Kuppen mot Trump fortsätter

22 februari 2017. Patrick Lawrence i The Nation, skriver "Bevittnar vi en kupp mot Trump i Vita Huset?".  17 maj 2017. Prof. Stephen F. Cohen säger "Angreppet på Trump är ett nationell säkerhetshot, bortom all tro".                                                                                                                                               18 maj 2017. Paul Craig Roberts i hans blogg, skriver "Angreppet på Trump".                                         19 maj 2017. WSWS, "Demokrater vädjar till militären om en kampanj mot Trump".                               13 juni 2017. World Socialist Web Site "Palatskupp eller klasskamp:...".                                                 22 juni 2017. David Stockman i Information Clearinghouse, skriver "Den mjuka kuppen på väg i Washington".                                                                                                                                   26 juli 2017. PCR i hans blogg skriver "Trump åsidosätts så att konflikten med Ryssland kan fortsätta".     31 juli 2017 "Washington trycker hårdare mot Ryssland".

"De skapade en bluffhistoria om maskopi med Ryssarna, hittade inga bevis så nu anklagar dem[Trump] för obstruktion av rättvisan ...Bra... Ni bevittnar den enskild största HÄXJAKTEN i den amerikanska politiska historia- ledd av några mycket onda och konfliktsökande människor!", David Stockman.

Från början, efter Trumps installation som den 45:e presidenten i USA, blev den "svarta staten"(The Deep State) och det Demokratiska Partiet i USA bokstavligen chockade och desperata och kunde inte förstå hur det amerikanska folket kunde föra fram en outsider och opålitlig figur som ingen kunde förlita sig att "försvara"  status qou som Obama troget byggde upp.

Den andra anledningen som föranledde att dessa skumma krafter blev förkrossade över var Trumps vilja att närma sig Ryssland. Nu behövdes en syndabock för att tvinga honom att antigen ställa sig i ledet, ge upp sin détente-politik mot Ryssland som ansågs vara ett "dödligt hot" eller hitta sätt att avsätta honom och låta den reaktionära lakejen vicepresidenten Mike Pence ta över.

Häxjakten var igång. Och för Washington var det bara en modus operandi- en del av sin vanliga arbetsmetod. Och det blev inte bättre att Ryssarna plötsligt anklagas- utan bevis- att ha påverkat presidentvalet till förmån för Trump.

Det var egentligen inte så svårt att förstå. Alla visste att Putin inte favoriserade den "demokratiske" Hillary Clinton som hade hela etablissemanget bakom sig och även hade liknat honom med Hitler. Det var inte svårt att förstå att Putin var på Trumps sida då Trump sade att NATO var förlegad och hade spelat ut sin roll. Att han ansåg att Ukraina inte bör få militär hjälp, att folk som valde att lämna en konstellation borde få göra det, att han utryckte önskemål om att hitta lösningar med Putin om Syrien och även andra delar av Världen.

I princip handlar allting om Ryssland. I princip handlar allt om Trump och Putin. Den "röda linjen" för vad den "svarta staten" och dess avarter tål hade korsats av den icke "önskade" amerikanske presidenten. Rysslandgate blev en häxjakt som inte liknar någon annan i den amerikanska politiska historia.

Den stora kuppen mot Trump fortsätter oavbrutet. Relationerna med främst Ryssland får inte bli bättre. Situationen i Ukraina får inte bli bättre. Situationen i Syrien får inte bättre. Relationerna Europa-Ryssland får inte bli bättre. Helst skall ytteliggare 1 eller 2 storkonflikter (kanske Nordkorea, Venezuela eller Iran) komma igång. 

Situationen i Världen får inte bli bättre för det skulle på alla sätt omintetgöra de ansiktlösa makthavarens planer på total hegemoni. Och det skulle naturligtvis garantera den "svarta statens" totala kontroll över den amerikanska regeringen.

Demoniseringen av Putin och Ryssland började redan efter USA:s statskupp mot den folkvalda ukrainska regeringen. Kuppen resulterade till att Krimhalvön återinkorporerades med moder-Ryssland efter ett referendum. De östra delarna av Ukraina revolterade mot etableringen av den nazistiska regimen i Ukrainas huvudstad Kiev och ville bli självständiga eller ansluta sig till Ryssland. Ryssland, dumt nog, avböjde erbjudandet, och nu befinner sig Ukraina i ett Proxy-inbördeskrig där egentligen stormakternas intressen försvaras.

Putin har sedan dess kallats det ena och det andra. Men demoniseringen började ordentligt efter den påstådda kemiska attacken i Damaskus förorter i augusti 2013. Statskuppmän, terrorister och jihadistmördare som försökte med USA:s och andra staters intensiva insatser att störta Syriens president Bashar Assad hade falskeligen anklagat Assad som ansvarig för attacken.

Det spelar ingen roll att Assad oskyldigförklarades till och med av FN. Hade det inte varit för Putin som övertalade Assad att lämna över eller förstöra alla kemiska vapen hade Obama varit tvungen att bomba Syrien. Den "svarta staten" krävde det. USA krävde det. Europa krävde det. Hela V-världen krävde det.

Ingen krävde däremot att de kemiska vapnen som terroristerna förvarade i sin lager skulle förstöras.

Det var droppen. Putins inblandning och hans konstruktiva statsmannaskap var en förolämpning och ett oförlåtlig synd mot USA. Den omintetgjorde deras nästa mål på regimändringagendan att avsätta Assad och regeringen i Syrien som ett steg mot den slutgiltiga attacken på dess allierade Iran.

Det tog inte tid för den "svarta staten" att hämnas. Medan Putin solade sig i glansen vid de olympiska vinterspelen 2014 i Sochi var hela Washingtons imperialistiska apparat- CIA, NED, Utrikedepartementen och en helvetes massa Washingtonfinansierade NGO:s på plats i Kiev för att iscensätta kuppen som avsatte Ukrainas konstitutionella valde president och rysk allierad.

Kuppen ledde till splittringen av Ukraina och till den Washington-anstiftad inbördeskrig i Ukraina där Ryssland måste skydda sina intressen, både den ryskspråkiga befolkningen men också den sedan 200 år gamla örlogsbasen i Sevastopol på Krim.

Alla dessa fruktansvärda handlingar karaktäriserades av USA:s Krigsparti som aggressionshandlingar och ett potentiell hot mot freden och de europeiska grannländernas territoriella integritet.

Så länge Obama följde den "svarta statens" direktioner var det inga problem. Men när denna imbecille Trump blev president blev de tagna i sängen. Den lilla kuppen i Kiev håller nu på att utveckals till den stora kuppen i Washington.

"Vi bevittnar en attack av den nationella säkerhetsgemenskapen och dess liberala media på USA:s president som är makalös" skriver Dr. Paul Craig Roberts på sin blogg den 18 maj.

Och fortsätter, "Vilda och ohållbara anklagelser av högförrädiska eller illegala ryska kontakter har varit grunden för nyheterna sedan Trumps valkampanj. Dessa anklagelser har nu nått en punkt där det nationella säkerhetskomplexet och dess liberala media med stöd av Demokraterna, den amerikanska vänstern och andra "upplysta" personer som juridikprofessorn Larry Tribe driver en åtalskampanj."

Det finns en beslutsamhet hos den nationella säkerhetsstaten att hålla den "ryska hotet" i rollen som NR 1 hotet för USA. Och i samma melodi sjunger också den av CIA sedan 1950-talet ägda presstiturerade media i samma ton.

Det finns de som anser att det största hotet mot den amerikanska nationalstaten är angreppet på president Trump.

Professor Stephen Cohen (ryka studier vid Princeton och NYU, förmodligen en rysk spion) menar att det Trump anklagas för är högförräderi. Det har aldrig hänt förut i USA att ha en rysk agent i Vita Huset.

På frågan "Vem styr vår utrikespolitik i Washington" svarar han att det finns en 4:e regeringsmakt, IC, Underrättelsegemenskapen bestående av 16 eller 17 statliga autonoma underrättelseorganisationer, som genom sina tjänster skall bidra till utrikespolitik och USA:s nationella säkerhet. Men vad dessa egentligen gör menar Cohen är att obstruera de andra 3 regeringsmakterna-lagstiftande, verkställande, judiciella).

" I 2016 utarbetade president Obama ett avtal med den ryska presidenten Putin för ett militärt sammarbete i Syrien. Han sade att han skulle dela underrättelseinformation med Ryssland, precis som Trump och ryssarna skulle göra.... Försvarsministeriet vägrade att dela informationen. Och några dagar senare dödade dem syriska soldater, kränkte avtalet och det var det det. Så vi kan fråga oss vem bestämmer vår utrikespolitik i Washington idag?"

Trots Obamas ynkliga försök att åstadkomma en militär allians med Putin i Syrien mot terrorismen saboterades hans ansträngningar av försvarsdepartementet och dess allierade i underrättelsetjänsterna.

Det är vad den "svarta staten" håller på med. I början av 1960-talet trodde president Kennedy att han hade kontroll över utrikespolitiken och ekonomin. På grund av hans naiva uppfattning blev han dödat. Han blockerade invasionen av Kuba, Northwoods projektet, en avskräckande kärnvapenattack på Sovjetunionen och ville avsluta det Kalla Kriget.

Kennedy sparkade det "svarta statens" gudfader Allen Dulles, CIA-chefen 1953-1961, 1961 efter den misslyckade hemliga invasionen av Kuba i Grisbukten och det misslyckade mordförsöket på Frankrikes president de Gaulle.

Två år senare blev JFK kallblodigt mördad i Dallas.

På 1970-talet blev president Nixon fördriven från sitt tjänst av samma anledning. Han trodde att han styrde USA:s utrikespolitik. I likhet med Kennedy blev Nixon ett hot mot den nationella säkerhetsdoktrinen. Nixon tvingade igenom SALT 1-(mellan USA och Sovietunionen om vapenbegränsningar 69-72) och anti-ABM-avtalet (begränsningar av antiballistiska missilsystem) och öppnade dörrarna till Kina genom att minska spänningarna. Han även avsåg att avsluta kriget mot Vietnam med hindrades av den nationella säkerhetskomplexet. 

Det gick så långt att James Schlesinger, Nixons försvarsminister, beordrade militären att inte lyda order från Vita Huset om de inte var undertecknade av honom. Schlesinger gick så långt att han "i hemlighet gjorde upp planer på att använda sig av trupper i Washington i fall det blev problem med den presidentiella successionen."

Nixon mördades inte men han avsattes därför att hans fredsansträngningar utgjorde ett hot mot den militära/säkerhetskomplexets makt och profithunder. Watergateaffären är en annan historia. Nixons brott som han egentligen avsattes för var att han lyckades etablera goda fredliga relationer med Sovjetunionen och Kina. Sånt kan inte tillåtas.

Det kommer så småningom även Trump att erfara. En vanlig snubbe från fastighetsmarkanden och underhållningsbranschen var naturligtvis ovetandes om övertrampen han begick och fortfarande begår när han säger att han vill normalisera relationerna med Ryssland och ifrågasätter NATO:s existensberättigande.

Den amerikanska militär/säkerhetskomplexet har en budget som de amerikanska skattebetalarna står för på 1 000 miljarder dollar/år. Genom att hota normalisera relationerna med fienden, som skapades just för att rättfärdiga den otrolika budgeten, utgör Trump ett alvarligt hot.

Det är därför Trump kommer antigen knäckas eller avsättas som USA:s president. Ingen i Washington kommer att hjälpa honom. De som kan hjälpa honom finns inte i Senaten eller i Kongressen. Senaten ägs av det militär/säkerhets komplexet, Wall Street och den israeliska lobbyn.

För 3 månader sedan blev den förre FBI-chefen Robert Mueller, onsdag 17 maj, utnämnd för att utreda de påstådda banden mellan Trumps presidentkampanj och ryska tjänstemän. Därmed identifieras striden ännu mer i Washington mellan statens olika fraktioner och den styrande klassen bestående av den "svarta staten".

På torsdag den 18 maj, vid ett stängda-dörrar-förhör i Kongressen sade ledamoten Ro Rosenstein att Trumps påstådda band med Ryssland betraktas nu och utreds som ett brott. "Farliga Tider för Trump och Nationen" skrev NYT och varnade att "Trumps presidenskap håller på att upplösas ...i".

I artikeln skriven av Nicholas Kristof hänvisade han till Watergate-krisen 1974 och kuppen mot Nixon och hans försvarssekreteraren, James Schlesingers hemliga planer att sätta in trupper i Washington och menar att "Vi vet inte hur Trump kommer att reagera de följande månaderna och...det är klokt att vara förberedd". Är militären redo att träda in och avsätta Trump?

I mitten av maj förekom flera artiklar i NYT, Washington Post, Times och andra tidningar där journalisterna övervägde en palatskupp för att avsätta Trump. De gick så långt att de ansåg att de borde även kunna använda sig av det 25:e Ändringsförslaget för att avsätta Trump.

Som den politiska krisen utvecklas blir det allt klarare att det vecklar ut sig en bitter kamp mellan Trump-administrationen och de olika reaktionära fraktionerna bland den styrande eliten och Demokraterna. Trump-administrationens antagonister försöker dölja sin opposition bakom en krigskampanj ledd av starka militära fraktioner, CIA och FBI.

Deras kampanj drivs utifrån föreställningen att Trump har på något sätt blivit mutat eller tvingat av Ryssland att inta en mjukare position mot Ryssland. Media, underrättelsetjänster och Demokraterna men även många Republikaner använder sig av sådana påhittade krav för att brännmärka all inrikespolitik som de anser vara ett resultat anti-amerikansk omstörtande verksamhet av en utländsk makt.

Fortfarande- mitten av juni- fortsätter den illvilliga och brutala politiska krigföring i Washington som nu börjar nå ett kritiskt nivå.

Den starkaste oppositionen mot Trump kommer- förutom från den övre medelklassen och den arbetande klassen- från den mäktiga styrande klassen som inkluderar motståndare till Trump inom det politiska etablissemanget där det finns både Demokrater och Republikaner inom företags- och den finansiella eliten. Dessa använder sig av metoder i sina kampanjer mot Trump i sammarbete med den militära/säkerhetsetablisemanget som kan likställas med en palatskupp.

Skillnaderna med Trump-administrationen är i huvudsak centrerade på utrikespolitiska frågor. Deras intresse är inte Rysslands påhittade omstörtande verksamhet i den amerikanska demokratin- det ordnar den styrande klassen själva mycket bättre- utan i Rysslands roll i Syrien som har hindrat USA:s ansträngningar att avsätta Assads regering, hindrat en attack på Iran och (i ett senare perspektiv när man väl har förstört Rysslands möjlighet att motarbeta och hindra amerikanska militära operationer ta kontroll över de euroasiatiska landmassorna) inleda en militär konflikt med Kina.

Dessa krafter är bestämda att hindra Trump från att mjuka upp den anti-ryska policyn som utvecklades under Obama och som Hillary Clinton-kampanjen skulle förstärka. Men om Trump skulle avsättas skulle det inte betyda en seger för demokratin. I alla fall inte för de lägre sociala skikten. Inte heller för den lägre medelklassen. Däremot skull det politisk/ekonomisk/militär/säkerhetsetablisemanget förbättra ytterligare sina möjligheter för Världshegemoni.

Under Obama-administrationen kunde den styrande liten se de största förmögenhetstransfereringar i USA:s historia från botten till toppen och en krigseskalering och expansion utomlands och en allt ökande makt för det militär/underrättelse-komplexet.

Hillary Clinton, Wall Streets favoritkandidat till presidentposten lovade att förstärka alla dessa policys och även eskalera kriget i Syrien och konfrontationen med Ryssland. Någon reaktion från DEMOKRATERNA om attacken på hälsovården, immigranterna, utnämningen av högernationalistiska krafter inom administrationen eller krigsplanerna mot Nordkorea, Iran eller Kina ser man inte.

Istället ser vi att det är väldigt viktigt, om inte avgörande, för USA att konflikten med Ryssland kan fortgå. Därför måste Trump åsidosättas. Kongressen beslutade i slutet av juli att påtvinga ytterligare sanktioner mot Ryssland. Därmed går Kongressen det militär/säkerhetskomplexets ärenden genom att vara tuffare mot Ryssland och stärker samtidigt komplexets budget.

Men nu har Trump har gått i en fälla. För att lagförslaget skall få laga kraft måste han underteckna det. Om han lägger sitt veto mot förslaget vilket han har rätt att göra som president kommer Kongressen och den presstiturerade media att presentera vetot som ett absolut tecken/bevis att Trump är en rysk agent och skyddar Ryssland.

Om Trump inte lägger sitt veto mot förslaget då måste han backa från sina tidiga löften om att reducera spänningarna mot Ryssland.

Det verkar som om snaran dras åt. Ingen i Trumps regering verkar vara lojal mot honom. Inte heller verkar någon stödja honom i hans ansträngning att stoppa provokationerna mot Ryssland och sluta vara Israels militära mördarmaskin i Mellerstaöstern.

Och nyligen hände det otäcka. Kongressens lagförslag måste också gå igenom Senaten. Av de 535 senatorerna röstade 530 för att hindra Trump att gå emot sanktionerna mot Ryssland. Eftersom beslutet togs med överväldigande majoritet kan inte presidentens veto gälla. Vita huset har redan deklarerat att Trump kommer att underteckna lagförslaget vilket betyder att han därmed kapitulerar och ger upp löftet om normalisering av relationerna med Ryssland. 

Trumps veto skulle förmodligen bara förstärka tron att han är en rysk agent och använder sin tjänst för att skydda Ryssland och detta skulle förmodliggen kunna leda till åtal. Jag vet inte vad Trump kan göra, krigstrummorna slår redan men han måste göra allt han förmår att förhindra att den prostituerade media, det militär/säkerhetskomplexets och dess knähundar i Kongressen lockar USA och V-världen in en dödlig konflikt med Ryssland. 

Trump försökte få det lidande amerikanska folket att närma sig sin regering. Högförräderi mot oligarkin som vill skada Trump för att statuera ett exempel för att avråda framtida politiker att gå emot... Och om Trump inte rätta sig efter delar av det amerikanska politiska etablissemanget att föra ett politiskt styre mer förenligt med den oligarkiska karaktären av det amerikansk samhället kommer han antagligen att åsidosättas som Nixon eller mördas som Kennedybröderna eller Martin L King. 

För övrigt när ett land hotas har den rätt att skydda och försvara sig från anfallaren. Det ena sättet att skydda sig är att anskaffa sådana vapen, exempelvis kärnvapen, för att avskräcka sina fiender. Det andra är att skaffa sig allierade som är villiga att försvara en. Nordkorea har valt det förra alternativ. "De har resonerat att om vi har kärnvapen är det ingen som vågar ge sig på oss. I grunden beter de sig helt rationellt för en stat som vill överleva" tycker Linus Hagström, Prof. i statsvetenskap och Östasienkännare vid Försvarshögskolan. 

Vidareläsning: www.wsws.org; www.paulcraigroberts.org; www.thenation.com; www.counterpunch.org; www.informationclearinghouse.info

Intressanta böcker:                                                                                                                        "The Devil´s Chessboard: Allen Dulles, the CIA, and the Rise of America´s Secret Government", David Talbot, 2015                                                                                                                                  "The Haunted Fifties", 1953-1963, I.F. Stone, Arthur Miller, 1963