V för Venezuela: Den iscensatta statskuppen

USA:s och EU:s interventionistiska utrikespolitik i Världen fortsätter med oförminskat takt och intensitet. Mönstret är alltid detsamma. Först skapa en kris- politisk eller ekonomisk-, sedan ljuga, propagera, demonisera och förvilla opinionen för att i steg tre hitta på en förevändning att intervenera. Nu är det Venezuelas eller skall man kanske säga Den Bolivariska Republiken Venezuela såsom landet officiellt heter. 

USA:s inblandning i Latin- och Centralamerika har pågått under många decennier. Guatemala 1953-54, 1960; Costa Rika mitten av 50-talet, 1970-71; Ecuador 1960-63; Peru 1960-65; Dominikanska Republiken 1960-66; Kuba 1959 till 1980-talet; Uruguay 1964-70; Chile 1964-73; Bolivia 1964-75; Jamaica 1976-80; Grenada 1979-84; Panama 1969-91; El Salvador 1980-94; Haiti 1986-84; Venezuela 2019-.

USA och Västvärlden har sedan presidentvalet i USA 2016 anklagat- utan det minsta framlagda beviset- Ryssland för inblandning i det amerikanska och flera europeiska länders val och inre angelägenheter. Det minsta man kunde begära av vår demokratiska värld att inte blanda sig i andra länders politiska eller ekonomiska utveckling.

Men så är inte fallet. Återigen får vi uppleva hur Washington och Bryssel rutinmässigt blanda sig i andra länders val. Den här gången, i Venezuela, har de gått ett steg längre.

Den imbecille amerikanska presidenten Trump deklarerade den 23 januari att Venezuelas folkvalda president, Nicolas Maduro, inte längre är Venezuelas president. I Västvärldens demokratiska illusion är det Washington och Bryssel inte det venezolanska folket som bestämmer vem som är landets president.

Genom ett dekret deklarerade Trump att " Idag, erkänner jag ordföranden i den venezolansk Nationalförsamlingen, Juan Guaido som Venezuelas Interimspresident". Det oförlåtliga brottet som Maduro och även den mördande(?) förre presidenten Chavez begick var att representera det venezolanska folket och inte de amerikanska och europeiska företagen och transnationella finansiella intressen.

De som inte ljuger och inte stödjer den förhärskande ideologin och de officiella förklaringarna måste tillintegöras.

Samma dag utropade sig Guaidó, en i princip okänd även för det venezolanska folket individ, som Venezuelas president samtidigt som tusentals demonstrerade på gatorna och krävde Maduros avgång.

Trump kallade Maduros regering för "illegitim" och "direkt ansvarig för alla hot" mot det venezolanska folket. USA:s utrikesminister Mike Pompeo kallade Guaidó för "modig" och tillade att USA stödjer hans försök att "etablera en övergångsregering" som skall leda till "fria och rättvisa val".  

Frankrike, Spanien, Tyskland och England stämde in i hyllningskören efter några dagar. Frankrikes Macron hade fräckheten att deklarera att "Det venezolanska folket måste vara fri att bestämma sin framtid."Detta gäller tydligen inte det franska folket, som i 17 veckor protesterar högljudd runt om i landet och kräver Macrons avgång och verkliga demokratiska reformer. Demonstranterna i Frankrike har inga legitima skäl att protestera mot sin president.

Spaniens president Pedro Sanches i en liknande utsaga sade att "Den Spanska regeringen uppmanar Maduro att inom åtta dagar utlysa fria, transparenta och demokratiska val." Det är samma Sanches som efter den fria, tranparanta och demokratiska folkomröstningen i Katalonien om att lämna Spanien arresterade och fänglade ledarna för uppropet.

Washington och Bryssel tolererar helt enkelt inte att de latinamerikanska regeringarna arbetar för det latinamerikanska folket. Nyligen lyckades Washington att snärja och avsätta den kvinnliga reformpolitikern i Argentina- Christina Fernández de Kirchner, 2015- och ersätta henne med högervridna Washington-marionetter. Washington lyckades även att snärja, avsätta och fängsla flera reformledaren i Brasilien- Dilma Vana Russeff, 2016- och tillsätta en högervriden lakejregering. I Ecuador åsidosattes regeringen och installerades en Washington-marionett för att komma åt Julian Assange.

Nu har Venezuela två presidenter. En valt av folket, Maduro, och en tillsatt av den demokratiska Västvärlden, Guaidó. Man undrar bara hur länge det dröjer innan samma sak händer i alla andra länder som inte vill följa Washingtons ekonomiska imperialismens väg.

Bolivia reformistiska regering befinner sig idag under väldigt press från USA. Nicaragua och Kuba likaledes. Tillsammans tillhör dessa länder "tyranniets trojka" enligt USA:s nationella säckerhetsrådgivare John Bolton.

Vem är Juan Gerardo Guaidó Márques?

Venezuelas "nya demokratiska ledare" är född 1983 i Venezuela och har sedan hans studentår genom olika organisationer bekämpat både Chavez-regeringen och fortsätter att bekämpa alla regeringar som är ett uttryck för folkviljan. Han kommer från en medelklassfamilj och studerade till civilingenjör i Caracas vid det privata jesuitiska UCAB-universitetet.

Guaidó som verkar ha dykt upp ur intet är en produkt av mer än ett decennium-lång ihärdiga och noggranna förberedelser av den amerikanska regeringens regimändringsfabriker. Han och flera andra högervridna studentaktivister kultiverades att underminera den venezolanska  socialistorienterade regering, destabilisera landet med förhoppning att en dag överta makten. 

Marco Teruggi, den argentinske sociologen sade till The Grayzone att "Juan Guaidó är en karaktär som blivit skapat för sådana situationer. Det är laboratoriets logik". 

Guaidó har tillbringat stor del av hans politiska karriär i den mest våldsamma fraktionen av Venezuelas mest reaktionära oppositionsparti som en frontfigur för den ena destabiliseringskampanjen efter den andra. Flera försök att mörda Chavez och Maduro under ledning av amerikanska presidenter som G. W. Bush, Obama och Trump har misslyckats.

Via UCAB kom han till George Washington University där han deltog i ett program som kallas Political Manegement and Governability, där han fick sin politiska skolning under ledning av den venezolanska nyliberala ekonomen Luis Enrique Berrizbeitia, en före detta chef för IMF. 

2005 valdes 5 venezolanska studentledare, bland dem Guaidó, för att utbildas i icke-våldsaktioner och strategier i Belgrad, Serbien. Centret, CANVAS- Center for Applied Non Violent Actions and Strategies-, utbildar och tränar USA-trogna "terrorister" för fredliga uppror och regimändringar. CANVAS är en spinoff-organisation ur Otpor som bildades 1998 i Serbien för att bekämpa Milosevic-regeringen finansierad av NED, USAID och Sharp´s Albert Einstein Institute.   

2007 började Guaidó sin karriär som en politisk hitman för regimändringen i Venezuela. "Generation 2007" bildades då som en specialiserad kader av USA-uppbackade celler av regimändrings-aktivister delvis efter att den venezolanska regeringen vägrade förnya tillståndet för RCTV som spelade en avgörande roll i kuppen mot Chavez 2002.

Men det mest avgörande var att hindra Chaves konstitutionella folkomröstning om "21 århundrades socialism" som skulle sätta ramarna för landets politiska och ekonomiska omorganisation genom att delegera makten till samhällen som en sorts direktdemokrati för att därmed utveckla ett nytt ekonomisk system.

2009 blev Guaidó medlem i Voluntad Popular partiet- ironiskt nog betyder det Folkviljan (FV). Partiet grundades av Leopoldo López, en högerorienterad, Princeton-utbildad, djupt inblandad i olika NED-program och tillhörande den venezolanska eliten, som var en av huvudaktörerna i sammandrabbningarna som kallades Guarimbas mellan 2014-2017 och kostade livet på hundratals venezolaner. FV tillhör den mest lojala, USA-vänliga, nyliberala och hårdnackade sektorn inom den antichavinistiska oppositionen med målsättning att upphäva alla de senaste decenniernas sociala reformer.

Denna nyliberala ultrahögra parti finansieras till stor del, i form av demokratiskt bistånd, av USAID- USA:s utveckling- och biståndsorgan-  och NED- National Endowment for Democracy-, nära knuten till CIA. I enlighet med den spanska tankesmedjan FRIDE finansierades den venezolanska oppositionen med 40-50 miljoner dollar årligen.

2010 valde FV och dess utlänska agenterna att överge de "icke-våldsamma" provokationerna och övergå till mer aktiv kamp. En radikal plan för att destabilisera landet tog form. Guaidó och fler andra aktivister deltog i en femdagars träningsprogram i Mexiko-city ledd av Otpor och finansierad av den amerikanska regeringen. Avsikten: att genom en serie våldsamma aktioner på gatorna skapa kaos för att avsätta Chavez.

I april 2010 exploaterade FV med Guaidó i spetsen den värsta torkan som drabbade Venezuela i årtionden. Bristen på elektricitet drabbade landet på grunda av låga vattennivåer. I samband med den globala ekonomins recession och det fallande oljepriset förvärrades krisen i Venezuela. För Guaidó och hans rådgivare var det ett ypperligt tillfälle att underminera den bolivariska revolutionen. Planen som utarbetades ledde till att landets elektriska system kollapsade med 70%. 

Återigen lyckades Guaidó i mars i år att sabotera det elektriska nätet med förhoppning att vigla upp ännu fler. 

2014 var Guaidó en av ledarna, vid sidan om Lopez, till de våldsamheterna över hela landet som kallas Guarimbas som orsakade 43 människors liv.

2017 återuppstod de planerade våldsamheterna igen. Många offentliga byggnader och infrastruktur förstördes, många regeringsanhängare dödades eller brändes levande. 126 människor dog sammanlagt. 

Regeringen i Venezuela började agera mot ledarna i FV. Många fängslades och andra flydde landet. FV kollapsade under tyngden av den misslyckade våldsamma destabiliseringskampanjen.  

I december 2018 besökte Guaidó Washington, Colombia och Brazil för att koordinera planen om massdemonstrationer 2019 när Maduro skulle installeras som president i Venezuela. I USA lovade Trump att han skulle stödja Guaidó om denne utnämnde sig själv till president. 

5 januari 2019 innan Guaidó återvände till Venezuela utnämndes han till ordförande i Nationalförsamlingen där han satt sedan 2015. Omständigheterna kring hans ordförandeskap är oklara. Ordförandeskapet skulle egentligen tillfala Juan Andrés Mejia. Genom en sammanslagning av alla högervridna partier i Nationalförsamlingen lyckades DUR- samlingsnamnet-  skaffa sig majoritet och utnämnde, inte valde, Guaidó.

18 dagar senare utsåg  sig själv Guaidó till landets president. När Maduro återvaldes till president uppmanades den traditionella venezolanska oligarkin att inte delta i valet. Detta nyttjas av Guaidó och Västvärlden att proklamera att Maduro inte är legitimt vald.  

Krisen i Venezuela- gamarna i Caracas

Venezuela har genomlidit en utdragen period av ekonomisk instabilitet och hyperinflation som har förstärkts av det allt ökande trycket utifrån. Maduros opposition skyler krisen på den socialistiska regeringen medan allt pekar på att krisen är medvetet uppblåst av USA och dess allierade. Maduro anklagar USA för inblandning i landets interna angelägenheter och förkastar dess "imperialistiska interventionism" som befordrar "instabilitet och våld" i Venezuela. 

Vi har nu i över en månads tid läst och sett hur människor i Venezuela inte har mat, kläder, mediciner eller toalettpapper, att hyllorna i affärerna står tomma och att folkets missnöje mot den vänstervridna regeringen drivs av verklig hunger. Det finns naturligtvis flera element av sanning i detta men för att förstå varför landet har hamnat i denna situation måste orsakerna till den ekonomiska upplösningen sättas i en viss sammanhang.

Den kärva ekonomiska situationen i Venezuela är betydligt mer komplex än vad Västvärldens politiker och media vill få oss att tro. Det är inte den högervridna samlingen av demonstranter som är de lidande. De som vill få Maduro att lämna sitt ämbete är de som under decennier har genom korruption plundrat Venezuelas stora rikedomar och som vill även i framtiden säkerställa att så blir fallet.

Det är en grupp som denna man kan förvänta sig att stödja en CIA-orkestrerad statskupp.

Maduro upprepade samma misstag som Chavez gjorde innan honom. När Chavez blev valt till president samarbetade Washington och dess allierade i Venezuela, den spanska eliten, för att avsätta honom. Innan Chavez skulle mördas intervenerade den venezolanska militären och folket och återinsatte honom som president. Misstaget Chaves begick 2002 var att låta dessa parasitära och destruktiva krafter finnas kvar istället för att arresterade dem och bryta deras ekonomiska makt och kontrollen över media. Misstaget förgiftar nu situationen för Maduro som kan också kosta det venezolanska folket den sociala omvälvningen och honom själv livet. 

Venezuela har enorma oljetillgångar men det verkar som om de inte når regeringens budget eller är till stöd landets valuta. Washington och den spanska eliten har genom sanktioner och ekonomisk bestraffning försökt under många år att destabilisera Venezuela för att avsätta regeringen och tillsätta en Washington-agent som president.

Den humanitära krisen i Venezuela använts enligt Alfred Maurice de Zayas, FN-utredare om mänskliga rättigheter, för att förstöra de mänskliga rättigheterna i landet. Sanktionerna sedan Chavez tid orsakade en ekonomisk kris genom den finansiella blockaden. Dessutom har priset på oljan sjunkit dramatiskt de senaste åren.

de Zayas skriver i sin rapport till FN: "Dagens ekonomiska sanktioner och blockader är jämförbara med medeltidens belägringar av städer med avsikt att tvinga fram kapitulation. 21-århundrades sanktioner strävar inte enbart efter att få en stad på knä utan även suveräna stater. En skillnad kanske är att 21-århundades sanktioner åtföljs av manipulering av den allmänna opinionen genom "fake knews", aggressiv marknadsföring och pseudo-mänskliga-rättigheter-retorik för att vi skall bringas uppfattningen att målet rättfärdigar de kriminella medlen".  

Med hänsyn till de enorma tillgångarna Venezuela har borde detta egentligen inte vara ett problem. Under normala förhållanden borde Venezuela inte ha svårigheter att låna pengar på den internationella finansmarknaden. Men när USA hotar med enorma bestraffningar och böter har de internationella institutionerna och företagen fryst Venezuelas tillgångar och stängt landets bankkonton. 

I juli 2017 och utan förvarning blockerade och frös in City-bank transfereringar av 300 000 insulinsprutor. I november samma år höll företaget Euroclear inne med betalningar för medicin och mat för 1,65 miljarder dollar.

Det venezolanska oljebolaget Citgo i USA har inte kunnat flytta 9-10 miljarder dollar för betalningar av medicin och mat. Pengarna beslagtogs. Wells Fargo-banken ställde in betalningar till Venezuela från Brasilien för elleveranser, 7,5 miljoner dollar.

I maj 2018 blockerades de finansiella transaktionerna för 7 miljarder dollar för köp av dialysutrustning.

England konfiskerade nyligen Venezuelas guldreserver värda 1,2 miljarder dollar.

Hyllorna står tomma. Sjukhusen har inte tillräcklig utrustning och mediciner. Läkarna står handfallna inför sjukdomarna. Människor har brist på mat. Men allt detta är ett direktresultat av USA:s och resten av Västvärldens ekonomiska sanktioner och blockader.  

Under sådana förhållanden är det svårt för Maduro-regeringen att fullfölja det socialistiska programmet och förse folket med mat och mediciner och ett människovärdigt liv. Dessutom förvärras problemet av att Venezuela fortfarande idag importerar närmare 90% av landets mat och mediciner, det mesta från USA. 

Venezuelas exportintäkter har framförallt spenderats för mat och andra basvaror som istället borde ha producerats i landet. Så trots de enorma oljerikedomarna har landet alltid haft stora utlandsskulder.

Ett annat problem är att de flesta av Venezuelas oljeraffinaderierna finns i Trinidad och i andra sydamerikanska stater i Golfen. Detta möjliggör de amerikanska oljebolagen och/eller den amerikanska regeringen, att ha kontroll över oljan och inte tillåta en venezolansk självständig oljepolitik.

Dessutom har de venezolanska bankerna intalats att pantsätta oljereserverna och alla statligt ägda oljetillgångar som säkerhet för landets utlandsskuld. Skulle Venezuela av någon anledning ställa in betalningar- eller tvingas i obestånd av yttre tryck- skulle obligationsinnehavarna och de stora amerikanska oljebolagen lagligt kunna konfiskera Venezuelas alla oljetillgångar.  

De ekonomiska sanktionerna som påtvingades och fortfarande påtvingas Venezuela är ett brott mot mänskligheten och ett brott mot internationella lagar. "...genom att påtvinga sanktionerna som hindrar Venezuela att få tillgång till dess amerikanska bankdepositioner och tillgångarna i det statsägda oljebolaget Citco, omöjliggör USA för Venezuela att betala dess utlandsskuld. Detta tvingar landet att ställa in betalningar vilket de amerikanska diplomaterna hoppas använda som en förevändning att slå ut Venezuelas oljeresurser och beslagta dess utrikestillgångar...", Prof. i ekonomi Michael Hudson, University i Missouri och Peking University i Kina.

Den venezolanska regeringen har i årtionden utsatts för ekonomisk krigföring alltsedan Chavez blev president 1998. Det kriminella uppförandet mot det venezolanska folket borde fördömas istället för att utnyttjas för att störta regeringen. Om någon utgör ett hot mot det venezolanska folket är det USA och dess lakejer till allierade. Alla dessa som gärna kallar sig för västdemokratier.

Den "demokratiska" revolten i Venezuela ledd av Guaidó har för avsikt att tillintegöra alla demokratiska reformer som under 20 år har lyft de fattiga ur sin ekonomiska misär och ur analfabetismen. Han är ett instrument för att den förhärskande imperialistiska och utsugande strategin- bygga ett internationellt tryck, hjälpa att organisera den interna oppositionen och pressa för en omvälvning för en fredlig restaurering av demokratin, påstår dem- som har pågått sedan 9/11.

Varför så bråttom att lägga vantarna på Venezuela? I de flesta fallen, Irak, Syrien, Libyen, handlar det om tillgången på olja och priset för framtagning. Så är även fallet med Venezuela. Men trots att den venezolanska oljan är så dyr att producera anser amerikanerna att det är värt att förstöra Venezuela och betala lite mer för oljan.

Den största enskilda oljekonsumenten i världen är USA:s Försvarsministeriet och som John Bolton yttryckte det i Fox News, "Det kommer att vara en stor ekonomisk fördel för USA om vi kunde få amerikanska oljebolag att investera i och producera olja i Venezuela." USA förbrukar 20% av världens olja. När väl i framtiden- nyligen deklarerade Ryssland och S. Arabien att de kommer att dra ner på produktionen- bristen på olja kommer att bli mer påtaglig kommer det att påverka USA hårdare än andra.

USA har kunnat lösa problemet de sista decennierna genom att förstöra andra länder och stjäla dess olja. Förstörelsen av Irak och Libyen räddade de amerikanska oljebolagen från kollaps. Ansträngningarna att förstöra Syrien lyckades inte. Vi får se om USA lyckas med att lägga vantarna på Venezuelas olja och övriga naturresurser som guld, bauxit och coltan.    

Det är företagsmogulerna som kontrollerar pressen/media och är endast intresserade av att ha en värld där 1%-en styr och administrera världen för vårt välmående, påstår dem.

Det är skandalöst att den etablerade media inte publicerar akademikernas analyser och information utan är koncentrerade på lögner för att förvilla opinionen. Problemet är inte enbart lögnerna och demoniseringen vi läser om. Det är också bristen på informationen när en hel dimension är censurerad och man inte får höra andra uppfattningar. Hela desinformationskampanjen som Västvärldens politiker och media ägnar sig åt visar brist på förtroende för allmänhetens analytiska och kritiska förmåga. Men det är så den transnationella eliten vill ha oss. Dumma och medgörliga.

Beskrivningen om Venezuela är fruktansvärd. En betänklig, polariserande och dessinformerande mediekampanj. 

Återigen får man vända sig till internet-media och olika webbsidor för att finna ärlig journalistik.

Förr eller senare accepterar man den humanitära krisens beskrivning och instämmer i behovet av en intervention för att störta Maduro. Man producerar någon som Guaidó som är agent för USA:s och de transnationella oljeföretagen för att komma åt oljemiljarderna i Venezuela som för närvarande används för det lilla folket.

Genomgående har, i den etablerade svenska media, Maduro utmålats som en diktator som använder det venezolanska folkets lidande- svälten och bristen på medicinerna mm- som ett verktyg för att hålla sig kvar vid makten. Hur kan det vara möjligt att en diktator tillåter en pluralistisk Nationalförsamling med flera högervridna partier vars ordförandeskap ligger i händerna på en högerextremist?

Hur kan svälten i landet utnyttjas som ett vapen av Maduro när det är USA och resten av Västvärlden, media och Guaidó som är orsaken till Venezuelas ekonomiska och sociala sönderfall? Mönstret är alltid detsamma.

Det är ungefär 50 länder, däribland Sverige, som ger stöd åt förrädaren Guaidó. Världen består av ca 200. En majoritet av länderna runt om i världen är på Maduros sida.

USA:s korståg i Latinamerika fortsätter. Tänk om Venezuelas socialism sprider sig till de andra länderna i Latinamerika? Washingtons, Bryssels och Lima-gruppens attack på Venezuela är en kränkning av den etablerade internationella rätten. Principerna för icke intervention och icke- inblandning i ett suverän lands inre angelägenheter skyddas av internationell rätt som slogs fast i Generalförsamlingens resolutioner 2625(XXV) och 3314(XXIX) och i 1993-års Wienförklaring och handlingsprogram.

1974 antog Generalförsamlingen resolutionen om "Stadgar om ekonomiska rättigheter och skyldigheter i Staterna", artikel 32, där man bestämde att ingen stat får använda eller uppmana användningen av ekonomiska, politiska eller andra typer av åtgärder för att betvinga andra stater för att därigenom få underordnad utövande av dess suveräna rättigheter".

I artikel 19, står det i Organisationen för Amerikanska stater(OAS) som bildades 1948 att "Ingen stat eller grupp av stater har rätt att intervenera, direkt eller indirekt, oavsett anledning, i ett annat lands interna eller externa angelägenheter. Denna princip förbjuder inte enbart militära styrkor utan även alla andra former av inblandning eller hot mot personer eller mot dess politiska, ekonomiska eller kulturella element". 

Den självutnämnde presidenten i Venezuela är en expert på terrorhandlingar utbildad av USA, vald att tillintegöra den socialistiska regeringens reformpolitik.

DET ÄR INGEN FOLKLIG, DEMOKRATISK REVOLUTION SOM SKER I VENEZUELA NU. DET ÄR YTTERLIGARE EN SKAMLÖS CIA-REGIMÄNDRINGSKUPP.  

Den som inte är som alla andra

den som inte tänker som alla andra

kommer att elimineras, José Ortega y Gasset 

Ljuga -en av Västvärldens nya tillväxtbranscher

William Blum: CIA § USA:s Verkliga Utrikespolitik; Epsilon Press 1998; www.globalresearch.ca, Journalister Dan Cohen och Max Blumenthal; www.craigmurray.org; Alfred De Zayas, FN-utredare; www.michael-hudson.com; https://off-guardian.org/2019/02/09/what-the-press-hides-from-you-aboaut-venezuela/; https://thegrayzone.com;