Grekland: Ett ödesdigert framtid

Grekland är i knipa och är till salu. Gamarna luktar till sig grekiskt blod. Om några veckor verkar dussintals hyenaliknande "investeringsfonder" roffa åt sig grekernas hem och företag. Efter att ha köpt upp banklånen kommer de att påtvinga kollektiva auktioner och konfiskeringar. Hur dessa fonder kommer att agera och fungera är inte klart ännu. Trojkans tryck på Tsipras-regeringen har resulterat till att alla så kallade "röda lån" det vill säga lån som människor är oförmögna att betala tillbaka och beviljade för köp av hus, konsumtion och "första huset" och företag kommer att lämnas till försäljning till gamarna och människor kommer att tvingas ut på gatan. Gam-fondernas taktik är känd: de luktar till sig "skadade" länder, köper upp folkets skulder från bankerna till ett skamligt lågt del av lånet(5-10%), kräver 100% av priset plus räntan och när det inte går att återbetala tar de över hus och företag.

Lånens transferering från bankerna till hajarna och plundrarna sker utan att någon betalar skatt eller övriga avgifter samtidigt som det grekiska folket dukar under för den extrema skattebelastningen. Hos de perifera länderna har priserna dumpats rejält. I Rumäninen till exempel såldes de privata skulderna mellan 6-10% av det nominella värdet. I Tjeckien och Slovakien mellan 12-15% av dess värde. I Polen mellan 11-14%. Företagslånen är uppköpta till ett värde mellan 6-10%.

Frågan är varför inte ges de skuldtyngda grekerna samma möjlighet att återköpa sina skulder och bli skuldfria genom att betala samma pris till bankerna som de utländska fonderna skulle betala. För banken spelar det ingen roll. De får samma summa oavsett om den kommer från en privat ägare eller från en korrupt fond. Det är en logiskt och förnuftigt förslag som skulle skydda tusentals grekiska familjer från att hamna på gatan, bli skuldfria, hindra grekiska egendomar att hamna på utlänska ansiktslösa fondernas händer och hindra enormt stora pengar att lämna landet.

Grekland befinner sig återigen i konflikt med de stora plundrande internationella intressen. Trots enorm press från de internationella gangstrarna verkar som Tsipras-regeringen har lyckats att undantaga de sämst lottandes skulder. Skulder upp till 140 000 euro ingår inte i upphandlingen och egendomen blir inte föremål för konfiskering. Tusental grekiska familjer skall kunna fortsätta leva och bo i relativ trygghet.

Vad kredittagarna av "de röda lånen" begär och med all rätt från den grekiska regeringen är att följa Cyperns exempel att lagstifta om att kredittagarna skall få möjlighet att ansöka om att "köpa" sin egen skuld innan banken beslutar att sälja den till fonderna. På Cypern röstades fram ett regeringsbeslut i oktober 2015 som tvingar bankerna att erbjuda en möjlighet till kredittagaren att inom 45 dagar lämna in en ansökan om att återköpa sin skuld innan skulden avyttras till de utländska "investeringsfonderna".

Samma sak som händer Grekland idag hände även Spanien 2013 och Irland 2015.

Spanien:                                                                                                                                                                                           "Gamarna kretsar runt redo att gnaga av benen av landets utdöende fastighetssektor. Spanien är till salu" skrev El Pais den 17 september 2013. Dussintals av "investeringsfonder" från hela världen men mestadels från USA köper lägenhetsfastigheter, företag som äger fast egendom och skuldsatta företag. Fram till april 2013 "investerades" 2 miljarder euro för köp av fast egendom i Spanien. Bland de som köpte upp merparten var Merrill Lynch och Goldman Sachs.

I augusti samma år köpt den Mexikanska Fonden Fibra Uno mer än 900 kontor. Franska företaget AXA köpte 13 byggnader av den katalanska regionala regeringen(Barcelona) för 172 milkoner euro. Även den regionala regeringen i Madrid sålde ett stort antal fastigheter byggda för låginkomsttagare och studenter med låg hyra. Den 24 juni sålde Madrids kommunala bolag EMVS 1 860 lägenhet till Blackstone för 128,5 miljoner euro. Frågan är om de nya ägarna kommer att hålla samma låga hyror för de behövande. Blackstone är världens största "investeringsfond" med tillgångar över 60 miljarder dollar.

I augusti samma år såldes 2 935 lägenheter av IVIMA i Madrid med låghyrenivå i arbetarklassområden i Parla till Goldman Sachs och Azora för 201,2 miljoner euro. Azora förvaltar redan 7 000 fastigheter öronmärkta för studenter och låginkomsttagarna och hotell till ett värde av 1,3 miljarder.

Och festen för dessa gam-fonder fortsätter. Spanska banker äger väldigt många lägenheter som för eller senare måste säljas. Första steget togs 213 när fonderna övertog fastighetsavdelningen av Bankia och Cerberus-företagen. La Caixa förhandlar för att avyttra 51% av sin stock till Texas Pacific Group.

Andalusien, Katalonien och Valencia var bland de första att börja bli av med offentligt ägda egendomar totalt 144 byggnader till ett värde av 2,2 miljarder euro. Fler och fler fastigheter ägda av de regionala och kommunala regeringar förväntas att komma ut på marknaden för försäljning. Ofta till skamliga priser för att snabbt generera desperat behövliga kontanter.

Så såg situationen ut i Spanien 213. Situationen var inte bättre på Cypern eller på Irland.

Irland:                                                                                                                                                                          (irishcentral.com) Den 17 juli 2015 kunde man läsa " Skandalöst hur USA:s hyenaliknande fonder skrapade rent irländskt ägande". Nama som ansvarade för de statligt ägda tillgångarna på Irland bildades 2009 efter kraschen för att överta de dåliga "röda" lånen från de irländska bankerna för att de skall kunna fungera igen. Nama köpte upp bankernas förlustlån starkt rabatterat och tanken var att staten skulle behålla dessa tillgångar och avyttra dem senare, kanske efter 10 år och eventuellt göra någon vinst.

Nama fick betala minder än 50% av lånens värde. Tiotals miljarder euro flyttades över till bankerna. Problemet med denna goda affär för staten var att inom loppet av 2-2,5 år mellan 2013-2015 avyttrades portföljen till stora internationella "investeringsfonder"- huvudsakligen amerikanska- till minimipriser. Statens förtjänst gick om intet.

Många av dessa egendomar såldes av gamarna redan efter 1 år till det dubbla. De amerikanska fonderna gjorde världens klipp på bekostnad som vanligt av de irländska skattebetalarna. Namas portfölj bestående av 850 fastigheter utspridda i Nordirland men också i England och södra Irland värderades till 5,7 miljarder euro. Till slut buntades ihop alla tillgångar till vad de kallade en Eagel- portfölj och sålde den för något över 1,6 miljarder euro till den amerikanska "investeringsfonden" Cerberus och Pimco 2014.

Namas tillgångar värda 5,7 miljarder avyttrades för 1,4 efter avdrag för avgifter, mutor och annat. Underkottet på 4,3 miljarder euro fick de irländska skattebetalarna stå för.

Men situationen i Grekland är ännu värre. I januari 2015 lovade Syriza -regeringen att avskaffa landets skuldavtal och åtstramningspolitiken. Läget  är värre än någonsin. Inte därför att regeringen vill följa plundringsåtgärderna som påtvingas landet utan därför att de inte kan göra annorlunda. Nu är arbetslösheten på rekordnivå och de unga arbetsföra och utbildade fortsätter att lämna landet.

Så illa har det gått för alla länder som har påtvingats åtstramningspolitik från våra nära och kära samarbetspartners i EU och Euro-zonen. Grekland kommer förmodligen aldrig att återhämta sig så länge landet finns med i det systemet som styr Europa. I skuggan av de nya nödlånen som är på väg och britternas folkomröstning om Brexit eller inte menar(Global Research, Countercurrents mm) att IMF vid ett möte den 16 mars ville påtvinga Grekland ytterligare åtstramningsåtgärder. Det skulle betyda ännu lägre löner, störa nedskärningar i socialförsäkringen, högre skatter och snabbare anpassning till IMF-EU-politiken med avsikt att transferera kapitalet från medelklassen till de rika grekiska och Västvärldens långivare.

Diskussionen som spelades in och skickades till Wilileaks visar att IMF konspirerade för att tvinga Grekland till hårdare åtstramningsåtgärder efter 5 år under en sådan misslyckad politik. Privatiseringsvågen utarmar staten som inte kan avsätta pengar för samhällets bästa. Grekland i likhet med andra länder befinner sig idag under utländsk ockupation.

Ockupationen är inte av militär karaktär. Den är ekonomisk till sin natur där privata banker har mutat tidigare grekiska regeringar att sätta Grekland i skuld. Varför hos privata banker kan man undra. Därför att när Grekland - och alla andra länder- anslöt sig till euron- obs utan att rådfråga det grekiska folket som idag får betala priset- gav landet upp sin finansiella suveränitet. 

Att ge upp sin finansiella självständighet innebär att landet inte längre har en centralbank som kan trycka pengar för att finansiera regeringsarbetet. Då blir landet beroende av privatbankerna som inte är annat än plundringsmekanismer. Skall Grekland och de andra får sitt självstyre tillbaka krävs det att landet måste lämna Eurozonen, återta sin egen valuta och använda sin egen centralbank för att förse landet med pengar och inte förlita sig på tyska, holländska banker eller på Goldman Sachs.

Genom att förbli kvar i EU och använda euro finns det inga förhoppningar att Grekland skall kunna återhämta sig. Frågan är om Grekland överhuvudtaget kommer att återhämta sig även om man lämnar euron. Möjligheten dök upp när ryssarna erbjöd sig att finansiera landet men  regeringen verkade inte ha någon vision om hur det skulle kunna gå till. Det är trots allt mer troligt att Tsipras personligen och regeringen blev avskräckta av hotelser. Eller kanske trodde de att de inte riktigt hade folkets stöd.

Grekland kommer förmodligen alltid att förbli de nordeuropeiska bankernas koloni. Såsom Spanien, Irland, Portugal, Italien, Cypern. Ni minns hoppas jag att jag skrev om John Perkins i "Confessions of an Economic Hit Man" där han beskriver hur plundringsprocessen går till. Avsikten ar alltid att sätta en regering i skuld med löften om ståtliga utvecklingsplaner. Sedan gäller det att äga skulden. När man väl äger skulden såsom i Greklands fall där den ägs av gamarna( bankerna ) fallerar plötsligt utvecklingsplanerna och det blir omöjligt återbetala skulden.

Staten kan inte betala och då träder räddningsängeln- der Weisse Engel kallades en känd tysk nazist(Mengele)- IMF in i bilden, lånar staten ännu mer pengar för att betala av bankerna under svepskälet att IMF skall skydda landets kreditvärdighet. Detta uppfattas och beskrivs allt oftare som hjälp men det är INGEN HJÄLP. IMF tar över skulderna och plötsligt är landet skuldsatt hos IMF istället för bankerna. 

"För att betala oss tillbaka våra pengar" säger IMF " måste ni[Grekland] upprätta en åtstramningsprogram som skall även kompletteras med försäljning av de nationella resurserna. På detta sätt- genom privatiseringar till privatägda utländska företag- tillfaller avkastningen andra än den grekiska staten eller det grekiska folket. Privatiseringar är ytterligare ett sätt att överföra de grekiska inkomstkällorna till utländska privata händer.

IMF-konspirationen mot Grekland avslöjar utpressningstaktiker som inte har någonting att göra med IMF:s ursprungliga målsättning när den skapades i Bretton Woods 1944. IMF:s hemliga intrig avslöjar hur långt organisationen är villig att gå för att implementera dess mål att påtvinga åtstramningsvillkor som endast resulterar till utarmning av länder och till koncentrationen av rikedomarna i kreditgivarnas händer.

Men det visar också att i hur stor omfattning de perifera staterna förlorat all kontroll över dess egen politik som påverkar miljontals människor. Det visar också att självaste EU är försvagad och kommer förmodligen att fortsätta försvagas eftersom dess politik om de perifera staterna som Grekland och hela Balkan är grundad på en integrationsmodell som vilar på en herre-tjänare-relation och innebär i princip totalt frånvaron av suveränitet på viktiga finansiella, sociala och försvarsfrågor"(John Kofas, Proff. Indiana University).