Ukraina: Skillnaden mellan en unipolär och multipolär Värld

Varför implementerades aldrig Minskavtalet I och II? Det är en fråga som alla borde ställa sig.

Förklaringen kom i ett uttalande av den förste ukrainske presidenten efter 2014års statskupp, Petro Poroshenko. När det gäller undertecknandet av Minsköverenskommelse sade Poroshenko i en intervju i Deutsche Welle i juni att: ”Vårt mål var främst att stoppa hotet eller åtminstone fördröja kriget- att under 8 år återställa ekonomisk tillväxt och skapa starka arméstyrkor.”

Vad Poroshenko berättade bekräftades senare den 7 december av den tidigare tyska Kanslern Angela Merkel i Die Zeit: ” Minksavtalet 2014 var ett försök att ge Ukraina tid. Utnyttja tiden att bli starkare …2014–2015 års Ukraina är inte det moderna Ukraina.”

Viket även upprepades av den tidigare franske presidenten Francoise Hollande den 28 december.

USA och EU/NATO ville aldrig ha fred i Ukraina. Västalliansen var aldrig intresserad utan man såg sin chans att försvaga och söndra Ryssland och ytterligare underminera minoriteterna i Ukraina.

Avsikten från Väst var aldrig att fullfölja överenskommelsen undertecknad av Tyskland (Angela Merkel), Frankrike (Francoise Hollande), Ukraina (Poroshenko) och Ryssland (Vladimir Putin) utan att köpa tid för Ukraina att bygga befästningar och bygga en militär tillräcklig stark att föra ett aggressivt krig mot de ryskspråkiga separatisterna i Donetsk- och Luhanskregionerna som krävde självständighet från Ukraina efter installationen av den nya ukrainska högerextrema regeringen i februari 2014.

Den demokratiskt valde presidenten Viktor Jankovich (2010–2014) avsattes när han förkastade IMF:s lån som i längden skulle strypa Ukraina ekonomiskt och valde därför att vända sig till Ryssland.

En av USA (CIAchefen John Brennan, CIAansvarige Victoria Nuland mfl) välregisserad statskupp med 100-tals döda tvingade Jankovich på flykt och hans anhängare jagades, greps och torterades. Dessutom försökte den nya regeringen att påtvinga drakoniska språklagar och attackerade människorna i Östra Ukraina när de folkomröstade för decentralisering och autonomi för Republikerna.

Minsk I- och II-överenskommelse

Det märkliga är att överenskommelsen som undertecknades den 5 september 2014 av Ukraina, Ryssland och rebelledarna i Östra Ukraina undertecknades också av OSCE- Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa - under medling av ledare för Frankrike och Tyskland. Hela det 12punktsprotokollet som Minskavtalet bestod av vilket innebar en vapenvila mellan de stridande parterna, Ukraina och Folkrepubliken Donetsk och Luhansk, tillbakadragande av illegala paramilitära grupper och legosoldater- i synnerhet de nazistiska bataljonerna och alla nynazister, fascister och andra från hela världen, utbyte av krigsfångar och andra olagligt omhändertagna personer, etablering av säkerhetszoner och oberoende övervakning av konfliktzonerna, åtal och bestraffning för krigsbrott och fortsättning av dialogen, var bara en chimär.

Minsk I-protokollet fullföljdes aldrig. Konflikten i Östra Ukraina blev allt intensivare med allt fler bombningar, civila döda och förstörd infrastruktur, skolor, sjukhus, kyrkor.

I februari 2015 undertecknades det andra avtalet i Belarus, Minsk II, ett år senare, som bekräftade på nytt Minsk I-avtalet och inkluderade stödet för decentralisering och självständighet för Donetsk- och Luhanskrepubliken och som skulle inskrivas i den ukrainska konstitutionen för att erkänna minoriteternas religiösa, språkliga och kulturella mångfald i Ukraina. Inte bara de ryskspråkigas.

De ukrainska nazisterna i riksdagen röstade emot Minsk II-avtalet under förevändning att det är okonstitutionellt- egentligen var anledningen att terroroperationerna i Östra Ukraina skulle upphöra- och det amerikanska utrikesdepartementet anklagade Ryssland för att bryta mot protokollet genom att ansamla militärer i Debaltseve för att bistå Donetsk, vilket förnekades av Ryssland som inte ansåg sig själv vara involverad i konflikten. Samtidigt krävde Ukraina att de lokala valen i Donbass skulle falla under ukrainsk jurisdiktion.

Allt som gjordes av de europeiska representanterna 2014 och 2015 var ämnat att distrahera den internationella gemenskapen, försöka vinna tid, förstärka Kiev med vapen och eskalera konflikten till ett storskaligt krig.

Men det betyder också att Västvärlden genom medvetna lögnaktiga handlingar uppmuntrar till intriger, manipulation och provokationer men också till förvrängningar av sanningen, lagar och rättigheter.

Den enda anledningen var tydligen att pumpa in så mycket vapen och manskap som möjligt i Ukraina och förbereda sig för krig. Vem kan man lita på när europeiska ledare vilseleder det europeiska folket? Vem kan man lita på när europeiska ledare inte fullföljer internationella överenskommelser som de själva undertecknat?

Var det Rysslands fel att påbörja militära operationer i Ukraina för att rädda 10 miljoner ryssar? Var det fel av Ryssland att efter 8-års väntan och när det blev klart att avtalet inte skulle implementeras eller att 14 000–15 000 människor dog, att inleda offensiven i Ukraina? Är det fel av Ryssland att de inte längre kan lita på någon i Europa? Vem skall Ryssland förhandla med när alla ljuger?

”Väst ljög för oss om fred” sade Putin den 31 december i hans Nyårstal, ”under tiden förberedde dem sig för aggression och idag drar dem sig inte för att erkänna det öppet och cyniskt utnyttja Ukraina och dess folk för att försvaga och splittra Ryssland…vi kommer inte att tillåta det nu.”

Men Västvärldens, med USA i spetsen, svek av Minskavtalet är inte någon historisk anomali.

1918 invaderade USA, England, Frankrike, Tyskland, Japan och sex andra länder Ryssland för att bekämpa den Bolsjevistiska revolutionen och för att stödja den ryska Tsarens armé och etablera den gamla ordningen i Ryssland. USAs president Woodrow Wilson ljög för general William S. Graves och den tjeckiska militära delegationen att tro det gällde att skydda den Transsibiriska Järnvägen. Graves anklagades att vara kommunistisk sympatisör.

Ukraina ockuperades för 100 år sedan av samma länder som idag ”försvarar” Ukrainas förödande krig mot Ryssland.

”1920 höll fransk militär hela den ukrainska Svartahavskusten från Odessa till Mariupol. Export av jordbruksprodukter via Svarta Havet var redan då viktig för livsmedelsförsörjningen och ekonomin.

Den tyska armén intog Kiev och tillsatte en marionettregering och planerade att ta över Baltikum och tillsätta en tysk kung i Finland.

I Svarta havet och i Kaspiska Havet hade den brittiska flottan en hel armada som hade kontroll över sjöfarten. De brittiska Royal Marines anlände i Murmansk. Den brittiska regeringen uppskattade att de satsat 100 miljoner pund på detta krig.

Japan hade ca 145 000 soldater i Sibirien och dess regemente i samarbete med amerikanska och engelska erövrade Vladivostok.

Kriget mellan de västerländska imperialistiska makterna och Tsaren å ena sidan och Trojtzkijs Röda Armé var ett faktum. I Öster fanns 12 000 tjeckiska soldater, tre japanska divisioner, två amerikanska infanteriregementen, en fransk kolonibataljon, två brittiska förband, en kanadensisk brigad mfl. I söder fanns både grekiska, italienska, rumänska och bulgariska styrkor” skriver Antony Beevor.

Hur Röda Armén kunde vinna kriget är en gåta.

Andra Världskriget och det Kalla Kriget

Vi vet idag att efter Andra Världskrigets slut att USA valde att inte följa Jaltaöverenskommelsen när de i hemlighet beväpnade nazister och fascister att störta prokommunistiska regeringar som etablerades både i Europa, Latinamerika mfl. (ODESSA, Gladio).

Efter det Kalla Kriget när alla trodde att Europa äntligen skulle andas ut och frigöra sig från USA och Sovjet kom nästa besvikelse. Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning menade många skulle spela ut även NATOs roll och militariseringen av Europa skulle upphöra. Vi trodde alla fel.

George H.W. Bush-administrationen, James A. Baker, lovade Gorbachev att NATO inte skulle expandera österut i utbyte att Ryssland skulle uppmuntra Tysklands återförening. Gorbachev höll vad han lovade. Den amerikanska administrationen gjorde det inte utan gav bara falska löften.

Samma lögnaktiga löften gavs av Clintonadministrationen till Jeltsin. Efter NATOutvidgninen blev i princip alla tidigare medlemmar i Warszawapakten medlemmar i NATO.  

De europeiska ledarna fortsätter även idag USAs förödande politik i Europa. Konsekvenserna av den amerikanska politiken i Europa är mer påtagliga idag än någonsin.

Vem kan man lita på?

Benjamin Abelow skriver att ”De underliggande orsakerna till kriget är inte Mr. Putins ohämmade expansionism eller de militära planerarnas paranoida vanföreställningar i Kreml utan ligger i Västs 30-åriga provokationer mot Ryssland som började under Sovjetunionens upplösning och fortsatte till krigets början.”

USAs ultimata mål är att snärja Ryssland i ett ekonomisk träsk och se till att landet kraschar ekonomiskt genom att påtvinga olagliga och repressiva sanktioner som skall resultera i allt ökande civiloro och avsätta den av USA hatade Putin för han lyckades restaurera Rysslands ekonomiska suveränitet efter Boris Jeltsin misslyckande år under 1990-talet. Putin har även lyckats att stärka relationerna med Tyskland, Europas största ekonomi, vilket hotade att underminera den anglo-amerikanska dominansen i Centrala och Östra Europa. Rysslands ekonomiska integration med Tyskland var ett hårt slag mot den amerikanska dominansen och tillgången av rysk gas och olja till Europa och i synnerhet till Tyskland har av Washington uppfattats som det största sveket. Nordstreem I och II saboterades.

Problemet med USAs målsättning är att den inte får riktigt gehör i Europa. Dessutom finns det inte någon gemensam strategi inom NATOländerna. Jag tror inte att de stora europeiska länderna vill försvaga Ryssland ekonomiskt eller geopolitiskt såsom Washington önskar. Det snart ettåriga kriget hade kunnat förhindras om säkerhetsgarantier, tex Ukrainas neutralitet hade kunnat bevaras och NATOs expansion kunde avstannat, vilket också Frankrikes president Macron förordade. Tyskland befinner sig också i ett dilemma och försöker på alla sätt att försena de tunga vapenleveranserna till Ukraina. Igår den 16 januari tvingades den tyske försvarsministern Christine Lambrecht att lämna in sin avskedsansökan. Lambrecht var emot uppgraderingen av den militära hjälpen till Ukraina.

Den spanske premiärministern Pedro Sanches klargjorde den 18 januari i hans tal i Davos, Världsekonomiska Forum, att ”det är viktigt att bibehålla kontakten med Putin…regeringarna i Frankrike och Tyskland bör ta initiativet till förhandlingar (med Ryssland).” Sanches stödjer idén att det finns utrymme inom det så kallade Normandie Formatet (Tyskland, Frankrike, Ryssland, Ukraina) som har sitt ursprung i förhandlingarna innan den ryska invasionen i Ukraina den 24 februari-22. Den spanska regeringen är inte villig att skicka tungt artilleri (Leopold 2) till Ukraina. Åtminstone inte ännu.

I samma möte deklarerade Stoltenberg, NATOs Generalsekreterare att ” att det vore mycket farligt att underskatta Ryssland. Vladimir Putin planerar nya attacker och är villig att offra sina ungdomar??? Det är ett krig om våra värderingar??? Demokratin måste segra över tyranniet…”

Abelow klargör att om situationen vore omvänd och Ryssland och Kina skulle ta motsvarande steg nära det amerikanska territoriet, skulle USA svara med en förebyggande militär attack på angriparen och detta skulle rättfärdigas som självförsvar.

Det är svårt att förstå varför Ryssland blir förtalat, svartmålad och demoniserad när hon reagerar som vilket annat land som helst under samma premisser? Och varför är det så svårt för det amerikanska folket (och det europeiska för den delen) att motstå regeringens hänsynslösa, bedrägliga och brottsliga politik som ökar risken för kärnvapenkrig?

”Kriget i Ukraina kunde ha undvikits och borde ha undvikits genom diplomati” säger Jeffrey Sachs i en intervju med Amy Goodman i Democracy Now den 2 september. ”Vad president Putin sade under flera år var ”Utvidga inte NATO till Svarta Havet, inte till Ukraina och inte till Georgien…Detta kommer att omringa oss. Det kommer att äventyra vår säkerhet. Låt oss ha diplomatiska lösningar.” USA avböjde all diplomati. ”Jag försökte kontakta Vita Huset i slutet av 2021-faktum är att jag kontaktade Vita Huset och varnade att det kommer att bli krig om inte USA inleder diplomatiska förhandlingar med president Putin om NATOutvidgningen. Det var inte aktuellt var svaret jag fick...Nu har vi ett krig som är mycket farligt.”

En Post-hegemonisk Världs: Rättvisa och Säkerhet åt Alla

Så fredsavtalet i Minsk var bara en lömsk plan att köpa tid för att förbereda sig för krig mot Ryssland. Tysklands Merkel, Frankrikes Hollande och Ukrainas Poroshenko ljög om avsikten med avtalet.

Planerna hade utarbetats länge. USA väntade på en ”legitim” förevändning att realisera sin vision att söndra Ryssland. Tillkomsten av Minskavtalet efter tillsättningen av den västvänliga regeringen efter 2014års statskupp i Ukraina kom som en skänk från ovan. Washington såg sin chans. Genom att inte vilja implementera avtalet och tvinga Ukraina till eftergifter, att inte stödja fredsprocessen och fortsätta det dödliga terrorväldet i Östra Ukraina visste alla i Väst att Ryssland förr eller senare skulle provoceras till handling.

I sin artikel ”The Wests´False Narrative About Russia and China” varnar Jeffrey Sachs att USA skapar “ett recept för ännu ett krig i Östra Asien.” Democracy Now, 2 september.

”Världen är på randen till en kärnvapenkatastrof på grund av Västvärldens politiska ledarnas bristande förmåga att vara ärliga om orsakerna till eskalering av de globala konflikterna. Den hänsynslösa beskrivningen att Väst är ädla och Ryssland och Kina är onda är enfaldig och ytterst farlig.”

Sachs var ekonomisk rådgivare i Polen och även i Sovjetunionen (under Gorbachev och Jeltsins presidentskap) under två år 1992 och 1993 för att bemästra den massiva ekonomiska krisen. Avsikten med rekommendationerna var att undvika en samhälls- och geopolitisk kollaps i efterdyningarna av Sovjetunionens upplösning. Den rika Västvärlden skulle bistå med hjälp för att undvika den finansiella krisen.

När det gäller Polen blev alla Sachs rekommendationer accepterade av den amerikanska regeringen. Och Polen lyckades komma ur krisen. Men när samma ekonomiska dynamik skulle införas i Ryssland blev det tvärstopp. ”Men det fungerade i Polen” sade Sachs…”Professor Sachs” sade en tjänsteman på utrikesdepartementen 1992 ”det spelar ingen roll om jag håller med dig eller inte. Det kommer inte att hända.”

Detta äger rum när Cheney, Wolfowitz och Rumsfeld dikterade Projektet för det nya amerikanska århundrandet, hur USAs hegemoni skall kunna bevaras och hur den unipolära politiken skulle formas. Dessa individer planerade NATOexpansionen till Östra Europa vilken började med Clinton och fortsatte med Bush den yngre för att 2008 vilja även expandera till Ukraina och Georgien. Det var dråpslaget för Ryssland.

Vad dessa nykonservativa gjorde tidig 1900-tal var att bygga upp en unipolär värld genom att göra upp planer om flera krig för att splittra de sovjetallierade staterna. Under de nästkommande 30 åren förstörde de Jugoslavien i det första kriget i europeisk mark sedan andra Världskriget, förde krig i Afghanistan för att störta den lagligt valde presidenten, störtade Saddam i Irak, förde krig för att störta Assad i Syrien och mördade Gaddafi i Libyen.

Philip Giraldi skriver ”…när väl Ryssland höll på att gå på knäna ekonomiskt, förmedlingen uppsåtligen, trädde fram en tidigare KGB-agent Vladimir Putin först som premiärminister och senare som president för att rensa. Ända sedan dess har Putin mycket försiktigt förklarat…att han inte är Västvärldens fiende utan istället en partner i relationen som respekterar alla spelarnas intressen och kulturer i en global ekonomi som maximerar frihet och individualitet.…efter regim ändringen i Ukraina 2014 ersattes regeringen med en regering vänskaplig inställd till USA och dess europeiska allierade. När detta hände ledde det oundvikligt till önskan att ansluta Ukraina till NATO, vilket Moskva upprepande gånger varnade för att det skulle utgöra ett existentiellt hot mot Ryssland.

I det 19e mötet i Valdai, Diskussionsclub, 27 oktober var temat: Ett Post-hegemonisk Värld: Rättvisa och Säkerhet åt Alla. I den fyra dagar lång sessionen närvarade 111 akademiker, politiker, diplomater och ekonomer från Ryssland och 40 andra länder bland dem Afghanistan, Brasilien, Kina, Egypten, Frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Sydafrika, Turkiet och USA. I sitt tal förklarade Putin sin vision av en multipolär värld där det inte existerar ett koncept av den regelbaserade världsordning- USAs politiska hegemoni- som ersätter regler för internationell rätt. Putin observerade att reglerna har kontinuerligt dikterats av ett land eller en grupp av länder. Istället argumenterade Putin för en övergång till viljan att acceptera att alla länder har intressen och rättigheter som borde respekteras.

Putin har aldrig varit anti-USA eller anti- Europa. Giraldi tycker att Putins tal borde läsas av alla Joe Bidens och Jens Stoltenbergs i världen där kravet för att alla länder skall åtnjuta respekt vilket betyder att de lokala intressen och kulturer måste anses vara legitima och accepterade av alla så länge de tillåter individuella friheter och visar respekt för de andras intressen och nationella egenheter.

USA/Väst-hegemonin ”förnekar de andra ländernas och människornas suveränitet, deras identitet och unika karaktär och ignorerar andra staters intressen…Den regelbaserade världsordningen berikar endast dem som stiftar sådana lagar. Alla andra måste lyda eller stå för konsekvenserna” fortsatte Putin.

Vad i princip Putin framförde är att övergången till en multipolär värld som otvivelaktigt kommer att förändra spelplanen i de internationella relationerna och den globala ekonomin. Inte längre skall USA och dess allierade kunna hävda ”rättsstatsprincipen”, rättssäkerheten, rättsstatens regler och rättsordningen dikterad enbart av och till fördel för vissa.

Kriget i Ukraina och spänningarna i Östra Asien med Kina men i princip alla globala kriser är ett finurligt sätt att hålla den amerikanska dollarkursen högt. Att komma bort från dollarn som en viktig reservvaluta och betalningssystem, främst för transaktioner inom energisektorn, sker redan när Indien, Kina, Kazakstan, NATOmedlemmen Turkiet, Egypten mfl ignorerar de amerikanska och europeiska sanktionerna mot Ryssland. Dessa länder fortsätter att handla med ryska energiprodukter vilket underminerar sanktionerna och minskar det ekonomiska trycket mot Ryssland.

”Dollars död” skriver Giraldi ”som en reservvaluta kommer att försvåra för det amerikanska finansministeriet att trycka pengar utan motsvarighet och många länder kommer inte längre att vara villiga att acceptera vad som kommer allt mer att uppfattas som en fiatvaluta (inte knuten till priset av en råvara, guld eller silver) av en regering som faktiskt drunknar i skulder.”

”… Om det visar att Putin har rätt skulle utvecklingen mot en multipolär värld de facto minska USAs roll som världshärskare medan den minsta antydan av en dollarkollaps skulle ha en katastrofal effekt på den amerikanska importdrivna ekonomin och amerikanerna.”

”…Och Putin kan mycket väl ha rätt i sina förutsägelser att en förändring är på gång och det finns ingenting USA och dess vänner kan göra åt det. Oavsett kommer en politisk och ekonomisk omvälvning på ett eller annat sätt att äga rum så länge den ukrainska konflikten fortsätter att sjuda…Om Ukraina intensifierar kriget med mer amerikansk inblandning och fler kommande ekonomiska rubbningar kommer det internationella trycket att avveckla status quo-läget efter det Andra Världskriget att öka.

Oavsett hur det utvecklas kommer det som sker nu att tvinga de ständigt återkommande tondöva politikerna i och rund Vita Huset att börja omvärdera USAs position i världen och dess val.

För att lyckas bibehålla sin position som ensam härskare på jorden måste de nykonservativa Cheney, Wolfowitz, Rumsfeld m.fl. ha samma plan dem haft de sista 30 åren. Att söndra och härska. Idag använder USA Ukraina som verktyg för att öppna vägen till den andra fronten, mot Kina. Cyniskt utnyttjar USA en liten betydelselös ö, Taiwan, för att manipulera Västvärlden och provocera fram en militär konfrontation med Kina.

En mycket farlig plan som inte kan förstås ur ett demokratiskt perspektiv. Det är en politik av en liten grupp människor som har den enpoliga världen och den amerikanska hegemonin som den enda rätta vägen att gå.

För övrigt:

1961 varnade USAs president Dwight D Eisenhower att det militärindustriella komplexets förödande makt är missriktad och djupt antidemokratiskt.

CBS NEWS, 21 oktober 2022: ”Screeming Eagels”, den 101 amerikanska armén, befinner sig i Rumänien bara några kilometer från Ukraina redo att kriga mot ryssar.

Den 8 januari sade Oleksiy Danilov, chef för Ukrainas Säkerhet och Försvarsrådet och Ukrainas andre man efter Zelensky, i ukrainsk Tv att ”Vi blir för närvarande erbjudna det koreanska scenariot. Den så kallade ”38:e parallellen” dvs en splittring av Ukraina med en säkerhetszon såsom Korea påtvingades av USA 1953 för att uppnå ett vapenstillestånd. Danilov nämner inte att idén förkastades av honom, Zelensky och det ukrainska-USA-generalstaben. 

Torsdagen den 19 januari bad finansministern Janet Yellen den amerikansk kongressen att agera därför att USA väntas slå det så kallade skuldtaket. USAs skuld nådde 31 400 miljarder dollar vilket innebär att om frågan inte är löst i juni kan Bidenregeringen få betalningsproblem.

Igår den, 23/1, fick man höra i Sveriges Radio att det är val till presidentposten i Ryssland nästa år. Putin kommer förmedlingen att ställa upp igen men allt beror på krigsutgången i Ukraina. Om kriget inte går hans väg finns det visst ett plan B: Putin kommer att evakueras till Venezuela.

De närmaste dagarna har fler av Zelenskys närmaste, 4 stycken, har lämnat in sin avskedsansökan på grund av korruption. Ukraina anses vara en av de mest korrupta länder i Europa.

Tysklands förbundskansler Olaf Scholtz att beslutat att skicka stridsvagnar till Ukraina under förutsättning att USA gör likadant. Scholtz har gett efter alla påtryckningar. Nu kommer kriget att eskalera. Ryssland uppfattar den senaste tidensuppgradering av militärhjälpen till Ukraina som Västvärldens direkta inblandning i konflikten. Cynismen är total. Det är det ukrainska folket som kommer att lida.

Idag 25/1 meddelar Zelensky enligt Sky News att Rysslands försök att omringa ukrainska Bachmut intensifieras allt mer.

Tiotusentals ukrainska judar har lämnat landet. 

”Den ryska frågans slutgiltiga lösning” är ett existentiellt hot Världen.

William Graves: America´s Siberian Adventure, 1918–1920, 1931; Antony Beevor: Ryssland, Revolution och Inbördeskrig 1917–1921, 2022; Benjamin Abelow är lektor i Yale University och har en BA i Modern Europeisk Historia: HOW THE WEST BROUGHT WAR TO UKRAINE, 2022; Philip M Giraldi, Ph.D. Executive Director of the Council for the National Interest, tidigare CIAanalytiker, Information Clearing House, 29 November; CovertAction Magazine.