Spartanerna är tillbaka: Sista motståndet mot det Västerländska Imperiet

480 före vår tidsräkning. Xerxes enorma armé invaderar Grekland. Han begär "Jord och Vatten" av alla grekiska stads-stater han möter när han korsar Ellisponten. Byzántion (Byzans) är den fösta staten han stöter på  när han för första gången beträder Grekland. Alla stater som inte accepterar persernas villkor går under. Städerna totalförstörs, bränns ner till grunden, rikedomarna och tillgångarna konfiskeras och befolkningen mördas eller förslavas.

Aten inblandad i kriget mot Sicilien har inget att sätta emot. Det lilla motståndet krossas snabbt och staden skövlas och bränns ner. De odödliga perserna fortsätter sin erövring och plundrar allt i sin väg söderut mot Peloponnesos.

En handfull greker bestående av 300 Spartaner och ett par tusen Arkadier, Korintier och andra bestämmer sig att Xerxes måste stoppas. Med förhoppning att den atenska militära flottan skall hinna till undsättning i tid för att rädda Grekland.

Persernas över 100 000 starka arme måste stoppas i Thermopylai. Atenarna han i tid. Inte i tid för att rädda livet på de få greker som bestämde sig att döden är att föredra framför förslavning utan för att krossa den persiska flottan i Salamis.

Xerxes vansinnig av vrede och förödmjukelse lämnar sin erövringsexpedition och återvänder till sitt persiska rike. Vinter nalkas. De persiska styrkorna på flera hundra tusen man övervintrar i Plataies  för att återuppta kriget till våren.

479 före vår tidräkning. Våren har kommit. Perserna förbreder sig för att ännu en gång erövra resten av Grekland. Den här gången möter de hela den frihetslängtande grekiska hären. Spartanerna och Atenarna leder stride. Perserna massakeras och det lilla Grekland visar ännu en gång att det är bättre att "DÖ" än att vara "SLAV".

Nu är det återigen en handfull greker som trotsar ett annat rike det Västerländska Imperiet och dess kreditgivare. Om de har spartanernas och atenarnas stridsvilja återstår att sig. Men en sak är klar. Det Västerländska Imperiet börjar skaka. Och med all rätt.

Den nya grekiska regeringen formad av Syriza har tagit upp kampen mot Den Europeiska Centralbanken(ECB) och de privata bankerna med vilkas intressen EU och Washington har bildat en formationslinje mot Grekland. Det persiska riket mot det lilla landet. Det Västerländska Imperiet mot det illa åtgångna landet. Grekland som så många andra europeiska länder har blivit bestulna på sin självständighet genom EU-medlemskapen och förslavats genom införandet av euron. Utan kontroll över sina egna pengar kan inte Grekland finansiera sig själv och måste förlita sig på de privata bankerna.

Med hjälp av utländska privata banker exempelvis Goldman Sachs , J P Morgan och andra doldes Greklands skulder, ineffektiva förvaltning och korrumperade styrning för att möjliggöra utökade skuldsättning för att i förlängningen plundra landet och det grekiska folket.

EU:s lömska och ondskefulla argument var att dessa bankers humbug och bedrägeri skulle vara till fördel för det grekiska folket. Det blev inte riktigt så. När väl smekmånaden var över och sanningen inte längre kunde döljas måste folket betala tillbaka lånen genom minskning av pensionerna - lägsta pensionen 300 euro, arbetslöshet- 1,5 miljoner, ungdomsarbetslöshet över 50%, sänkning av minimilönerna- 560 euro, 2,5 miljoner utförsäkrade, minskning av fackföreningarnas inflytande, urholkning av arbetsrätten och utförsäljning av vitala folkägda nationella tillgångar.

Det är denna åtstramningen som påtvingades det grekiska folket i sex år av EU och kreditgivarna. Grekland påtvingades via lögner och skrämselpropaganda en regering vars intressen inte gick hand i hand med folket utan var en tillskyndare för den plundrande storfinansen. Det grekiska folket blev kränkta, förnedrade och utmattade. Självmorden ökade till de högsta nivåerna någonsin - 3 000 på 3 år, folk började tigga på gatorna, letade mat bland soporna, 400 000 hade ingen el hemma, fattingdom spred sig, människor samlades i långa köer och väntade i timmar utanför kyrkornas soppkök, barn svimmade iskolorna på grund av näringsbrist. Det är denna demokrati som EU och finansgangstrarna har infört i Grekland under sex år. När man inte kan försörja sig själv på grund av de nedtryckande förutsättningar som andra skapar åt en framgår självmords som den bästa lösningen. EU:s och bankernas "nya demokrati" kan i sammanhanget likställas med självmord.

Experimentet verkar återigen ha misslyckats. Under 60- och 70-talet har samma policy förts mot länder som storkapitalet och storfinansen velat plundra i Latinamerika. Den enda skillnaden var att då iscensatte man militära kupper och tillsatte diktatorer att föra amerikanernas och finansgangstrarnas talan. Vi vet hur det slutade. Nu i det 21-århundrade räcker det med plundring och självmord.

Idag kan man kontrollera världens befolkning med demokrati bara vi möjliggör för finansgangstrarna att plundra världen.

Under valperioden har Syriza "anklagats" för att vara en radikal vänsterparti vilket naturligtvis inte är sant. Det finns i Grekland flera partier mycket längre till vänster om Syriza. Den mediala vansinnesskildringen var naturligtvis medvetet iscensatt och riktad mot det grekiska folket för att inhysa rädsla att inte "rösta på kommunisterna med nära band till Ryssland". Syriza är an sammanslagning av mer eller mindre  socialdemokratiska partier på vänsterkanten.

Vad kan en handfull greker ledda av Syriza göra mot Det Västerländska Imperiet som begär "Jord och Vatten? Hoten mot Grekland började omedelbart när Syriza övertog makten. Bloomberg uttalande om inte den nya statsministern Tsipras och hans regering spelar med i kreditgivarnas lek kan en katastrof för Grekland inte undvikas (aktiemarknaden störtdök,  obligationsräntorna attackerades).

Tsipras anförde att den nya grekiska regeringen inte är intresserad att bryta relationerna med gamarna utan vill uppnå en acceptabel förbättring av de utsugande konditionerna som påtvingades Grekland. Att undvika social, politisk och ekonomisk instabilitet i landet är viktig för Tsipras.

Ytterligare attacker på den grekiska finansiella marknaden var svaret. Budskapet från det demokratiska EU och Wall Street går inte att misstolkas: Trotsa oss och vi kommer att utplåna er.

Ännu värre blev det när det proklamerades att försäljningen av tillgångarna kommer att stoppas, minimilönerna och pensionerna kommer att höjas och att återanställningar inom den offentliga sektorn av olagliga permitteringar kommer att äga rum. Tyskland varnade Grekland att överge de tidigare överenskommelserna med den förra kriminella regeringen vilket skulle kunna leda till kollisionskurs med sina europeiska jämlikar och ev lämna euron.

Om det är så att Syrizas ansträngningar att mildra effekterna av tidigare överenskommelsen som sålde ut det grekiska folket, stoppa utförsäljningen av de folkägda nationella tillgångarna till kreditgivarnas kunder och höja minimipensionerna och lönerna för att folk skall kunna ha ett drägligare liv skulle leda till kollision med Europa VARI BESTÅR DEMOKRATIN?

Men vem bryr sig om det grekiska folket? Inte Merkels Tyskland eller Camerons England som står bakom bankerna. Det är inte Washington som inte har någon anledning alls. Det är inte den grekiska eliten som hellre ser sig själva som en del av Europa och Västvärlden än en del av Grekland.

Att en ny överenskommelse inte är önskvärd av varken EU, Washington eller kreditgivarna är tydligt. Att skapa en ny grekisk finansiell kris visar bara att EU-medlemmarna inte är suveräna stater och att bankerna som lånat ut pengar till dessa stater inte är ansvariga för sina förluster, att befolkningen i dessa skuldsatta länder är ansvariga och att befolkning måste acceptera en försämrad levnadsstandard för att bankerna skall försäkra sig om att inte förlorar pengar.

Den europeiska medeltiden med sin feodala ordning är tillbaka. Den nya demokratin som etableras i Europa började med plundringen av Grekland och sprids nu till Ukraina. Vems tur är härnäst?