Återkoppling: Ukraina, MH17, Obamas fredspris, 9/11

Sedan Bill Clinton blev president i USA har den amerikanska utrikespolitiken kännetecknats av att Washington och dess europeiska allierade arbetat både öppet och i det dolda för att utvidga NATO, med dess militära styrka och Västvärldens ekonomiska styrka som vapen, till den ryska gränsen och till Svarta Havet för att omringa Ryssland i tron att den ryska björnen är hård skadad. Det räckte inte med att införliva Östeuropa- Östeuropeiska Partnerskapet- i dödens axel- brott mot tidigare avtal mellan Reagan och Gorby- utan den demokratiska och fria världen i Väst ville även sträcka sig till Östra Svarta Havet.

USA:s roll som världspolis är både märklig och skamlig. Undfallenheten att ifrågasätta USA:s roll som representant för hela Västvärlden är mycket bekymmersam. Med hänsyn till de senaste decenniernas utveckling borde debatten- politikerna och media- lyfta fram riktigt kritiska frågor och diskutera USA:s, NATO:s och EU:s förehavanden i världen på ett mer polyformig sätt. Västvärldens imperialistiska krigföring- militärt och ekonomiskt- och i synnerhet USA:s ensidigt påtvingade särställning i världen borde åtföljas av en mer kritisk och intellektuell debatt.  

Vi vet vad som hände i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Somalia, Sudan, Jemen, Libyen, Syrien. Vi vet även de förödande konsekvenserna krigen har lett till. Trots det saknas en genomgripande analys av det förödande och långdragiga korståget som Västvärlden påbörjade vars slut fortfarande inte är i sikte. Varför Europa alltid ställer sig bakom USA är en gåta. Förmodligen för USA:s intentioner alltid anses vara goda. Och vi måste alltid vara på de godas sida. Oavsett konsekvenserna. Oavsett medlen.

Ukraina:

USA:s och EU:s ansträngningar att inkorporera även Georgien 2008 i sitt militära främst nät misslyckades totalt. Björnen visade tänderna och provokationen undanröjdes i femdagarskriget. Som tur var fortsatte inte Västvärlden med sin aggression och därmed var hotet för ett 3:e VK undanröjd.

Ingen lärde sig något av läxan. Istället försökte Västvärlden att lura Ukraina i dess nyliberala ekonomi och fortsätta att isolera Ryssland istället för att försöka att bringa Ryssland närmare oss, de goda.

2014 genomfördes statskuppen i Ukraina genom en destabiliseringskampanj utförd av USA och flera europeiska- Frankrike, England, Tyskland, Holland- allierade under flera år. Statskupen som titulerades som revolution hade för avsikt att avsätta, korrupta visserligen, presidenten Viktor Yanukovych men lagligt folkvald.

Alla var inblandade i statskuppen. Under flera år förberedde sig Västvärldens säkerhetstjänster för att störta Yanukovych. Finansieringen kom från det amerikanska utrikesdepartementet som kontrollerade de viktigaste källorna för finansieringen av icke-militära interventioner. Under dess paraply inkluderas NED, USAID, Freedom House, nätverk av privata bulvangrupper och privata uppdragstagare och entreprenörer, 80-tal NGO:s som Pact Inc. och Soros IRF. Den amerikanska UD koordinerade även de likasinnade regeringarna och de motsvarande institutionerna i Västvärlden, i synnerhet i Kanada och Västeuropa.

CIA, NSA och Pentagon tillhandahöll i sin tur sina speciella tjänster där även pengarna från privata stiftelser som Ford Foundation kanaliseras. Vidare finansierades projektet även av Soros IRF (International Renaissance Foundation) och den Holländska Ambassaden i Moskva. Deras inslag i "revolutionen" var att i sammarbetet med den amerikanske ambassadören Geoffray Pyatt finansiera ett flertal Web Tv-kanaler (Hromadske.TV bland annat) och streemade videos från upproret.

Sedan 2004, den så kallade Oranga Revolutionen, under de amerikanska kanaljernas Yushchenko-Tymoshenko-regeringen var det primära målet att integrera Ukraina i NATO och EU. Dessutom skulle i enlighet med den amerikanska politiken de statsägda industrierna privatiseras. Men trots USA:s och Västeuropas uppbackning blev det ett fiasko för den nya "demokratiska" regeringen. Folket fick nog. Den nya politiska eliten lyckades inte genomföra politiska, ekonomiska och sociala reformer såsom utlovats. Friheten inskränktes, ekonomin försvagades, utbildningen underminerades, hälsovården blev undermåligare mm. Det blev helt enkelt svårare att överleva.

Men de nya oligarkerna och de ukrainska kleptokraterna som favoriserade Västvärldens politik blev bara rikare och rikare.

2010 van Yanukovych valet. Amerikanerna hade redan bestämt sig. Oavsett vem som vinner valet skulle han/hon bringas/tvingas/köpas över eller avsättas. Ukraina var för viktig att lämnas inom den ryska intressesfären. Ett intensivt arbete började för att diskreditera och demonisera Yanukovych.

Yanukovych var varken bättre eller sämre än de andra kleptokraterna. Skillnaden var att de föregående ukrainska blodsugare favoriserade Västvärldens politik medan den nya presidenten lutade sig mer mot Ryssland. Dessutom var han inblandad i flera smutsiga affärer med amerikanska affärsmän och även politiker.

Förberedelserna, som hade pågått i flera år, för att avsätta den ryssvänliga Yanukovych var klara och alla i Väst väntade på en anledning att genomföra kuppen.

Och den kom den 21 november 2013 när presidenten Yanukovych meddelade att han ville skjuta upp processen om Samarbetsavtalet med EU. Avtalet skulle undertecknas den 28-29 november i Vilnius.

Sedan gick allting väldigt fort. Det här var inte impulsiva protester. Euromajdan var ingen enskild händelse. Allt var välplanerat. Inom några timmar gick Hromadske.TV online och journalisterna tände gnistan som utlöste sådant våld- över 100 kallblodigt mördade av ukronazistiska krypskyttar, både poliser och demonstranter- som tvingade den folkvalde Yanukovych på fall.

På noll tid grundade "filantropen" Soros en Ukrainian Crisis Media Center för att "informera den internationella gemenskapen om händelserna i Ukraina". Inom några timmar bildades även Euromajdan som "revolutionen" kallades och blev en massiv påtryckningsgrupp för undertecknandet av associations- och frihandelsavtalet. Västsinnade demonstranter började samlas bland dem många ultranationalister med nazistiska förtecken.

Den 21 februari 2014 stormades palatset och den 22:a avsatte parlamentet Yanukovych från hans post som den folkvalda presidenten i Ukraina. Han fick fly den 22 februari och söka asyl i Ryssland. Om avsikten var att avsätta Yanukovych eller bara tvinga honom att underteckna avtalet är osäkert.

Istället tillsattes den av USA uppbackade oppositionsledaren Arseniy Yatsenyuk (Yats) att leda den nya regeringen. Men den politiska situationen i Ukraina var inte längre densamme. De ultranationalistiska rörelserna/partierna och de som själva kallade sig för fascister och stoltserade med nazistiska symboler och konfederationsflaggor fick ett enormt uppsving.

Ni minns hoppas jag "Yats i our man" och "F..k the EU"-uttalandet av den dåvarande amerikanska utrikesminister Victoria Nuland i det buggade telefonsamtalet den 25 januari med den amerikanske ambassadören i Ukraina Geoffrey Pyatt, en av de tre som organiserade kuppen.

Även Yats visade sig vara en besvikelse för amerikanerna. Politiskt. Men innan han lämnade sin post lyckades han förändra Ukrainas historia genom att använda sig av nationalistiska ideologier för att blanda och utforma nya historiska myter som gav anledning att ingjuta hat mot ryssarna. Han betonade att Ukraina var ett offer för Sovjetunionen och Polen, svälten i Sovjet 1932-1933 tolkades som ett folkmord på ukrainare och rehabiliterade gamla nazisternas- massmord på polacker, ryssar, judar, vänstersympatisörer, homosexuella av Stepan Banderas, Stetko och andra- rykte och förklarade dem hjältar för den "ukrainska befrielsekampen".

Den 22 december 2014 valdes ett styrande råd bestående av Yats, ledare för Faderlandets parti,et boxningsmästaren Vitali Klitshchko, ledare för UDAR och Oleg Tyahnybok, ledare för det ultra-nationalistiska Svobada-partiet som gjorde anspråk att följa i massmördaren och nazisten Banderas fotspår, som med sina 37 platser i parlamentet blev vågmästare.  

Sedan dess har den politiska kartan ritats om. De ulltranationella ukronazister blir allt fler och starkare. Ukrainas fascistiska förflutna fortsätter även idag att ha en stor påverkan på landets politiska liv i synnerhet i de västra delarna. Detta verkar varken inte bekomma USA eller Europa. Alla håller tyst.

Idag befinner sig Ukraina i upplösningstillstånd. Politiskt, ekonomiskt och socialt. Detta trots det enorma stödet från USA, EU och IMF och en mängd NGO:s. Dessutom befinner sig landet i krig med de rysktalande Östra delarna som ihärdigt för ett befrielsekrig mot Västvärldens styre och globaliseringen. USA, NATO och EU utnyttjar kriget för att ytterligare pressa Ryssland och väntar på en ny provokation för att intensifiera krigsinsatserna.

På fronten i Donetsk är samlade nazister från hela Världen, även Sverige. Många IS-mördare har anslutit sig till ultranationalitiska partier som leder kriget mot de självständighetskämpande ryssar. Azov-bataljonen, Högra-sektor, Vita Hammaren, Karpatiska Sich för USA:s, NATO:s ch EU:s krig iklädda nazistiska symboler.

Människor dör, det finns brist på mat, skolorna är stängda, el och vatten är en lyx, sjukhus bombas, barn dör. Men vem bryr sig så länge de goda krigar mot de onda. 

Ukrainas senaste provokation för att intensifiera trycket på Ryssland ägde rum några månader sedan i Kertj-sundet. Den nuvarande presidenten, oligarken Porosjenko fortsätter med Västvärldens stöd den cementerade politiken.

Men Västvärldens provokationer i Ukraina visade sig vara kontraproduktiva. De gav Putin den perfekta möjligheten för en återförening av Krim-halvön med Ryssland efter en referendum där över 90% röstade för. Det stärkte även hans position och greppet om Ryssland och gav möjligheten till pro-ryska Östra Ukraina att revoltera mot ukronazismen som fortfarande genomsyrar samhället och de politiska och militära institutionerna i Ukraina. 

När man skapar monster, beter dem sig också som sådana. 

CIA analytiker Ray MacGovern; US National Archives, ""Hitler´s Shadow: Nazi War Crimes, U.S. Intelligence, and the Cold War", 2010. 

https://readersupportednews.org/opinion2/277-22758-meet-the-americans-who-put-together-the-coup-in-Kiev, Steve Weissman.

MH17-Planet

Den 23 juli 2014, bara 6 dagar efter kraschen, publicerade BBC Russian Service en video som väldigt snabbt raderades. Videorapporten av Olga Ivshina handlade om det malaysiska passagerarplanet Boeing MH17 som exploderade några dagar tidigare den 17 juli över stridszonen i Östra Ukraina då samtliga passagerare, 298, omkom.

Någon rationell förklaring varför BBC raderade videon har aldrig givits. Det har faktiskt aldrig givits någon förklaring alls. Videorapporten bara försvann. Men den finns sparat som "The Catastroghe of #MH17:#BBC in the search of the "#BUK" i Google Web-cache i Slavyangrad.wordpress.com och i Global Researchs video som släpptes den 10 september 2014 under rubriken #Delete BBC Report. Ukrainian Fighter Jet Shot Down MH17, Donetsk Eyewitnesses."

Frågan som ställs är varför BBC raderar sina egna produktioner? Det måste finnas något i rapporten som inte är i överenskommelse med BBC:s policy om vad som hände i Donetsk-området när planet sköts ner. Annars är det svårt att förstå varför först producera något och sedan tar bort det.

Enligt den ukrainska säkerhetstjänsten- SBU- skall en rysstillverkat BUK M1-missil ha avfyrats från en plats i Novorossiya som sköt ner planet.

Varför censurerade BBC sin egen produktion? Kan det vara för att alla ögonvittnen som intervjuades av BBC-teamet hävdat att de kunde se ett eller två ukrainska stridsflygplan vid sidan om MH17 vid explosionstillfället eller när det sköts ner?

Det är naturligtvis möjligt och troligt att det ukrainska flygvapnet drar nytta av civila flygplan över Novorossiya som mänskliga sköldar för att inte bli upptäckta eller nerskjutna av Donetsk-militärens luftvärnsrobotar. Det som däremot är säkert är att samtliga vittnen kunde bekräfta militärplanets närvaro i samband med nedskjutningen av planet.

Det kanske inte går att veta vem som sköt ner planet. Men det går att entydigt bevisa vem som behövde begå ett sådant kallblodigt brott och mörda 298 personer. Och skall man förstå detta avskyvärda brott måste man förstå motivet som i sammanhanget är av avgörande betydelse.

Det går inte med säkerhet att veta hur planet sköts ner men det finns vissa frågetecken som måste klargöras.

Den 24 maj 2018 publicerades den officiella Holländsk-ledda utredningen "Joint Investigative Team" (JIT) bestående av Holland, Ukraina, Australien Belgien och senare Malaysia. Under rubriken "Uppdateringen av den kriminella utredningen av MH17-katastrofen" kunde man läsa att "JTI är övertygad om att en BUK-missilsystem användes för att skjuta ner MH17...tillhörande den [ryska]53 brigaden...[missilen]tillhör 9M38-serien... [står]på motorhölje nr 9 δ 1318869032".

"BUK-systemet" säger den holländska chefsåklagaren Fred Westebeke "transporterades från ett område i den Ryska Federationen och återfördes till samma område i den Ryska Federationen".

Nu ansåg Ukraina och hela Västvärlden att det äntligen fanns bevis för att anklaga Ryssland för dådet. En rysk BUk-missil sköt ner planet.

Ingen motiv till nedskjutning har lagts fram. Medvetet? Misstag?

Den 17 september 2018 kom det ryska förvarsministeriets svar "Genomgång av de nyligen upptäckta bevisen som rör MH17-flygets krasch" där BUK-missilens historia som Ukraina, andra regeringar och JIT ansåg förstörde planet. Ryssland spårade alla serienr, 8868720, 13118869032 och 9M38 och kom fram till att systemet förvärvades av Ukraina 1986 från Ryssland, att missil och system för skjutning alltid sedan dess befunnits i Ukraina och aldrig återfördes till Ryssland.

Så om JIT:s bevisning att en BUK-missil sprängde planet är korrekt, vilket det ukrainska-teamet påstår sig vara, pekar i så fall allting på att Ukraina utförde dådet och borde därför fördömas. 

Någon respons har Ryssland inte fått. Inte heller har den etablerade media brytt sig om att publicera förklaringarna som det ryska försvarsdepartementet kom med. Rigorösa försök görs av Västvärldens "nyhets"medier att mörklägga och hemlighålla från offentligheten vem som faktiskt sköt ner planet.

Mycket av det materialet som JIT har analyserat för att komma närmare sanningen verkar vara hemliga. Hemlighetsmakeriet runt de svarta lådornas innehåll och de amerikanska bilderna och inspelningar av de ukrainska flygledarna som skall trygga lufttraffiken och piloterna på planet har varit totalt. Varken ryssarna, separatisterna eller media har fått tillgång till materialet. 

En annan viktig faktor i sammanhanget om den officiella utredningen är att den 8 augusti 2014 beviljades den ukrainska regeringen vetorätt över de officiella bevisen som skulle framläggas av JIT. Ledarna i Västvärlden vill att innehållet i de svarta boxarna och även annan viktig information skall förbli sekretessbelagt och att genom det hemliga avtalet ge den ukrainska regeringen makt att blockera varje rapport som anklagar Ukraina för nedskjutningen av planet.

En annan sak som ignorerades i JIT-teamet förklaringar om händelsen är varför den ukrainska lufttraffikkontrollen omdirigerade MH17-planet att flyga över en konfliktzon där kriget är i full gång och ukrainska krigsfartyg bombade området. Piloten instruerades att ta en annan rut istället för den som var normalt med hänsyn till krigstillståndet. Detta var högst olämpligt och ledde till mordet av oskyldiga människor. 

Trots ihärdiga försök av Västvärldens media att dölja och undangömma BBC-rapporten av den 23 juli som presenterade flera ögonvittnen till händelsen att åtminstone ett stridsflygplan var närvarande när planet sköts ner har informationen kommit ut utan att någon reagerade. 

I fallet med MH17-morden har den ukrainska regeringen först beskyllt de proryska separatisterna att ha skjutit ner planet med en BUK-missil vilket var Ukrainas och USA:s originalversion. Enligt den ukrainska regeringen skall separatisterna ha uppfattat det civila passagerarplanet som ett ukrainsk stridsflyplan redo att bomba civila mål på marken. Detta skulle betyda att Ukraina bombade civila områden vilket i sig är ett brott och att planet sköts ner av misstag. En tragisk incident som i så fall inte på något sätt kan anklaga Ryssland för.

Den 22 oktober 2014 släppte ryssarna en video med rubrik "MH-17: The Untold Story" där andra ögonvittnen berättar i likhet med BBC-rapporten samma historia: att de hade sett ukrainska militära stridsflygplan som flög mot det civila planet.

Den officiella versionen idag, JIT:s version- är att det var Ryssland som låg bakom dådet. Men något motiv för att ryssarna skulle attackera ett civilt flygplan har fortfarande inte lagts fram.

Det går inte med säkerhet veta alla detaljer om hur MH17 sköts ner. Antigen var det ett misstag av separatisterna såsom den ukrainska originalversionen ville göra gällande eller så sköts planet ner av ryssarna utan anledning eller så sköts planet medvetet av ukrainska stridsflygplan, ev kan även en BULK-missil vara inblandad, för att dölja bombningarna av civila i ett utrotningskrig mot ryssarna i sydvästra Ukraina.

Det kan naturligtvis finnas en annan förklaring. Under flera dagar innan nedskjutningen MH17 inleddes en intensiv lobbyverksamhet av amerikanska politiker och Västvärldens media med rubriken "EU-ledare överväger sanktioner mot Ryssland över Ukraina" och "EU-ledarna kommer att överväga utökade sanktioner mot Ryssland över Ukraina-konflikten" och att "USA uppmanar blocket att inta en hårdare ställning mot Moskva".

Efter den Obama-iscensatta kuppen i februari 2014 behövde den av honom installerade ukrainska regeringen inte bara hans stöd utan även IMF:s- för lån och "reformer" för att stärka greppet om landet- och EU:s som landet ville ansluta sig till för att i förlängningen bli en medlem i NATO. Trycket på den ukrainska regeringen var enorm. Trycket på EU-ledarna var minst sagt lika stor speciellt i en tid då ledarna vägrade att utöka sanktionerna de påtvingats av USA. Obama var i stor behov av att EU skulle godkänna de utökade sanktionerna för att ge hela hans anti-ryska kampanj större drivkraft vilket också var hans avsikt bakom statskuppen i Ukraina.  

Detta trots att flera EU-ledare ansåg att de utökade sanktionerna enbart skulle främja USA:s egna exportintressen.

Nedskjutningen av MH17 den 17 juli kom mycket lägligt. För Ukraina och i synnerhet för Obama. Den 22 december 2014 kom de så efterlängtade av Obama utökade EU-sanktionerna grundade på den påstådda ryska aggressionen mot Ukraina. Sanktioner som började de 31 juli 2014 och stärktes i september samma år som ett svar på ryska destabiliseringsförsök i Ukraina.

Det går kanske inte med säkerhet att utröna nedskjutningen av MH17. De mördade 298 personerna på MH17 är oavsiktliga offer för ett genialt drag att få hela Västvärlden och den europeiska unionen i synnerhet i att stärka Obamas krig mot Ryssland. De 298 offrades för att stärka USA:s grepp om EU. Det är så USA konkurrerar i Världen. Genom ett smutsigt spel med hjälp av Europa. 

slavyangrad.wordpress.com; www.globalresearche.ca/deleted-bbc-report-ukrainian-fighter-jet-shot-down-mhi7-donetsk-eyewitnesses/5393631; www.srategic-culture.org/pview/2018/12/31/mh17-turnabout-ukraine-no..., Eric Zuesse; 

 Fredspriset 2009:

"Obamas Fredspris 2009 var ett misstag" skriver den tidigare ordföranden i Nobelkommittén Geir Lundestad i sina memoarer från 2015. Det var meningen att priset skulle stärka Obama att uppnå sina utrikespolitiska mål. Fredspriset grundades på förvändningar som aldrig uppnåddes enligt Lundestad.

Men Lundestad har fel. Obama uppnådde sina utrikespolitiska mål. Ingen amerikansk president har befunnit sig i krig under hela sin mandatperiod. Obama lyckades bli omvald och har under sina 8 år som president skapat kaos i världen och försatt mänskligheten i fara för ett III VK.

9 september 23201: Bevisningen

Den 20 april 2018, 17 år efter det dramatiska incidenten i Manhattan, lämnade The Lawers Committee (LK) for 9/11 Inguiry, någon sorts ideell advokatorganisation en hemställan till New Yorks åklagare att tillsätta en Grand Jury, åtalsjury bestående av 23 personer, för att ytterligare en gång nagelfara bevisen för förstörelsen av World Trade-byggnaderna den 9 september 2001.

Den 52-sidiga petitionen med 57 bevisföremål  klargör enligt LK att det finns anledning att ifrågasätta tidigare utredningar. Enligt LK har "...utskottet enhälligt och i samförstånd kommit fram att det inte enbart finns substantiella eller övertygande bevis om begångna brott relaterade till de förplacerade sprängmedel och/eller brandbomber för att förstöra WTC1, WTC2 och WTC7 i New York den 9 september, utan att det finns faktiska bindande bevis att sådana federala brott har begåtts...LK konstaterar entydigt att bevisningen leder till ingen annan slutsats- vetenskapligt, logiskt eller lagligt".

I ett brev den 7 november svarade åklagaren att han skulle presentera, i enlighet med 18 U.S.C. § 3332, LK-rapporten om de federala brotten som begåtts, till en åtalsjury.

www.globalresearch.ca; www.ae911truth.org/grandjury

Fångna i en lek av lögner.