Iran 1953-2018

Iran 1953

1953 störtade USA och England den demokratiskt valda regeringen i Iran. Mohammad Mosaddegh och hans folkvalda regering avsattes efter ett statskupp och istället installerade Västvärldens- kanske Världens då-starkaste makter en diktator att styra landet till förmån för det Angloamerikanska Imperiet.

"Ursprungsidén till att köra bort Mossadegh hade kommit från Britterna på grund av att den åldrige iranske ledaren hade gått i spetsen för dem, i det iranska parlamentet, som ville nationalisera det brittisktägda Anglo-Iranian Oil Company (AIOC som blev British Petroleum, BP)...Den första maj började nationaliseringen att gälla. Mossadegegh förklarade för det iranska folket "öppnade en gömd skatt som bevakades av en drake". William Blum, CIA och USA:s Verkliga Utrikespolitik, Epsilon Press, 1998.

"Det är på detta sätt vi får bort galningen Mossadegh" förklarade John Foster Dulles inför en grupp toppolitiker i Washington en junidag 1953. I sin hand höll USA:s utrikesminister- 1953-1959- en operationsplan för att störta Irans premiärminister. En plan som hade utarbetats av Kermit Roosevelt vid CIA. Därmed var saken klar.

Britterna villa ha tillbaka sitt oljebolag och Mossadeghs huvud på ett fat. En militär maktuppvisning av den brittiska flottan följdes av en hänsynslös internationell ekonomisk blockad och bojkott. Irans tillgångar frystes och landets oljeexport och utrikeshandel förintades. Iran med de enorma resurserna störtades ned i rent armod med enorma konsekvenser för det iranska folket. Deja vu?

Churchills regering hade inte kunnat strypa Irans ekonomi utan aktiv stöd från Truman- och Eisenhower-administrationen och de amerikanska oljebolagen. Deja vu?

Det som var kanske det mest avgörande för USA och utrikesministern Dulles var att han blev varse om att Iran var ett land alltför rikt på guld och att landet hade en mer än 150 mil lång gräns mot Sovjetunionen. Dr Mossadegh måste avsättas. Deja vu?

USA:s och britternas lögner och propaganda om Sovjetunionens inblandning för ett kommunistiskt maktövertagande i Iran fick snart fotfäste i Västvärlden trots att Mossadegh beskrevs till och med av Dean Acheson, USA:s utrikesminister under Truman-administrationen, som "huvudsakligen en rik, reaktionär och feodalsinnad persier"- knappast någon kommunistsympatisör.

Fake news är naturligtvis inte något nytt utan har använts intensivt genomgående i människans politiska historia och media med tron att tillräckligt många upprepningar till och med kan övertyga den största skeptikern. Deja vu? NYT, CNN, BBC, WP

Själva Mossadeghs nationella fronten bestod av en koalition av en mängd olika politiska och religiösa element, även antikommunister. Gruppen hölls samman av respekt för Mossadeghs person och ärlighet och av nationalkänslan och patriotism. I synnerhet när det gällde nationaliseringen av Irans "svarta guld", oljan.

Det finns olika versioner om vad det har kostat CIA och MI6 för att störta Mossadegh. Beloppet varierar mellan 10 000-19 miljoner dollar inbegripet kostnader för mutor till parlamentsledamöterna och andra inflytelserika iranier för stödet att störta Mossadegh. Deja vu?

Den 19 augusti 1953 genomförde USA:s och britternas iranska agenter med den amerikanska ambassadens och militära sändebudens hjälp- pengar, agenter, vapen- en parad genom Teheran. Demonstranterna viftade med banderoller och skrek "länge leve Shahen". Deja vu?

Generalmajoren George C. Stewart vittnade inför kongressen:"......På grund av krisläget försåg vi bland annat omedelbart armén med filtar, stövlar, uniformer, elgeneratorer och medicinska förnödenheter, vilket medgav och skapade en atmosfär i vilken armén kunde stödja Shahen...Via den amerikanska militära försvarshjälpsprogrammet kom de vapen de hade i händerna, lastbilarna och pansravagnarna de körde på gatorna samt radiokommunikationen som medgav kontrollen".

En 9-timmars lång slag mellan soldater lojala med Mossadegh och Shahen-anhängare resulterade till att minst 300 rapporterades döda och flera hundra skadade innan Mossadehs försvarare dukade under.

Statskuppens konsekvenser, och fram till 1978, var Iran trofast USA:s närmaste allierad i Mellanöstern. Shahen Mohhammed Reza Pahlevi ställde bokstavligen hela Iran till USA:s militära förfogande under Det Kalla kriget som motpol till Sovjetunionen. Elektronisk avlyssning och radiostationer upprättades längst den sovjetiska gränsen; amerikansk flyg använde Iran som bas för övervakningsturer; spioner tog sig över den sovjetiska gränsen; amerikansk installationer och baser fylldes landet med. Deja vu?

Iran var lika ockuperat då av USA som Europa är idag.

Att rädda det iranska folket från kommunismen- huvudskället att störta Mossadegh genom tvivelaktiga, motstridande och falska uttalanden av Imperiet-  innebar att livet för de flesta blev hårt med tilltagande fattigdom, polisterror och tortyr. Tusentals avrättades som kommunister och oliktänkande tillintetgjordes av SAVAK, Irans ökände polis som skapades av USA och Israel, för att sprida sina tentakler över hela Världen för att eliminera iranska oliktänkande. Korruptionen nådde oanade höjder.

"Konungarnas Konung" behövde sin enorma militär och polis och hemlighetsmakeri som upprätthölls av ett stort amerikansk bistånd och av det amerikanska utbildningssystemet inte för att bekämpa ryssarna utan för "...att stå emot civilbefolkningen...att strida mot det iranska folket", Senator Hubert Humphrey, död 1978.

Ett år efter statskuppen hade den icke valda iranska regeringen undertecknat kontrakt med flera oljebolag för att återigen privatisera oljan. Regeringen sålde ut folksegendomen. Britterna som förlorade ensamrätten fick nu rätt till 40% av oljan, 40% gick till amerikanska oljebolag och resten till andra länder. Dessutom fick britterna en mycket generös kompensation för sin tidigare egendom.

Ingenting blev kvar för det iranska folket.

Iran 1978

Där våldsmakten misslyckades använde sig CIA av det universella vapnet- Pengar. För att försäkra sig om stödet till Shahen eller åtminstone att det inte förekom någon öppen opposition betalade CIA enorma pengar till landets religiösa ledare. Mutorna till ayatollorna och mullorna började betalas redan 1953 och fortsatte fram till 1977 då president Carter stoppade dem. Det kan ha varit upp till 400 miljoner dollar per år?.

Mycket eller inte anses avbrytandet av penningflödet till dessa "bockar" vara en av anledningarna som påskyndade slutet för Shahen enligt William Blum. Anledningen var naturligtvis också att i det Kalla Krigets skugga att de islamiska förtryckargrupperna finansierades för de antogs vara anti-kommunister.

Men det fanns naturligtvis flera anledningar; Iran var "ockuperad" av 45 000 amerikanska soldater som var engagerad i anti-sovietiska aktiviteter; många unga iranier hade lämnat Iran efter SAVAK:s förföljelser och tortyr och studerade i utlandet; det fanns en stark opposition av medelklassen som höll på att utraderas av Shahen och hans tilltro till det internationella kapitalet för att implementera den så kallade "Vita revolutionen";Shahen påverkade OPEC att höja oljepriserna. Dessutom bedrev Shahen en mycket impopulär regional pro-israelisk och pro-sydafrikansk(apartheid) politik.   

Under sådana förhållanden var det många grupperingar- kommunister och vänsteranhängare, religiösa grupperingar, större delen av medelklassen, intelligentsian och kulturfolket, vanligt folk mm- som såg en möjlighet att återupprätta Irans anseende, bli av med Shahen och återge det iranska folket sin stolthet.

Ayatollah Khomeini blev inspirationskällan som under många år bodde först i Irak och sedan i Paris. Hela anti-Shahen-rörelsen trodde att genom Khomeinis återkomst till Iran skulle ordningen återställas. När folket förstod att monarken den 17 januari 1979 lämnade landet utbröt spantana festligheter överallt. Miljontals människor var ute på gatorna. Ett lyckorus svepte över landet.

De bedrog sig.

Ordningen återställsdes. Men inte den ordningen alla hade hoppats på. Khomeinis revolution var inte en revolution mot det auktoritära. Det var en ordning där den utnämnda regeringen inte var en vanlig regering. " Det är en regering grundat på sharia. Att sätta sig emot regeringen betyder att sätta sig emot Islams sharia...Revolt mot Guds regering är en revolt mot Gud. Revolt mot Gud är hädelse".

Den religiösa fascismen som spred sig i landet var inte annorlunda än den politiska fascismen. Den var lika auktoritär och lika förtryckande med utbred korruption, fattigdom, tortyr och mord. Ingen fungerade rättsstat utan Guds bestraffningar gjorde sig gällande. Människor stenades och hängdes.

Sedan Den Iranska (Islamiska) Revolutionen 1979 störtade den Washington-installerade diktatorn, Shahen, försökte Washington att återfå kontroll över landet. 1980 uppmuntrade USA Saddam Husein i Irak att attackera Iran med förhoppning destabilisera den teokratiska regeringen i landet och avskilja oljeprovinsen Kuzistan. Mellan 1980-88 försvann tiotusentals iranier. Iran invaderades av Irak som beväpnades och uppmuntrades av Väst. Men det misslyckades.

2009 misslyckas även den Washington-finansierade "Gröna Revolutionen" med avsikt att avsätta Ahmadinejad-regeringen.

Iran överlevde många attacker från Väst och har lidit, och gör det fortfarande, av de förlamande embargon och sanktionerna.

 Men USA:s och britternas herravälde i Iran var över.

Iran 2018

Och nu är Washington på hugget igen med hjälp av resten av V-världen, Israel och Saudi Arabien. Washington arbetar återigen mot det iranska folket. Den senaste tidens våldsamma protester i Iran orkestrerade av USA är det senaste försöket att destabilisera regeringen.

Protesterna som började den 28 december 2017 och fortsatte in i 2018 och som lanserades till oss i V-världen som ett spontant uppror för att förbättra landets ekonomiska och sociala situation och mot den auktoritära ledningen måste betraktas som ännu en "färgrevolution" med främmande kännetecken i ett land som står i vägen för Washingtons geopolitiska och ekonomiska intressen.

Utifrån den strikta pragmatiska ståndpunkten som styr den amerikanska utrikespolitiken är det ett naturligt förlopp. Det är alldeles för många likheter med de senaste årens händelserna som har skakat olika ormråden i Europa, Mellersta Östern, Latinamerika och Afrika. Iran i likhet med Venezuela, Kuba, Ryssland, Kina, Nordkorea, Sydafrika för att nämna några står på USA:s lista över motståndare eller fiender.

Iran i likhet med många andra har hamnat på listan för de vill försvara dess egen, bra eller dåliga, politiska och ekonomiska system och för att de försvarar flera länder som upplever orättvisa attacker från V-världen.

Iran är USA:s största motståndare i området. Den stödjer Hezbollah, hjälper till att förinta Al-Nusra, Al-Sham, IS och andra terrororganisationer, stödjer Syriens Assad och det palestinska folket och samarbetar med Venezuela.

Mot bakgrund av vad som hände sedan 1953 och den sista tidens utveckling i Mellanöstern står Iran inför ett utökat hot att motarbetas, isoleras och även attackeras av V-världen.

Stödet USA och V-världen visade de "impulsiva " demonstranterna måste ses som en direkt inblandning i landets interna affärer. "Sådan respekt för folket i Iran som försöker ta tillbaka sin korrupta regering. Ni kommer att få stort stöd från USA vid lämplig tidpunkt" sade Trump den 3 januari.

Den amerikanska ambassadören, tillika imbecill nr 2, Nikki Haley deklarerade "Utan tvivel står USA utan att skämmas sida vid sidan med de i Iran som söker frihet för sig själva, välstånd för sina familjer och värdighet för sitt nation...".

Syftar Haley på samma frihet, välstånd och värdighet som i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Samalien, Syrien som USA har stått för?

Sedan 2015 har även USA hotat att stjälpa det internationella kärnvapenavtalet men idag stöter USA på motstånd av till exempel England och Frankrike men även av Ryssland och Kina.

Den allmänna inställningen av Ryssland, Kina och Frankrike är att ingen får blanda sig i ett lands interna angelägenheter. Mei Xinyu vid Kinas Handelsministeriet "...skickar budskap till stöd för det iranska folket att själva lösa krisen."

Rysslands FN-sändebud Vassily Nebenzia anser att " Vi vill inte bli inblandade i att destabilisera Iran eller något annat land" och den franska presidenten Emmanuel Macron deklarerade att " den officiella linjen som USA, Israel och Saudiarabien, som är våra allierade på många sätt, driver skulle kunna driva oss till krig."

Men det är väl det många ledare i V-världen vill och försöker därför provocera fram aktioner för regimändring i Iran. Under ett år har både amerikanska politikerna och den etablerade media- även i Europa- anklagat Ryssland för inblandning i USA:s interna angelägenheter utan att kunna presentera något bevis.

Varför reagerar ingen nu när USA och Europa blandar sig i Irans inre angelägenheter och målar upploppen av småskalliga demonstrationer över landets ekonomiska politik med åtstramningar, låga löner och höga priser som en början till en demokratisk revolution och att folket demonstrearar för demokratisk frihet?

Det som framanade de legitima protesterna var de senaste tidens prisökningar på bränsle och matpriser med 40%. Detta för att stävja den höga inflationen som ligger på 12%. En annan bidragande orsak var att regeringen skar ner på de fattigas subventioner. Arbetslösheten ligger på 30 %.

Oavsett, är USA:s och i viss mån även Europa inblandning ett upprepat försök att destabilisera Iran. USA:s utrikesdepartement krävde av den iranska regeringen att " tillåta fri utbyte av idéer och information" och uppmuntrade de sociala medierna som Twitter och Facebook att stödja protesterna.

Och det skall de göra. Men de skall inte enbart vara ett verktyg för den amerikanska utrikespolitiken utan de skall värna om informationsfriheten och informationstryggheten i allmänhet.

Varför försöker Twitter, Facebook och Google strypa alternativa informationskällor som inte går i USA:s led? Varför är det brist på täckning när demonstrationerna och upplopp äger rum i Saudiarabien eller Bahrain där tiotals människor miste sitt liv och tusentals fängslas vid demonstrationerna som är verkligen motiverade av pro-demokratiska krav mot auktoritära regimer?

USA-regerings och medias roll i Iran ledde till att 22 människor dog i upploppen. Det är 22 för många. Den här gången. 

Om V-världen lyckas med större intervention i Iran, kanske via FN, kan Ryssland och Kina vara på tur. Rysslands vice utrikesminister Sergei Ryabkov sade den 4 januari " Vi varnar USA att blanda sig i den Islamiska Republiken Irans inre angelägenheter."

Ryssland kan inte tillåta att USA destabiliserar Iran. Precis som de inte kan acceptera splittringen av Syrien. 

Det är inte svårt att förstå åtminstone för mig att religion och politik inte bör sammanblandas. Inte heller är det svårt att förstå att det kan finnas miljoner iranier som gärna vill förinta religionens och sharialagarnas ok. Det finns inga gudomliga lagar och kommer aldrig att finnas sådana. Men att skrämma människor till lydnad under detta liv med hot om ett nästa är en beprövad metod som håller människorna och den fria viljan i bojor.

Det är däremot svårt att förstå att iranierna, efter vad de Washington-organiserade protesterna har gjort i Honduras, Libyen, Ukraina och Syrien, statskuppen 2009 i Iran och vad Washington försöker göra i Venezuela, i god tro går ut på gatorna mot sin egen regering. 

Varför tillåter Iran utländskt finansierade operationer att destabilisera regeringen såsom de gjorde i Ukraina och såsom de gör i Ryssland och Venezuela idag? Man kan tro att dessa regeringar är så hjärntvättade av V-världen att de tror att demokrati betyder att tillåta främmande agenter att försöka störta regeringen?

Risken för att något mycket ond skall ske under Trump-administrationen som är omgiven av de nykonservativa och hans svärson Jared Kushner med nära knytning till Israel, är stor.

En av USA:s största och mest inflytelserika tankesmedja, the "Brookings Insitute" rekommenderar Trump-administartionen att välja den militära lösningen till det "iranska problemet". En lösning som får den militär/industriella komplexet att gnida sina händer.

I "Which Path to Persia" lägger Brookings fram olika optioner tillgängliga för USA att hantera problemet och Irans påhittade hot mot Mellersta Österns stabilitet och fred, stöd till terrorism, höja sin kärnvapenförmåga. Av de optionerna som läggs fram, övertalning, engagemang och den militära lösningen är den militära invasionen som är den rekommenderade vägen precis som var fallet med Irak och Afghanistan.

Och invasionen bör äga rum fortast möjligen innan landet hinner utvecklas som kärnvapenmakt. 

"Draken" har inte lyckats få fotfäste i Iran den här gången heller. 

För övrigt anser Robert Dalsjö, ledamot av den Kungliga Krigsvetenskapsakademien, att "Maffian styr Ryssland", SvD, 7 januari 2018, Ledarsidan. Jag uppmanar alla att läsa den för att förstå hur bristen på insikten om vad som händer i Världen och i synnerhet i vårt närområdet styr Sveriges utrikespolitik.