Håller USA på att tappa greppet om Europa?

Washingtons Imperiet håller på att falla samman. Överenskommelsen i Minsk i februari om ett eldupphör i Östra Ukraina tecknades utan USA:s medverkan och medgivande vilket fick den amerikanska administrationen att gå i taket.

Greklands finansiella kris, den grekiska regeringens och det grekiska folkets uppdämpande behov att återfå sin värdighet kan leda till både ekonomiska och geopolitiska problem för USA. USA är frustrerad över européernas hantering av krisen som kan leda till att den geostrategiska situationen i Östra Medelhavet kan ändras till förmån för Ryssland. Dessutom planerar Ryssland och Kina gemensamma militära övningar i Medelhavet.

Dessutom kan USA:S relationer till Europa försämras ytterligare om inte den ekonomiska överenskommelsen mellan Grekland och dess rövar-långivare kommer till stånd.

Flera europeiska länder sju till antal vill inte ha utöka de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och har även för avsikt att återuppta handeln med Ryssland till USA:S förtrytelse. USA:s utrikesminister John Kerry erkänner att USA och Europa inte är riktigt överens och varnar Europa att om inte sanktionerna mot Ryssland fullföljs " kommer det att kosta något". Detta framkom vid mötet i Washington mellan Kerry och Federica Mogherini EU:s ordföranden i utrikesfrågor.

Förslag om bildandet av en europeisk arme gör naturligtvis inte saken bättre. USA:s irritation och besvikelse kan nog inte beskrivas och en gemensam europeisk styrka utanför NATO kommer säkert att minska USA:s inflytande på Europa.

Visst kan en europeisk arméstyrka utgöra ett skydd för Europa och även nyttjas som en internationell styrka för intervention i olika kriser runt om i världen men den kommer även att minska USA:s påverkan i synnerhet nu när EU och Tyskland är i kollissionskurs med USA och NATO om Ukraina.

Jean-Claude Junkers ordföranden i den Europeiska Kommissionen uttalande att tiden är mogen för bildandet av en enhetlig EU- militärstryka för att "försvara EU:s värden" men även den nyanserade antirysska polemiken skickar otvivelaktigt ett budskap till USA. Visst grundar sig förslaget på ett utspel mot Ryssland med det går inte att miste på att de allt högre spänningarna mellan USA och EU, Tyskland och Frankrike.

Europa börjar till min glädje att förstå att USA:s beslut att skicka vapnen till Ukraina ytterligare kommer att eskalera konflikten vilket sannolikt kommer att leda till en kraftfull rysk rektion med oöverskådliga konsekvenser. Jag hoppas att Merkel och Hollande förstår att det inte kan finnas trygghet i Europa utan Ryssland. "Moscow bullshit" kallade den amerikanska senatorn, krigsivraren och fundamentalisten John McCain det fransk-tyska fredsinitiativet. Till och med Bloomberg skrev i februari att " trots den alarmerande retoriken om de ryska barbarerna är det bara länderna... närmast den ryska gränsen som upprustar och spenderar mer pengar i år...medan andra större skär ner. Oavsett vad deras ledare säger om Vladimir Putin verkar de inte tro på att han egentligen utgöt ett hot mot Väst".

Brytningen med Tyskland verkar bli allt påtagligare. Medan Tyskland försöker att minska spänningarna i Ukraina pratar USA och NATO (Jens Stoltenberg) om att "man inte skall utesluta möjligheten av en militär option" i Ukraina för att den ryska aggressionen blir allt större. Den tyska (BND) och franska underrättelsetjänsten avfärdar sådana uttalanden som "farlig propaganda" och delar inte NATO:s uppfattning om den "ryska aggressionen" i Ukraina (Riga 7 mars).

USA:s ansträngningar att destabilisera Europa och Eurasien kommer att fortsätta tills hela Ukraina ligger i brand. USA kommer att göra allt som krävs för att förhindra ett närmande mellan EU och Ryssland och formandet av en gemensamt ekonomisk plattform från Lissabon till Vladivostok.

Naturligtvis är det som vanligt marionetten England, de fascistiska Baltiska Staterna och Polen som motsätter sig förslaget och vi vet varför. Dessa länder är mer intresserade av att lyda under USA och alla USA-ledda institutioner både ekonomiska och militära än att ha en egen politik eller åtminstone en europeisk politik. Deras hållning tjänar enbart USA:s intressen genom att bevara NATO som ett instrument för dess påverkan i Europa och Eurasien.

Ett annat tydligt tecken på att USA börjar tappa mark i Europa är att flera europeiska länder har sökt och flera önskar ansluta sig till den Kines-ledda Asiens Investeringsbank (AIIB). Irritationen i USA är enorm. Washington har genom sina utvecklingsbankerna - ADB, World Bank, IMF- under flera decennier utövat finansiell och politisk utpressning. Dessa banker är viktiga element i den amerikanska ekonomiska och politiska imperialismen och avgörande instrument för etableringen av den amerikanska hegemoni i världen.

Länder som England, Tyskland, Frankrike, Italien, Schweiz och Luxemburg är redan anslutna till AIIB - Asien Infrastructure and Investment Bank. AIIB och BRICS-banken kommer att förse länder med alternativa vägar till Washington dominansen. USA har uppmanat sina allierade vasallstater att tänka noggrant innan de ansluter sig till den Kina-ledda banken. De europeiska staternas anslutning måste ses som en diplomatisk nederlag för USA och dess försök att hindra kinesernas snabbväxande ekonomiska och diplomatiska påverkan.

Flera länder är potentiella medlemmar såsom Australien, Japan, Sydkorea mf. Kina (27/3) med sina 4 000 miljarder i utländsk valutareserver söker via AIIB, BRICS-banken och Shanghai Cooperation Organization öka sitt ekonomiska och politiska inflytande inte bara i sitt närområde utan även i resten av världen och söker även att stärka sin röst i Världsbanken och IMF.

USA börjar märka att användningen av sina banker för att dominera världen inte längre håller. Att dess allierade vägrade hörsamma Obama och hans hot att ansluta sig till en bojkott indikerar kanske att dollar-hegemonin inte är varaktig.  Idén om en amerikansk världsregering styrd med Washington- baserade institutioner (WB,IMF,ADB) verkar inte kunna genomföras trots att detta har varit USA:s ambition sedan slutet av 2:a Världskriget. Vilken skrämande tanke.

Att ha en världsregering som utövar sitt inflytande genom ekonomisk utpressning eller militär våld kan inte vara annat än en fruktansvärd, deprimerande och kränkande tanke. Hellre en decentraliserad värld med en Kinesisk-påverkad värld som tenderar att vara av enbart ekonomisk natur. Då elimineras riskerna till fruktansvärda krig som USA är engagerade i och hotet mot Ryssland - och därmed även Europa - och Kina de enda två stora makter i världen som inte kontrolleras av USA av försvinna.

Det Onda Imperiet börjar krackelera. Den stora frågan är hur Tyskland ställer sig men oavsett har det Rysk-Kinesiska sammarbetet ändrat den geopolitika ekvationen så mycket att USA:s planer om dominans i Eurasien är nog över. Ett nytt integrerat Eurasien pressar sig fram. I stället för att Europa skall ge stöd åt Putins förslag om ett ekonomiskt sammarbete från Lissabon till Vladivostok valde vi att stödja USA:s sista försök att förstöra världen.

Vi i Europa drev bort ryssarna till Asien och nu får vi uppleva det kinesiska Nya Sidenvägsprojektet i nära korsning med den ryskledda Eurasiens Ekonomiska Unionen (EEC) som kommer att sträcka sig från S:t Petersburg till Shanghai. Putins dröm om "ett större Europa" - EU + EEC- får tydligen vänta tills Europa har insett att det är bättre att ha ett samarbete och utveckla ekonomin än att kriga sig fram till en världsposition som vi inte kan ha kontroll över.

Inom den närmaste tiden kommer förmodligen den kinesiska valutan YUAN att bli reservvalutan i Eurasien och den ryska Rubeln kommer att användas för bilateral handel. USA:s ansträngning att styra Asien har genom Kinas försorg i Asien och de utökade ekonomiska relationerna med Ryssland fått sig en rejäl knäck.

Det återstår att se vilken väg Europa väljer. Att ta del av den enorma ekonomiska marknaden i Eurasien från S:t Petersburg till Shanghai eller stödja USA:s dödfödda drömm om världsherravälde. Ryssland-Kina strategiska partnerskap utgår ifrån att båda ser Washingtons massiva inkonsekventa utrikespolitik huvudsakligen som kaosframkallande.

Kina ser på Washington som en destabiliseringsfaktor i Beijing där USA aktivt intervenerar i Kinas närområde (Hong Kong, Tibet, Xinjiang men även Kyrgistan, Uzbekistan) och även i det Sydkinesiska havet. Moskva ser på Washington som den eviga ansatta makten som i oändlighet vill expandera NATO och inskränka på Rysslands önskan att integrera Eurasien.

Det är tydligt att den enda som inte ser Washington som ett hot är Europa. 

Om konsolideringen av Eurasien blir ett faktum, om den europeiska armén blir verklighet och om européerna börjar förstå att det är dags att se Europa som en egen växande "mjuk" makt i världen då är det

HEJDÅ PETRODOLLAR, HEJDÅ NATO och HEJDÅ USA.