Farväl Obama: En krigsförbrytarens krokodiltårar. 2016 Rysslands år

Det finns nog ingen tvivel om att USA:s president Barak Obama, en fredspristagare, är inget annat än en krigsförbrytare. Detsamma gäller hans militär, underrättelsetjänster och de flesta i Representanthuset och i Kongressen.

I Obamas sista tjänsteår som president fällde USA 26 172 bomber, en mycket modererat uppskattning, i sju länder. I enlighet med Council of Foreign Relations skriver Micah Zenko fälldes de flesta 24 287 i Irak(12 095) och Syrien(12 192), resterande fördelades mellan Afghanistan(1 337), Libyen(496), Yemen, Somalia och Pakistan. Det är nästan 80 bomber per dag, över 3 bomber per timme, 1 varje 20:e minut.

Ingen annan president lyckades föra krig över hela sin presidentskap. I Obamas fall höll han kriget igång under hela sin 8-åriga tjänst. Hur kan det förklaras att Obamas administration under 8 år kunde hålla på med illegala militära interventioner i minst sju länder utan att någon av dessa utgjorde ett hot för USA eller Europa och utan att förklara krig mot någon av dessa?

Terrorismen skapades av USA:s och Europas invasioner, inget krig är vunnet och M. Östern ligger i kaos och förstörelse. Hatet mot USA och Europa har ökat till nya rekordhöjder. USA måste nog vara Världens mest avskydda land på jorden idag.

Men han har lyckats med två saker: det ena Obama har lyckats med som krigsförbrytare är att berika vapenindustrin, 97% av all nettointäkter har gått till de rikaste 1%-en och hushållens inkomst har minskat 8 år i rad, i reella termer. Vidare äger 0,1% dvs 10% av 1%-en mer än 90% av alla amerikaner i USA. I Världen har kapitalackumulation och utsugning resulterat till att 8 enskilda individer äger mer än vad 50% av befolkningen på Jorden gör.

Det andra: är att flytta fram och klargöra den sinnesjuka nykonservativa ideologi om USA:s och Västvärldens eftertraktade Världsherravälde. Ett litet antal föraktliga, giriga och äckliga amerikaner och européer har lyckat förstöra USA:s och Europas ryckte genom att mörda millioner människor och skicka krigsflyktingar våg efter våg till USA och Europa.

Bombningar och invasioner grundade enbart på grova, uppenbara och genomskinliga lögner.

Frågan som uppstår är om Trump kommer att fortsätta med Washingtons och Bryssels massiva krigsförbrytelser mot mänskligheten? Och kommer i så fall resten av Världen att fortsätta med att tolerera Washingtons och Bryssels extraordinära ondska?

En av Europas få stolta och modiga journalister har gåt ur tiden. Den 13 januari dog Udo Konstantin Ulfkotte, journalist, statsvetare och redaktör i Frankfurter Allgemeinde Zeitung, Tyskland, av ett hjärtattack(?). I hans klassiska " Gekaufte Journalisten", Köpta Journalister, beskrev han hur CIA har kontroll över alla viktiga journalister i Europa vilket ger Washington kontroll över den europeiska opinionen och minskar därmed oppositionen mot Washingtons kontroll av de europeiska ledarna. 

I stort sett finns det inga europeiska regeringar som inte kontrolleras av Washington.

Med några få dagar kvar till den 20 januari och Trumps installation som president blir Trump enormt pressad av republikanerna att acceptera underrättelsetjänstens [brist på] bevis om Rysslands hackning och andra försök av Moskva att påverka det amerikanska och det europeiska samhället.

Det finns i USA de som tror att Trump skall kunna, via en konstitutionell kupp, avsättas. Antigen måste han ändra eller ta tillbaka sina många uttalanden om ett närmande till Ryssland eller så kommer det amerikanska etablissemanget, som inkluderar egentligen de flesta i Kongressen, i princip alla tankesmedjor och presstituerade media och flera av hans dumma val när det gäller hans ministrar som Trump själv utnämnde och är etablissemanganhängare, att avsätta honom och lämna över makten till vice presidenten Mike Pence.

Och detta kan göras helt i enlighet med den amerikanska konstitutionens 25:e Ändringsförslaget, paragraf 4: "När vicepresidenten och en majoritet av de huvudansvariga för de exekutiva departementen eller sådana organ som Kongressen överlämnar till den tillförordnade ordförande i Senaten och Representantshusets talesman skriven deklarationen om att presidenten är oförmögen att fullgöra sina maktbefogenheter och plikter skall vicepresidenten omedelbart ta över maktbefogenheterna och plikterna som blivande president".

Tyvärr har Trump utnämnt flera etablissemangskickande republikaner som försvarar fortsättningen av det Kalla Kriget mot Ryssland som startade 24 februari 1990 när USA:s republikanske president G.W. Bush i förtroende instruerade inte bara sitt Kansli utan även alla USA:s euroepiska marionetter att NATO och NATO:s fientligheter mot Ryssland kommer att fortsätta i hemlighet, även efter det kommunistiska Sovietunionens och Warszawapaktens, Östblockets militära allians, upplösning.  

Under Obama har det gamla "Kalla Kriget" blivit allt hetare, mot Ryssland med anledning av både Ukraina och Syrien, sedan Kuba-krisen 1962.

Vad som är viktigt att förstå är att Trump genom sina idiotiska val av etablissemangsförsvarare i regeringskansliet försätter sig själv i en mycket svår situation därför att dessa med hjälp av den reaktionäre vicepresidenten kan sparka honom ur regeringen. Trump har i princip arbetat för en etablissemangskupp mot sig själv om han inte böjer sig för etablissemanget och bryter alla löften han gav under presidentkampanjen.

Så långt har det gått att den förmodade "progressive" demokraten Keith Olbermann, en politisk kommentator, har faktiskt föreslagit detta fascistiska övertagande av den amerikanska regeringen som den 25:e Ändringsförslaget tillåter.

Man undrar hur länge lögnerna kommer att hålla på. De kanske fortsätter även efter den 20 januari. Varje dag dyker nya "bevis" upp om hur Ryssland kontrollerar Trump och till och med utpressar honom med hemligt inspelade sexvideo.

Enligt en f.d. rysk underrättelseofficer- enligt amerikanska underrättelsetjänster i en dossier om Trumps aktiviteter i Ryssland- skall Trumps "oortodoxa beteende" under åren i Ryssland försett dem med mer än tillräckligt smutsigt material för att kunna utpressa den tillträdande presidenten.  I dossiern förekommer också alla sorters anklagelser om att Trump har blivit mutat av ryssarna.

En annan lögn som den amerikanska regeringen förser USA:s presstituerade media med, i synnerhet den fria pressen Washington Post, är att Ryssland har hackat Vermonts strömförsörjning.

Läser man rapporterna som den amerikanska regeringen publicerar -utvärdering, bedömning=  påstående utan bevis- blir det klart att rapporterna om Rysslands motiv om de påstådda brotten är enbart gissningar. Det blir även klart att den amerikanska regeringen aldrig påstått att de har någon bevis att Ryssland är källan till WikiLeaks.

Och någon bevis för att Ryssland har hackat demokraternas e-mail har den amerikanska regeringen inte heller lagt fram. Den förra NSA-experten och visselblåsaren William Binney- fd NSA och motståndare till datainsamlingen och avlysningen av medborgarna- svär att alla dessa påståenden är fullständiga dumheter. Diplomaten Craig Murray- fd ambassadör, historiker, aktivist- påstår sig känna till åtminstone en källa som finns i antigen NSA eller det Demokratiska Partiet.

Men trots att V-världens korrumperade politikers och presstituerade medias påhittade fakta, som inte är annat än oligarkernas marionetter och stödjer USA:s, EU:s och NATO:s propaganda, lögner och desinformation för att skapa en atmosfär som skulle kunna leda till förintelsen av det mänskliga släktet, är läget i Ryssland inte så förskräckligt som det påstås. 

Åtminstone på det internationella planet har det mesta gått Rysslands väg.

I Krimea försökte ukronazisterna allt från en blockad av halvön, sabotage av vattentillförseln och elförsörjningen till att sända terrorister att infiltrera halvön och påtvingade flygförbud från V-världen. Men det har inte lyckats att få befolkningen i Krim förtvivlade över sina liv. Krim-halvöns framtid verkar vara ljust: förutom att Ryssland bygger upp hela infrastrukturen och öns militära makt är även förutsättningar för turism och handel väldigt goda.

I frågan om Donbass kan man säga att situationen är fortfarande svår och kan bli farlig. Men tiden verkar vara på Novorysarnas sida medan ukrainare blir allt svagare.

Ryssland har besegrat NATO åtminstone på det politiska planet. Utan tvivel är nog de politiska ledarna i Europa som favoriserar en konfrontation med Ryssland nu impopulära och i kris. Med Trump som tillträdande president har NATO-panik utlösts i synnerhet bland de prostituerade länderna som Polen, Baltiska, Sverige, Danmark, Holland, Rumänien och Bulgarien. Rysslands slutgiltiga mål att ersätta NATO med en gemensamt europeiskt försvar kanske ligger inom räckhåll.

I sin närmaste omgivning när det gäller Rysslands säkerhetszon och influenssfär i centrala Eurasien fortsätter Ryssland att stärka EEU(Eurasien Economic Union). I januari 2015 anslöt sig även Armenien och i augusti samma år även Kyrgyzstan.

Ryssland har inom ramen för Eurasien stärkt sin strategiska partnerskap med Kina ekonomiskt, politiskt och militärt. Både inom BRICS- och SCO-projekted(Shanghai Coorperation Organization) har relationerna med nya potentiella medlemmar tagits, ekonomiskt sammarbete expanderat och militära band fördjupats.

När det gäller Indien har Ryssland i oktober 2016 undertecknat en serie av militär/industriella och ekonomiska avtal som även inkluderar attackhelikoptrar och kärnvapenanläggningar.

I Östra Europa verkar också läget förändras till Rysslands fördel. I Moldavien och i Bulgarien, ett NATO- och EU-land, har pro-ryska presidenter valts. Den nyvalde presidenten i Moldavien Igor Dodon har lovat att stänga NATO-kontoret i Kishinev.

I Frankrike verkar presidentkandidaten Francois Fillon vara pro-rysk och en Putin-beundrare.

I Tyskland kan situationen vara lite svårare att förstå men det verkar som om det finns en önskan att sluta motarbeta Ryssland med hänsyn till Östeuropeiska Partnerskapet och NATO:s upprustning efter statskuppen i Ukraina.

I Turkiet händer det absurda saker som kan tolkas som en rysk utrikespolitiskt framgång. Från att ha blind följt V-världen linje i frågan om kravet på den syriske presidenten Assads avgång, stöd till islamistiska och jihadisterna element och nedskjutningen av den ryska helikoptern har Turkiet svängt och börjat sammarbeta med Ryssland i kriget. Turkiets president Erdogan har till och med deklarerat att Turkiet överväger att ansluta sig till den till den ryskledda militära och ekonomiska alliansen SCO. Inget jag är förtjust i.

I självaste Syrien har det ryska flygvapnet och markstyrkorna hjälpt den syriska armén och dess allierade att slå tillbaka extremisterna i Aleppo och på andra ställen.

Det mest kanske intressanta är att Putin och Japans premiärminister Ahinzo Abe verkar nu kunna närma sig varandra som ett första steg att bygga upp ett förtroende sedan 2:a Världskriget då Ryssland tog Kurile-öarna från Japan som sedan dess har varit en källa för konfrontation.

2016 har varit ett fantastiskt år för Ryssland. Putins lågmälda politik har varit mycket effektiv. 2017 kan kanske bli ett ännu bättre år eller kanske en stor besvikelse. Detta beror främst på vad Trump kommer att gör efter den 20 januari.

För min del och detta har jag deklarerat tidigare är det viktigaste att slippa Hillary Clinton i Vita Huset. Med henne som USA:s president riskerade vår planet att utsättas för ett kärnvapenkrig. Det verkar inte finnas någon anledning att tro längre att detta kommer att ske. Vidare är jag glad att Obamas tjänstgöring som lakej åt krigsivrarna är nu över.

Men det beror som sagt på Trump. Åtminstone tills nu- 18 januari- har Trump vågat uppvisa ett visst mod att förkasta den amerikanska aristokratins topprioritet att fortsätta kriget mot Ryssland som Bush började och Obama fortsatte till absurditet.

Om Trump insisterar att avfärda kriget och på något märkligt sätt överlever som president kommer han just i denne fråga att ändra den fruktansvärda amerikanska historia efter 24 februari 1990 och driva Världen mot fred och framgång, med undantag förstås för försvarsindustrierna runt om i Världen.  

För övrigt och mot alla negativa skriverierna om Rysslands ekonomi efter sanktionerna går Rysslands ekonomi ganska bra, oljepriset går upp, börsen har exploderat, utländska invetseringar ökar för varje dag. Sex veckor efter att Trump vann valet investerades närmare 1,3 miljarder dollar. Enligt Unz Review visar en undersökning i Ryssland procenten av befolkningen som säger sig vara lyckliga. Idag säger 39% att de är lyckliga i jämförelse med 22% 2008 och 5-10% under 1990-talet. 

För mer läsning: WorldBeyondWar.com; Strategic Culture; Dr Paul Craig Roberts; The Saker