Greklands SM Tsipras: Grekerna backar inte

Grekland är det första landet i Europa sedan Latinamerikas nya ekonomiska politik den så kallade Chicagodoktrinen påtvingades kontinenten. Grekland är det första experimentet att etablera samma doktrin i Europa- med demokratin som utgångspunkt-  där 2 nya principer skall göra sig gällande.

1. Att kreditgivarna inte är ansvariga för landets överbelåning eller för att ge dåliga lån. Istället förs ansvaret över till befolkningen av det skuldsatta landet.

2. Tendensen för regeringen som överbelånar sig betyder att EU övertar ansvaret för landets fiskala politik och beslutsfattande över landets skatte- och utgiftspolitiken.

Med andra ord styrs de europeiska staterna från Bryssel på samma sätt som de amerikanska delstaterna styrs av Washington. Om EU och de privatstyrda bankerna bestämmer sig för att inte omförhandla lånen med Grekland och den enda frågan  är "betala eller" har den nya grekiska regeringen ett enda alternativ att vända sig till BRICS-länderna för finansiell stöd. Om Grekland måste möta Västvärldens oförsonlig hållning tvingas Grekland att lämna eller bli utsparkad ur EU, Euron och även NATO och alliera sig med Ryssland och BRICS-länderna.

Om Grekland vänder sig till Ryssland och BRICS-länderna finns det risk (eller möjlighet) för andra medlemsländer såsom Italien, Spanien och Portugal (Island har redan avböjt medlemskap i EU) som är hotade av samma skrämande åtstramningskonsekvenser att vända sig till BRICS. Det skulle kunna leda till en upplösning av EU, Euron och NATO vilket i och för sig vore önskvärd ur freds- och rättviseaspekten.

Ryssland har möjliggjort för Grekland att hålla ett trumfkort i sin hand. Frågan är om Grekland vill eller vågar använda det. Tyvärr har historien visat att alla statsledare som avvikit från Washington-politiken har blivit avsatta eller mördade.

Grekland är orubblig i sitt beslut att genoföra sina reformer utan EU:s godkännande. För skulderna som fräter på den grekiska befolkningen vill regeringen införa 100 avbetalningar för att underlätta för alla att kunna betala sina skulder. Oacceptabelt anser EU.

Vidare tillåter inte EU att Grekland utfärdar nya räntebärande papper för att få Grekland ur depressionen. "ECB fortsätter att dra åt repet runt vår hals" betonade Tsipras i Der Spiegel och varnade "att om våra partners inte godkänner utfärdandet av nya räntebärande papper kommer vi att hamna i samma situation som innan den 20 februari."

Tsipras klargör att det är upp till Grekland att besluta om landets skall låna för att bemöta behoven. "Det är slut på Trojkan för Grekland...och om vi blir pressade att återvända till åtstramningspolitiken och den totala kontrollen (utövad av Troikan) kommer vi att vända oss till det grekiska folket för att återkonfirmera vår kamp."

"Det finns krafter utanför Grekland som inte vill tillåta Syriza att överleva och inte vill tillåta Syriza att regera." Frågan är politisk anser Tsipras. "Dessa krafter uppfattar valresultatet "som en myteri som måste underkuvas." "Det finns krafter även inom Grekland som inte önskar att Syriza regerar...Dessa oppositionspartier ... både till höger och vänster om Syriza uttalar sig om Syriza som en kortlivad parantes." Skräckpropagandan fortsätter med avsikt att ...övertyga att Syriza inte kan regera."

Men Tsipras ger inte efter för påtryckningar vare sig från utlandet eller inifrån Grekland. Han är fast besluten att fortsätta med sitt räddningsprogram för att de fattiga men även den lägre medelklassen skall kunna leva ett drägligt liv. Det är därför "dagens regering" fortsätter han "inte backar."

Frågan är hur långivarna reagerar. Risken är att den nya regeringen kan komma att undanröjas då stora intressen står på spel. Det finns mycket mer bakom kulisserna som står på spel än de plundrande bankerna och storfinansen. Det finns ett annat scenario också. Det är den centraliserade EU-regeringen och ECB intressena att utstaka politiken för alla medlemstater.

Greklandskrisen används enbart för att etablera denna styrande maktstruktur. Under sådana omständigheter blir det svårt att uppnå en överenskommelase med Syriza för att förbättra de påtvingade konditionerna. EU framstår som oflexibel vilket ger Grekland fördelen att tycka att det är bättre att vända sig mot Ryssland. Flera möten med Ryssland har initierats och fler är på gång. Tsipras skall besöka Putin den 6/4 och ett inplanerat besök till Kina finns redan.

Om den grekiska regeringen vänder sig till BRICS-länderna återstår att se. De kanske inte hinner att förverkliga sina "hot". Mycket kan hända på vägen. Regeringen kan avsättas genom en kupp administrerad av EU-hökarna och Greklands femtekolonnare, folk kan mördas eller utsättas för "olyckor".

Trots USA:s inställning på grund av Greklands geopolitiska läge att Grekland under inga omständigheter får lämna EU, Euron och NATO är tyskarnas inställning till den grekiska regeringens ansträngningar att hitta lösningar inom det europeiska systemet inte uppskattad. Policyn som Angela Merkels regering har påtvingat de Sydeuropeiska nationerna får inte skilja sig märkvärd från den som de europeiska ledarna och USA hade 1953 .....för att möjliggöra återbyggnaden av Västtysklands skadade efterkrigsekonomi.

1953 i London skrevs Weimarrepublikens skulder ner med över 50% av de 20 långivande nationerna inbegripen Grekland. Dessutom kom man överens att återbetalningen skulle endast härledas ur Tysklands exportintäkter och inte ur åtstramningspolitiken dvs inte ur statsbudgeten. Vidare bestämdes det att D-marken skulle devalveras för att Tyskland exportinkomsterna skulle öka snabbare. Vid vissa tillfällen krävde Tyskland omförhandlingar med långivarna. Det var i synnerhet USA som insisterade om nya förhandlingar för Västtyskland del för att återbetalningarna skall bli så smärtfria som möjligt. Tyskland behövde vara både ekonomiskt och politiskt stark för att stödja USA i kampen mot Sovjetunionen i det Kalla Kriget. Tyskland verkar ha glömt att hela Västvärlden inklusive Grekland hjälpte landet att komma ur sin efterkrigskris.

Sedan krisen 2008 har Tyskland som den dominerade och ledande långivaren tvingat Medelhavsländärna och Grekland i synnerhet att sjunka i en depression enbart för att återbetala sina skulden. Tysklands agerande har reducerat Grekland till en anemisk och halvslavisk ekonomi endast till förmån för de utländska långivarna. Detta har reducerat landet till att likna USA under den stora depressionen.

30% arbetslöshet, över 50% ungdomsarbetslöshet, ekonomin har krympt med 26% och konsumtionen med över 40%, skulden är 175% av BNP, braindrain mm. Av lånen till Grekland har det mesta gått till att täcka räntorna (20-25 miljarder per år enbart till Tyskland) eller betala äldre lån. Endast 11% har gått till Greklands regering. Inga investeringar och inga jobbskapande reformer har gjorts. Genom att Grekland inte heller kan devalvera sin valuta ökar inte exportintäkterna. Istället tvingas landet till självmordsåtstramningar med fruktansvärda sociala konsekvenser.

Varför kan inte Tyskland ta lärdom av sin egen historia och i stället för att skövla Grekland hjälpa till att återbygga ekonomierna inte bara i Grekland utan även i resten av Södra Europa?

Ekonomihistorikerna Albrecht Ritschl varna att "Bundesrepubliken måste tygla sig ...annars kan stämningen mot landet vända."

"Tyskland" menar Ritschl "har USA att tacka för sin nuvarande finansiella stabilität och status som Europas mentor som både efter det första och även efter det andra Världskriget var tvungen att avstå mycket pengar. Detta glöms tyvärr allt mer. USA sörjde för att inga stora skadeståndsanspråk ställdes på Tyskland. Med vissa undantag...framsköts dem till återföreningen. Detta var livssavgörande för Tyskland. Det var egentligen den enda finansiella grundvalen för det ekonomiska undret. Samtidigt måste offren för den tyska ockupationen i Europa inklusive Grekland avstå från ersättningarna."

"1953 påtvingade USA en skuldnedskrivning av Tysklands lån...Sedan dess står Tyskland glänsande medan andra européer får leva i krigets följder. 1990 kom skuldsaneringen. Skadeståndsutbetalningen skulle ånyo regleras vid en återförening...Efter 1990 har Tyskland inte betalat någon skadestånd bortsett från tvångsarbetet. Inte heller har tvångskrediterna eller ockupationskostnaderna under 2:a världskriget amorterats. Inte mot Grekland heller."

"Tysklands var insolvent och pank tre gånger under förra århundrade och det visar att det förnuftigaste vore nu att göra en äkta skuldnedskrivning. Den som har lånat Grekland pengar måste nog avstå en avsevärd del av sina krav. Den anti-grekiska stämningen som breds ut i de tyska medierna är väldig farlig. Och vi siter i glashuset. Enbart genom att avstå från de långgående skuld-och skadeståndsanspråken från 2:a Världskrigets offer möjliggjordes Tyskland återuppbyggnad." 

"Att den ekonomiska blomstringen har Tysklands Bundesregering att tacka andra länders nåd har inte någon i Grekland glömt heller" avslutar Ritschl.

Grekland vill stanna inom det rådande politiskt-ekonomiska systemet i Europa. USA kräver av Tyskland att Grekland stannar inom systemet av geopolitiska skäl. Tyskland och alla andra länder som 2010 lånade pengar till den genomkorrupta och storfinansens lakej-regering i Grekland måste förr eller senare betala för sin plundrande politik. "Det var uppenbart redan 2010" säger Sahra Wagenknecht "att Grekland inte skulle kunna betala sina lån. Då borde nedskrivningen komma."

Om Grekland och Europa lyckas hitta lösningar återstår att se. Om Grekland vänder sig till andra långivare återstår att se. Vilka de ekonomiska och politiska konsekvenserna blir återstår också att se.

Men en sak är säkert: Nedskrivningen av skulderna är en förutsättning för att Grekland skall kunna återfå sin värdighet som en nation. Att de skrupellösa länderna däribland även Sverige som på grund av sin goda kreditvärdighet kunde låna pengar från de privata bankerna till 0,5% eller 1% ränta och låna ut till Grekland med 4,5 och 6 procent kan knappast vara en politik som främjar landets utveckling. Vidare måste Grekland överta beslutsfattandet över sin fiskala politik som nu ligger i EU:s händer, själv kunna bestämma varifrån pengar till investeringar och arbetsfrämjande åtgärder skall lånas och styra över de statliga sociala utgifterna. Det är varje regerings skyldighet att återupprätta landets dignitet och hålla fast vid sin autonomi.

Grekland behöver kapital för utveckling inte för återbetalning av ockerlånen. Därför är mötet med Putin och kineserna viktig för Tsipras behöver nu alla vänner han kan få som vill investera i Grekland för att stimulera ekonomin, minska arbetslösheten och öka konsumtionen. Att låna pengar för att betala de plundrande långivarländerna är inget allternativt. Detta håller även Obama med när han förklarar för Merkel att Grekland är i behov av utveckling och stimulans inte ekonomisk strupgrepp som kan leda till ekonomisk världshaveri.

Brysselshökarnas och Schäubles hot och utpressning mot Grekland kommer inte att få den grekiska regeringen att böja sig. Regeringen är fast besluten att genomdriva åtgärder avsedda att möta den mänskliga krisen även utan Bryssels godkännande.