Kapitalismens Paradis: Gangsterism och ekonomiskt lönnmord

Att äga skulden. Det är vad allting handlar om. Den som äger skulden styr landet. Styr alla politiska beslut och därmed över liv och död. Det hände 2008 i flera europeiska länder. Det hände på Island, Irland, Portugal, Spanien, Italien, Grekland och i flera länder runt om på jorden. Men det hela började 1979 där Margaret Thatcher blev premiärminister i Storbritannien. Vad hennes politik gick ut på var att plundra folket genom privatiseringar och avregleringar.

Det är främst under Thatchers regeringstid som tankarna att privatisera och avreglera almmännyttiga företag skulle reducera Englands budgetunderskott och minska därmed pressen på det brittiska pundet. Denna kapitalistslakej trodde i hela sin okunnighet att frånvaron av incitament för företgasledarna och aktieägarna resulterade i att statliga företag opererade ineffektivt och att förlusterna täcktes av regeringen och skattebetalarna.

Att stödja statliga dvs folkägda företag även om de var ineffektiva och inte alltid visade vinst kunde Thatcher inte tänka sig för det kostade staten pengar. Att det även finns en social dimension och ett trygghetsansvar för staten gentemot sina medborgare ingick inte i hennes kalkyleringar. Så i hennes utopisk-kapitalistisk värld skall helst all statlig egendom privatiseras och avregleras för att inte staten och folket skall behöva punga ut och stödja sina egne företag. Istället såsom historien visade skall staten och folket med sina surt förvärvade pengar betala tiotusentals miljarder för att rädda de privata bankernas förluster och krascher. Bush-administrationen skänkte bort 700 miljarder dollar ur amerikanerna skattepengar för att rädda Lehmans Brothers privatägda bank. Sverige är inte bättre. Om jag minns rätt handlade det om mellan 40 -60 miljarder av skattepengarna som skänktes till bankerna. Slutsats: Bättre att ge skattepengar till privata företag för att inte gå under än att ge pengarna till folkägda företag.

Idag betyder privatiseringar att regeringar kan belöna sina kumpaner genom att skänka bort värdefulla offentliga resurser för en spottstyver. Privatiseringar är också att sätt för de nykonservativa att hindra de skattefinansierade pensionerna och sjukvården. Allt skall privatiseras. El- och vattenförsörjningen, mark- och skogsbruk, sjukförsäkringssystemet och bildningssystemet, infrastrukturen, gruvorna, kommunikationerna, vägarna, havet, stränderna mm och därmed minska välståndet för allmänheten. Om möjligt även solen.

Privatiseringarna och avregleringarna resulterar konstigt nog alltid till högre priser och sämre service. I länder som USA och England -som är på starkt frammarsch även i övriga Europa de sista 20-25 åren som ett universal medel för alla problem och sjukdomar i samhället- där detta system har sin ursprung är kommunikationerna privatiserade och avreglerade och priserna är höga. Universiteten är privatiserade. Militären är privatiserad. Fängelserna är privatiserade.

Det viktigaste är inte längre relationen staten-folket utan bonusarna till toppcheferna och utdelningarna till aktieägarna som är det avgörande. Inte servicen. Underhåll och förbättringar offras till förmån för de verkställandes löner.

19 februari, OpEDNews.com, Matt Peppes artikel om hur Puerto Rico (PR), en delstat i USA plundras av sina kreditgivarna. Som på köpet är USA-ledda. Situationen i PR är fruktansvärd. I likhet naturligtvis med alla länderna som har blivit utsatt för detta system, Grekland, Irland, Portugal, Spanien, Italien, Ukraina. PR:s skuld är 72 miljarder dollar som inte låter så farligt men det tar inte långt tid att se hur "vanliga människor lider mer för varje dag under den krossande skuldbördan".

Med en medianinkomst på 20 000 dollar blir det inte lätt för människorna att betala sina räkningar och bidra till åtstramningspaketet för att samla in pengar att betala räntorna till öns kreditgivarna. Människorna tvingas att låna för att betala för det nödvändigaste. Som vanligt tror alla felaktigt förstås att det PR:s fel att de inte tar sitt ansvar för att kunna betala. Men för att kunna betala betyder det också att man har kontroll över betingelserna som skapade skulden. I verkligheten är PR en koloni vars politik och ekonomisk struktur styrs av Imperiet de är del av.

Förhindrad av det nyliberalistiska kapitalistiska amerikanska systemet är PR oförmögen att planlägga dess egen kurs av självständig ekonomisk utveckling. Självaste den amerikanska konstitutionen-Interstate Commerce Clause- omöjliggör för PR att skydda sin egen industri eftersom de tvingas att tillåta alla amerikaner få tillgång till PR:s marknader. Detta och vissa andra inskränkningar påtvingade av det federala programmet som egentligen skall garantera tryggheten för fattiga, sjuka och gamla blev PR tvungen att skuldsätta sig för att täcka de offentliga utgifterna.

Utan möjlighet för Puerto Rico att täcka de offentliga utgifterna blev landet så småningom tvungen att fortsätta låna för att skuldägarna. Den USA-ledda Världsbanken och IMF uppmanade PR att privatisera de offentliga nyttigheterna och avsätta pengarna för betalning till skuldägarna. Inget tillfaller landet, det sociala eller ekonomiska systemet eller det puertoricanska folket.

Det första målet för privat övertagande var landets motorväg PR-22 och PR-5 som för 1,49 miljarder dollar fick hyras ut under 40 år (40 ÅR) till Goldman Sachs-klienter och ett Spanskt företag med tillstånd att sköta vägtullarna. Samma sak hände med PR:s flygplats som leasades ut till ett mexikanskt företag, Grupo Aeroportuario och ett finansbolag Highstar Capital för 40 år.

Som vanligt i sådana fall är kapitalets intressen prioriterade framför folkets. Genom stöd i Puerto Rico:s konstitution vilken är meningen skall representera och skydda sitt eget folk prioriteras betalningarna till skuldägarna. Det är via sina USA-ledda skövlande institutioner som Världsbanken och IMF som det Onda Imperiet det är håller världen i ett fast grepp.

Varför skriver jag allt det här? Därför att dessa ondskans institutioner som lever på att tömma blodet ur människorna på jorden tar hjälp av en EHM- Economic Hit Man- det vill säga en "Ekonomisk Lönnmördare"(ELM). En ELM är en agent med rätt att likvidera eller begå lönnmord genom att sälja till ledarna av ett utvecklingsland en generell ekonomisk plan eller många mindre utvecklingsprojekt.

En ELM identifierar först länderna som har resurser som "våra företag vill ha och det skall kunna vara olja, marknader, transportsystem och annat. När väl dessa länder är identifierade...fixar vi ett enormt stort lån men pengarna går aldrig till staterna. Istället går de till våra egna företag för  uppbyggnaden av olika infrastrukturprojekt, energianläggningar, motorvägar mm. Allt till förmån för ett fåtal förmögna människor och företag men inte till gagn för majoriteten av människorna som inte tar del i vinsterna men som tvingas att ta på sig den enorma skulden" säger John Perkin.

När väl staterna är bundna till lånet träder IMF, Världsbanken och i fallet Grekland EU och ställer enorma krav på landet. Ökar skattetrycket, skär ner på de offentliga utgifterna, utförsäljning av den offentliga sektornes nyttigheter till privata företag, såsom kraftverk och vattensystem, transportsystem, skolor, sjukhus mm. Privatisera allt och bli förslavad av företagen, IMF, EU och organisationer som Världsbanken. Företagen bakom dessa hemska organisationer är vinnarna och stärker alltmer sin makt genetmot den politiska ledningen. Företagsstyre- Företagskrati- blir allt tydligare och vidrigare.

Steg nr 1: En ekonomisk lönnmördare övertygar ett lands regering att låna stora summor pengar från de USA-ledda finansiella institutionerna för att finansiera projekt som avser öka landets standard, BNP och skatteintäkter. Dessa ökningar är meningen att återbetala lånet och ränteutgifterna. Planen bygger naturligtvis på överskattade fördelar. Kontentan är att landet kan aldrig återbetala skuld och räntor.

Planen enligt John Perkin (Confessions of an Ekonomic Hit Man) är byggd på " förvrängda finansiella analyser, uppblåsta framställningar och riggad redovisning". Och om bedrägeriet inte fungerar brukar affären avslutas med "hot och mutor".

Steg nr 2: När väl affären är i hamn träder nästa steg av bedrägeriet fram: IMF. IMF försäkrar att det skuldtyngda landets kreditvärdighet kommer att "räddas" genom att låna ut pengarna till att betala landets långivarna. Lånet förflyttar sig alltså från den ena gangsterns ägo till det andres. Inget är gratis.

Steg nr 3: För att återbetala  skulden till IMF- vilket är omöjligt- måste landet förplikta sig att följa en åtstramningsplan och sälja landets folkägda resurser till privata investerare som det heter. De är allt annat än investerare. Åtstamningen innebär nedskärningar i pensioner, offentliga tjänster, löner och sysselsättningen. Dessa budgetnedskärningar skall återbetala skulden till IMF.

Privatisering innebär utförsäljning av oljan, skogsindustrin, mineraler, allmänna infrastrukturen, vatten, gruvindustrin mm för att återbetala IMF. I avtalet påtvingas även en överenskommelse att rösta på USA i FN och att tillåta etableringen av amerikanska baser i landet.

Steg nr 4: Ledare som vägrar att finna sig i nedskärningar och privatiseringar och om mutor och hot inte hjälper skickar USA sina likviderare för att avlägsna hindret för plundringen.

Perkins bok är ett måste för alla som är intresserade hur det nya plundringsprocessen går till och hur hela den ekonomiska eliten är bakom . Situationen är till och med värre än vad Perkins beskriver. Plundringen har inga geografiska gränser, inga färger, inga nationalitetter och ingen tro. Den gäller lika mycket Västvärlden som resten av jorden. Irland, Grekland, Portugal, Italien och självaste USA är idag föremål för LM-aktivitet.

De värsta plundrarna är Västvärldens banker som är värre än de olja- och skogsplundrande företagen. Alltid i nära samarbetet med ledarna i landet som misshandlar, tortera och dödar opponenterna för de olika projekten. Dessa giriga, lömska och egoistiska mördare är villiga att köra landet i botten för att tillfredsställa de utländska skuldägarna.

Detta exploateringssystem har nu förökat sig så många gånger och är så vanligt att det varken kan eller behöver döljas längre. Systemet finns överallt i alla ekonomiskt utvecklade länder. Det är så utbrett och djupt förankrat att det är det normala sättet att göra affärer på och är därför inte alls allarmerande för de flesta. Systemet skyddas också av all övervakningsteknologi, militariseringen av polisstyrkorna, infiltration och sabotage. Skaror av advokater, lobbyister och strateger är inhyrda för att legalisera korruptionen och den presstituerade media arbetar febrilt att övertyga godtrogna och lättlurade människor om värdet av detta kränkande "demokratiska" systemet.

Denna LM-politik lämnar inge oberörd. Avsikten är att pressa varje droppa ur välfärden och resurserna från alla ekonomier och fortsätta göra så i all evighet. IMF och Världsbankens lösningar för de ekonomiska umbäranden i Eurozonen i nästan 10 år har inte varit så lyckosamma. Island, Irland, Grekland, Spanien, Italien är exempel på att LM-politiken inte har några gränser eller någon etik.

I Greklands fall är det helt klart att "Grekland har blivit lönnmördad" säger Perkins. "Grekland gjorde misstag, landets politiska ledare begick misstag men folket gjorde inte dessa misstag och nu måste folket betala för misstagen som begicks av deras ledare i maskopi med de stora bankerna".

Krisen i Grekland följdes också av en allt ökande självanklagelse att de har misslyckats vilket också ledde till den enorma flykten av de 300 000 välutbildade. Ett steg i LM:s strategi är också att övertyga människorna- alltid med ledarnas hjälp- att de har fel och att de är sämre helt enkelt. Företasstyre är otrolig bra i det avseende.

Det är just denna politik som gäller. " De mot oss; vi är de goda; vi har rätt; vi gör allt rätt; ni har fel". I Greklands fall" fortsätter Perkin "har all denna energi riktats mot det grekiska folket att ni är lata; ni har inte gjort något rätt; ni följer inte den rätta vägen, när det i verkligheten är den största delen av skulden orsakad av det finansiella gemenskapen som uppmuntrat Grekland att slå in på en väg som enbart leder till en svår åtstramning som i princip inte fungerar därför att pengarna måste pumpas in i ekonomin inte i de privata- politikernas, ekonomiska elitens, företagens och bankernas fickor. Dessutom är de traditionella politiska partierna men också de största och viktigaste ekonomiska jättar och medians intressen till stöd för den plundrade affärsstrategin".

Varken lånägarna, de politiska ledarna, den ekonomiska eliten bestående av kanske 300 familjer i Grekland och den presstituerade media verkar förstå att åtstramningen inte är rätta medicinen utan det är satsningarna på olika åtgärder som kan pumpa pengar i det ekonomiska systemet som kan föra tillbaka människorna till jobben. Det är den enda hjälpen som kan få landet ur denna konstruerade ekonomiska krisen.

I Grekland har den extrema åtstramningspolitiken, de måttlösa privatiseringarna och drastiska skattehöjningarna utraderat medelklassen. Om medelklassen fortsätter att minska oavsett om det är Grekland eller något annat land kommer affärsvärlden att betala priset: det kommer inte att finnas några kunder kvar att konsumera. Det måste i förnuftets namn vara enkelt att förstå att folk måste ha jobb, få en hyfsat lön, betala sina skatter och ha råd att köpa varor och tjänster. Det måste anses vara en bra policy.

Men åtstramningspolitiken och privatiseringar leder absolut till det motsatta resultat. För att bryta den negativa åtstramningsspiralen och återgå till tillväxt och ett ljusare framtid och positivare syn på Grekland måste pengar investeras i program som skapar arbetstillfällen. Vidare måste bankerna vars oansvariga och oanständiga roll för krisens uppkomst sättas under prövning inför domstolen.

Grekland med den högsta arbetslösheten i Europa (28% officiellt) kommer att ha problem under oöverskådlig tid om inte arbetslösheten reduceras till ett par procent och människor sätts i arbete. Det disponibla inkomsten har sjunkit med mer än 40% och kommer att fortsätta att falla ju högre arbetslösheten blir och ju hårdare åtstramningspolitiken implementeras.

Grekland måste följa Islands exempel för att ta sig ur krisen och återigen ta ansvaret för sin befolkning. Men idag finns det ingen politisk demokrati. Varken i Grekland eller någon annanstans i Europa eller i Världen. Däremot har vi ett företagsstyre- företagskrati- som dominerar hela den demokratiska processen. Företagsstyre är ett faktum idag. Men ute på marknaden kan demokratin i vissa fortfarande fungera. Det är bara att vägra betala de enorma skulderna som påtvingades det grekiska folket och flera andra folk såsom i Ecuador till exempel. Hålla folkomröstningar; gå ut på gatorna; strejka och kriga. Ta tillbaka makten från bankerna.

Och framför allt uppmana det grekiska folket att inte acceptera snacket att det är deras fel och att den enda lösningen är åtstramning, åtstramning och åter åtstramning. Denna lösning är bara för de rika och välbärgade. Det fungerar inte för de vanliga knegarna och för medelklassen. Återbygg medelklassen, skapa arbetstillfällen, öka den disponibla inkomsten för de lägsta klasserna.

Även om det kan tyckas vara försent måste grekerna kämpa för det, få det gjort, kämpa för sina rättigheter, visa respekt för sin historia av krigare och ledare i en demokratisk Värld: VISA VÄRLDEN VILKA NI VERKLIGEN ÄR!

Idag framstår skillnaderna mellan kapitalism och gangsterism ganska liten. Men medan maffian allt mer lutar sig åt lösningar med mindre våldsamma inslag framstår kapitalismens gangsterism- med mord och avrättningar helt känslolös, obekymrat och utan tårar av miljoner människor- med oanade konsekvenser som legaliserad.

Ondskan håller Världen i sitt grepp. Någon eller några eller många måste göra något åt det. Sök inte hjälp hos politikerna, nyliberala ekonomer eller en propagandistisk och lögnaktig media för hjälp. Där finns inget att hämta.

För övrigt lovade den nya argentinska regeringen under Mauricio Macri att betala 39 miljarder dollar till landets skuldägare, de amerikanska Hedgefonderna. Fonderna som utsatte Argentina för bankrutt. Skulder som är olagliga och plundrar det argentinska folket och som den tidigare regeringen under Kristina Kirchner vägrade att betala.

Ibland finns det kvinnor med större bollar än män.