Det amerikanska militärkomplexets och NATO:s budskap till Trump: INGEN FRED MED RYSSLAND

Den amerikanska utrikespolitiken har sin grund i hot och våld. Sedan 2:a VK:s slut, med början redan 1950 i Korea har den amerikanska utrikespolitikens doktrin, i egenskap av att tillhöra "vinnarna" i ett förödande världskrig med över 60 miljoner döda, kontinenter och länder totalförstörda, miljontals hemlösa och skadade, fattigdom och svält, om USA:s jakt efter världshegemoni lett oss idag i en väg där FRED inte längre verkar vara ett alternativ.

De sista 20 åren har visat att den amerikanska utrikespolitiken, styrd av den nykonservativa doktrinen om USA:s Världsherravälde, inte är förenlig med att acceptera andra länders suveränitet. Om sådana länder som till exempel Ryssland, Kina, Iran, Nordkorea, Venezuela, Nicaragua, Syrien mm skall överleva måste de överge sina falska förhoppningar om att uppnå överenskommelser med USA och Västvärlden.

Överenskommelser med USA betyder att underkasta sig och bli vasallstater som England, Europa, Kanada, Japan och Australien.

Och det är där skon klämmer. Ryssland vill sitta i samma bord med USA som likvärdiga partners. Amerikanerna anser Moskva vara ett besegrat Imperium som nu, i likhet med Tyskland och Japan 1945, måste falla i led och bli uppslukad som resten av Europa.

Sedan president Roosevelts krigsmöten med Stalin i Teheran 1943 har de amerikanska presidenterna som regel träffats med Kreml-ledarna i ett möte med avsikt att alltid försöka lösa konflikter och stärka sammarbetet i relationerna mellan dessa två länder. Vissa mötet har fallit väl ut, andra inte men alla utgjorde en viktig pusselbit i Vita Huset-Kreml-relationerna.  

Som det är brukligt har alla amerikanska och ryska presidenter fått allas support och välsignelse med förhoppning att konflikter och missämja mellan länderna skall kunna undanröjas.

Trumps möte med Putin den 16 juli i Helsingfors var lite annorlunda. Den har präglats av att relationerna mellan länderna kanske aldrig varit så farliga och att aldrig någon amerikansk president inför ett möte med sin ryska motpart har anklagats att vara illojal mot USA och därför opålitlig.

Redan veckorna innan mötet förmedlades detta budskap dagligen av mainstream(M/S)-publikationer, sociala medier, tv-sändningar och tankesmedjor.

Clintons Center for Amerikan Progress: "Trump kommer att sälja ut Amerika och hennes allierade"; The New York Times och Washington Post: "oro och rädsla" att Trump och Putin kommer överens; The Times i London: "Farhågor ökar om Trumps fredsavtal med Putin"; Avfällingen Gary Kasparov: "Jag är benägen att kalla [mötet] den mörkaste stunden i amerikansk presidentskap"; Andra "experter" kallade mötet för "München" och "Pearl Harbor" för att beskriva Trumps förräderi.

Förräderi mot vad? När jag växte upp pratade vi om "Farhågor om Krig" inte om fred.

Är Trump en förrädare därför att han vill ha fred med Ryssland? Inte för jag tror att meningen med mötet var att åstadkomma fred men vad kan vara så farligt med ett sådant möte? Alternativet till diplomati är krig.

Nancy Pelossi, Kongressledamot Demokraterna- Putin måste utpressa Trump med något för att den amerikanska presidenten har sålt det amerikanska folket till Ryssland, "...Vad har Vladimir Putin, vad har ryssarna på Donald Trump- personligt, politiskt och finansiellt [som tvingar] honom att bete sig på det sättet [söka fred istället för krig]?

Flera politiker, senatorer och ledamöter både från republikanerna och demokraterna, Chuck Summer, John McCain, Lindsey Graham, John Brennan mf, intar en liknande hållning och anser att Trump bör åtalas för försök att normalisera relationerna med Putin i ett försök att hindra Världen från en katastrof.

Detta anti-freds etablissemang i Washington är naturligtvis en del av vad de obevisade anklagelser om Rysslands inblandning i valet  syftat till. Under inga omständigheter skapa fred med Ryssland. Med hänsyn till den farliga geopolitiska situationen är det svårt att inte dra slutsatsen att en stor del av det amerikanska politiska etablissemanget och i synnerhet det Demokratiska Partiet skulle hellre föredra att åtminstone försöka åtala Trump för förräderi i hans försök att avvärja krig med Ryssland. 

1991 misslyckades Washington strategi att inlemma Ryssland under sin vasall-länders-paraply kanske främst på grund av den total misslyckade ekonomiska politiken som påtvingades Jeltsin och det ryska folket av Västvärldens utsugande ekonomiska elit. Ryssarna tappade förtroendet för liberalismen och allt möjligt prat och löften om demokratiska rättigheter och frihet.

När väl Jeltsin vaknade ur sitt koma föreslogs Putin som president som med lite tur (höga oljepriser) och skicklighet (avstånd från utsugarna och oligarkerna) lyckades genomföra ett litet mirakel: ekonomin tog fart.

När sedan USA och NATO med Sveriges hjälp valde att bryta internationella avtal och flytta gränserna överskreds Putins röda linje. Ingen lyssnade. Varken USA, NATO eller resten av Europa. I Münchens Säkerhetskonferens 2007 klargjorde Putin att det är ett avtalsbrott att NATO flyttar fram sina positioner intill Ryssland och att framflyttningen går emot Rysslands nationella intressen. Ingen lyssnade.

Alla trodde att sanktionerna och demoniseringen skulle tvinga Ryssland på knä.. Men Ryssland gav inte vika. Till allas förtrytelse. Varken militärt eller ekonomiskt. USA och hennes allierade "spelade" och förlorade. Planen lyckades aldrig. Istället orkestrerades flera statskupper- Georgien, Ukraina- för att ytterligare försvaga Ryssland och dra in henne i en militär konflikt. Detta misslyckades också.

Det enda "ryska hotet" sedan Sovjetunionens upplösning är framprovocerad av självaste det USA-ledda NATO från Georgien och Ukraina till de Baltiska länderna

Västvärlden har inte lyckats med att underkuva Putin och Ryssland. Därför anses alla försök till förbättrade relationer med Ryssland vara oacceptabla. Förbättrade relationer betyder för USA, NATO och EU underkastelse. Annars...

När väl det mesta- även underkuvandet av Syrien- misslyckades orkestrerades plötsligt Rysslands inblandning- Russiagate- i det amerikanska presidentvalet 2016 som en sista utväg för att förhindra fred mellan USA och Ryssland. Processen mot Trump fortsätter oavbrutet trots att inga som helst bevis existerar och trots att flera experter inom militär/säkerhets-komplexet (MSK), CIA, NSA klart påvisade att det är en bluff, ett påhitt  med avsikt att förhindra Trump att normalisera relationerna mellan USA och Ryssland. 

Det finns inget stöd för Trumps agenda för fred med Ryssland i USA:s utrikespolitiska arena. " Vi måste hantera Putins Ryssland som den skurkstaten den är" deklarerade Richard Haass, ordförande i tankesmedjan CFR. Både republikanerna och demokraterna , även den amerikanska högern och den amerikanska vänstern, är emot en normalisering av relationerna med Ryssland. Till och med många av de intellektuella intar en negativ hållning mot Ryssland med hänsyn till Rysslandutredningen.

En lögn som upprepas många gånger blir att faktum. Det är vad som hände med Rysslandsaffären. Trots den totala bristen på bevis har det blivit ett faktum i USA och resten av Västvärlden att Putin personligen installerade Trump i Vita Huset. Att Trump träffade Putin i Helsingfors anses bevisa att Trump är Putins lakej. Att Trump accepterar Putins ord att Ryssland inte på något sätt är inblandad i valet anses idag vara ett klart bevis att Trump är i Putins fickor och att Rysslandsaffären är sann.

Mötet mellan dessa två i Helsingfors kan ha varit en fälla för Trump. När den nykonservativa John Bolton arrangerade mötet blev det i media och Kongressen, båda kontrollerade av MSK, som en politisk exekution för Trump.

Kombinationen av en lögn som blir till sanning och den enorma makten MSK har över de politiska kampanjerna- alla som befinner sig i MSK:s lönelista i form av kampanjbidrag och gåvor känner sig hotade därför att förbättrade relationer med Ryssland skulle innebära ett hot mot det 1 000-miljarder-dollar-budget för MSK och ett hot mot donationerna för återvalskampanjerna-  är nog för att kväva varje stöd för normalisering av relationerna med Ryssland. Och en president som står upp för fred med Ryssland brännmärks som förrädare.

Vad gör Trump till en förrädare? Det faktum att han försöker att dämpa de extremt farliga spänningar med Ryssland som Clintons, Bushs och Obamas regim skapade mellan dessa två supermakter?

Det militära/säkerhets-komplexets makt är så stor att det amerikanska utrikespolitiken definieras i stor sätt utifrån dess behov. Behovet att definierar en "fiende" för att rättfärdiga dess enorma budget och makt. Det är en illusion att tro att en amerikansk president, vald eller inte, skall kunna kväva en så stark och alltigenom penetrerande institution för att beröva dess nödvändiga fiende.

-Vad vi åter får uppleva är att demokratin när den konfronteras med starka lobbygrupper kapabla att kontrollera förklaringarna är för svag och disfunktionell. Kontrollen över förklaringarna i Västvärlden är så fullständiga att den största majoriteten lever i en bubbla, en Matrix, svår att genomtränga.

Det amerikanska folket som inte finns på MSK:s lönelistor eller inte är avhängig av dess starka lobby stödjer fred och valde Trump för just detta. Dessa för uppleva idag att en president som står för fred med Ryssland inte är annat än FÄRRÄDARE.

1961 varnade den amerikanska presidenten Eisenhower det amerikanska folket, och alla andra, om hotet mot demokratin och ansvariga regeringar tillsatta av MSK. MSK är i desperat behov av en fiende. För att visa sin tacksamhet, lydnad och underdånighet till MSK skapade Clinton-, Bush-, och Obama-regimen en fiende: Ryssland

Idag görs enorma ansträngningar av det militär/säkerhets-komplexet, de nykonservativa, det Demokratiska Partiet, den styrda M/S-media för att misskreditera USA:s valda president och att avsätta honom för att den korrupta eliten som styr USA och Västvärlden skall kunna hålla sig kvar vid makten och skydda alla som finansierar valet av de som styr oss.

En fantastisk artikel om det militär/säkerhets-komplexets makt finns att läsa av Joan Roelofs artikel "The political Economi of the Weapons Industri". Hur MSK genomsyrar de flesta departementen och olika regeringsnivåer, affärverksamheter men även sociala institutioner och tjänster, miljö- och kulturorganisationer och välgörenhetsinrättningar.

Vapenindustrin stimulerar den militära budgeten och uppmuntrar naturligtvis militära operationer. Dessutom behöver vapenindustrin inte längre bry sig om massorna vars tystnad på grund av rädsla och indoktrinering spär på utvecklingen. Hela Västvärlden lever i en kognitiv dissonans. En värld av disharmoni skapad av lögner.

Prof. Joan Roelfs anser det militär/industriella-komplexets genomsyrar alla delar av samhället- icke vinstskapande och ideella sektorn, regeringsinterventioner, utbildning, hälsa, infrastruktur, ekonomisk utveckling osv. Därför kan "den fria marknadsekonomin" anses vara en myt.

NATO, Västvärldens främsta representant för vapenindustrin, till vilken organisation Sverige febrilt försöker ansluta sig, har sedan Sovjetunionens upplösning 1991 sökt efter ett existensberättigande. Denna "kärna i den amerikansk-ledda liberala världsordningen" som The New York Timmes kallar organisationen, ett påstående som skrämmer många icke-militära institutioner och faktiskt även många liberaler, utgör grunden till Västvärldens vapenindustrins existens i samarbete med allierade försvarsministerier, militära industrier, militära baser mm.

NATO som gärna karaktäriserats som "den största militära alliansen i historien" har faktiskt aldrig inlett ett krig som en allians utan enbart med vissa få medlemmar under amerikansk ledning. Vad NATO har åstadkommit under alla år av orättfärdiga krig kan knappast räknas som segrar.

Det som NATO däremot verkligen har lyckats med är att expandera till Rysslands gränser och detta har lett till minder, inte större, trygghet för alla inblandade vilket vi tydligt kan se idag. Det enda "ryska hotet" sedan Sovjetunionens sammanbrott är det som provocerades fram av självaste det USA-ledda NATO, från Georgien till Ukraina och till de Baltiska staterna. 

Fred verkar inte längre vara ett alternativ.

Trump måste diskrediteras av två anledningar. Den ena för att förhindra en normalisering av relationerna med Ryssland. Den andra för att ersätta Trumps agenda med det Demokratiska Partiets. Kuppen fortsätter.

Även om det skulle betyda krig. 

Som Trump uttryckte det : "Ni föredrar att gå ut i krig än att se mig komma överens med Putin".

Stephen F. Cohen: www.thenation.com; www.infowars.com; https://original.antiwar.com; www.strategic-culture.org; www.paulcraigroberts.org;  www.joanroelofs.wordpress.com