Dags att VAKNA Europa: Ryssland är inte vår fiende

Under mer än ett år har vi blivit terroriserade och fullproppade med lögner om det Malaysiska planet som "antas" blivit nedskjuten av ryssarna i Östra Ukraina. Lögnerna fortsätter fortfarande även efter den senaste utredningen som inte gjordes under en internationell övervakning. Det hemska dådet vem som än gjorde det måste kriminaliseras och ansvar måste krävas för de ca 200 oskyldiga som omkom.

31 oktober ca 220 civila döda i en flygolycka eller inte i Sinai av ett plan på väg till Ryssland. Det tog några få dagar och händelsen begravdes av median som om det aldrig hade hänt. Och medan de flesta ledare i Västvärlden utryckte sina kondoleanser till Putin föredrog den nuvarande amerikanska administrationen med Obama i spetsen att gå till historien som den svagaste och mest oproffesionella med ingen känsla för etikett och god skick.

Till och med Porashenko skrev på sin Twitter: "Jag vill utrycka mina personliga kondoleanser till alla familjerna vars anhöriga dödades i katastrofen i det ryska planet över Egypten." Men det anstod inte den amerikanska presidenten att skicka sina kondoleanser utan det var utrikesministern John Kerry som utryckte sin kondoleanser för hela det amerikanska folket till Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov.

Verkligen okänsligt men det kan också tolkas som om Obama hyser någon sorts personlig agg mot Putin. Kanske det. I Irak dödas folk varje dag. I Libyen dödas folk varje dag. I Afghanistan dödas folk varje dag. I torsdags dog ett fyrtiotal Beirut och hundratals skadade. DÖDA, DÖDA, DÖDA överallt. Men det är araber och ryssar. De värderas inte på samma sätt.

Frankrike i fredags. Över hundra döda och hundratals skadade. Världen håller på att bli tokig. Ingen respekt för livet längre. Terrorhandlingarna närmar sig Europa allt mer för varje dag. Hemska bilder sprider sig varje dag i tidningarna, i de sociala medierna och på TV. När sorgen sätter sig kommer vi att söka efter hämnd. Mer blod måste flyta. Den mördande cirkeln kommer aldrig att brytas. Eller?

Så länge de europeiska nationernas in blindo stöd till USA:s mördande, förstörande utrikespolitik inte påverkar och inte dödar européer eller amerikaner verkar händelserna inte vara samma dignitet för att brännmärka handlingarna och visa solidaritet från världens politiks ledare och den etablerade Media. Döden är lika hemsk när oskyldiga drabbas oavsett vem, var och hur.

Men det som hände i Paris och i efterverkningarna av det hemska terrordådet visar de europeiska nationerna vad de har sått med sin egen underdånighet gentemot USA. För nästan 2 år sedan utnyttjade Washington med absolut ingen hänsyn till konsekvenserna för sina allierade Europa som ett instrument i dess fåfänga försök att piska Ryssland till underkastelse. Först i Ukraina och nu i Syrien. VARJE gång Europa tar strid för Washington mot våra egna intressen får vi lida för det.

Under inga omständigheter får den USA-drivna sprickan mellan Europa och Ryssland vidgas mer. Riskerna för Europas huvudstäder och i synnerhet för Paris, Bryssel, Berlin och London är alldeles för stora för att ödsla tid på oberäkneliga vänner som USA. Och fredagens attack på den franska huvudstaden borde belysa för Västvärlden den absoluta absurditeten att fortsätta behandla Ryssland som en fiende i ljuset av sådana gemensamma hot.

De närmaste dagarna eller veckorna kommer det att handla om att sörja, om ånger och förvirring. Men när allt sätter sig kommer européerna och i synnerhet fransmännen att ifrågasätta den utrikespolitisk visheten som resulterar i sådana blodiga konsekvenser i våra städer. När kommer våra ledare att ta sitt förnuft tillfånga och lyssna på förnuftet?

Det är svårt att förstå och hantera sådana hot som IS framför om vi inte ärligt analyserar och erkänner hur de har utvecklats och vilken roll vi har spelat i denna utveckling. Visst är det så att det finns inga ursäkter för terrorhandlingar. Varken här eller där. Inte någonstans. Men när sådana utryck kommer ur munnen av missilspottade Västpolitiker är det hyckleri. Det får oss att må bättre och rättfärdigar vår egen terror och våld i att bekämpa andras. Den onda cirkeln kan inte brytas.

"Det är en krigshandling" vräkte Hollande ur sig. "Vi skall fortsätta och leda kriget och det kommer att bli utan nåd." Det är just sådana konsekvenser som är farliga. Terrorattacker som Paris får de värsta insikterna att komma upp på ytan. Den kollektiva rädslan och traumat som orsakas av sådan terror utnyttjas och exploateras av regeringarna att påverka den allmänna opinionen för att stödja krig, våld och militarisering av våra samhällen som resulterar till mer skräck, död, förstörelse och i förläggningen mer terror.

Det är dags för Europa att inse att läget är moget och det är fullt möjligt att gå emot Washington och dess världsomspännande terror. Europa borde stödja Rysslands förslag för Syrien istället för att stödja Washingtons misslyckade politik att beväpna, träna och hjälpa "moderata" rebellgrupper. Denna politik har inte på något sätt varit i Europas intressen.

Trots sitt misslyckande böjer sig inte USA för realiteten att det mest effektiva sättet att bekämpa och förstöra IS skulle vara ett nära sammarbetet med Ryssland. Detta anser till och med flera amerikaner både republikaner, demokrater och även militärer. Även om Obama och den amerikanska administrationen inte önskar ett sådant sammarbete borde Europa ta Rysslands förslag på allvar och sätta sig ner och diskutera lösningar.

Hur kommer den franska regeringen när väl tiden för sörjandet är över att kunna förklara för det franska folket att regeringen har hjälpt radikala grupper i Syrien? Hur kan man förklara bristen på kompetensen hor säkerhetspolisen och underrättelseverksamheten som trots vetskapen on de hundratals franska medborgare som återvände från krigets fasor i Syrien inte kunde se terrorn komma? Hur kan regeringen förklara det öppna gränsernas samhället för migranter och flyktingar när man vet att även terrorn kan smyga sig in i landet? Ingen går säker tack vare vår egen feghet att ta tag i våra egna problem och låta andra föra vår strid.

IS är USA:s egen skapelse och därför är USA inte intresserad att besegra jihadisterna. Dessutom  verkar de 11 stridande koalitionspartner mot IS ha olika intressen i konflikten. USA:s intresse i första hand verkar inte vara att besegra IS utan att ha kontroll över rörelsen. Dessutom har de i viss mån backat på kravet att Assad måste avgå odelbart. Det är ett år nu sedan de USA-ledda bombningarna började. Hur förklarar man det faktum att koalitionen inte lyckats att hindra IS att erövra nya områden? Det är USA som bombar, världens kanske starkaste militära makt. Och ändå har de inte lyckats åstadkomma någonting mot IS.

Turkiet som är det senaste medlemmen i koalitionen visar det sig att de är mer intresserade av att bomba och bekämpa kurderna än IS i Irak och Syrien. DE sunniska Arabländerna är mer intresserade av att få ett regimbyte i Syrien och avsätta Assad än att bekämpa IS som de i sammarbete med USA, Turkiet och Israel utbildar och beväpnar.

"Några koalitionsmedlemmar har sin egen strategi om IS ... De bekymrar sig också om vad som skulle ske om IS förstördes...Vad kommer att hända med Irak i regionen, kommer kartan att se ut likadant? Eller är IS instrumentet kanske för att förändra situationen i Irak och i regionen" frågar sig Nuri al Maliki f.d. premiärminister i Irak. Han fortsätter "Det är otroligt och oacceptabelt att mer än 60 nationer som har de modernaste flygvapnen...och opererat i Irak i 14 månader inte har lyckats köra IS ur landet."

"Däremot" säger Maliki att "den ryska inblandningen i Syrien och de intensiva bombningarna stoppade många terrorgruppers offensiv. Denna inblandning skadar terroristerna mycket och inspirerar de syriska trupperna... Ryssland har bombat viktiga terroristpositioner i Syrien. Var är koalitionen av mer an 60 nationer som inte uppnått någonting på 14 månader i Irak?"

Storspel mellan medlemmarna i den USA-ledda koalitionen alltså. Turkiet är inte bara intressearda att få bort Assad utan vill även invadera Syrien. Den USA-ledda koalitionens flygräder över Syrien är egentligen i enlighet med FN:s internationella folkrätten olaglig. Nu vill koalitionen ta ytterligare ett olagligt steg i att skicka in turkiska soldater i Syrien. Vad Turkiet kräver av USA och NATO för att invadera Syrien är en buffertzon på den syriska sidan, flygförbud över områden som turkarna opererar i och utfästelser att avsätta Assad.

Men Sultanen Erdoğans dröm att försvaga Syrien och krossa kurderna i norra Syrien kan inte förverkligas. Efter fyra års krig lyckades den Syriska Arabiska Armén (SAA) att återerövra Kuweires en militär flygbas i norra Syrien. Därmed krossades Turkiets invasionsplaner av Syrien. Ryska krigsplan är nu väldigt nära den turkiska gränsen och trupper och artilleri kommer att omöjliggöra inträde i Syrien.

Befriandet av Kuweires ändrar hela bilden. Is är på flykt, de många andra terroristorganisationer förlorar mark, Assad sitter åtminstone tills vidare säker i Damaskus, gränserna kommer att säkras och de USA-turkiska planerna att invadera Syrien har krossats.

Det spelar faktiskt ingen roll hur och vem som lyckas med att få slut kriget. Men det verkar som om den Ryss-ledda koalitionen har större möjligheter att uppnå sina mål och vinna kriget: Och kanske tvinga Washington till förhandlingsbordet. Eller finns det något annat scenario?

Läget är detta:

1. 2006. Paul Wolfowitz säger till generalen Wesley Clark "Vi har mellan 5 och 10 år att rensa ut de gamla sovjetiska regimen -Syrien, Iran, Irak- innan nästa stormakt utmanar oss."

2. 2011. När den Arabiska vårens vindar når Syrien valde USA med sina allierade Gulfstater att ge stöd till anti-Assad-styrkorna. I juni 2012 skrev N.Y. Times att CIA i sammarbete med det Muslimska Brödraskapet distribuerade vapnen finansierade av Turkiet, Saudi Arabien och Qatar till omstörtande verksamhet. Rapporten avslöjade att det är exakt vad Västvärlden, Turkiet, Gulfstaterna är villiga att göra för att isolera den syriska regeringen och bryta dess relation med Iran.

3. 2014, oktober. Vice presideneen Joe Biden säger till studenterna i Harvard Kennedy School att "Saudierna, emiraten... var så bestämda att ta bort Assad från makten och huvudsakligen genom att starta ett Sunni-Shia krig ..att de var villiga att ösa hundratals miljoner dollar och tiotusen ton av militära vapen till vem som helst som var villig att bekämpa Assad...inklusive Al-Nusra och Al-Qaida och extremistiska jihadistelement från andra delar av världen."

4. 2015, oktober. N.Y. Times beklagar att donationerna nu kommer från Saudi, Qatar och Kuwait - alla allierade till USA och EUROPA- fortsätter till IS istället.

Med all detta som bakgrund är det svårt att begära att USA och Europa skall bekämpa IS. Obama vet vad han har att göra. Att sluta försöka avsätta Assad och att koncentrera sig att bekämpa Al-Nusra och IS. Men han kan inte ta ett sådant beslut att bekämpa jihadisterna. Av den enkla anledningen att han är rädd för hur de avlägsna och viktigaste allierade USA har kommer att reagera om han börjar bekämpa terroristgrupperna.

Det betyder att USA:s militära hjälp till IS kommer att fortsätta och även sammarbetet med Turkiet och Gulfstaterna. Det är goda nyheter för IS och Al-Nusra.

VAKNA EUROPA!