Västvärlden vs Nordkorea: De transatlantiska barbarerna

USA:s president Trump ankom i söndags den 5 november i Japan för sin 12-dagars resa i Asien för att få ännu starkare support för sin hårda politik mot Pyongyang och sälja vapen. Medan han fortfarande satt på Air Force One, som det presidentiella flygplanet kallas, antydde han att Nordkorea kan komma i framtiden att sättas på listan för stater som sponsrar terrorism.

De övriga tre staterna som enligt amerikansk lag är "märkta" som terrorsponsrade sådana är Iran, Sudan och Syrien. Det här är stater som "upprepade gånger har stöttat aktioner i internationell terrorism". Att stå på en sådan lista innebär främst starka ekonomiska sanktioner mot landet. Listan uppdaterades 1993 och nu är det dags igen.

" Vi kommer att fatta beslut mycket snart" säger han. När han väl landade i Japan, i Yokota-flygbasen var han mycket aggressiv och stridslysten. Enligt Trump skall ingen våga ifrågasätta den amerikanska dominansen. "Ingen diktator, ingen regim, ingen nation skall någonsin underskatta amerikanska beslut."

"Vi dominerar i luften, vi dominerar i haven, vi dominerar på land och i rymden."

Större hot mot Världen än dessa uttalanden har nog aldrig gjorts förut. Varken av amerikansk, rysk eller kinesisk president.

Resans avsikt är att besöka även Vietnam, Kina, Filippinerna och Sydkorea. I Vietnam är det inplanerat att besöka APEC- Asien-Stilla Havet Ekonomiska Samarbete, grundad 1989, 21 medlemstater- mötet där han också skall träffa Rysslands president Putin. "Vi behöver Putins hjälp i Nordkorea."

Trump har tidigare inte sparat på krutet när det gäller Nordkorea. I motsats har han upprepade gånger uttryckt viljan att besvara de påstådda "provokationerna" militärt om det skulle behövas. I september varnade han att USA mycket väl skulle kunna använda sina kärnvapen mot Nordkorea(NK).

Han sade också att "USA inte har något val än att totalförstöra NK" om den attackerar USA eller dess allierade. Med USA:s allierade menar Trump i första hand Sydkorea och Japan där det finns otaliga amerikanska militära baser och mer än 80 000 amerikanska soldater.

Dessutom har USA åtminstone det sista året visat sin militära storhet i samarbete med sina regionala allierade knähundar Sydkorea och Japan genom att använda strategiska bombplan, stridsplan och ballistiska missiler i sina militära övningar runt om NK som pågår även idag den 5 september och som Pyonyang anser vara mycket provokativa.

Det är vad som händer nu. Går man tillbaka i tiden kan man konstatera att den amerikanska presidenten vid sitt första FN-besök den 19 september, hotade att totalförstöra NK om den attackerade USA eller dess allierade. Han hotade inte bara NK utan hotade även att förinta Iran, Venezuela, Kuba och Syrien.

Men "raketmannen", som Trump kallar NK:s president Kim-Jung Un är på en självmordsuppdrag både för sig själv och för sitt land enligt twittar-Trump, bryr sig inte. Han bryr sig inte heller om alla strikta sanktioner som FN:s säkerhetsråd infört och påtvingad NK för det upprepande testandet av ballistiska missiler.

Trots alla hot mot Kim-Jong själv och NK, trots alla hotfulla militära övningar vid gränsen till NK och V-världens uppbackning verkar Kim-Jong inte bry sig.

Den presstituerade media, som sig bör, har presenterat situationen såsom att Koreas Demokratiska Folkrepublik (DPRK) hotar USA och Trump och eftersom Trump känner sig hotad måste han slå tillbaka och i sin tur hotar att gå i krig mot NK.

"Vi har förlorat perspektivet över detta; en konflikt är inget alternativ" sade historikern, säkerhetspolitiska analytikern specialiserad på USA:s säkerhetspolitik och undersökande journalisten Gareth Porter i slutet av augusti.

Enligt Porter försökte Kim-Jong-regimen genom att använda missiluppskjutningarna förmedla ett budskap till Trump-administrationen: att visa att NK inte tänker ge efter för påtryckningar och att NK:s förhoppning är att stabilisera situationen och undvika ytterligare eskalering i de militära relationerna.

"...ingen sida har i verkligheten ett militärt alternativ. Enkelt utryckt är det inte realistiskt för någon sida och de vet om det...Det är spel för gallerierna från båda sidor. Det är helt klart att NK positionera sig för att försöka att få USA att sitta ner förutsättningslöst och förmå USA till vissa eftergifter, i synnerhet att avsluta det Koreanska Kriget. Det är det primära. Men de vill också ha normala relationer med USA.

"USA har alltid ett dominansproblem" enligt Porter som menar att efter Sovjetunionens kollaps och skapandet av en monopolär Värld där USA ensam dikterade villkoren för Världen "har den amerikanska regeringen, säkerhetsstaten, innerligt trott att ingenting hindrar USA från att tvinga mindre, svagare länder att ge med sig och det är tre fall i synnerhet som alla känner till, Irak, Nordkorea och Iran.

"...problemet är ...att USA:s nationella säkerhetsstat inte behöver utöva diplomati mot mindre stater. Det är faktum att dessa små svaga makter har förmåga att göra morstånd" avslutar Porter i artikeln "Kan USA och Nordkorea gå vidare från hot till förhandlingar?"

I början av september skrev oberoende Asien-specialisten och ordföranden i Wikistrat´s Analytic Community i Hong Kong Andrew K.P. Leung att sanktioner och retorik om NK:s missiltester inte kommer att lösa problemet; enbart en stabilitetspakt i den koreanska halvön skulle kunna vara en lösning och tillägger att "Pyongyang inte vill ha krig".

Efter att NK framgångsrikt testade en vätebomb började återigen de internationella fördömmanden. Trump refererade till NK som en skurkstat vars handlingar fortsätter att vare hotfulla och farliga för USA. Hur NK:s agerande hotar USA tusentalsmil därifrån ger han ingen svar på. Hur de olika epiteten båda sidorna använder för att kränka den andra skulle lösa problemet, vet jag inte.

"...Jag tycker att tiden för mer retorik och sanktioner är verkligen över. Nordkoreanerna vill naturligtvis inte ha krig, därför att krig skulle betyda regimens fall. De vill ha bergsäkra garantier om regimstabilitet. Det är på tiden att gå över från prat till stabilitetspakt som inkluderar länderna i regionen. Pakten skulle garantera aveskaleringen från alla sidor.

"Det skulle leda till att NK åtminstone fryser sina tester och amerikanerna tona ner inte bara retoriken utan även de militära övningarna...Stabilitetspakten skulle också garantera att alla länder gick från ett paradigm om hot till en paradigm om incitament...kombinerad med lika möjligheter för ekonomisk samarbete. Det är det enda sättet att stabilisera situationen.

"...Alla andra alternativ skulle destabilisera situationen ännu mer", avslutar Leung.

USA:s och Trumps administration tror att lösningen ligger i de militär medlen. Det är det enda verktyget som finns i verktygslådan. Men det har visat sig att det inte har fungerat särskilt bra. USA:s militära lösning om Nordkorea skulle utsätta Seoul, huvudstaden i Sydkorea som är bara några få mil från gränsen för enorm förstörelse. Dessutom lever där också ca 200 000 amerikaner.

För NK skulle det betyda att de amerikanska bombningarna, i likhet vad som hände i början av -50-talet, skulle totalförstöra landet. Ryssland och Kina skulle blanda sig i och ingen vet vad som skulle kunna hända.

Vad som har drivit NK till att utveckla alla sina försvarsvapen, om än kärnvapen, är de upprepade hoten från USA sedan 1953. Hoten riktade mot NK har med åren bara försämrad krisen på den koreanska halvön och tvingat Pyongyang att ytterligare utveckla sina vapensystem. Alla måste ha rätt att försvara sig.

NK anser att den behöver kärnvapen som en avskräckningsmekanism för att skydda sig själva från den amerikanska aggressionen som pågått i snart 65 år.

"Konstanta amerikanska hot" har skapat en situation i NK där alla befinner sig i ständig stridsberedskap, säger Julian Assange. Assange kritiserar givetvis även de ständiga militära övningarna som USA, Sydkorea(SK) och Japan håller utanför NK:s land- och havsgränser.

Situationen blir inte enklare att Sydkoreas placering av nya missilförsvarssystem, amerikanska förstås,(THAAD). Hur dessa system skulle förhindra en vidare aveskalering av krisen är svårt att förstå. Märklig reaktion av SK med hänsyn till de amerikansk-kinesiska relationerna.

"Positioneringen av USA nära den kinesiska gränser, genom NK, kommer att ha samma effekt på Kina som de amerikanska hoten mot NK" säger Assange. Det kommer förmodligen bara att uppmana till Beijings massiva ökning av militär forskning och utveckling."

Hittills har sanktionerna beslutade av FN inte haft någon effekt. Eftersom risken är stor att näste steg kan bli ödesdigert för hela Världen uppmanar Putin och Kinas president Xi Jinping till eftertanke. Putin uppmanade "den internationella gemenskapen att inte reagera känslomässigt och vidta ett förnuftigt och ansvarsfullt närmande."

Både presidenter betonar "vikten av att alla sidor visar återhållsamhet och koncentration på att söka lösningar enbart på politisk och diplomatisk väg."

Den amerikanska imbecille presidenten, Trump, har brännmärkt NK som "en skurkstat och ett hot " mot den så kallade "fria Världen" och i synnerhet mot Världens "största demokrati", USA. Och naturligtvis mot sina grannar SK och Japan. SK måste sluta med eftergifter uppmanar han och istället börja återigen rusta upp ordentligt för att bemöta hotet från Nord.

Det är USA:s officiella inställningen. Och visst har de lyckas att skrämma upp SK- inte folket utan politikerna- och tvinga dem att köpa alla möjliga vapenssystem från USA. Den amerikanske imbecillen agerar som en återförsäljare för USA:s vapentillverkare genom att teckna kontrakt med Japan och SK.

Trump välkomnade naturligtvis SK:s planer att köpa amerikansk militär utrustning för miljarder dollar för det skulle i första hand minska handelsunderskottet mellan länderna " som är mycket viktigt för vårt folk". Vad det betyder för det sydkoreanska folket spelar ingen roll. Hur många miljoner som skulle dö i ett förödande krig i området bekymrar honom inte heller, tydligen.

Till Japans premiärminister Shinzo Abe, som nyligen blivit återvald, sade han att amerikanska vapen kommer att skjuta ner NK:s ballistiska missiler. "Abe kommer att skjuta ner de när han ytterligare kompletterar köpet av stora mängder av militärt material från USA" sade Trump i Tokyo. 

Enligt Trump har Japans vapenaffärer två effekter: "Det betyder många arbetstillfällen för oss och en hel del säkerhet för Japan, och att också andra länder köper militär utrustning från oss som faktiskt inte gjorde det för ett år sedan."

Trump kommer att även verka för försäljningen av vapen till Vietnam och Filippinerna. Hans resa är en resa för att lansera den amerikanska vapenindustrin som den bästa i Världen och övertyga länderna runt NK att för att skydda sig tillräckligt är ytterligare köp av amerikansk vapenutrustning en nödvändighet.

En nödvändighet för att "upptäcka, besegra och försvara USA, dess styrkor, allierade eller partners mot NK:s användning av ballistiska missiler" skrev Trump till Kongressens talesman Paul Ryan i måndags skulle Pentagon behöva ytterligare 4 miljarder dollar.

Hur har krisen mellan NK och USA i först hand och i förlängningen med resten av Västvärlden kunnat utvecklas till sådana extremiter i retoriken att den kan leda till oönskade effekter? Ingen får tro att dagens situation bara har uppstått ur intet.

Det historiska utvecklingen sedan 25 juni 1950 som ingen vill kännas vid idag är menar många av avgörande betydelse. NK har sedan Koreakriget 1950-1953 varit utsatt för alla möjliga attacker från USA. Både militära, politiska och ekonomiska. Ingen kan glömma mordet på över 4 miljoner människor under kriget.

Att NK fortfarande är orolig över och rädda för USA mer än 60 år efter undertecknandet av vapenstilleståndet- 27 juli 1953-  är en viktig faktor i deras beteende. Ja, något fredsavtal har med USA och Sydkorea aldrig undertecknats. Länderna befinner sig, i teorin åtminstone, i krig med varandra.

Under många månader har Trump kontinuerligt varnat Världen om vilket hot för världsfreden NK utgör . Han varnar NK att inte underskatta USA. Han lovar att USA kommer att försvara sig och sina allierade mot Pyongyangs kärnvapenhot.

I sitt avslutande tal i nationalförsamlingen i Seoul uppmanade han Världen att isolera NK genom att inte ge någon form av stöd, hjälp eller acceptans. "Världen kommer inte att tolerera hotet från en skurkaktig regim som hotar med kärnvapenförstörelse."

Så vitt jag vet har NK aldrig invaderat ett annat land eller hotat att förgöra det. De har aldrig heller bombat ett annat land. Trots det hotfulla klimatet i den koreanska halvön och Japan har NK de sista åren lyckats med Ryssland och Kinas hjälp utveckal vapen som kan förhindra en invasion och ett regimskifte.

"Och låt oss vara ärliga, det enda anledningen att Kim-Jong Un inte har gjort Saddam och Gaddafi sällskap är därför att (a)- Norden inte sitter på en ocean av olja och (b)- Norden har kapacitet att reducera Seoul, Okinawa och Tokyo till ett rykande stoftfält....Kärnvapen är det enda kända antidot till USA:s äventyrlighet", skrev den amerikanske journalisten Mike Whitney, 17 april 2017.

Sedan slutet av Koreakriget och delningen av landet Norr och Syd har Washington inte gjort några ansträngningar att dölja sitt förakt för NK. Under de 64 åren med vapenstillestånd har USA gjort allt i sin makt att straffa, kränka och utsätta för smärta och lidande det lilla kommunistiska landet.

Washington har utsatt DPRK för svält, hindrat dess regering att dra till sig utländsk kapital, strypt dess ekonomi med förlamande ekonomiska sanktioner och installerat dödliga missilsystem och militära baser vid dess gräns.

"I början av 1950-talet, under Koreakriget, fällde USA fler bomber över NK än vad de fällde under 2:a VK i Stilla Havet. Dess utplåningsbombningar [carpet bombning] som inkluderade 32 000 ton napalm, ofta avsiktligt riktade på civila men också på militära mål, förstörde landet betydligt mer än vad som var nödvändigt för att utföra kriget. Hela städer förstördes, med många tusentals oskyldiga civila som dog och många fler som blev hemlösa och hungriga..."

I enlighet med den amerikanske journalisten och förfataren Blaine Harden sade general i Luftvapnet Curtis LeMay, 1984 att "Vi dödade 20% av befolkningen över en treårsperiod... USA:s krigsförbrytelser som NK inte kan glömma."

NK kan inte och får inte glömma det skändligheterna och krigsbrotten som amerikanerna och NATO begick. Däremot har alla i V -världen glömt.

Inget land är mer berättigad till kärnvapen än NK.

Dean Rust, USA:s statssekreterare under Kennedy och Johnson och fanatisk bejakare av kriget sade att USA bombade "allt som rörde sig i Korea, varenda sten så stod på en annan." Efter att allt var förstörd och målen blev allt färre gick de amerikanska bombplanen över att förstöra elförsörjningen och bevattningsdammarna som översvämmade jordbruksmarken och förstörde grödorna.

Men NK har aldrig gett efter för USA:s hot eller mobbning. Och inget tyder på att de kommer att göra det heller. Och det spelar ingen roll att Ryssland och Kina, officiellt åtminstone, är med och stödjer den fascistiska V-världens mobbning av ett litet land som kämpar för sin överlevnad och inte vill sluta som Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia, Jemen eller Syrien.

USA:s förhoppning att Pyongyang kommer att ge efter för Onkel Sams mobbning och hot om total förstörelse kommer inte att bli verklighet. Vad skall de vara rädda för? För 64 år sedan totalförstördes landet i ett krig mot Världens starkaste militärmakt.

Då stod det lilla landet utan större militär utrustning och vapen, med hjälp av Ryssland och Kina, upp mot USA. Nu har de utvecklat en liten arsenal av kärnvapen för att kunna försvara sig i händelse att USA:s imbecille president försöker att hävda sin dominans genom ett 2:a Koreakrig.

Och hela demokratiska V-världen är emot.

Inget land är mer berättigad till kärnvapen än NK.

"Den 3 januari [1951] kl. 22.30 en armada av 82 flygande fästningar släppte sin dödslast över Pyongyang... Hundratalston av bomber och brandbomber släpptes samtidigt över staden som orsakade förödande bränder, de transatlantiska barbarerna bombade staden med högexplosiva bomber med fördröjd aktivitet [inställd fördröjningsexplosion] som exploderade i intervaller hela dagen och gjorde det omöjligt för människorna att gå ut på gatorna.

Hela staden brann i två dagar. Andra dagen hade 7 812 civila byggnader brunnit ner. Amerikanerna var väl medvetna att det inte fanns några militära mål kvar i Pyongyang...50 000 invånare blev kvar i staden som innan kriget hade en befolkning på 500 000."

I slutet av 1952 fanns det inga effektiva mål kvar för det amerikanska flyget. Alla betydande städer och industriella områden i NK hade redan bombats sönder. Det räckte inte för amerikanerna och NATO. Våren 1953 inriktade sig det amerikanska flygvapnet mot bevattningsdammarna för att förstöra grödorna och tvinga Kina och Ryssland till ännu större humanitära hjälp, främst mat.

Flera vattenreservoarer förstördes som översvämmade tusentals hektar av bördig jordbruksmark, även hela städer, och förstörde därmed den viktigaste källan för överlevnad för miljontals nordkoreaner. Utan Kinas och Rysslands och aven andra socialiststaternas snabba insatser skulle en svältkatastrof vara ett faktum.

Inget land är mer berättigad till kärnvapen än NK.

USA kunde inte vinna detta krig. (USA har faktiskt inte vunnit något krig de var engagerade i. Att bomba ett land betyder inte att kriget är vunnen, men det är en annan historia). Därför valde man att inte skona någon eller någonting. Om något rörde sig blev det beskjuten. Om det stod stilla bombades det.

Nej, USA kunde vinna detta krig utan att använda kärnvapen. Som tur är gavs inte tillstånd av politikerna i Washington till USA:s befälhavare Douglas MacArthur för användning av kärnvapen en gång till.  Istället omvandlades landet till obeboelig ödemark.

"Låt de svälta. Låt de frysa...Låt de äta blad och rötter och gnagare för att överleva. Låt de sova i diken och i ruinerna. Varför skall vi bry oss ?            VI ÄR VÄRLDENS BÄSTA LAND: GOD BLESS AMERIKA."

Och naturligtvis : GOD BLESS ALLA AMERIKANSKA LAKEJSTATER I EUROPA OCKSÅ

"Helvetet på jorden", målning av Jason Liosatos

För övrigt "missade" den demokratiska och liberal media i väst, inklusive Sverige, att rapportera om den nazistiska manifestationen i Ukraina den 14 oktober. Detta trots att de otaliga korrespondenterna som finns i Kiev. Inte ens på de sociala nätverken har det kommenterats.

På lördagen hedrade upp till 20 000 extremhögra reaktionärer 75-årsdagen av bildandet av UPA- ukrainsk ultranationalistisk rörelse, en paramilitär organisation under ONU-B:s Stepan Bandera, en nazikollaboratör- som i sin iver att bilda en egen ukrainsk nationalstat samarbetate med de ungerska och tyska nazisterna under 2:a VK. De etniska utrensningarna av judar, polacker, rumäner, ryssar mm kostade mer än 200 000 människors liv mellan 1942-1944.

Och naturligtvis sade den ukrainske presidenten Petro Poroshenko att UPA:s handlingar alltid kommer att vara en inspiration och utgöra ett exempel för framtida generationer.

En av de största nazistiska möten i ett europeisk huvudstad och knappast någon refererar till den. Ukrainska nationalister kräver att nazikollaboratörer skall hyllas som och utropas till nationella hjältar.

Bok att läsa: The Destruction and Reconstruction of North Korea, 1950-1960", The Asia-Pacific Journal, Japan Focus; Vox World "Americans have förgotten what we did to North Korea".

  För mer läsning: www.counterpunch.org; www.paulcraigroberts.org; www.vox.com/world;