Rysslands intervention i Syrien: Den enda lösningen

Kriget mot Ryssland verkar inte ha några gränser längre. Skamlöst angriper vi i Västvärlden den enda koalitionen- Ryssland, Iran, Irak, Syrien och även Egypten- som har viljan att eliminera IS.

Den USA-ledda koalitionen vägrar bestämd att ta itu med de islamistiska fundamentalisterna -IS/Al-Qaida och dess anslutna grupperingar- och föredrar att hela regionen ockuperas av IS än att hjälpa Ryssland och Assad att bli av med kanske ett av mänskligheten största hot idag. Inte nog med det. Är det någon som visar sympatier för de frihetskämpande rebellerna i Östra Ukraina eller för ryssarna som kämpar mot jihadisterna i Syrien skall de brännmärkas och behandlas som brottslingar.

Det finns till och med krafter som uppmuntrar IS och andra fundamentalister att strida mot Ryssland och hjälpa gärna till att döda ryssar.

I vårt kära grannland som vi under alla omständigheter stödjer har den ukrainska regeringen börjat publicera listor på icke önskvärda artister/kulturfolk/journalister mm som anses vara skyldiga till "yttranden till förmån för de som kränker den ukrainska integriteten." Som exempel kan nämnas Kobzon som blev bestraffad och Val Lisitsa som tvingades ställa in sin konsert.

I september utfärdades en lista med individer och företag anklagade för att utgöra "ett reellt eller potentiellt hot mot nationella intressen, nationella säkerheten, suveräniteten och integritet och för stöd till terroraktiviteter"(Telepolis, Tyskland). Flera av de nämnda journalisterna är européer.

I början av oktober(The Unz Review) publicerades i Mirotvorets Posting persondata om ryska piloter som bekämpar terrorister i Syrien. "Peacekeeper" är en websida som samlar in data och profiler om fiender till den ukrainska juntan d.v.s. alla ryssar från Putin till journalisten Oles Buzina som blev mördad efter hans namn och bild publicerades på sidan.

Anton Garashenko är en annan Majdan-fascist och politiker verksam inom inrikesministeriet som aktivt via sin Facebook tycker att det är en utmärkt ide att hjälpa IS att hämnas på Ryssland. Att den ukrainska regimen har gått så långt att man till och med välkomnar och avlönar radikala jihadister att kriga mot sitt eget folk som söker sig bort från ett fascistisk etablissemang är skamligt nog. Men att man officiellt uppmanar terrorister att söka upp enskilda soldater i Ryssland för att döda de och utplåna deras familjer för de har stridit i Syrien mot IS ...VAD SÄGA???

Har svårt att hitta ord för att beskriva vilka odjur Europa stödjer i Ukraina-konflikten. "Jag inbjuder" skriver denna untermensch "som har information om ryska medborgare som deltar i Rysslands krig mot IS i Syrien "att registrera de till MOROTVORETS hemsida där en särskild del av Putins brott i Syrien och i M. Östern snart kommer att publiceras."

Denna och andra ukrainska fascister njuter av den demokratiska rättigheten att fritt uttala sig, fritt röra sig i Europa och obestraffad uppviglar folk till mord. Nazister som uppmundrar till våld och död på ryssar. Det är förmodligen just på grund att de är ryssar som skall avlivas som ingen reagerar i Europa.

I April stiftades 4 lagar som legaliserade utrotningen av landets sovjetiska förflutna. Ett nytt institut bildades för att administrera, propagera och kontrollera landets historiska beskrivningen. Minnesmärken och berättelser associerade med den sovjetiska eran eller det kommunistiska partiet kommer att försvinna från gator, torg och parker. Institutet har helt godtyckligt publicerat 520 namn på individer som skall försvinna för att garantera utrotningen av kommunismen i Ukraina. Personligheter som Lenin, Molotov, Stalin, Brezhnev men även grundare och generalsekreterare av europeiska kommunistiska partier kommer att utplånas från Ukrainas offentliga minne.

Friedrich Engels, Karl Marx, Henry Barbusse, Ernst Thälmann, Rosa Luxemburg och flera andra är ostrakiserade.

Jag förundras över vad dessa ukrainare är för människor att de till och med uppmuntrar islamistiska mördare att begå mord på ryssar när de kämpar för ett fritt Europa där också det framtida Ukraina kommer att ingå. Jag förundras också över vad vi européer är för människor som fortfarande stödjer dessa ukrainare och fortfarande försöker hindra Ryssland att krossa IS/Al-Qaida.

Men varför intervenerar Ryssland i Syrien och vad förmodas Ryssland uppnå där? Klart är att ryssarna är engagerade i kriget mot IS utifrån rent nationella intressen inte något ädelt mål. Rysslands involvering i M. Östern började redan 2013 när det föreslogs att de österrikiska fredsbevarade styrkorna i Golan-höjden skulle ersättas av ryska. Dessutom är Moskva inblandad i att desarmera Syriens kemiska vapen och det var då för första gången ryssarna förde krig mot islamisterna i Damaskus.

Parallellt med det befinner sig Ryssland engagerad i strategisk militär dialog med Irak- 402 miljarder dollar 2012-2014. I Juli nåddes ett avtal med Iran om gemensamma militära aktiviteter mot IS i Syrien.

Säga vad man vill det som var avgörande för Ryssland var naturligtvis säkerhetsintressen. Att tillåta IS att stärka sitt kontroll över Syrien och Irak skulle betyda att inom kanske loppet av 5 år skall nya kullar av välförberedda islamistiska terrorister återvända till Nord Kaukasus och Centralasien och utgöra ett allvarligt hot. Det finns redan 5000 ryssar bland de 70 000 IS-krigarna.

Genom inblandningen i Syrien-IS-konflikten hoppas Ryssland att uppnå:

1. att förstöra terroristernas infrastruktur och förhindra de att kontrollera områden utan att behöva besegra de totalt. På så sätt förstör man de träningsfaciliteterna och exporten av terrorn till Ryssland i framtiden

2. att den vänskapliga regimen i Syrien består för att investera i militära baser i Medelhavet och säkra gasprojektet i Syrien, Cypern och Israel

3. att Ryssland bryter USA:s monopoloställning om de militära operationer i M.Östern

4. att operationerna i Syrien blir någon sorts "exponering " av ryska effektiva vapen och kommunikationssystem med hög precision och tillförlitlighet för världen att skåda.

Dessutom innebär ett lyckat kampanj att Ryssland hjälper Syrien, Irak och Iran att besegra IS i regionen. Skulle det lyckas öppnar det vägen för att restaurera de traditionella gränserna för Syrien och Irak och säkra alliansen med Ryssland i framtiden. Stabiliteten i Syrien och Irak betyder att  livet normaliseras och samtidigt att lätta på flyktingsituationen i området och EU. För att lyckas med det måste stora resurser sättas in och utvidga koalitionen att även omfatta Västmakterna och Arabländerna.

I och med Rysslands engagemang i Syrien följer naturligtvis även åtskilliga risker. En risk är att Ryssland kan komma i konflikt med den viktigaste regionala makten, Turkiet. Ankara och Sultanen Erdoğan är intresserade att få bort Assad från makten och använder kriget mot IS för att undertrycka och bekämpa kurdisk milis på syrisk och irakisk mark.

Det finns risk att Ryssland fastnar i Syrien precis som i Afghanistan och Tjetjenien. Därför agerar Ryssland väldigt försiktigt. Ytterligare en risk är att Ryssland dras in i en regional Sunni-Shia-konflikt på Shia-muslimernas sida. Det kan bli farligt med hänsyn till att de flesta muslimerna i Ryssland är Sunni.

Ryssland har klargjort för omvärlden att avsikten med den militära interventionen i Syrien är att stabilisera och stötta upp Assads regim så inte IS och andra jihadistgrupper kan komma till makten. Ryssland har även klargjort att man stödjer förhandlingar om en övergång till en annan regim. Man kan inte stabilisera en region utan att först neutralisera dess fiender.

Jag förstår inte hur svårt det kan vara för USA och Europa att begripa det. Västvärldens målsättning verkar fortfarande vara att avsätta Assad inte att bekämpa IS. Att både avsätta Assad och eliminera IS samtidigt visade sig vara ett misstag för den USA-ledda koalitionen. Först bygger Västalliansen en armé- FSA- för att bekämpa Assad. Sedan skulle andra styrkor byggas upp för att bekämpa IS. Dessa såsom Al-Nusra och Al-Sham skiljer sig inte från IS. Målsättningen är densamma: att bilda ett världsomspännande kalifat. Dock använder de sig av olika tekniker och strategier.

Det återstår att se om Ryssland, Väst- och Arabländerna kan utveckla ett gemensamt militärt och politiskt närmande till konflikten. Så länge detta inte kan uppnås kommer vi i Europa att överösas av fruktansvärda bilder och människoöden som ingen kan ta till sig längre.

Genom Rysslands inblandning i Syrien-konflikten och dess kamp mot IS verkar landet vara sakta sakta på väg tillbaka i respektabilitetens fålla. Naturligtvis kommer Ryssland aldrig mer att vara lika "älskad" av EU och USA som hon var under Jeltsins kleptokrati som tillät Västvärlden att trampa in i och plundra landet.