Ryssland mer värdefull för Washington som en fiende än som en vän. Upptrappningen fortsätter.

Det finns ett frågetecken som har bekymrat mig ett tag nu. Och det är varför den ryska regeringen inte har besvarat Washingtons aggressiva inställning och aktioner mot Ryssland. Uppmuntrar det Washington att bli ännu aggressivare?

Den ryska regeringen har inte reagerat på de amerikanska provokationerna. Anledningen kan vara att den ryska regeringen föredrar fred framför krig. Eller det kan också vara så att genom att insisterar på diplomatiska lösningar vinna tid för att förbereda sig mot kriget som Washington är beredd att starta.

Frågan som uppstår är om den ryska regeringen genom att inte reagera på illegala sanktioner och propagandistiska anklagelser och demoniseringar undviker eller uppmuntrar krig. Ryssland har till och med gett Washington "fria händer" att installera ABM-baser vid Rysslands gränser i Polen och Rumänien.

Det kan likställas med att USA tillåter Ryssland att installera missilbaser på Kuba. Casus belli.

Ryssland har faktiskt hamnat lite på efterkälken. Därför till skillnad mot och i jämförelse med USA är Ryssland ett öppnare samhälle, inte en polisstat som USA där oliktänkande kontrolleras och förtrycks. Den ryska regeringen är missgynad genom att tillåta utländskt ägande av vissa av sina medier. Den befinner sig i missgynnad läge därför att den accepterar hundratals amerikanskt och europeiskt finansierade NGO:s som organiserar protester och konstant angriper den ryska regeringen med lögner.

Den enda anledningen man kan tänka sig varför den ryska regeringen tillåter detta är att regeringen tror att Washington och dess vasaller i Europa kommer att uppfatta den som en tolerant demokrati och välkomna Ryssland i Västvärldens familj av nykonservativa nationer.

Ett annat fenomen värd att beakta är att Ryssland är inskränkt genom att det välutbildade övre sociala skiktet, professorer och affärsmän, bankfolket mm är i huvudsak Västorienterade. Dessa vill alla bli inbjudna till konferenser vid universiteten, integreras i Västvärldens affärs- och finansgemenskapen mm. Dessa är de så kallade "atlantiska integrationister".

De anser att Rysslands framtid är avhängig Väst och är villiga att sälja ut Ryssland för att uppnå denna acceptans. Det gäller naturligtvis även vissa ungdomar som anser att allting är bättre i USA där gatorna är täckta med guld och några av de ryska medier som låter sig inspireras av lögnerna från V-världens presstituerade.

Det verkar vara få i Ryssland som förstår att Sovjetunionens sammanbrott inte har fört landet närmare Väst. Det är inte många som förstår att Sovjetkollapsen åsidosatte all hinder för Washingtons hegemonisk strävan. Det är inte många som förstår att det amerikanska militär/säkerhetskomplexets enorma budget och makt, vilket redan president Eisenhower varnade för 1961, är i behov av en fiende för dess rättfärdigande eller dess försvar,  vilket Sovjetkollapsen omöjliggjorde.

Vad dessa krigsprofitörer väntade på var att Ryssland återigen skulle stå upp för sina intressen för att utse Ryssland som statsfienden nr 1. Bestörtningen var över i USA.

Det är inte många som har förstått detta. Inte i USA, inte i Europa och inte i Ryssland. Men nu verkar som om Putin äntligen har insett att den ryska serviliteten inte länge leder någonstans. Inte heller diplomatin.

I December 2016 utvisade den förre USA-presidenten Obama 35 rysla diplomater under förevändning om Rysllands inblandning i 2016-års presidentval, trots Rysslands förnekand. Dessutom konfiskerades rysk diplomatisk egendom i Maryland och New York- 2 byggnader.

Enligt den Moskva-baserade Daily Kommersant fredagen den 13 juni krävde Ryssland tillbaka sina egendomar innan mötet mellan presidenterna Putin och Trump på G20-mötet i Hamburg.

Moskva föredrog att inte besvara Obama-administrationens aggressivitet i förhoppning att relationerna med den nya presidenten skulle förbättras. Återigen bedrog sig Putin att lita på amerikanernas goda vilja till förbättrade relationer. 

Den 30 juli besvarade Putin äntligen Obamas orkestrerade utvisning av ryska diplomater från Washington, förra året runt jul och olagligt konfiskerade den ryska regeringens egendomar i Washington med omnejd, genom att avhysa 750 "amerikanska diplomater" som inte var annat än amerikanska spioner med uppdrag att underminera den ryska regeringen. Men det tog sju månader att besvara Obamas kränkning. Sju månader, jag förstår inte varför.

Efter Putin-Trump-mötet i Hamburg och presidenternas handskakningar och den trevliga atmosfären började återigen de nykonservativa- republikanerna och Demokraterna- ana förbättrade relationer vilket naturligtvis inte kan tolereras. 

De nya olagliga sanktionerna mot Ryssland utöver fördelen för de amerikanska energiföretagen, är ytterligare en aggressionshandling som inte kommer att hjälpa att förbättra de bilaterala relationerna mellan USA och Ryssland.

Dmitry Suslov, Ryska rådet om utrikes- och försvarspolitik(RIAC) säger att "idag är det redan klart att USA är vår fiende, och kommer att förbli vår fiende för en long tid framöver. Ryssland behöver anpassa dess vapenprogram att spegla det oundvikliga militärpolitiska konfrontationen med USA. Det måste bli investeringar i den strategiska avskräckningen för att bevara systemet som skall garantera ömsesidig förstörelse". Hur klarare måste ett budskap vara?

Vidare anser Suslov att Ryssland borde börja med att avsluta all gemensam företagande med USA som i rymdsammarbetet och rymdforskningen som USA är beroande av Ryssland. Det kan också tänkas att utöka det militära sammarbetet i den Amerikanska kontinenten och enligt Suslov gäller det att i första hand "bygga upp ett sammarbetet med Venezuela".

De nya sanktionerna är beslutade med hänsyn till den ryska inblandningen i 2016 års presidenval i USA, situationen på Krimhalvön och i Syrien. De olagligt sanktionerna skall påtvingas ryssar som påstås vara "skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter, "vapenleveranser till den syriska regeringen" och cyberattacker.

Sanktionerna som Trump "tvingades" av det nykonservativa etablissemanget att skriva under avser även rysk gruvdrift, metaller, sjöfart och järnvägar och även rysk energiprojekt och även skuldfinansiering.

"...vi försäkrar därmed att USA fortsätter att bestraffa president Putin för sina skoningslösa och destabiliserande handlingar" skrev senatorn Chuck Schumer och tillade att "dessa tilläggs- sanktioner kommer att sända ett starkt och partiöverskridande signal till Ryssland och alla andra som försöker att blanda sig i vårt val att de kommer att bestraffas".

Det finns flera tecken på att Ryssland börjar tappa tålamodet med Trump-administrationen. I mitten av juni rapporterade Ryssland att det finns planer att konfiskera amerikansk diplomatisk egendom i Moskva. Dessutom kommer Ryssland att ändra statuset på den Anglo-amerikanska skolan i landet om inte Washington återlämnar den ryska egendomen konfiskerad av Obama-administrationen.

Vad dessa nya sanktioner egentligen har för effekt på Ryssland vet ingen riktigt. Förmodligen inte så stora eftersom dess ekonomi är mer eller mindre avskärmad från Väst idag. Ryssland i likhet med Kina och hela Shanghai Cooperation Organisation(SCO) har lärt sig fort och knutit betydligt närmare sina band både ekonomiskt och politiskt.

Det man med säkerhet däremot vet är att de drakoniska sanktionerna som den amerikanska Kongressen har beslutat är främst riktade mot att omyndigförklara president Trump och utesluta allt som skulle kunna leda till förbättrade relationer med Ryssland.

Men i de nykonservativa fundamentalisternas iver att på alla sätt demonisera och skada Ryssland och Putin uppstår en hel del oavsiktliga skador eller förluster så kallade sidoskador. De nya amerikanska sanktionerna riktade mot Ryssland slår hårt mot USA:s allierade i Europa. Konsekvensen är att åtgärderna påverkar också relationerna med Europa. I stort sett är det ett steg mot att förklarar krig mot USA:s europeiska "vänner" och i synnerhet mot Tyskland och Frankrike.

Men sådana avvägningar behöver inte den amerikanska Kongressen göra vars enda målsättning är att försvara den amerikanska universella etiken. De bryr sig inte om Europa. De bryr sig inte om någon eller något annat än att försvara sitt monopoliserade våldsanvändning för att lösa internationella konflikter och underkuva sina motståndare.

Under sanktionerna kommer alla EU-nationer som gör affärer med Ryssland att utsättas för stora påtryckningar. I synnerhet alla som är med och finansierar Nord Streem 2 som skall förse Tyskland med gas från Ryssland. Allt handlar naturligtvis om att Tyskland skall köpa gas från amerikanska företag till mycket högre priser.

Andra sätt att hindra europeiska banker och företag är restriktioner såsom gigantiska böter och stämningar, övervakningar, cyberattacker, bristfälliga kompensationsbetalningar vid försäkringsfrågor, aktiefall mm. De europeiska ledarna reagerade kraftfullt för att skydda sina egna intressen. Så länge skadorna kunde bemästras eller inskränkas var inte européerna särskild upprörda. Den här gången är indignation total.

Den tyske utrikesminister sade att det var "oacceptabelt att USA använder sig av sanktioner som ett instrument för att tjäna den amerikanska industrins intressen".

Frankrikes förre statssekreterare och utrikesminister för europeiska frågor, Pierre Lellouche beskriver situationen så här: "Fakta pratar för sig själva. Vi konfronteras med en extrem kompakt vägg av den amerikanska legislaturen vars absoluta avsikt är att använda lagen att tjäna det ekonomiska och politiska imperiet för att uppnå ekonomiska och strategiska fördelar. Som alltid i USA, detta imperiet, denna normativa översittare opererar under de bästa avsikten i världen eftersom USA anser sig själv vara en "välvillig makt" som enbart kan göra gott".

Men det finns naturligtvis även stater- femtekollonare-  som stödjer USA i alla sina handlingar. USA inriktar sig på Europas kärnländer medan dess överväldigande påverkan i de norra delarna- Polen, de Baltiska Staterna och Sverige- ser till att hindra EU att vidta nödvändiga åtgärder mot USA:s intressen.

Det finns otaliga exempel på hur den amerikanska lagstiftningen påtvingas andra nationer, företag och finansiella institutioner. Det värsta exemplet är USA:s strävan att sätta tänderna på Die Deutsche Bank som riskerar att bli åtalad av USA med risk att hela det europeiska banksystemet kraschar. Trots att banken redan har betalat hundratusentals miljoner dollar till New York riskerade banken böter på ytterligare "14 miljarder dollar...Med andra ord om detta implementeras riskerar vi en stor finansiell kris i Europa" säger Lellouche.

De amerikanska sanktionerna används som en Damokles-svärd för att även hota och utpressa inte bara Ryssland utan även USA:s viktigaste partners, de europeiska satellitstaterna. Detta skulle mycket väl kunna utvecklas till en Pyrrhus-seger och kröna USA i en värld av ruiner. Kanske.

Jacgues Myard sade att "den amerikanska lagen nyttjas för att vinna markander och eliminera konkurrenterna. Vi borde inte vara naiva i det som händer utan vakna".

Nej varken Ryssland, Europa eller resten av Världen får vara naiva om det som händer.

De nykonservativa fundamentalisterna med det militär/säkerhetskomplexet som den drivande kraften har lyckats återigen att hindra Trump från att förbättre relationerna med Ryssland. Men denna gång verkar det vara definitivt. Eller?

Trump har i alla fall besegrats av det militär/säkerhetskomplexet och tvingats till en fortsättning av de orkestrerade och farliga spänningarna med Ryssland. Förhoppningsvis har Ryssland lärt sig att hon är mer värdefull för Washington som en fiende än som en vän.

Skall Trump fortsätta vara USA:s president måste han  följa den enda rollen som CIA och vapenindustri tillåter honom att ha: En krigsledares.

Från att ha hindrats att vara en ledare för fred  av det m/s-komplexet, båda de amerikanska politiska partierna, den presstituerade media, den liberal/progressiva vänstern och Washingtons europeiska vasallstater tvingas Trump förmodligen till krig.

Märkligt att ingen av de europeiska vasallerna hade vett, intelligens och mod att se att resultatet av att attackera Trump skulle vara en eskalering av konflikten med Ryssland. En konflikt som inte alls är i Europas affärs- eller säkerhetsintressen. 

Och som ett första steg i eskaleringen av konflikten med USA:s fiende numero 1 är de lögnaktiga anklagelserna av USA:s vice president Mike Pence mot Ryssland i Montenegro den 2 augusti. Avsikten? Att skapa panik och tvinga montenegriterna till att bli medlem i den USA-ledda militära mördarorganisationen NATO.

Washington kommer att fortsätta att höja våldsnivån. Samma lögner som användes mot Saddam, Gaddafi, Assad, Iran, Serbien och Ryssland fortsätter om Venezuela. V-världens presstituerade media rapporterar vardagligen lögnerna som CIA lämnar över precis som Udo Ulfkotte, Seymour Hersh eller John Kiriakou skriver om.

Venezuela kan mycket väl bli nästa konfliktområdet mellan Ryssland och USA. Lögnerna om Venezuela har naturligtvis ingenting att göra med att landet är den största oljeproducenten i världen. Men propagandalögnerna utgör en förutsättning för att V-världens befolkning skall acceptera den amerikanska statskuppen mot den demokratiskt valda regeringen i Venezuela och tillåta de amerikanska företagens plundring av landet.

De nya sanktionerna utesluter som sagt möjligheten att minska de allt större spänningarna mellan de två stora kärnvapenmakterna. Det visar också att Kongressens skoningslösa och oansvariga handling klargör att Washington AVSIKTLIGT har valt en konflikt med Ryssland som det viktigaste elementet i dess utrikespolitik.

Detta visar att Washington är bestämd att idensifiera konflikten med Ryssland. Mer falska anklagelser, mer demonisering och mer hot är på väg med god hjälp av den presstituerade media i Väst.

Som Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister uttryckte det" Låt mig ha kontroll över media och jag kommer att omvandla vilken nation som helst till en flock av grisar".

Är vi i Europa en flock av grisar? Har amerikanerna lyckats omvandla oss efter 70 års ockupation och intensiv propaganda och hjärntvätt? Det förefaller så eftersom vi fortfarande tror på allt de säger och gör.

Inte minst de senaste påhittade anklagelserna utan någon substans alls. "...upprörda och redo för strid över den amerikanska kongressens senaste sanktionerna mot Ryssland- och som vanligt för ingenting...eftersom Ryssland inte har gjort sakerna som Washington och den inställsamma [rövslickande] Väst anklagar henne för, såsom inblandning i det amerikanska valet (amerikanska underrättelsetjänster har upprepade gången sagt att det finns inte det minsta beviset); inblandning i Ukraina(Washington/NATO/EU har anstiftat och betalat för den blodiga Majdan-kuppen i februari 2014); annekteringen av Krim(en överväldigande del av befolkningen, 97%, röstade för en återanslutning till den Ryska Federationen); inblandning i Syrien (den ryska armén krossar de USA-stötta terroristerna och IS-mördarna).

Men ingenting annat än att utmåla Ryssland och Putin dom USA:s fiender nr 1 är viktigare. Oavsett konsekvenserna. Oavsett om alla anti-Ryssland sanktioner bestraffar Europa för att vara imbecilla vasallers. USA skulle mycket väl kunna bötfälla europeiska företag för att samarbeta med ryska i den gemensamma gasledningsprojektet. 

"Framtiden är i Öst" skriver Peter Koening, ekonom och geopolistis analytiker och menar att hela denna vävnad av lögner och osanningar har blivit det "nya normala" i V-världen. Medan V-världens system håller på att eroderas total -och ersätts nu av total laglöshet, ingen moral, ingen etik- verkar allt gå från nyliberalism till nyfascism.

"Låt er inte luras- öppna ögonen- om ni inte har märkt det är det precis vad vi upplever nu". Förstörelsen av antika civilisationer; Grekland, västvärldens kulturella vagga skoningslöst ödelagt; Syrien, Irak och nästan hela Mellerstaöstern och Nordafrika i lågor- och ingen säger ett knyst. ...Det sjuka västsamhället bara häller i sig öl och tittar på fotboll..." 

För övrigt: visste ni att alla opinionsundersökningar som gjorts sedan 2013- inte så många men ändå- visat att av de utfrågade anser de flesta att det är USA som utgör det största krigshotet på jorden. Den 30 december 2013 besvarade 65 806 personer i 65 länder Win/Gallup Internationals undersökning på frågan "Vilket land tycker du är det största hotet mot fred i världen idag?". 24% svarade att USA utgjorde det största hotet; 8% svarade Pakistan; 6% Kina osv. På 12 plats var Ryssland med 2%. 54% av ryssar som besvarade frågan, 49% av kineserna och 49% av bosnierna var mest rädda för USA.

1 augusti 2017 publicerade Pew Research Center resultatet av undersökningen i 30 länder gjord även 2013 där frågan utformades lite annorlunda. "Tycker du att USA:s makt och påverkan är ett stort hot, mindre hot eller inget hot mot (det undersökta landet)?". Samma frågan upprepades om Ryssland och om Kina. Bör betonas att de flesta länderna bland de 30 var allierade till USA. 35% av de tillfrågade svarade att det stora hotet utgjordes av USA:s makt och påverkan; 31% av Rysslands och 31% av Kinas.

För vidare läsning: www.counterpunch.org; www.paulcraigroberts.org; www.strategic-Culture.org;www.informationclearinghouse.info

Boktipis: Diana Johnstone och Paul H. Johnstone "From MAD to Madness", 2017