München-mötet förfaller till rysk-fientligt struntprat och krigsuppvigling

Den 54:e Säkerhetskonferensen i München(MSC) den 16 februari urartade från ett event med avseende på att närma sig viktiga globala säkerhetsfrågor till obetydlig diskussionsklubb utan egentlig innehåll. Det enda som verkligen framkommit var mer propaganda för ryssfientlighet. Hur ironiskt är det inte när ett forum som proklamerar att upprätthålla global säkerhet agerar som ett forum för krig.

Samma dag offentliggjorde det amerikanska Justitiedepartementet anklagelser mot 13 ryska medborgare- inte Putin- för den imaginära inblandningen i det amerikanska presidentvalet valet 2016 vilket också dominerade konferensen i München.

Vissa deltagare- NATO-chefen Jens Stoltenberg, USA-vasallen Ukrainas president Petro Poroshenko, USA:s NSA-chef general HR McMaster men även Tysklands utrikesminister Sigmar Gabriel- istället för att ta tillfället i akt och fokusera på kärva säkerhetsfrågor när väl internationella politiker, militärer och underrättelseledare var på plats valde de att ägna sig åt krigshetsning.

Den NATO-ledda MSC i den bavariska huvudstaden var denna gång öppet krigsivrig. Flera deltagare antog USA:s nya anklagelser som bevis för det "ryska inblandning-spöket" för givet. De amerikanska anklagelserna citerades som "bevis" för rysk omstörtande verksamhet och cyber-krigföring mot Västvärldens demokratier- vad det nu betyder.

Gabriel den tyska utrikesminister, anklagade till och med Ryssland och Kina för försök att "underminera" enigheten inom EU. Tydligen har alla bevislösa anklagelser och indoktrinerande amerikansk propaganda men främst rädslan att gå emot sin "husbonde" och "herre" lämnat starka avtryck på alla europeiska ledare som inte vågar gå emot de amerikanska politikernas imaginära ryska "krigshandling" mot USA.

Den enda gången Putin öppnade sitt hjärta och inte höll tillbaka några retoriska knytnävar vid en MSC var 2007 när han öppet kritiserade Washington och dess NATO-allierade för att kränka internationella lagar och säkerhet genom illegala militära interventioner runt om i Världen.

Om mötet den 16 genuint bekymrade sig för global säkerhet och konflikter i Världen borde om inte fördöma åtminstone kritisera hur Washington och dess "allierade" vasallstater underminerar den internationella ordningen på otaliga sätt.

De otaliga kränkningarna - från de militära styrkorna som illegalt ockuperar Syrien och i hemlighet stödjer terrorister för regimändring; upptrappning av kärnvapenkriget med Nordkorea trots diplomatiska ansträngningar på halvön om förbättrade relationer backade av Ryssland och Kina; Trumps provokativa försök att förstöra 2015-års internationella kärnvapenavtal med Iran och underblåsandet av israeliska och saudiarabiska aggressiva handlingar mot Teheran; att förse den reaktionära Väst- backade Kiev-regimen med nya tunga vapen och NATO-militära rådgivare som i händerna på de extremhögra militanta grupper kommer att användas mot den etnisk ryska populationen i östra Ukraina; ekonomiskt och militärt stöd till Saudi Arabien för kriget i Jemen- är inget som bekymrar deltagarna i den av pro-NATO- ledarna dominerade MSC.

Det hjälpte inte heller särskild mycket att Wolfgang Ischinger, konferensens ordförande öppnade mötet med att i sitt öppningsanförande varna för att "Världen står närmare- mycket närmare- på randen till en stor konflikt". Ischinger pratade om situationen i Afrika, tog upp konflikten mellan USA och Nordkorea och NATO-Ryssland spänningarna och uppmanade alla att "2018 verkar bli ett år där dessa kriser antigen kommer att lösas eller eskalera- med potentiella katastrofala konsekvenser. Vi måste göra allt som står i vår makt att undvika att stå på randen till..."

Istället förstärkte mötet spänningarna och krigsrisken genom att skapa mer trovärdighet för Washingtons enfaldiga anti-Ryssland-propaganda istället för att förhålla sig kritiskt mot Washingtons och dess NATO-vasaller som förstör den internationella ordningen och provocerar konfrontationer grundade på hysterisk rysskräck och falska påståenden om Kremls inblandning.

Vad som är mest skrämande är att detta påstådda forum av professionella diplomater och säkerhetsexperter har blivit ytterligare ett verktyg för anti-rysk propaganda istället för att underlätta att ärligt och adekvat behandla säkerhetsfrågorna som skrämmer Världen och orsaker ett enormt lidande.

Att de europeiska ledarna ytterligare förstärker anklagelserna mot Ryssland i en tid då dessa visar sig vara grundlösa och ohållbara visar inte bara underdånighet mot och svaghet för USA:s auktoritära karaktär utan även att MSC istället för att "komma bort från randen till" driver Världen mot kotastrof. 

USA:s inställning är klar: Vi har rätt att styra Världen och vi har rätt att blanda oss i alla val runt om i Världen. Förre CIA-chef James Woolsey, under Bill Clintons presidentskap, sade att USA lägger sig i andra länders val. "Förmodligen" svarade Woolsey på frågan om USA:s inblandning och tillade "bara av en god anledning i demokratins intresse....för att undvika kommunistiskt övertagande." Fox News, fredag den 17 februari.

Några fördömanden av de europeiska ledare om USA:s inblandning i andra länders val förekommer inte. Den amerikanska eliten har en egendomlig attityd till demokratin- och tydligen även den europeiska. Den amerikanska eliten anser att de har en gudomlig rätt att leda Världen och det är bra för USA och dess allierade men dåligt för skeptikerna som inte accepterar USA:s roll i den amerikansk-ledda internationella ordningen.

Jag vill minnas att 1996 när den ryska ekonomin hade decimerats av de USA-stötta nyliberala ekonomiska reformerna var det ingen varken i Washington eller i Bryssel som reagerade. Inte heller var det någon som reagerade när Jeltsin nedmonterade Rysslands "begynnande" i våra-mått-mätt demokrati 1993 när han med stridsvagnar attackerade och tog över parlamentet med 187 döda och hundratals skadade. 

Men i Västvärlden anses Jeltsin till och med idag vara en "demokrat" vilket är ingenting annat än en kod för att "försvara amerikanska intressen."

1990-talet var den mest tumultaktiga och tragiska perioden i den moderna ryska historia. Den amerikanska och europeiska inblandningen i valet i juni 1996 i Ryssland var omfattande. Av offentliga uppgifter framgår klart amerikanska koordinationsmekanismer, sammansvärjningar och aktioner till Jeltsin fördel vid valet.

USA blandade sig i valet inte för att främja det ryska folkets- det ryska kommunistiska partiet med Gennady Zyuganov i spetsen hade otvivelaktigt vunnit valet i normala förhållanden- vilja utan för att fullfölja dess utrikespolitiska målsättning. "Det var nödvändigt att Jeltsin skulle vinna...i juni 1996 för att fortsätta reformprocessen. Det var ett klassiskt fall där målet rättfärdigade medlen och vi fick de resultaten vi ville", Thomas Graham, analytiker vid USA-ambassaden i Moskva 1996.

USA:s och Clinton-administrationens främsta mål var att bistå Jeltsin med alla medel för att transformera Rysslands ekonomi till kapitalism. Under 1990-talet öste IMF, USAID och andra amerikanska och europeiska skurkar 10-tusentals miljarder dollar i Ryssland. Inte för "demokratins" utveckling utan för att utveckla den privata sektorn( i synnerhet via "Chubais Clan"-gangstrarna).

I början av 1996 tvingade Vita Huset fram tidlösa IMF-lån (10,2 miljarder dollar, Tyskland 2,7 miljarder och Frankrike 400 miljoner), avstod från att utöka NATO-expansionen österut mot Rysslands gränser, ignorerade de ryska oligarkernas massiva kampanjer för bedrägerier och slutade kritisera det katastrofala kriget mot Chechenien. Dessutom gick han Jeltsin till mötes att inte träffa Zyuganov när han besökta Moskva och tvingade Grigory Yavlinsky ur det liberala Yabloko Partiet att dra sig ur valet. Allt för att främja Jeltsins chanser.

För att ytterligare stärka Jetsins chanser anlitades i all hemlighet under valkampanjen också amerikanska konsulter att styra/bistå Jeltsins grupp.

När Clinton besökte Moskva i april 1996 träffades de amerikanska konsulterna med Clinton och diskuterade hur han skulle vara behjälplig. Eftersom man antog att alla var avlyssnade refererades till Clinton som "Kaliforniens guvernör" och Jeltsin som "Texas guvernör."

Som Jacobin Sean Guillory i artikeln "Dermokratiya, USA", ja ni läser rätt, noterade att det faktum att "Jeltsins valkampanj anlitade amerikanska konsulter är knappast kontroversiellt." Clinton visste och kanske även godkände de 3 konsulterna- Richard Dresner, Joe Shumate och Richard Dresner för att hjälpa Jeltsin att vinna valet.  

Två år efter att amerikanerna - och européerna- fått resultatet de ville var Ryssland i princip konkursfärdig och redo att inställa betalningarna. GKO, den ryska statsobligationsmarknaden kraschade, rubeln kollapsade och rysarna förlorade sina sparpengar. Människor fick sina löner halverade och många inte ens ut dem. Pensionerna sänktes drastiskt och landet var i allmän depression. Rysslands valutareserver minskade från 20 till 12,5 miljarder. Korruptionen går inte ens att beskriva. Allt detta på två år.

De tusentals miljonerna som Västvärlden öste in i Ryssland för att få Jeltsin återvald försvann. Det gick till alla som stöttade Jeltsin. Till privata företag, oligarker, teknokrater och det presidentiella teamet. Oligarkerna blev allt starkare och sög ut den ryska staten och det ryska folket med USA:s och EU:s välsignelse. De fick fritt härja över ekonomin och resultaten blev förödande för den ryska demokratin och ekonomin.

Detta blev resultatet av de påtvingade Västvärldens- trojkan IMF, USA, EU- politiska och ekonomiska reformer.

Jeltsin återvaldes 1996 genom omfattade bedrägerier. Clinton proklamerade stolt att "Jeltsin vann i fria och rättvisa val...det ryska folket valde demokrati" och gratulerade honom "och det ryska folket för deras engagemang för friheten vi älskar."

Michael Meadowcroft, chefen för OSCE för Ryssland- organisationen för säkerhet och sammarbete i Europa- har erkänt att hans chefer pressade honom att förklara valet ren och rättvis. "Västvärlden" sade Meadwcroft " övergav Ryssland och det är skamligt." 

Till och med idag anser de flesta amerikaner och européer att VÅR inblandning i Rysslands inrikes affärer och det ryska presidentvalet var legitim. Det var trots allt för den goda sakens skull.

Frågan är, i motsats till den amerikanska sammansvärjningen i fallet Jeltsin där ingen kan förneka trojkas roll i den omstörtande verksamheten, när kommer Rysslands inblandning att kunna verifieras? Om någonsin.

Stephen Cohen, Prof. emeritus i Ryska Studier och Politik i NYU och Princeton, har sedan i början av 2017 ställt frågan om verifierbara bevis. Något svar om detta har han aldrig fått. Inte någon annan heller.

Enligt Cohen verkar alla utredningar, Nunes- och Steel-rapporten men även publiceringen av Republikanernas memo- visa att inte bara en "Russiagate" utan Ryssland utan även något mörkare: att sammansvärgingen finns varken i Vita huset eller Kreml utan är en produkt av underrättelsetjänsterna och kan lika väl kallas för "Intelgate" där avsiktens var att manipulera information och analyser.

Det "republikanska memo" eller Nunes-rapporten indikerar att det förekom någon sorts operation mot den presidentiella kandidaten och senare presidenten Trump och att en utredning bland USA:s underrättelsegemenskapens- inte bara FBI-topptjänstemän ägde rum under en längre tid- sedan 2015 om manipulering och falsifiering av underrättelseanalyser, då, om situationen i Syrien och Irak.

Om det verkligen är en "Intelgate" kommer säkert Watergate att framstå som väldigt blek i jämförelse. Dessutom kommer det att uppstå frågor, med rätta, om Obamas smutsiga roll i det hela.

För det skulle det behövas en mycket ingående utredning som måste ha stöd av både Demokraterna och Kongressen vilket förmodligen aldrig kommer att hända. 

USA-etablisemangets hysteri över den påstådda men icke verifierbara ryska inblandningen 2016 visar att den amerikanska eliten tror att de har den gudomliga rätten att kontrollera Världen. Problemet är att dessa gossar/flickor är inte kapabla att anpassa sig i den nya verkligheten där USA inte längre kan njuta av sin roll som den ensamma härskaren.

Och detta gör Världen ett mycket farlig ställe just nu. Men det verkar inte bekomma de "ansvarsfulla delegaterna" på säkerhetsmötet i München. Kanske borde man flytta till Asgardia.

För övrigt: varnar Ron Paul, förre detta amerikansk kongressledamot och presidentkandidat, att visserligen framhäver Trump sin roll som den som säkrar den finansiella stabiliteten men USA:s oansvariga skuldsättning och vårdslösa militära utgifter kommer i slutändan orsaka ett kollaps av hela systemet och "USA att brinna som Sovjetunionen de sista dagarna av dess existens.

I likhet med det Sovjetiska Imperiets sammanbrott kommer även det Amerikanska Imperiet att falla menar Paul, "Vi kommer att genomlida ett plötsligt kataklysmiskt slut i likhet med vad som hände i det sovjetiska systemet...Vårt Imperium... kräver mycket pengar och stor påverkan och vi hotar med vapen och vi använder sanktioner att hålla vårt Imperium ihop, jag tror att det kommer att ta slut."

För mer läsning: Dick Morris, "Behind the Oval Office"; www.thenation.com;