"Den engelska pressen omvandlas till en språkrör för al-Qaida" skrev Brendan O'Neill, redaktör the Australian och the Big Issue, den 21 december med anledning av mordet på Andrei Karlov, den ryske ambassadören i Turkiet. Mördarens ord förvandlades till känslomässiga förstasidesstoff och fördömelser av Rysslands agerande i Syrien. Att mördarens första och högsta skrik var "Allah Akbar"- gud är stor som är de moderna terroristernas ledstjärna- har blivit baggateliserat och åtminstone i en tidning, the Express, totalt ignorerats.
Istället framhöll tidningarna mördarens skrik om Aleppo. "Det här är för Aleppo" skriver The Times, "Remember Aleppo" skriver the Mirror.
V-världens presstituearde media visade en attityd som i vanliga fall skulle ge upphov till avsky men här var dem över lag sympatiska för mördarens handlingar och åsikter. För att förstå hur minst sagt störande och ovanligt rapporteringen är skulle man kunna företsälla sig att det finns engelska eller svenska eller amerikanska soldater som man skär halsen av och skriker "Allah Akbar, det här är för Afghanistan" eller "Allah Akbar, ni dödar oss i Irak vi dödar er här".
Varför visar vi större förståelse och sympati för den turkiske mördaren än för mördarna som hugger av halsen på soldaterna i Irak, Afghanistan mm? I bägge fallen rättfärdigar terroristerna sina handlingar som en respons för militarismen men vi i Väst anser att mordet på Karlov är mer försvarbart och befogat än mordet på "våra pojkar som krigar runt om i Världen för att försvarar oss".
Man får uppfattningen att media anser att mordet på Karlov är mer rättfärdigat. Ett märklig och pervers union mellan terroristerna och redaktionerna. För visst har det blivit konstigt att se att media inte längre är särskild kritiskt mot existensen och influensen av al-Qaida-grupperna i Syrien utan blivit nästan okritiska mot dem och i vissa fall till och med kusligt stödjande.
Man har glömt bort allt vad terrorister, slaktare, våldtäcktmän, kidnappare, jihadister, al-Qaida osv betyder och moraliserat över händelserna i Aleppo veckorna innan staden befriades med att framställa kriget inte mellan jihadistiska extremister- groteskt intoleranta, frihetskränkande och misantropiska varelser- och Ryssland/Assad utan enbart som de stackars försvarslösa civila och de onda ryssar och den onda Assad.
V-världens mediabevakning av Aleppo måste nog anses vara som den mest bisarra, partiska och okritiska krigsrapporteringen den senaste tiden. Ett väldigt komplicerat krig som veckorna innan befrielsen reducerades till en ytlig moralisk lek, en drabbning mellan det goda och det onda, det oskyldiga och det ondskefulla.
V-världens media har fokuserat när det gäller bevakningen av Aleppo på det fruktansvärda lidande av de civila. Bilder, filmer, uttalanden, tårar, förstörda hem, döda kroppar mm. Det som fattades var bilder av beväpnade jihadisterna, tillhörande al-Nusra och andra al-Qaida-länkade grupper som gjorde Östra Aleppo med hjälp av oss i V-världen, och våra allierade arabstaterna inklusive Turkiet, till ett hårt och skoningslöst koncentrationsläger.
Resultatet av rapporteringen blev att sätta det emotionella framför analysen, känslorna framför fakta och att få läsarna/tittarna att gråta än att förstå. Enkelt uttryckt matas V-världens presstituerade media med "nyheter" av syriska jihadister och deras sympatisörer. Därmed kontrollerar de vilka nyheter som når oss. Konsekvensen blir att det kommer ut mer propaganda ur Aleppo än nyheter.
Därmed blev mycket av V-världens media någon sorts bärare av jihadistisk propaganda. Men det är inte första gången. Mycket av V-världens journalistik i synnerhet krigsrapporteringen har de senaste decennierna fjärmat sig från objektivitet till förmån för moralkakor om andra människors lidande. Historiska och blodiga konflikter har reducerats av Väst-journalisterna till enkla fall av goda och onda där vi i Väst alltid är de goda och för det mesta Ryssland är de onda-inte bara utan även Serbien, Kina, Vietnam, Korea och överhuvudtaget alla som inte fogar sig för V-världens imperialism.
Det är inte första gången den moraliserande V-världens media i sin ansträngning att stigmatisera Assad och Putin istället för att uppta och rapportera krigets komplexitet hamnar på samma sida som i Syriens fall med de jihadistiska extremisterna. 1980-talet gav vi i Väst stöd till jihadister i Afghanistan i kriget mot Sovjetunionen. På 1990-talet befann sig V-världens media på mujahedins sida i Bosnien där båda sidor beskrev serberna som de nya nazisterna.
Al-Qaidas propaganda spreds även av Läkarna Utan Gränser(LUG) som förutom att tillhandahåller medicinsk service, hjälp och expertis i flera av Världens krigshärjade områden även anser att en del av deras mission är att prata mot kränkningar av mänskliga rättigheter som de bevittnar.
LUG inte har varit i Syrien och i Östra Aleppo. De faciliteter som LUG har i Aleppo visade sig vara sjukhus som endast fick stöd av LUG och andra organisationer. Frågan uppstår hur det kan vara möjligt att man bevittnade attackerna mot sjukhusen?
Frågan ställdes av den skotske professorn Tim Hayward som anser att den overifierade informationen som sprids av LUG kommer från grupper som Vita Hjälmar eller från människor som arbetar med tillstånd och under skydd av sådana grupper som Al-Nusra, IS eller andra jihadister och legosoldater.
Det är oundvikligt att de som krigar för att överleva bara producerar eller tillåter andra att producera information huvudsakligen till sin egen fördel. Felet ligger inte hos dem utan hos median som tillåter sig att matas med tvivelaktig eller ensidig information utan att kontrollera.
Sedan "kriget mot terrorn i Syrien" 2011 har miljontals människor levt med hot av terroristattacker inte bara i Syrien utan även i Europa. Efter befrielsen av Aleppo som innebar hundratusentals människors befriades från förtryck och mord av våldsamma militanta jihadister och legosoldater befinner sig nu dessa kalifatanhängare på lånat tid därför att inte ens hjälpen från USA och Europa räckte till för att kunna stanna kvar i Östra Aleppo. Den nya propagandan bekräftade att Aleppo hade "fallit" och en ny beskrivning utvecklades snabbt för att hålla den "syriska revolutionen" vid liv.
Att hålla "den syriska revolutionen" vid liv är en sak, att omlokalisera de hundratusentals civila- och IS-anhängarna- till Idlib-provinsen för att fortsätta utnyttja människorna som mänskliga sköldar har jag svårt att förstå.
I stället för att fängsla eller avrätta alla dessa jihadistiska extremister fick dem med FN:s hjälp köras bort från Östra Aleppo med sina familjer till en av de få "rebellhållna" områden runt Idlib. För alla de som efter befrielsen fick besöka Östra Aleppo och såg vad som blev kvar av staden upptäckte också vad som verkligen pågick där och i synnerhet de sista månaderna innan befrielsen.
Sjukhus och skolor hade blivit militärbaser och vapentillverkningsindustrier och källare blev tortyrkammare och förråd för vapen och ammunition. Dessa "revolutionärer" blev tvungna att lämna enorma kvantiteter med vapen och långtradare med missiler och ammunition som Världen kunde skåda.
Men V-världens presstituerade media var inte längre intresserad av att belägringen tog slut. Redan några dagar innan fick alla V-världens mediaorganisationer en kollektiv omdirigering, från att nyligen har varit hysteriska att "rädda barnen i Aleppo" till andra brådskande eller triviala nyheter att fokusera på.
Inte hade bara den hopkokta falska beskrivningen exponerats som kriminellt bedrägligt utan även medias ändlösa och grundlösa attacker på Ryssland, Syrien och andra allierade för "brutal vårdlöshet" och "krigsbrott" blev också avslöjade som lögner.
Enligt sådana monster som Samantha Powell, USA:s förra FN-ambassadör, skulle Östra Aleppo bli ett nytt "Guernica" eller "Srebrenica" men istället uppenbarade sig henne varningar som desperata och groteska försök att rädda V-världens snabbt kollapsande regimändrings-projektet.
De flesta krigarna i de befriade områden var redo att acceptera regeringens utlovade amnesti som utlovade inga straffåtgärder mot sådana som överlämnade sina vapen. Hur bisarr är det inte att dessa som vägrade att kapitulera fick säker passage med familjerna och vapen till Idlib-provinsen till de torterades, våldtagnas och soldaternas förtrytelse.
Hur bisarr är inte situationen när fortfarande Al-Qaida och dess länkade organisationer nyttjar samma propagandasnack med den presstituerade media om att "civila och moderata rebeller" i Idlib kommer att befinna sig i fara av syriska och ryska flygbombningar? Mördarna och vi i Väst i nära sammarbete för att skydda kollapset.
I Mandaya, en förort till Damaskus som varit ockuperad av "rebellerna" sedan 2012, har det varit svårt att uppnå en uppgörelse trots att det rapporteras att människor dör av svält tack vare främst den massiva propagandakampanjen som stöder extremistgrupperna som kontrollerar staden-al Sham och al-Nusra. Precis som i Aleppo var det dessa militära grupper som tog kontroll över FN:s humanitära hjälp och mördade civila som försökte fly.
Men hur skall man bevara en "falsk revolution" när deras revolutionära grupper blir exponerade och avslöjade inte bara som våldsamma jihadister utan även som sådana som attackerar europeiska städer och även som legosoldater behjälpta av V-världens koalition.
Genom att vi i USA och Europa fortsätta att skyddar terroristerna i de andra områden som fortfarande är ockuperade av al-Qaida, IS och alla andra länkade mördarorganisationer. Och naturligtvis genom att envist propagera till mördarnas fördel och mot de som ger sitt liv för att rädda vilsna och rädda människor.
Och det är precis vad V-världens media har missat. De har rapporterat och rapporterar fortfarande exakt samma fejkade historier som Al Jazeera, Syria Solitarity UK och andra ledare för propagandakriget i Syrien lägger fram. Frågan som uppstår är vem som förse oss i Väst med nyheterna?
"Bottenläget för V-världens media rapportering i frågan om kriget i Irak och Syrien" skriver Patrick Cockburn, en ansedd irländsk utrikeskorrespondent på the Independent, "har varit rapporteringen om belägringen om Östra Aleppo...där över 100 000 civila evakuerades. Under bombardemanget verkade TV-kanalerna och många tidningar ha förlorat intresset om rapporterna var sanna eller falska och istället konkurerade med varandra om att publicera den mest iögonfallande, vidriga historia även när det inte fanns bevis att det hade ägt rum".
"...alla krig producerar falska grymheter- vid sidan av de sanna. Men i Syriens fall tog de fabricerade nyheterna och den ensidig rapporteringen över nyhetsagendan...som vi förmodligen inte har sett sedan 1:a Värdskriget...Den verkliga orsaken för att rapporteringen av Syrien-konflikten har varit så oriktig och bristfällig är att Västvärldens nyhetsorganisationer har helt och hålet lagt ut [nyhets]bevakningen på rebellerna".
Det har varit väldigt farligt för journalisterna att besöka "rebell"-kontrollerade områden sedan 2013. Flera av de har blivit kidnappade med krav på lösensummor och andra mördades vanligtvis med halshuggning såsom i fallet James Foley, avrättad 2014, och Steven Sotloff, halshuggen 2014 efter att varit fängslade i 2 år.
Det är därför alla nyhetsmedior nästan utan undantag har prioriterat att delegera sin rapportering till lokala medior och politiska aktivister och rent av extremister. I princip har det varit så att alla al-Qaida-länkade jihadistiska grupper har haft monopol på att förmedla nyheterna från Östra Aleppo. Allt behöver naturligtvis inte vara osant och fejka. Men det har säkerligen varit selektivt.
Exempelvis kan nämnas att i Östra Aleppo fanns det mellan 8-10 000- i enlighet med FN- jihadistiska krigare som videos eller TV aldrig har visat. Några beväpnade män har det tydligen aldrig funnits i Östra Aleppo. Inte heller har det någonsin nämnts att denna "opposition" bestod av al-Qaida eller dess associerade grupper.
Uppfattningen har alltid varit att ALLA i Östra Aleppo var emot Assad-regimen. Men när möjligheten gavs till alla att lämna Östra Aleppo i mitten av December var det bara 36 000 dvs 1/3 som lämnade medan majoriteten, över 80 000, valde att gå till de regeringshållna områden i Västra Aleppo.
Genom att V-världens presstituerade media accepterade "rebellernas" bevakning och rapportering av belägringen i Östra Aleppo skapades en konflikt mellan de goda - i detta fall mördare, kidnappare, våldtäktsmän mm- och de onda Assad och Putin till vilka 3/3 av de civila i Östra Aleppo sökte skydd.
Den stora humanitära katastrofen i Östra Aleppo ägde aldrig rum. Slakten i Östra Aleppo ägde aldrig rum heller. Antalet döda i Östra Aleppo var enligt FN:s kommission för mänskliga rättigheter inte fler än 85, bland dessa 11 kvinnor och 13 barn. Dessa grymheter menar Rupert Colville, talesman för UNHCHR, begicks inte av den Syriska Armén utan av paramilitära regeringstrogna grupper som hämnd för personlig hämnd.
Hur många som kallblodigt mördades av jihadisterna när civila försökte fly finns det inga uppgifter på. Inte heller finns det uppgifter på hur många som dog på grund av bombningarna. Men en sak är säkert: massakern och den humanitära tragedin som alla förkunnade ägde aldrig rum.
Däremot pågår ett massaker och en humanitär katastrof i en annan del av M. Östern, i Iraks näst-största stad Mosul som sedan mitten av december bombas av USA och i sammarbete med den irakiska armen försöker inta staden och köra ut IS.
Drabbningen i Mosul är den största sedan USA-invasionen 2003. Med hjälp av amerikanska plan och helikoptrar har de irakiska specialstyrkorna lyckats ta kontrollen över Universitetet i Mosul som har tjänat som IS:s högkvarter för den östra delen av staden med sina 450 000 invånare. Inga uppgifter om skadade eller döda har läckt ut. Amerikanerna och irakierna förbjuder information av detta slag att komma ut till V-världens tidningar.
Men den 11 januari sade Lise Grand, FN:s koordinator för Irak att staden" bevittnar en av de största urbana militära operationer sedan 2:a Världskriget." Mosul med sina 1,2 miljoner invånare, med den starkaste IS-truppen, med en befolkning i västra delen av staden som troligtvis är mer på IS:s sida och som tror att döden i strid är ett högre uttryck för islamisk tro, kommer att bli en gravplats för åtskilliga 10-tusentals stridande och civila.
Men både den irakiska regeringen och den amerikanska besväras av att lämna uppgifter på antal döda. Enligt FN skall 1 959 irakiska soldater, poliser, kurder och paramilitära allierade ha dödats. I slutet av året skall enligt amerikanska officerare hälften av den 10 000-starka Gulddivisionen ha dödats.
Om de civila offren var den irakiska regeringen ganska tyst. Men läkarna runt om säger att de blir överbelastade av alla skadade som strömmar in på sjukhusen. Den 30 december-Kurdiska hälsominister, Rekawt Hama Rasheed- tog sjukhusen emot 13 500 skadade irakiska soldater och civila och medicinen börjar ta slut. Enligt FN har över 1 500 irakier från Mosul sökt sig till de kurdiska sjukhusen till mitten av januari.
Dessa siffror ger bara en grov uppskattning om vad de riktiga förlusterna skulle kunna vara och då är det inte de döda eller de skadade i västra Mosul med. De som används som mänskliga sköldar är inte heller med. Inte heller de som skjuts av IS när de försöker fly.
Situationen i Mosul är ganska allvarlig. Medicinen börjar ta slut. Maten börjar ta slut. Bränsle börjar ta slut. Till och med vatten är det brist om. Men trots grymheterna i Mosul och varningarna från FN om väldigt stora antal döda och offer har den internationella uppmärksamheten riktats nästan endast mot Östra Aleppo.
Det finns många likheter mellan belägringarna i Mosul och i Östra Aleppo med de har rapporterats annorlunda. När civila dödas eller husen förstörs under det amerikanska bombardemanget i Mosul är det IS som anses vara ansvarig för deras död därför att civila användes som mänskliga sköldar. När Ryssland eller Syrien riktar sina vapen mot byggnaderna i Östra Aleppo har jihadisterna inget med det att göra: det är Rysslands eller Syriens fel.
Om striden om Syrien handlade om Aleppo handlar IS-framtid om Mosul. Slakten är oundviklig. Men var är våra ärade politiker och den sanningsägande media?
Den som inte känner sanningen är en dumbom. Den som känner den och kallar den för en lögn är en förbrytare. Bertol Brecht.