritter CANVAS Mjuk makt Acela-korridoren Vänstern i koalition med högern Jan Öberg Papadopoulos USA:s och EU:s inbland i ryska valet 1996 ECRR Undantagstillstånd Wikileaks Utrottningen i Östra Ukraina Statskupp i USA Mördarorganisationen NATO Merci beaucoup France Krösus Statskuppen i Iran 1953 Trumps krigskabinett Förrädaren Trump Finansialiseringen Alvin A. Snyder Obama en krigsförbrytare Häxjakten mot Trump Warren-kommissionen Amerikanska baser=Vasallstat Västvärldens vampyrer Politisk dygd Yeltsin-Putin Protagoras Nordkoreakrisen Imperialismens logik Ryska atleternas bannlysning Sergei Skripal Ryska atleterna friades Statskuppen i Ukraina IPE Apartheidkuppen i Bolivia Europas träldom Sydkinesiska Sjön EU en dödszon Ukrainas annektering av Krim Konflikten eskalerar Det tar aldrig slut Östra Ghouta R2P Statskupp Alexis Tsipras Europas krigsbrott "Ryska propaganda" 5 minuter innan "midnatt" Nordkorea Israel bombar Syrien Imperialismen Amerikanska Gulag Gramski Nytt sarinattack på väg Liberal demokrati 2 minuter innan midnatt OPWC Upp och kämpa människa Kina Lundin Oil Daniel McAdams An die Freude Solon atenaren Den islamistiska revolutionen i Iran 1978 Slakthuset Damaskus Lucy Parson V för Venezuela USA :s planer kräver USA Modern Imperialism leda ett internationell upprop Obams fredspris rättvisa Morder på Syrien Falska alternativ till Krig NATO FN-rapporten om Israel och apartheid frihet Jag måste ställa frågan med vilken auktoritet den amerikanska 15 år efter 9/11 WADA 9 September 2011 Ändlös konflikt därför kanadensiska antidopping han vill kommissionen skrev ett brev Wikealiks Lance deHaven-Smith inte fred Nationalstaten Statskuppen i Ukraian Vampyrer Kemisk attack i Syrien vilken mandat har dem

Toroni

Besökare

Vi har 5318 gäster och 5 medlemmar online