Oktober 1962, Kuba. Under kalla krigets hetaste ögonblick var faran för ett kärnvapenkrig påtaglig. Krisen var en 13 dagar lång icke militär konfrontation mellan USA och Sovjetunionen över sovjetiska ballistsiska robotar utplacerade på Kuba. USA krävde att ramperna genast skulle avlägsnas och betonade att de inte skulle drar sig för att använda kärnvapen om de blev hotade.
USA kände sig hotat. Hotat av ett annat lands inblandning i den som de tycker amerikanska intressesfären. Hade USA inte stått emot Sovjetunionens utbredning i den amerikanska säkerhetssfären hade jag förmedlingen inte skrivit denna artikel. Och du förmodligen inte läst den.
Ett stort krig hade brutit ut mellan de f.d. allierade mot nazityskland och de enda stormakterna i efterkrigstidens spår. Världen stod på randen till ett kärnvapenkrig i flera dagar innan Sovjetunionen tog sitt förnuft till fånga och drog sig ur. Krisen var över med vissa eftergifter från USA.
Februari 2014, Ukraina. Under ett år snart har våldsamma strider både militära, ekonomiska och propagandistiska kännetecknat konfrontationen i Ukraina mellan Västvärlden och Ryssland. Till skillnad från krisen 50 år sedan har vi inte enbart USA utan även hela Västvärlden (USA, Europa, IMF) inbegripen NATO, den starkaste militäralliansen och hänsynslösa mördarmaskin som flyttat fram sina positioner så när den ryska intressesfären att Ryssland inte kan tolerera det.
Ryssland känner sig lika hotat idag såsom USA gjorde för 50 år sedan. Skillnaden är att ingen i Västvärlden anser att detta otidsenliga påhopp på Ryssland bör kriminaliseras. Istället är det Ryssland som beskrivs som den onde och aggressive.
Varför anser majoriteten av Västvärldens politiker och medierna att det är moraliskt- inte enbart tydligen eftersom vi är villiga att underkasta oss vilka handlingar som helst för att underminera Ryssland- försvarsbart att blanda sig i andra länders geopolitiska intressen? Oavsett konsekvenserna?