Ukraina: Provokationerna fortsätter oavbrutet. Casus Belli redan igång i Krim

Ukrainas inbördeskrig fortsätter. Båda sidor utbyter eld. Civila och soldarter fortsätter att dö på båda sidor.(dninews.com)

Nyligen hade Vladimir Putin telefonsamtal med den tyska kanslern Angela Merkel och Frankrikes president Francois Hollande för att diskutera överträdelserna av Minsk 2, eldupphöravtalet i Sydöstra Ukraina. Putin betonade den "provokativa naturen" av de ukrainska militärens operationer i Donbass-regionen och begärde av Merkel och Hollande att pressa Ukrainas president den oligarkiska miljardären, tillika chokladkung att rätta sig efter Minsk-avtalet.

Med hänsyn till att Ukraina förstärker sina militära trupper längst hela frontlinjen där även frivilliga bataljoner ansluter sig misstänker Kremlin att Kiev förbereder en ny offensiv i Donbass. Närmare 10 000 civila och stridande har död i konflikten sedan fientligheterna började i april 2004. Trots eldupphör fortsätter striderna.

Men nyligen började intensiteten av de ukrainska flygräderna och bombningarna att intensifieras. De drabbade områdena är främst Govlovka i norr, Donetsk i mitten och Mariupol i södra Donbass där dagliga angrepp på civila lokaliteter förekommer. Kiev fortsätter att kontinuerligt förse fronten med tunga vapen, radikala nationalister och utlänska legosoldater. Andrey Parubiy, det ukrainska parlamentets talesman varnade att militära aktivitet kommer snart att blossa upp i Donbass-regionen.

I Govlovka ankom truppförstärkningar med en bataljon av radikala tatarer och i Mariupol ca 100 nynazistiska nationalister ur den Högra Sektorns Friviliga Kår. Hundratal legosoldater- betalda mördare som berikar sig på andra människors död och lidande- ankom till Lugansk-fronten, de flesta Polacker men också många jihadister.

Under veckan (6-9 juni) har i enlighet med Folkrepubliken Donetsk (DPR) försvarsminister inte gått en dag utan krigshandlingar längst hela fronten och tvingat de lokala byborna att tillbringa varje natt i källaren. Även blockaden mot Donbass intensifieras genom att med alla medel förhindra civilisternas försök att komma igenom gränskontroller och kontrollstationer.

Underrättelsetjänsterna i DPR och LPR(Folkrepubliken Lugansk) rapporterar kontinuerligt om pågående ansamlingar av ukrainska tunga vapen vid fronten. LPR:s folkmilis rapporterar dessutom att 200-300 radikala element har skickats från Kiev till fronten(dninews.com).

Inte bara i Sydöstra Ukraina utan även på Krim pågår provokationerna. I enlighet med Elina Nigamatyanova (14 juni) har ryssarna skjutit ner flera amerikanska drönare som kränker Krimskt luftrum. Med andra ord pågår ett krig som ingen vill kännas vid. Absolut inte Europa. Ryssarna i Krim skjuter ner amerikanska drönare.

Amerikanerna vill inte kännas vid de ryska diplomatiska protesterna. Det gör tydligen inte Europa heller. De militära kränkningarna av en suverän stats territorium inbegripen luftrummet anses vara en krigshandling-Casus Belli. Amerikanerna erkänner ingen kränkning av det ryska luftrummet på Krim därför att de anser inte Krim vara en del av Ryssland.

Oavsett vad den ena eller den andra tycker har krigshandlingar mellan USA och Ryssland pågått ett tag nu. Det är krigshandlingar som initierats av Amerika mot Ryssland och genom att skjuta ner de amerikanska drönarna har även Ryssland begått en krigshandling mot både Ukraina och USA. Skott har avfyrats och militärt materiel har blivit förstört. Det är Världens två största kärnvapenmakterna som för närvarande beskjuter varandra.

Sydöstra Ukraina och Krim-halvön är nu frontlinjen som återskapat det Kalla Kriget som kontinuerlig blir allt hetare. Mycket lite om blockaden av Krim och sanktionerna påtvingade av EU och USA är kända. Man reflekterar inte på att sanktionerna mot Ryssland i första hand drabbar Krim och dess befolkning. EU-sanktionerna förbjuder investeringar på Krim; infrastrukturen, olja- och gasexploatering i Svarta Havet och turistnäringen. Inga flyg till Krim är tillåtna.

USA-sanktionerna förbjuder nya investeringar på Krim, import/export av varor och tjänster och teknologitjänster, köp av fast egendom mm. USA har även blockerat vissa individer från att besöka USA. Inga internationella kreditkort gäller på Krim och inga mobiltelefoner. USA har stoppat alla akademiska utbytesprogram, fredskårens och utbildningsprojekt såväl som jordbruksprojekt och olika projekt på brottsbekämpningsområdet.

Frågan man kan ställa sig är varför det internationella samfundet-Västvärlden- förhåller sig så negativt mot Krim-befolkningens önskan och beslut att återförenas med Ryssland? Varför är bristen på kritiken på det med våld avsatta Ukrainska folkvalda regering 2014 så total? Och i synnerhet nu när alla försvarar "den folkvalda" diktatorn Erdogan mot statskuppen utfört för några dagar sedan. Varför är det oacceptabelt av det internationella samfundet att avsätta en mördare genom våld men det går bra att avsätta Ukrainas regering genom våld?

Man är benägen att tro att sanktionerna mot Ryssland var mer avsedda för Krim-befolkningen: att lära de en läxa. Hur vågar ni lämna det Västliga Imperiet. Krim har haft 3 folkomröstningar. 1991 efter S-unionens sammanbrott vari befolkningen valde att inte vara politiskt underställda Ukraina och röstade för att vara en självständig zon inom Ukraina. 1994 fick Krim genom ytterligare ett referendum ännu större autonomi från Ukraina och 2014 beslöt folket att inte lyda under det nazistiska regimen installerad i Ukraina efter en våldsam statskupp iscensatt av USA.

Varför måste folk tvingas lyda under en politisk regim? Varför är inte problemet i Västvärlden och i synnerhet i Europa att Ukraina inte gör upp med sitt nazistiska förflutna? Varför är inte problemet i Europa att den 25 maj hölls en minnestund för Symon Petliuva som var ansvarig för mordet av 50 000 judar och som visades också på TV-n? Varför är inte problemet i Europa att ytterligare 2 nazistiska ultra-nationalister Stepan Bandera och Roman Shukhevyck kommer att hedras och odödligförklaras genom att gator får deras namn?

Hur kommer Europa att reagera när de specialtränade ukrainska styrkor under angriper och annekterar Krim till Ukraina?

Varför bryr sig inte Europa om vad som står på FN-lista över krigsbrotten som begås av de ukrainska myndigheterna? Enligt den 13:e FN-rapporten av den 2 mars i The Times finns det 5 hemliga SBU(ukrainska säkerhetstjänsten)-fängelser som FN inte fick tillgång till. Rapporten visade att SBU har gått så långt att den skapat ett nät av koncentrationsläger och så länge regimen i Ukraina tillåts att finnas är det ingen risk att någon någonsin kommer att straffas.

3 miljoner människor lever i området där de direkt drabbas av konflikten. Upp till en miljon människor har lämnat Ukraina-kontrollerade områden. Ca 4 miljoner har gått över gränserna. 2,6 miljoner till Ryssland. Mer än en miljon kommer från Sydöstra Ukraina. Många är försvunna och massgravar upptäckts kontinuerligt i Ukraina. Rapporten visar vidare att tortyr är vanligt förekommande. Av de 1925 utredningar om tortyr under 2015 har 1450 lagts ner.

Rapporten förser även bevis att det inte är något inbördeskrig som pågår utan det är ett krig mellan de som tillskansat sig makten genom en militär statskupp och folket i Ukraina. Ett krig som skamligt kallas för en "anti-terrorist operation". Konflikten handlar mellan de som vill dominera andra och de som inte vill bli dominerade och vill förbli fria. Konflikten kan bli ödesdigert för oss alla.

Varför är Krims fredliga utträde ur Ukraina viktigare än att människor torteras och blir avrättade utan rättegång i Ukraina? I Sloviansk används en källare för tortyr och summariska avrättningar i enlighet med FN-inspektionens rapport. Detta sker även i Izium- och Kharkiv-distriktet. Internerings-platser i dessa områden har också blivit identifierade. I februari 2016 frihetsberövades 20-30 personer i SUB-byggnader i området de flesta utan lagligt stöd och utan att bli dömda.

Varför bryr sig Europa inte om journalisterna som förföljs, blir svartlistade och mördas och redaktionerna som stängs i Ukraina än den odramatiska införlivandet av Krim? Många journalisters namn, inte speciellt ryssvänliga utan mer objektiva och som rapporterar om båda sidor såsom Andrew Kramer, N.Y. TIMES, dök plötsligt upp i Världens första lista över terrorist-journalister. Så kallas även journalister som inte för Ryssland men som är anti-Majdan-journalister. Personliga data publiceras och sidan uppmuntrar också IS att ta död på alla ryska stridsflygarnas familjer.

En lista i den nationalistiska webbsidan kallad Myrotvorets, Fredsmäklaren publicerades med flera hundra namn på journalister som inte ansågs vara tillräckligt Ukraina-vänliga och mer Ryss-kritiska. Oles Buzina mördades inte långt från hans hem i Kiev efter att hans namn dök upp i listan på Fredsmäklarens sida. I morse den 20 juli mördades den kända pro-ryska journalisten Pavel Sjeremet som arbetade för den kritiska sajten Ukrajinska Pravda.

Varför bryr sig inte Europa vad som händer efter Odessa-massakern?(Ricky Twisdale, 3 maj). 2 maj 2015. Ukrainska nynazister med de ukrainska myndigheternas tysta medgivande sköt och brände till döds mer än 100 människor i Odessa. Några anser att offren är betydligt fler. Kvinnor, barn och äldre bland de brända.

Förlusten av Odessa skulle avskärma Ukraina från Svarta Havet. Om rysarna hade velat och om behovet hade krävt det skulle trupper ha flyttats från Sevastopol och Transnistria till Odessa och utan större incidenter tagit över staden. Nu gjordes inte detta. Det var rädslan för avskärmningen som nynazisterna i Ukraina fick fria händer att trakassera och skrämma Odessas befolkning för att ta död på den pro-ryska rörelsen.

Massakern i Odessa, detta fruktansvärda brott bekräftar att om inte Ukraina avnazifieras kommer inte samexistens mellan folken i Ukraina att vara möjlig. Det visar också det europeiska och det amerikanska liberalismens verkliga ansikte. Det var just tragedin i Odessa som fördefinierade den vidare eskaleringen av konflikten i Östra Ukraina och markerade början av de militära operationerna i Donbass.

Odessa var en av motståndscentra för coup d´etat i Kiev som resulterade till att ca 100 civila och poliser möraddes utan pardon. Nynazistiska grupper och andra pro-EU och -USA provocerade väpnade konflikter. Bland de som åtog sig uppdraget var Anrew Parubiy nuvarande parlamentstalesmanen, Dmitry Yarosh, Högra Sektorn och Valentin Nayvaychenko med nära band till ukrainska säkerhetstjänsten och CIA.

Efter Krims utträde och Sydöstra Ukrainas revolt mot den nationalistiska regeringen förstod ledarna att Odessa är den enda hamnen som Ukraina har tillgång till och att förlora Odessa skulle betyda en geopolitisk katastrof som skulle kunna leda till ukrainsk kollaps. Läget är förstås inte bättre nu.

Varför väljer Europa att stå på USA:s sida istället för att hitta egna lösningar och vägar för att bemöta både Ryssland och USA? Europa måste välja sida och det fortast möjligen. Att Ryssland anklagar USA och USA anklagar Ryssland förvirar människorna om vad som är viktigt och det påverkar alla både i Ryssland, USA och Europa. Detta mönster av kontinuerliga motsägelserna skapar oreda bland människorna och bidrar till att misstolka den ena eller den andra sidan vilket i sin tur kan leda till den verkliga faran.

Man skulle kunna tycka att de olika uppfattningar 1. NATOS-utvidgning österut, krigslekar (Anaconda), statskuppen i Ukraina, placeringen av anti-ballistiska missiler i Rumänien mm och 2. "Ryska aggressionen" efter Krim-införlivandet och Östra Ukrainas självständighetssträvan, "hotet" mot Polen, Baltikum och Rumänien, om vem som hotar vem skapar en verklig inte enbart teoretisk fara.

Och det sista vi behöver är förvirrade hjärnor.

För övrigt : blev jag chockad när jag lästa (Riley Waggaman, 2 april) att amerikanska nazi-kollaboratörer under II:a VK fick ersättning, skadestånd, av den amerikanska regeringen för skador och förluster som uppkom när de allierade bombade Tyskland 1945. GM fick 33 miljoner dollar, ITT 27, Ford-verken 100 000 av nazistregeringen och 38 miljoner Frank av Vichy-regeringen i Frankrike; från Washington 785 000 dollar.

Andra nazistiska kollaboratörer var Coca-Cola, Kodak, Chase Bank, IBM, Standard Oil mm. Inget land avnazifierades totalt efter kriget.