Halva sanningar är som den värsta lögnen: USAs andra krig i Europa

Reflektioner-förklaringar-klargöranden

Det är mycket möjligt att vi redan befinner oss mitt i Världskrig nr III. Att USA och resten av västvärlden klart deklarerat att vi måste stödja Ukraina ”tills vi har vunnit” anses av flera bedömare, kolumnister och andra som den konservativa politiska kommentatorn Pat Buchanan, den f.d. ledamoten av USAs representanthuset Tulsi Gabbard men även av den serbiska presidenten Aleksandar Vucic utgöra början av det nya kriget. Konsekvenserna kan bli ödesdigra för hela mänskligheten.

USA, NATO och hela Europa stödjer helhjärtat och oinskränkt, med vapen, humanitär hjälp, pengar, soldater och legosoldater och ”frivilliga” Ukraina i kriget mot ett enda land Ryssland. Ett femtiotal länder med en befolkning av närmare en miljard människor mot ett Ryssland på ca 150 miljoner.

När Ryssland vände sig till USA och dess allierade med förhoppning att deras ganska förnuftiga krav angående Rysslands egna nationell säkerhet borde respekteras när en fientlig och aggressiv militär organisation närmar sig landets gränser var det ingen som tog hänsyn till Rysslands oro. Det borde inta varit ett problem att sätta sig ner och hitta en lösning men USA valde att ignorera Rysslands upprördhet. Detta tvingade Ryssland att vidta militära åtgärder vars konsekvenser vi ser idag.

1962 uppstod en likvärdig situation på Kuba med Sovjetunionens expansion till USAs närområde med risk för ett kärnvapenkrig. Kennedy och Krutjkov kunde efter några dagars förhandlingar hitta en lösning. Båda parter ville hitta en lösning. Krisen avvärjandes inte genom våld eller militär överlägsenhet utan genom diplomati och kompromiss. Kennedy lovade att ta bort de amerikanska missilerna placerade i Turkiet och Italien och att aldrig mer invadera Kuba och i utbyte skulle Krutjkov avlägsna de ryska kärnvapenmissilerna.

 Mänsklighetens undergång undveks denna gång.

Krig är en vidrig mänsklig handling, kanske den vidrigaste galenskapen. Det finns inga bra krig. Ingen skall kunna invadera ett annat land så till vida det inte föreligger ett desperat behov och omedelbart hot.

Kriget i Ukraina är en multidimensionell katastrof som förmodligen kommer att bli mycket värre i den närmaste framtiden. När ett krig blir ”lyckat” är det ingen som bryr sig om dess orsaker men när dess resultat är katastrofalt blir förståelsen av största vikt. Människor borde vilja veta hur vi hamnade i denna fruktansvärda situation. Eller?

Otvivelaktigt är det Putins fel det som sker i Ukraina men om vi tittar vad som ägt rum i det förflutna kan det finnas orsaker som förklarar varför väst och i synnerhet USA medvetet skapade en oroshärd i Ukraina. Västländerna har triggat, hetsat Ukraina i en konfrontation med Ryssland som slutade med en barbarisk invasion. Ryssland som i sin tur blev provocerad sedan 2014 kunde inte längre lita på varken Ukraina, Minskavtalets implementering eller västvärlden. 60 000 tusen soldater ur den ukrainska armén var stationerade längst Donbasregionen redo för en offensiv innan den 24 februari.  

Men medans vi står och hejar från ett säkert avstånd är det ukrainska och det ryska folket som bombas, blir belägrat och drivs till flykt. Hur hedrande är det? ”Det är bara dem som varken har avfyrat ett skott eller hört skrikandet och stönandet från de sårade som skriker efter blod, hämnd och ödeläggelse. Krig är helvete”. General William Sherman, amerikanska inbördeskriget.

Dessutom visar det sig att sanktionerna som påtvingas Ryssland kan bara ha negativa konsekvenser för alla.

Skall vi kunna hitta en lösning till krisen är förståelsen av de djupare orsakerna en förutsättning och om vi vill förhindra en eskalering och i synnerhet om vi vill hitta ett sätt att stoppa det hela.

Ryssland startade kriget i Ukraina och Ryssland är ansvarig för hur kriget utkämpas och vad som sker på slagfältet. Men varför? Varför kände sig Ryssland tvungen att agera militärt?

Den förhärskande uppfattningen i väst är att den ryska presidenten Putin är galen, en aggressiv ledare utan logiskt tänkande, besluten att skapa ett större Ryssland i Sovjetunionens gamla spår. På så sätt anklagas han för att bära hela ansvaret för krisen i Ukraina.

Vidare anklagas Ryssland för att inte vilja ha en självständigt Ukraina, göra Ukraina till en del av Ryssland för att sedan fortsätta att angripa andra länder i Europa och återuppliva det sovjetiska imperiet.

Moskva har inte visat några tecken alls om att vilja annektera Ukraina och absolut inte att återskapa sovjetunionens gamla gränser västerut. Det är beskrivning som väst framhäver för att skapa osäkerhet, rädsla och hysteri i Europa, förlänga kriget så länge som möjligt för att försvaga och destabilisera Ryssland ekonomiskt och eventuellt uppnå ett regimskifte.

Däremot är det väl belagd att USA är huvudansvarig för att orsaka Ukrainakrisen. USA har drivit fram en politik gentemot Ukraina som Putin ser som ett existentiellt hot mot Ryssland. USA har alltid haft en besatthet att föra Ukraina in i NATO och göra det till ett västerländskt bålverk vid Rysslands gräns.

Ryssland kan inte känna sig trygg, utvecklas och existera med ett permanent hot från Ukrainas territorium. Inför sådana hot måste Moskva agera för att Ukraina inte skulle bli en språngbräda för västerländsk aggression.

USA och dess NATO allierade har spelat en avgörande roll i de händelserna som ledde till det ukrainska kriget och spelar nu en central roll i fortsättningen av kriget. Först kan nämnas Washingtons besatthet att föra Ukraina in i NATO och göra Ukraina till en bastion mot Ryssland. Även dess allierade bär ett stort ansvar men i princip följer dem USAs direktiv och ledarskap. Bidens administration var ovillig att eliminera hotet genom diplomati och återupptog 2021 löftet om Ukrainas NATO medlemskap trots det 8åriga inbördeskriget i Östra Ukraina.

Sedan kriget bröt ut har Biden administrationen utökat ansträngningarna att besegra Ryssland i Ukraina genom att mångfaldiga de ekonomiska sanktionerna där snabbt de europeiska allierade hackade på. USA har aldrig varit seriöst intresserad att hitta en diplomatisk lösning för kriget. USAs och Europas ihärdiga önskan att fortsätta kriget långt ifrån sin egen bakgård kan leda till att Ukraina och det ukrainska folket kommer att lida ännu mer. Men även det ryska och det europeiska.

Farhågorna är stora att kriget antingen kommer att hålla på i åratal eller att ett kärnvapenkrig omvandlar Europa och resten av världen till nya Nagasaki och Hiroshima. De enda atombomberna som fälldes i mänsklighetens historia är i Japan och fälldes av USA 1945 som förintade hundratusentals människor.

Jag kommer att ta upp alternativa källor om orsakerna till krisen som har sitt ursprung längre tillbaka i tiden. Det finns de som försvara det ena och det finns de som försvara det andra.  Det här är material som kanske den etablerade media i Sverige medvetet har undvikit att upplysa om. Det finns faktiskt en andra sida också som alla borde ta del av för att skapa sig en mer komplett uppfattning för en bättre förståelse om skeendet och förhoppningsvis undanröja missförstånd, hat och lidande.

Jag tror att de flesta regeringarna i väst, i USA och England i synnerhet, obevekligen farit med halvsanningar för folket och att den etablerade media i de flesta länderna utgör en del av spridningen och befästande av lögnaktig propaganda för att upprätthålla krigsansträngningarna mot Ryssland i Ukraina. Lögnerna inbegriper både orsakerna och utvecklingen av kriget. Det finns också oförminskade ansträngningar och fortlöpande insatser att demonisera Rysslands president och allt annat ryskt: från mat och dryck till ryska språket och kultur, musik, idrott, ryska medier, vetenskap och ryska studenter och turister. Vladimir Putin hålls personligen ansvarig för inflation och höjda räntor, matbrist runt om i världen och energiproblem i Europa.

Det är allmänt utbredd i väst att Putin är ensam ansvarig för att orsaka den ukrainska krisen och det pågående kriget. Man pratar hela tiden om det ”oprovocerade kriget” och det ”fullskaliga kriget”. Han anses ha imperialistiska ambitioner att erövra flera länder i Europa med början i Ukraina. Det finns dem som påstår att Putins har en långgående målsättning: att förinta Ukraina från kartan och därför måste det imperialistiska Ryssland stoppas. Putin har sagt att Ukraina är en ”artificiell stat ” (historiskt korrekt) och att han kallade Sovjetunionens kollaps ”den största geopolitiska katastrofen i århundraden” (med all rätt när det gäller de geopolitiska konsekvenserna) och ”Det moderna Ukraina har skapats av det bolsjevistiska kommunistiska Ryssland” (historiskt korrekt).

Detta har upprepats åter och åter igen av den etablerade västmedia och i princip av alla ledare i väst för att finna fog i att fortsätta kriget. Men finns det bevis som stödjer förståelsen och tolkningarna för att demonisera Putin och obevekligen låta oss tro att han skall invadera och erövra de gamla sovjetiska öststaterna? Detta menar vissa skulle utgöra ett motiv men utan det minsta bevis har sådana oklara, obskyra och illasinnade formuleringar ingen verklighetsförankring och kan och får inte tillåtas fördunkla vårt omdöme.

Putin har också sagt att ryssar och ukrainare är ”ett folk” med en gemensam historia. Han har också sagt att ”Den som inte saknar Sovjetunionen har inget hjärta. Den som vill ha tillbaka den har ingen hjärna” och ”vi kan inte ändra de tidigare händelserna men vi kan åtminstone erkänna dem öppet och ärligt”. 

Det finns inget som visar att Putin övervägde eller hade för avsikt att inkorporera Ukraina i det nya ryska väldet när han invaderade Ukraina den 24 februari.

Putin var inte intresserad av att göra Ukraina en del av Ryssland. Han var intresserad av att försäkra sig om att Ukraina inte blir en språngbräda för västvärldens aggression mot Ryssland. Den 24 februari när han deklarerade att Ryssland skulle invadera Ukraina sade han ”Det är inte vår plan att ockupera ukrainskt territorium” och klargjorde att han respekterar ukrainsk suveränitet men upp till en viss gräns: ”Ryssland kan inte känna sig trygg, utvecklas och existera med ett permanent hot från ukrainskt territorium”.

Den ”Speciella Militära Operationen” som Putin initierade handlar inte om att erövra territorier i Ukraina utan var och är att beskydda den rysktalande befolkningen, säkra Rysslands fortbestånd, demilitarisera-denazifisiera Ukraina.

Det som vi också blivit manipulerade med är att Putin är en lögnare och har ljugit om sina motiv för att förklä sina imperialistiska ambitioner. Vissa hävdar att han är en notorisk lögnare och kan inte bli betrodd. Väldigt litet kan bevisas om att han är lögnare och i synnerhet för utländsk publik eller västvärldens ledare. Han har alltid i frågan om Ukraina klargjort sin ställning och sina tankar med emfas på Ukrainas relation till väst och i synnerhet NATO.  

En annan aspekt på att Putin inte hade för avsikt att erövra Ukraina är det faktum att han invaderade Ukraina med ca 200 000 man. Det är en alldeles för liten styrka för att ockupera Ukraina. Skall ett land ockuperas måste det angripande landet ha minst 3 gånger större militär styrka än det försvarande. Med 200 000 man hade Ryssland inte kapacitet att underkuva hela Ukraina allra minst att attackera flera östeuropeiska länder.

Ukrainas stridande styrkor uppgår idag, officiellt åtminstone till 600 000 man. Realiteten är säkert annan.

USAs välregisserade informationskrigföring leder återigen till hundratusentals döda, förstörda städer, flyktingströmmar och ett enormt lidande. Provokationerna och propagandan har varit massiv.

Miljarder dollar har pumpats in i Ukraina från USA och dess allierade, EU, för att hålla igång ett krig som Ukraina med väst som sin samarbetspartner aldrig kan vinna. Det fantastiska stödet som västvärlden visar leder bara till att fler män, kvinnor, barn och äldre dör på båda sidor, egendomar förstörs, landet hamnar i politiskt och ekonomiskt kaos.

Att Vita Huset försöker bevara sin ”globala ledarskap” eller upprätthålla ”internationell rätt” eller försvar ”demokratin mot auktoritarism” samtidigt som vi alla sett vad som gjorts i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen under flera decennier är inget annat än hyckleri. Hyckleri som Europa stödjer och uppmuntrar. Dessa länder har aldrig utgjort något hot mot USA eller Europa. Ryssland har inte heller hotat USA eller Europa innan regimändringsförsöket i Ukraina 2014 genom en statskupp för att störta den lagligt valda regeringen under Viktor Janukovitj, vänskapligt inställd till Moskva.

Minns ni Putins tal 2007 i München? Vid Säkerhetskonferensen anklagade Putin USA för att provocera fram en ny kärnkraftskapplöpning och varnade för NATO expansionen i Europa skulle äventyra relationerna med väst. Han förklarade vidare att Washington ignorerade FN och förlitade sig mer på sin ensidiga militära styrkeanvändning med NATO som sitt frästa verktyg, än internationell rätt.

Den nuvarande situationen med krig i Europa orsakad av Washington destabiliseringspolitik i östra Europa är ett välregisserat scenario som Ryssland varnade för 15 år sedan.

10 år sedan varnade Francis Boyle, Prof. i Internationell rätt, Universitetet i Illinois, att ”…vi befinner oss i en mycket allvarlig situation…liknade den 1914 och 1939…”.

Ukraina är det senaste resultatet av CIAs 75 år gammal proxykrig mot Ryssland.

NATO expansionen österut

Nu när Ryssland utmanar västs unilitarism på ett sätt som vi inte sett sedan Sovjetunionens sammanbrott framstår två händelser som mycket viktiga. Den ena är att NATO inte kan sluta utöka antalet medlemmar och den andra handlar det om NATO utvidgningen österut.

Under Clintons presidentskap expanderade NATO till Polen, Hungern och Tjeckien. 2004 när George W. Bush var president inkorporerades ytterligare 7 länder i NATO, 3 från Baltikum, 2 i Svarta Havet (Bulgarien och Rumänien), Slovenien på Balkan och Slovakien. 2009 expanderade NATO under Barack Obama till Albanien och Kroatien. Slutligen anslöt sig Montenegro 2019 till NATO när Donald Trump var president.

Löften från väst om att NATO inte skall utvidgas österut gavs första gången 1990 under förhandlingarna om Tysklands enande mellan USAs utrikesminister James Baker, under G.HW. Bush presidentskap och Sovjetunionens sista president M. Gorbachev och en andra gång 1993 av USAs utrikesminister Warren Christofer under Clinton administrationen.

” I februari 1990 föreslog Baker att i utbytet för Tysklands enande skulle USA lämna garantier att NATO inte skulle expandera…en tum österut. Gorbachev började genast med återföreningsprocessen. Inget formellt avtal skrevs men från alla bevisen framgår att: Gorbachev de facto påskyndade Tysklands återförening på västs villkor och USA skulle stoppa NATO expansionen.” Joshua Shifrinson, Boston Universitet, 2016.

Den 17 maj 1990 sade NATOs generalsekreterare Manfred Wörner i Bryssel att ”det faktum att vi inte skall placera en NATO armé bortom det tyska territorium ger Sovjetunionen fasta garantier.”

Moskva höll sin del av avtalet. De amerikanska förhandlare och ledarna backade ganska omgående. Mycket har sagts om det muntliga avtalet, att det bara avsåg Östtyskland, att beslut tas kollektivt (enhetligt) i NATO och sådant beslut inte har fattats, att enskilda ledare inte kan fatta sådana beslut mm. Med andra ord USA bröt sitt löfte. Konsekvenserna ser vi idag.

Till och med den nuvarande utrikesministern Antony Blinken kom plötsligt på att ”NATO fattar sina beslut enhetligt, i konsensus…Individuella försäkringar från individuella ledare kan inte ersätta alliansens konsensus och utgör inte formella NATO överenskommelser.” En amerikansk minister säger detta om andra amerikanska utrikesministrar.

1990 lovade den tyska utrikesministern Hans-Dietrich Gencher att den tyska återföreningen inte skulle följas av NATOs utvidgning österut. I ett offentligt tal vid ett NATO möte den 31 januari i Tutzing i Bayern klargjorde Gencher att ” förändringarna i Östeuropa och den tyska återföreningsprocess inte får leda till en försämring av sovjetiska säkerhetsintressen.”

1993 bröts löftet återigen av USA. 2019 sammanfattade Angela Stent:  Två ” USA ambassadörer…  erkände senare att Washington bröt sina löften genom att erbjuda medlemskap…Jeltsin hade rätt i att tro att specifika löften hade utformats…om att löften att NATO inte skulle utvidgas i den närmaste framtiden bröts när Clinton administrationen bestämde sig för att erbjuda medlemskap…”.

NATOs ”Open Door Policy” grundar sig på Artikel 10 som säger att alla europeiska stater är välkomna att bli medlemmar om de kan acceptera grunderna och ytterligare bidra till NATOs säkerhet. Enligt NATO har alla europeiska stater rätt att ansluta sig till organisationen så länge de har något att bidra med. Men NATO är inte tvungen att acceptera europeiska stater som medlemmar och i synnerhet inte stater som kan orsaka ett förintande kärnvapenkrig. NATO valde helt enkelt att inte säga nej till Ukraina med de konsekvenserna vi ser idag.

Att hävda från USAs och NATOs håll att det är varje europeiska stats rättighet att anslutas till den aggressiva och farliga militära organisationen för att endast försvara USAs nationella och geopolitiska intressen och håller Europa fängslad i sitt militära, politiska och ekonomiska grepp kan inte utgöra ett förnuftigt argument att skapa ilska, hat och hysteri som tar död på alla fredliga initiativ med de konsekvenserna vi ser idag.

Ryssland har rätten på sin sida. Väst lovade att inte utvidga NATO och löftena bröts. NATO har fel: den kan visst stänga dörrarna för länder som kan utgöra grunden för ett tredje världskrig.

Det betyder inte att Ryssland är oansvarig för sina handlingar. USA/NATO/Ukrainamaktstrukturen är ansvariga för sina handlingar. Putin är ansvarig för invasionen, västvärlden för att provocera denna invasion. Inte särskild komplicerad.

Amerikanerna sökte denna strid. Efter sovjetsammanbrottet borde både USA och Ryssland ha värnat om ett neutralt Ukraina både som en buffert men också som en säkerhetsventil. Istället valde Washington den amerikanska ”hegemonins” väg medan Ryssland tog upp striden delvis ur försvarssynpunkt och existentiella motiv men kanske också ur sin imperialistiska avsikt.

Nu är vi där. Och det första steget för att hitta en lösning är att erkänna att det finns ett problem och att erkänna att våra handlingar bidrog till denna fientlighet och kris.

Invasionen kunde ha blivit förhindrat med lite diplomati, god vilja och lite eftergifter som att hedra Minsk avtalet och försäkra Ukrainas neutralitet. Men väst valde provokationens och eskaleringens olyckliga väg.

Västvärlden och amerikanerna i synnerhet förstod inte hur traumatiskt Sovjetunionens kollaps var för det ryska folket och hur ryssarna kom att betrakta NATOs expansion och växande västerländsk närvaro i de tidigare sovjetiska republikerna som ett hot. Om NATO skulle expandera till Polens och de baltiska ländernas östra gräns, varför inte inkludera Ryssland? Västvärlden tog aldrig Rysslands medlemskap på allvar och det skapade en känsla att västvärlden inte litade på Moskva.

Michael Mandelbaum, Prof. Emiretus, John Hopkins Universitet, 11 mars 2022 vid ett möte i Council on Foreign Relations, ansåg att

“NATO expansionen var… ett misstag på 1990-talet av fem anledningar. För det första gav det inga fördelar. Påståendet från dess initiativtagare att det skulle främja och konsolidera demokratin i de nya medlemmarna var alltid ihåligt och ser inte bättre ut 25 år senare. För det andra bröt NATO expansionen ett löfte som olika amerikanska tjänstemän har gett till olika ryska och sovjetiska tjänstemän att NATO inte skulle expandera…det försätter NATO och USA i positionen som ett slags oärliga affärsman vars ord inte går att lita på…tredje anledningen, det innebar en stor kostnad. Den ryska opinionen vände…mot väst och USA. Det (expansionen) gjorde antivästlig politik till den ryska utrikespolitikens standard. Och inte minst viktigt, det gav Vladimir Putin en möjlighet, en atmosfär och ett argument som han kunde dra nytta av när han förde sin aggressiva utrikespolitik. För det fjärde fanns det inget verkligt behov av NATO expansionen. Det är inte sant att det inte fanns någon säkerhetsordning i Europa vid den tiden. Det fanns faktiskt en ny och bättre säkerhetsordning, bestående av olika fördrag, vapenavtal, internationella organisationen, informella seder, inhemska förändringar…För det femte fanns det slutligen ett alternativ till NATOexpansionen. Och det var Partnerskap för Fred som USA startade 1994. Det var öppet för alla europeiska länder…(vilket) inkluderade …snarare än uteslöt Ryssland…”

1999 i Istanbul och 2010 i Astana slöts avtal inom den europeiska säkerhetsorganisationen OSCE som garanterade säkerhetens odelbarhet för alla europeiska länder. Dessa avtal garanterade inte bara friheten att välja allianser utan även villkorade valfriheten för att inte stärka det ena landets säkerhet på bekostnad av andra länder.

Det finns en säkerhetsordning i Europa som bygger på internationell rätt inom den Euro-Atlantiska sfären men det verkar som om väst har glömt bort det. Ryssland har krav på att säkerhetsgarantier i Europa där den ena landets säkerhet inte kan garanteras genom att skada ett annat.

Under 2008 bekräftade NATO att Ukraina och Georgien på sikt skulle införlivas med NATO. Vi vet vad som hände med Georgien när Saakasvili (president 2004–2013) uppmuntrad av USA angrep Ost Ossetien där ryska fredsbevarade styrkor befann sig. Detta ledde till ett kortvarigt krig med Ryssland som försvarade den rysktalande befolkningen. När Janukovitj blev president i Ukraina 2010 frystes planerna för NATO medlemskap. Planerna återupptogs 2014 efter statskuppen orkestrerad av USA med Victoria Nuland i spetsen. Kuppen förde fram högerextrema element i den nya regeringen med stora inslag av nazistiska sådana. Kuppen skulle genomföras oavsett Europas invändningar. Nulands ökända uttalande ”F..K the EU” visar hur stark USAs vilja var att etablera NATOstyrkorna vid Rysslands gräns.

Ryssland aktion mot Krim och Donbassregionen kan direkt härledas ur statskuppen, den så kallad Maidan-”revolutionen”.

”Bukarestdeklarationen som förklarade att Ukraina och Georgien kommer att bli NATOmedlemmar… var en dum sak att göra 2008. Det var den värsta av alla världar…Och vad det egentligen gjorde var att ge Putin en ursäkt att vidta den typ av åtgärder som han vidtagit mot Ukraina. Det har varit väldigt tydligt för alla att Ukraina faktiskt inte skulle gå med i NATO. Och jag…menar, det var en dum sak att göra och det förvärrade spänningarna…”, James Goldgeier, American University, vid samma möte.

”Ingen bryr sig om Ukraina det handlar om att destabilisera Ryssland ekonomiskt och militärt, skapa osämja, ilska och hat bland den ryska befolkningen för att i längden åstadkomma ett regeringsskifte. Få bort Putin är det viktigaste målet för Washington. Men även att skapa en politisk, ekonomisk och kulturell avgrund mellan Europa och Ryssland, förstöra Europas ekonomi och framförallt Tysklands och utöka beroendet till USA.” Jacgues Baud: Den dolda sanningen om Ukraina, the Postil Magasin 1/6–22. Han var schweizisk underrättelseanalytiker, underrättelse- och terroristexpert och NATO analytiker.

Efter Warszawapaktens upplösning anslöt sig i princip alla dess tidigare medlemmar till EU och NATO vilket ogillades av Ryssland eftersom de flesta länderna och i synnerhet de Baltiska angränsade till Ryssland. Därmed var Ryssland omringad av NATO organisationens ”försvarsvapen”. Ukrainas och Finlands gräns utgör den enda europeiska gränsen till Ryssland där världens farligaste militära organisation inte har några militära baser.

NATOs utvidgning österut mot Ryssland har alltid uppfattats av landet som en röd linje som inte får överträdas. Expansionen skulle provocera ryssarna som skulle känna sig omgivna av amerikanska militära baser och att denna osäkerhet skulle för eller senare leda till en större konflikt. För Ryssland är det en existentiell fråga.

Moskva har insisterat att dess krav på NATO expansionens stop är okränkbara. Washington insisterar på att förkasta dem. De diplomatiska försöken som ägde rum i januari 2022 i Geneve och Wien, i två neutrala stater, havererade. Ryssland insisterade på att det är en absolut nödvändighet att Ukraina och Georgien inte ansluter sig till NATO och ett sådant ”uteslutande” måste garanteras med en överenskommelse.

Gapet i diplomatin blev till slut för stort. Ryssland kände sig lurat. Ryssland kunde inte längre trots många års förhandlingar på politiska lösningar vänta. NATO baser vid Rysslands gränser i Ukraina kunde Moskva helt enkelt inte acceptera. Och med rätta. Washingtons och NATOs tålamod, halvsanningar, lögner, brutna löften och militära förberedelser i Ukraina gav resultat. Washington sökte konfrontation med Ryssland. Ukraina var det perfekta motivet. NU var det bara att köra.

Enligt en New York Timesrapport krävde Ryssland den 17 december 2021 att USA och dess allierade skulle stoppa all militär verksamhet i Östra Europa och Centralasien. Förslaget som innebar att NATO skulle ge skrivna garantier att inte utvidga organisationen längre österut mot Ryssland och stoppa alla militära aktiviteter i de forna Sovjetrepublikerna avböjdes direkt av NATO.

Larry Wilkerson, f.d. utrikesministern Colin Powells stabschef i en intervju i Real News med Paul Jay sade att ” Ambassadören Jack Matloch nyligen gjorde mycket tydligt att vi startade allt, och nu får vi betala…Och istället för att diplomatiskt och på andra sätt backa sakta och säkert och kanske erkänna felet förvärrar vi situationen. Så länge vi gör det förvärrar också Putin lika mycket från sin sida…Putin agerar i princip som jag skulle ha gjort…jag skulle inte tolerera detta. Jag skulle säga att jag inte tolererar detta och jag skulle hitta sätt att bli betrodd, men han operera utifrån en mycket svår situation…Jag tror Putin skulle backa om vi diplomatiskt inofficiellt tillförsäkrade att Ukraina aldrig skulle bli medlem i NATO…Varken ryssar, amerikaner eller européer bör blanda sig i Ukraina. Låt Ukraina vara…Låt dem bestämma själva sin väg…Problemet är förstås att det är den mest korrupta regeringen på jorden utan tecken på att komma ur korruptionen.”

På frågan hur farligt det är om USA inte gör som du tycker svarade Wilkerson ”Jag tror inte man finner ett inslag i utrikespolitiken de sista 20 åren av detta land (USA) som verkar förnuftigt. Jag är seriös. Vi har inte gjort något som verkar förnuftigt”.

Det är inte enbart ryska ledare som varnade att Ukrainas NATOanslutning skulle vara oacceptabelt för Ryssland. Flera säkerhetspolitiska experter och analytiker, politiker, historiker och filosofer anser att EUs och NATOs expansion österut gör att Ryssland känner sig inträngda i ett hörn. Att planera att införliva Georgien och Ukraina i NATO ansågs redan för decennier sedan vara omdömeslöst.

Robert Gates, tidigare amerikansk försvarsminister (2006–2011, Clintonregeringen) skrev i sina memoarer 2015 att ”att så snabbt expandera NATO är ett misstag. Att försöka föra Georgien och Ukraina i NATO är verkligen överdrivet och utgör en i synnerhet fundamental provokation” och ”…det underminerar syftet med alliansen och ignorerar hänsynslöst det ryssarna ser som avgörande nationella intressen.”

Jack F. Matlock Jr., amerikansk ambassadör i Sovjet, 1987–1991, varnade att NATOs expansion är ett allvarligt misstag som kommer mana till en kedjereaktion av händelser som kunde leda till det största säkerhetshotet sedan sovjetunionens kollaps”.

George Kennan, känd som Kalla Krigets strateg, sade 1998 att NATOexpansionen var ”ett tragiskt misstag som skulle provocera Ryssland till oanade reaktioner”.

Bill Burns, tidigare CIAchef ansåg att Ukrainas medlemskap i NATO är den ”ljusaste” av alla röda linjer” och att han hittills inte stött på någon som inte anser att…(anslutningen) är en utmaning mot ryska intressen”.

Henry Kissinger, tidigare USAs utrikesminister under Nixonregeringen deklarerade 2014 att ”Ukraina inte borde ansluta sig till NATO”.

William Perry, USAs förvarsminister under Clintonregeringen förklarar i sina memoarer att ”NATOexpansionen är orsaken till att relationerna med Ryssland bröts…” och att han efter att ha opponerat sig starkt tvingades han att avgå 1996 under ”trycket av hans övertygelse”.

Sir Roderic Lyne, tidigare brittisk ambassadör i Ryssland uppgav 2021 att ”tvinga Ukraina i NATO är dumt ur alla synvinklar: ”Om man vill starta krig med Ryssland är detta det bästa sättet att göra det på”.

Malcolm Fraser, tidigare statsminister i Australien deklarerade 2014 att ”NATO rörelsen österut är provokativt, oansvarigt och skickar en klar signal till Ryssland”.

Noam Chomsky, sade 2015 att ”iden att ansluta Ukraina till västs militära allians skulle vara totalt oacceptabelt för Ryssland” och att ”Ukrainas önskan att bli en del av NATO inte skulle skydda Ukraina utan skulle hota Ukraina med storkrig”.

Stephen Cohen, amerikansk forskare i Ryska Studier, 2014: ”Om vi flyttar NATOstyrkorna till Rysslands gränser kommer det att militarisera situationen och Ryssland kommer inte att backa därför det är en existentiell fråga”.

Jeffrey D. Sachs, Prof. Columbia University och Nato rådgivare i ekonomisk utveckling, skrev i Financial Times 2022 att ”NATO expansionen är totalt illasinnad och farlig. Ukrainas verkliga vänner och världsfreden borde kalla för en kompromiss mellan USA, NATO och Ryssland”.

Vladimir Pozner, rysk-amerikansk journalist, deklarerade 2018 att NATO utvidgningen är oacceptabelt för ryssarna och det måste finnas en kompromiss där ”Ukraina inte bör ansluta sig till NATO”.

Peter Hitchens, brittisk konservativ krigskorrespondent skriver i Mail den 23 februari 2022 att ” Varför jag anklagar den arroganta och stupida Väst…vårt svar till krisen i Ukraina har varit att reagera med misstro och ovett och med flagranta försök att försämra situationen…vi har varit fullständiga idioter…vi har behandlat Ryssland med häpnadsväckande idiotism. Nu betalar vi priset för det…vi hade möjligheten att göra Ryssland till allierad, vän och partner…istället gjorde vi henne till en fiende genom att kränka ett stort och stolt land genom girighet, oförtjänt överlägsenhet, cynism, förakt och misstro”.

Nyligen återpublicerades en artikel av Pilger som han skrev 8 år sedan. Pilgers profetiska ord besannades. ”Washingtons roll i Ukraina och stödet till etablissemangets nynazister har enorma konsekvenser för resten av världen. Varför tolererar vi hotet för ytterligare ett världskrig …? Varför tillåter vi lögnerna som rättfärdigar detta hot?”

USA och tydligen resten av västvärlden behöver en fiende. Imaginär eller verklig. Har vi ingen så skapar vi en. De starka nationerna behöver en fiende för att definiera sig själva och deras politiska handlingar och motiv kan avgöra skillnaden mellan vem som vän och fiende.

Varningarna kom från alla håll, politiker, forskare, filosofer, journalister, författare mm. Varför valde USA att ignorera dessa? Varför valde Europa att inte ta varningarna på allvar? Varför valde man krigets väg för att destabilisera och isolera Ryssland?

Alla visste att i synnerhet Ukraina med sina ca 10 miljoner rysktalande utsprida främst i östra och sydliga delar av landet är livsviktigt för Ryssland. Så varför lät alla västvärldens ledare kriget bryta ut? Varför försökte inte Europa hindra ett krig vid sin dörr? Varför lät sig våra ledare manipuleras av halvsanningarna och lögnerna framförda av Washington och deras marionett den ukrainska presidenten Zelensky?

Invasionen hade kunnat förhindrats om Biden hade accepterat Putins karv 2021 att stoppa Natoutvidgningen österut. Kriget hade också kunnat stoppats i mars 2022 när Ukraina och Ryssland utarbetade ett fredsförslag grundat på Ukrainas neutralitet men Zelensky pressades av USA och England att avböja alla avtal med Putin och fortsätta kriget. Ukraina lämnade förhandlingsbordet.

Den ukrainska krisen har även en annan dimension. Donbassregionens resurser, kol-, metall-, och den kemiska industrin, byggindustrin, energiresurserna, diversifierad jordbruk och ett tätt transportnätverk är i högsta grad av intresse för USA och de transnationella kapital- och finansmarknader. Och bortom Ukraina ligger det oändliga ryska territoriet med enorma energirikedomar, strategiska mineraler och andra resurser som tilldrar västvärldens expansionistiska och militära kapitalistiska system.