Fria tankar

Tankar och funderingar om det ena och ...

Vem vinner det Nya Kalla Kriget? Isolera Ryssland? Glöm det.

Den 22 november, några dagar innan den nya incidenten vid Svarta Havet där ukrainska krigsfartyg beslagtogs av den ryska marinen, skrev Prof. Stephen Cohen i The Nation, att Washingtons försök att isolera Putins Ryssland hade misslyckats och har motsatt effekt.

Sedan den Ukrainska krisen 2014 och Washingtons och resten av Västvärldens ansträngningar att straffa Ryssland genom försöken att isolera den politiskt men främst ekonomiskt- en politik som initierades av USA:s President Obama 2014 och fortsatte sedan dess främst genom ekonomiska sanktioner- kan man idag med hänsyn till de aktuella resultaten konstatera att effekterna av en sådan politik misslyckades.

Ryssland är knappast isolerad. Sedan 2013 har Moskva varit den mest aktiva diplomatiska kraften av alla stormakter.  Moskva har drivit en expansiv politik och skapat militära, politiska och ekonomiska relationer med Kina, Iran, Turkiet, Syrien, S. Arabien och Indien och faktiskt även med flera europeiska regeringar trots EU:s påtvingade sanktioner.

Dessutom har Moskva varit den sammankallande kraften bakom fredsförhandlingarna i Syrien, Serbien-Kosovo, Afghanistan och även Östra Ukraina. Ingen annan president, varken amerikan eller europé  har under det 21:a århundrande visat större diplomatisk engagemang än Putin eller Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov.

Under åren efter det katastrofala postsovietiska 1990-talet förändrade Putin den ryska utrikespolitikens filosofi. Hans främsta målsättning blev att skydda Rysslands suveräniteten efter Jeltsins ansträngningar att sälja ut landet till det västerlänska storkapitalet.

Vidare ville han förbättra det ryska folkets välstånd, stärka dess identitet och skapa starka relationer till andra stater.

Den senaste incidenten i Azoviska Sjön den 26 november, där vattnet nära den krimeiska halvön blev återigen platsen för spänningar mellan ryska och ukrainska stridskepp som även inbegrep skottlossning och stridsflyg måste ses ur den ukrainske presidenten Poroschenkos ansträngningar att hålla konflikten med Ryssland vid liv så länge det behövs för att pressa USA, NATO och EU till ännu större påtryckningar- och kanske även krig- mot Ryssland.

Många länder däribland de Baltiska och Polen och hela Västvärldens etablerade media var snabba att kräva ytterligare kraftiga sanktioner och NATO-chefen krävde att Ryssland skulle "backa". Backa från VAD?

Den svenske nationalekonomen Anders Åslund, Atlantiska Rådet i Washington, tyckte den 26 november att "Västvärlden och NATO måste reagera kraftigt innan det är försent". Försent för VAD?

De ukrainska krigsfartygen skulle färdas från Odessa i Svarta Havet till Mariupol som ligger vid Azovska sjön och måste därför passera Kertjsundet som sammanbinder Krim med Ryssland med en 19 kilometer lång bro. Enligt Moskva måste de ukrainska fartygen meddela i förväg att de måste igenom sundet. Vilket inte gjordes. Enligt Kiev hade Ryssland underrättats.

De tre ukrainska båtarna, en bogserbåt och två bestyckade patrullbåtar, korsade ryska vatten i Sv. Havet och var på väg mot Kertjsundet. Enligt överenskommelsen mellan Ryssland och Ukraina, 2003, har bägge länderna rätt att fritt navigera i Azovska sjön och i Kertj under förutsättningen att fartygen måste kontakta hamnmyndigheterna i Kertjsundet som kontrolleras av Krim.

När väl den ryska myndigheterna uppmanade de ukrainska skeppen att lämna ryskt territoriellvattnen ignorerades detta.

Vid elva tiden dök ytterligare två ukrainska krigsskepp upp från andra sidan, från Berdyansk och närmade sig sundet från Azovska sjön. Dessa återvände senare tillbaka till sin hamn utan att blanda sig i incidenten när ryska stridsflyplan dök upp.

Trots varningarna fortsatte de ukrainska krigsfartygen sin resa.

FSB, den ryska federala säkerhetstjänsten deklarerade den ukrainska aktionen som en provokation och videoinspelningen som de ryska myndigheterna släppte visar de ukrainska fartygen som närmade sig och manövrerade nära de ryska. De ryska skeppen blev tvungna att öppna eld varvid 3 ukrainska sjömän sårades och skeppen beslagtogs.

Senare kallade Ryssland FN:s säkerhetsrådet till möte för att diskutera incidenten och hur internationell fred och säkerhet skall kunna upprätthållas.

Genom att beskjuta de ukrainska båtarna gjorde sig Ryssland skyldig till brott mot 2003-års avtalet om kollektiv utnyttjande av den Azovska sjön som inbegriper genomfart för både militära och kommersiella fartyg från båda länderna. Detta fördömdes omedelbart av Washington och andra huvudstäder.

Men händelsen handlar inte enbart om genomfartsleder och territoriellvatten. Det är viktigt att notera att 2003-års avtalet är nära förknippat med 1997-års Vänskapsfördraget mellan länderna som Ukraina drog sig ur för några månader sedan.Trots varningarna från sina egna led att det skulle undergräva Ukrainas juridiska ställning vid en gränskonflikt utfärdade Poroschenko vissa direktiv om Ukrainas gränser i Azovska sjön och Sv. Havet i oktober som skulle implementeras inom 30 dagar.

Det är svårt att förstå incidenten vid Kertj och de "onda ryssarnas beteende som inte respekterar internationella regler och agerar som gangsters" om man inte ser konsekvenserna av själva händelsen. Inom loppet av några timmar efter den ryska militära aktionen lyckades Poroschenko att övertala sitt krigskabinett att föreslå undantagstillstånd och krävde att Rada, det ukrainska parlamentet skulle godkänna det.

Ingen annan kris i Ukraina inte ens de ryska truppernas "närvaro" i Östra Ukraina och Krim har väckt sådan drakonisk reaktion. Att demokratin, i den mån den nu finns i Ukraina, ytterligare skulle inskränkas genom undantagstillståndet bekommer inte Västvärlden.  

Undantagstillståndet under 1 månad, implementerat i enbart 10 regioner betyder att all politisk aktivitet i en tredjedel av landet kommer att avstanna. Det betyder också omfattande restriktioner i den offentliga, privata och ekonomiska aktiviteten vilket även inkluderar militärkontroll över lokala medier.

Restriktionerna "råkar" också sammanfalla med områden där den ortodoxa kyrka är som starkast, där den ekonomiska handeln med Ryssland är omfattande, där det ryska språket är dominerande och där Poroshenkos politiska popularitet är närmast noll.

Men naturligtvis är det svårt att föreställa sig att Västvärldens ledare skulle protesterar högljudd om detta. "Fångna i sin egen anti-rysk retorik, dialog med Ryssland, Krim eller oavsett annat är detta otänkbart" skriver Nicolai N Petro, Prof. of Peace and Nonviolence, Univers. of Rhode Island. www.Thenatio.com, "Ukraine´s Pinochet Scenario".

Jag har inget minne att Västvärldens ledare protesterade när Ukrainas gränsstyrkor i mars grep och beslagtog en rysk fiskebåt från Krim. "Sedan dess följs alla fiskare av ryska militära fartyg" berättar Aleksj Levkov som jobbar i fiske-Kolchosen "Första Maj".

Poroschenkos undantagstillstånd måste också ses i ljuset av presidentvalet i Ukraina i mars 2019. Hans minskade popularitetssiffror, vilket även är besvärligt för Västvärlden, kräver starkare handling från hans sida. Hans förhoppning är att genom att visa stor handlingskraft mot Ryssland oavsett om det innebär att iscensätta situationer som han tror att han kan kontrollera.

Det är kanske det enda sättet att hålla sig kvar vid makten. Incidenten den 25 november och den ukrainska nyfascistiska regeringens krigsmobilisering kanske, hoppas han, kommer att fungera som en väckarklocka.

Ukraina befinner sig i ekonomisk förfall, det ukrainska folket är trötta på löften om reformer som aldrig implementeras, Poroschenko ligger långt efter i opinionsmättningar inför valet nästa år. Med Västvärldens goda minne och stöd iscensätter han den allvarligaste provokationen i Kertj i ryskt territorialvatten.

Med anledning av Rysslands "militära aggression"- kanske även rysk "invasion"- framtvingar han undantagstillstånd som även kan betyda att han till och med skjuter upp presidentvalet i mars, ändrar det politiska landskapet genom drakonisk lagstiftning och tillintegöra oppositionen genom att använda Ukrainas fascistiska milis som stormtrupper.

Dessutom vädjar Poraschenko till NATO och EU att vidta steg för att tillrättavisa eller isolera Ryssland. Han vill även ha NATO-ledda fartyg för att hindra den "ryska invasionen".

Reaktionerna från Västvärlden var mycket fördömande. Men frågan är vad andra länder skulle göra om främmande militära krigsfartyg närmade sig utan att informera eller begära tillstånd? I Kertj-fallet handlar det om en bro som sammanbinder Krim med resten av Ryssland. Bron är som en vagel i Ukrainas ögon.

Ukrainska militära fartyg har tidigare passerat sundet. Det har inte varit några problem därför att ryssarna informerades i tid och tillstånd gavs för att leda fartygen igenom den trånga passagen. En rysk kapten följde med för att vara behjälplig. 

I mina ögon förefaller det förnuftigt att när man korsar andra länders territorialvatten och i synnerhet när det föreligger stora schismer som i fallet mellan Ukraina och Ryssland att man tar kontakt och informerar vad man skall göra. 

Den här gången har i enlighet med ryssarna ingen informerats, utan de ukrainska fartygen ville tvinga sig igenom sundet. Hur vet man att dessa fartyg inte var fulla med explosiva medel för att spränga bron?

Poroschenko verkar inte ha lyckats denna gång heller att få den kollektiva Västvärlden på sin sida. Inga löften från NATO om mer militär hjälp eller sanktioner. Inte heller från EU:s sida verkar det finnas intresse för ytterligare sanktioner. Istället förordar Paris och Berlin fortsatta diplomatiska ansträngningar för att lösa krisen.

G20-mötet, 30/11-1/12, i Argentina där de stora fiskarna samlades spelade tidsmässigt säkert också roll i Ukrainas ständiga försök att underminera Ryssland. Det kan inte vara rent tillfällighet att dagar innan Trump och Putin skulle träffas i Buenos Aires och diskutera Världsläget däribland även Ukraina-krisen. 

Efter undantagstillståndets implementering började som väntat militanta protester i Ukraina mot Ryssland. Militanta grupperingar- Sokil- nära kopplade till ultranationalisiska partier som Svoboda samlades utanför ett köpcenter i Kiev, vandaliserade centret och krävde att ryska näringsidkare skulle lämna landet.

Efter två dagars vandalisering och provokationer stormades centret av ca 200 nynazister med masker som förstörde affärerna och hindrade människorna att handla. De 30-tal poliserna stod vid sidan om och tittade på utan att ingripa.

Andra ultranationalister omringade det ryska konsulatet i Kharkov och skrek " Död åt Ryssland" samtidigt som de brända ryska flaggor och kastade ägg.

Hundratals högerextremister samlades framför presidentbyggnaden och bedyrade sin lojalitet och Vit-makt makt för Poroschenko den 26 november.

Washington och resten av Västvärlden i sin geopolitiska och ideologiska fundament, där människor i vissa nationer tilldelat sig själva den gudomliga rätten att härska och resten av världen dömda att lyda, har stämplat Ryssland som sin fiende .

För sådana människor, nationer eller organisationer accepteras inte Ryssland idag, med sina 150 millioner människor vars bidrag i världen när det gäller, konst, vetenskap, kultur mm har varit betydande i historien och även idag, utan ses som en paria, en svulst som måste avlägsnas på alla sätt helst med våld. Anledningen? Ryssland låter sig inte underkuvas varken politiskt eller ekonomiskt.

Relationen mellan den globala kapitalismen och Västvärldens imperialism är smidd i helvete, åtminstone för de som befinner sig utanför dess notoriska roll i Världen, när det gäller att underblåsa konflikter, kriser, massaker och instabilitet.

Ukraina är ett sådant exempel. Sedan "revolutionen" mot den demokratisk valda regeringen i Ukraina 2014 har oron och misstroende mot ryssar och Ryssland piskats upp av Västvärlden med nynazistiska element som stormtrupper. Det är knappast en tillfällighet att Västra Ukraina där staskuppen med stöd av USA, Tyskland och flera andra demokratiska stater hade sin början är en del av världen där fascismen har sina historiska och kulturella rötter.

Men det bekommer inte Västvärlden heller. Den 21 november, några dagar innan incidenten i Kertj, deklarerade den brittiska försvarsminstern Gavin Williamson vid ett möte med den ukrainska försvarsministern Stepan Poltorak att " Så lände Ukraina står inför fientligheter från Ryssland kommer England att vara en trofast partner. Genom att fortsätta att arbeta ihop oavsett om det är genom träningsprogram [ca 9 500 militärer har tränats] eller militära övningar kommer vi att hjälpa Ukraina att stå upp för våra gemensamma värden."

Williamson glömde klargöra vilka värden. Syftar han på de nynazister som nu är en integrerad del av Kiev-regeringens arméstyrkor såsom Azov-bataljonen? Eller Amnesty Internationals varningar om att Ukraina sjunker alltmer i ett kaos av okontrollerad våld orsakad av radikala grupper som njuter av straffrihet? "Praktiskt taget", skriver Amnesty den 8 mars, "är det ingen i landet som kan tjäna sig säker under sådana förhållanden."

Eller som Josh Cohen, Atlantiska Rådet skriver i juni, att "Sedan början av 2018, har C14 och andra högerextrema grupper sådana som ...National-Milisen, Högra Sektorn, Karpatska Sich och andra attackerat Rom-grupper flera gånger såväl som anti-fascistiska demonstrationer, kommunmöten, en event organiserad av Amnesty International, konstutställningar, HBTQ-event och miljöaktivister"?

Är det sådana värden Williamson menar och försvarar?

Incidenten i Kertj-sundet måste även ses ur detta perspektiv: att göra allt för att isolera Ryssland.  

Fientligheter i regionen kan bara eskalera tills Västvärldens ledare förstår att Ukrainas intressen i konflikten med Ryssland kanske inte sammanfaller med sina egna. 

Washingtons oförmåga att isolera Ryssland med hänsyn till Rysslands diplomatiska framgångar de senaste åren och naturligtvis de smärtsamma efterverkningarna av USA:s militariserade och omstörtande utrikespolitik vore det kanske klokt för Washington- och resten av Västvärlden- att ta lärdom av Moskva än att begära att Ryssland inordna sig Washingtons sätt att tänka och uppföra sig.

Om inte kommer Washington att fortsätta att isolera sig själv. 

För övrigt undrar jag vad revolten i Frankrike kommer att kallas när den blodiga statskuppen i Ukraina kallas för "revolution".

Det är lättare att välja tro på tröstande lögner än den smärtsamma sanningen.

×
Stay Informed

When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.

Upp och Kämpa, Människa
Vissa tror att vi alla är idioter och de har "rätt...
 

Taggar (Etiketter)

Ukraina JFK Mordet på Kennedy Krim Gula Västarna Sanning Demokrati FN SBU Färgrevolution i Washington Vita västvärldens dominans Jens Stolenberg Avhumanisering Ingen giftattack i Gouma Kertjincidenten. Mänsklig förnedring Theokrati KREAB John Kiriakou Fejknyheter Västvärlden fångad i en våldspiral The Kitchen Turkiet invaderar Syrien Gasattacken i Douma Thrasymachos Guaidó folkets färrädare Protagoras Nordkoreakrisen Imperialismens logik Ryska atleternas bannlysning Sergei Skripal Ryska atleterna friades Statskuppen i Ukraina Yeltsin-Putin Carl Bildt William Blum OPCV William Binney Putin:lämna oss i fred Robert Fisk Befolkningens plundring Fredrik Karén USA hotar Ryssland Obamas krokodiltårar Förbjud Vänsterrörelsen Lee Harvey Oswald Modern Imperialis Ron Paul Liberalismens doktrin Anderna Utrottningen i Östra Ukraina Statskupp i USA Mördarorganisationen NATO Merci beaucoup France Krösus Statskuppen i Iran 1953 Trumps krigskabinett Förrädaren Trump Finansialiseringen Missiler mot Damaskus EU contra Nationalstaten MH17 Europas vansinne USA:s tvåfrontskrig Europeiskt återuppvaknande USA:s krigsbrott i Mosul Trumps FN-tal III:e Världskriget Jugoslavien MH-17 Betalda demostranter nonbeingzone Bombs for Peace MSC Trojkans krigsbrott Isolera Ryssland Visselblåsare Folkstyre Bildt-Georgien USA:s krigsbrott PropOrNot 2 God Bless America Det Turkiskt-kurdiska Kriget Zombifiering Scott Ritter CANVAS Putins tal Sofisterna Europas öde Spetznaz Stanislav Petrov Engelska provokationer Ingen fred med Ryssland Goda-Onda Petrodollar Mordet på Milosevic Multipolär värld USA:s statskupper OPCW George Sorros Rysslands oövervinliga vapen Axiom EU:s statsskuld Udo Ulfkotte Krigsvalet Obama en bedragare Palatskuppen mot Trump Jack Ruby Underkastelse eller Krig USA-NATO-EU Samir Amin Aymara-folket Lundin Oil Daniel McAdams An die Freude Solon atenaren Den islamistiska revolutionen i Iran 1978 Slakthuset Damaskus Lucy Parson V för Venezuela Imaginär fiende SOHR CAS Fredspriset 2009 Amerikansk korståg Chang Wanguau Trump vs etablissemanget Eviga krigspartiet Europeisk integritet McCarthyismen Är det redan över för Trump? Det globala dårhuset Manafort och Gates Forum för Krig Vem är monstret? Stephen Cohen Edward Snowden Statskupp Alexis Tsipras Europas krigsbrott "Ryska propaganda" 5 minuter innan "midnatt" Nordkorea Israel bombar Syrien Apartheidkuppen i Bolivia Meningslöst att tala med Väst 11 september 2001 Revolution Västvärldens distopy Deir ez-Zor Internetcensur Novichok Helsinforsmötet Den begravda revolutionen Georgien Kina omringas Obamas fredspris Ukronazisterna Der ez-Zor Undrminera EU EU:s förlängda sanktioner mot Ryssland Trump den imbecille Kropotkin IPE Alvin A. Snyder Obama en krigsförbrytare Häxjakten mot Trump Warren-kommissionen Amerikanska baser=Vasallstat Västvärldens vampyrer Politisk dygd RAND Corporation Operation Gladio Vanessa Beeley Mörda Assad QE Religionens ok James Petras Gamarna i Caracas Sanktioner mot Kina Googlecensur Vita Hjälmarna Kiev-USA-Europa strategi Trump/Putin Vem tjänar på giftattacken? Mjuk makt Acela-korridoren Vänstern i koalition med högern Jan Öberg Papadopoulos USA:s och EU:s inbland i ryska valet 1996 ECRR Undantagstillstånd Wikileaks Annektering Syriza USA:s terrorhandlingar Reporter utan Gränser G20-mötet Uncle Sam Ny kemisk attack i Syrien Evo Morales Europa:stumma underhuggare USA:s finde nr 1 Skyldigheter Irans isolering Det är värd priset nätneutralitet Västs nederlag i Syrien Trump-Putin mötet Politiska krav amerikansk fundamentalism USA: press på Kina Splittrat EU Ukrains invasion av Krim Koreakonflikten Ansvarsfull europeisk politik Internationell rätt Auktoritarism JIT Slakten I mosul Trump luras till krig Ryska invasionen Värdebaserad racism Apokalypsen nära Protagóras Julian Assange Kommittén för befrielse av Irak Northwoods Project H.R. 5732 Bomba Iran Falska vinster Religiös fascism John Bolton USA:s statskupp i Venezuela Vem fan bryr sig Svavlet Västvärldens besatta kampanj Ryssland pressad. Teknikrati 9/11 Slutgiltiga offensiv Konspirationsteori Trump Oligarkernas fiende Imperialismen Amerikanska Gulag Gramski Nytt sarinattack på väg Liberal demokrati 2 minuter innan midnatt OPWC Upp och kämpa människa SvD Plundring av Grekland IS USA:s allierade Project Veritas Hamburg en krigszon Ukrainanazisternas manifestation Vi är alla idioter Socialistiska reformer USA-ledda Imperiet Jus ad bellum Ansvar Glöm fred i Syrien El Pais Färgrevolutionen i Iran 2018 England och den politiska cirkusen. Kuppen mot Trump Totalitarismen i Europa Europas träldom Sydkinesiska Sjön EU en dödszon Ukrainas annektering av Krim Konflikten eskalerar Det tar aldrig slut Östra Ghouta Morder på Syrien Lance deHaven-Smith leda ett internationell upprop Obams fredspris Ändlös konflikt därför Jag måste ställa frågan med vilken auktoritet den amerikanska han vill FN-rapporten om Israel och apartheid kanadensiska antidopping Vampyrer Kemisk attack i Syrien inte fred Wikealiks rättvisa WADA 9 September 2011 15 år efter 9/11 kommissionen skrev ett brev Modern Imperialism USA USA :s planer kräver frihet vilken mandat har dem Falska alternativ till Krig NATO Nationalstaten Statskuppen i Ukraian

Toroni

Besökare

Vi har 72 besökare och inga medlemmar online