"Vi lever i en värld där det liberala viruset är över oss. Om ingen tillfriskning sker inom kort, hotas hela mänskligheten av undergång" skrev den egyptiske nationalekonomen Samir Amin 2004. Och han hade rätt. Liberalernas enda värdegrund- den individuella friheten- står i direkt motsats till demokratins fundament- jäkligheten. Förutsättningarna för en harmoniskt samhällsuppbyggnad finns inte längre att hitta i en värld av den ekonomiska sfärens dominans. Förnuftet är borta. Historien är borta.

"Det var en gång en tid... då det ännu ej [fanns] några dödliga varelser. Men när tiden kom, att även de skulle komma till världen,.. [skulle] utrusta dem och giva åt var och en de krafter och gåvor, som kunde finnas lämpliga... Till somliga gav han styrka men ej snabbhet, under det att han gav snabbhet åt dem som voro svagare. Somliga, beväpnade han, andra lämnade han obeväpnade men gav dem i stället andra medel till räddning. Somliga, som han gjorde helt små, gav han vingar att fly undan med eller en tillflyktsort under jorden. De som han däremot gjorde stora, skyddades genom själva sin storlek.

Och även i allt annat lät han det ena väga upp det andra. Dessa medel uttänkte han just för att ej något skulle utrotas. När han således hade skaffat dem skydd mot deras lust att förstöra varandra inbördes, uttänkte han även skyddsmedel åt dem mot de olika årstidernas vidrigheter... och på det sättet sörjde han för släktets fortbestånd.

... Människosläktet återstod ännu, och detta hade han ej alls sörjt för. Nu visste han ej, vad han skulle ta sig till... Han[Promytévs] finner, att alla andra levande varelser voro väl försörjda med allt, men att människan var naken, med blottande fötter, utan sängkläder, utan skyddsmedel... Oviss om på vilket sätt han skulle kunna finna räddning åt människan, stjäl han så Hefaistos´ och Athenas konstskicklighet och därjämte elden; ty utan elden var det ej möjligt för någon att göra deras konstskicklighet användbar. Och så giver han den åt människan. På så sätt fick människan den för livets uppehälle nödvändiga insikten.

Men den politiska insikten hade hon ej...

...Vidare utbildade hon snart nog förnuftiga ljud och ett konstrikt språk, liksom hon uppfann bostäder, kläder, skodon och sängkläder, och hämtade sin föda ur jorden. Så utrustade bodde människorna till en början spridda runt omkring, och städer funnos ej. De dödades därför av djuren, då de i alla avseenden voro svagare än dessa. Deras färdigheter voro dem visserligen tillräckliga som hjälp att skaffa föda, men de voro otillräckliga i striden mot vilddjuren. Ty statskonsten- varav stridskonsten är en del- kände de ännu ej. De sökte således att samla sig och skydda sig genom att grunda städer. Men när de så samlades, förfördelade de varandra, då de ej ägde politisk insikt; och således skingrades de på nytt och omkommo.

...[ Zevs] frukta[de], att hela deras släkte skulle förgås. Han skickar därför Hermís för att till människorna bringa försynthet och rättvisa, för att dessa egenskaper måtte bli de ordnade makterna i städerna och de band, som kunde knyta samman vänskapen. Hermís frågar nu Zevs, på vad sätt han skulle giva människorna försynthet och rättvisa... Skall jag nu lämna ut rättvisa och försynthet bland människorna på samma sätt eller skall jag dela ut dem till alla var och en? Jo, till alla och envar, sade Zevs; alla må få del därav. Ty städer skulle ej kunna finnas, om blott några få människor hade del därav, som det är fallet beträffande övriga konster [färdigheter, yrken]. Och du skall även å mina vägnar stifta den lagen, att den som ej har del i försynthet och rättvisa skall betecknas som en samhällets pesthärd och varda dödad.

.. När de däremot rådpläga i frågor, där det krävs politisk duglighet, där allt vilar på rättvisa och besinning, där är det naturligt och riktigt, att de lyssna till vem som helst, ty varje människa måste ha del i detta slags dygd, om stater överhuvud skola kunna existera."                                                 

Protagóras- "Myt"- statsteori utgör ett utmärkt exempel på den andliga krisen som genomsyrar det 5:e århundradet f.Kr. där de gamla värderingarna om statsbildningen och de härskandes och lagarnas legitimitet inte längre kan göra sig gällande. Förnuft och moral bildar nu politikens grundstenar och Protagóras statsteori- om man bortser från den mytiska slöjan- förstår statens och lagarnas tillkomst utifrån vissa historiska betingelser.

Man skulle kunna uppdela Protagóras teori om världstillkomsten och om uppbyggandet av det mänskliga samhället i olika faser: människan som en integrerad del av världsordningen; människan som en social varelse; människan som en politisk varelse; människans förutsättningar för en organiserad symbios; människans lika värde i samhället, arbetsindelning och likhet inför lagen; lagarnas oinskränkta makt och straffets sociala funktion.  

Alla levnade varelser lever i en social miljö men människans bristande förmåga att åsidosätta de egoistiska känslorna(instinkterna) och individuella intressen skapade en osäker grund för släktets fortbestånd. Det fattades helt enkelt det sammanlänkade element mellan människorna som går under namnet politisk konst och vars avsaknad utgör en fundamental brist i frågan om harmonisk samlevnad vilket oftast fick oönskade effekter som många gånger ledde till våldshandligar i enlighet med den starkares rätt.

Man måste helt enkelt kunna ge och ta. Bristen på den politiska dygden som inbegriper värden som försynthet, rättfärdighet, besinning, duglighet och andra, ledde till att det mänskliga släktet återigen hotades av utrotning. För att ett samhälle skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt krävs insikt i de svårigheter som en symbios innebär. Därför var det nödvändigt att grunda ett värdesystem allmänt accepterat av alla som skulle kunna binda samman samhällets olika enheter där alla människor kan bidra till det samhälleliga goda i enlighet med sin förmåga.

Praktiska talanger som individerna besitter är inte på något sätt avgörande för samhällets tillblivelse, utan de mänskliga kvalitéerna som är av avgörande betydelse för att ett samhälle skall kunna komma till stånd inbegrips i den politiska dygden. Den politiska dygden, utan vilken inget samhälle skulle kunna existera om inte alla medborgare tog del i alla politiska och samhälleliga frågor och institutioner, inbegriper värden som rättvisa, besinning, fromhet och andra, som ett naturligt element i samvaron. Ingen gemenskap kan existera utan att alla dess medborgare förstår och respekterar de andras lika värde samtidigt som de erkänner de moraliska aspekternas och lagarnas giltighet som den reglerande institutionen för de ömsesidiga relationerna.

"om staten överhuvud skall existera, får ingen enda vara främmande för just detta: dygden". Därför att alla människors uppfattningar och attityder om det gemensamma bästa oavsett bildning, social tillhörighet och politiskt medvetande är av lika stort värde och när det gäller politiska frågor måste alla människor deltaga i rådgivande möten och lägga fram sin mening om stater skall kunna existera.

" när de däremot rådpläga i frågor, där det kräves politisk duglighet, där allt vilar på rättvisa och besinning, där är det naturligt och riktigt, att de måste lyssna till vem som helst, ty varje människa måste ha del i detta slags dygd, om stater överhuvud skola kunna existera".           

                                                                                                                             

För att bringa till stånd ett sådant system fordras försynthet, en känsla av hänsyn, omtanke, aktning och heder och respekt för den andra människans person och integritet utan vilken inget samhälle kan bestå. Och

rättvisa som förkroppsligar känslan för rättvisa och respekt för det gemensamma regelsystemet som garanterar rättigheterna och befäster skyldigheterna för alla individer i samhället. Att handla i enlighet med de rättigheterna och inskränkningarna dvs att handla rättvist innebär att handla för det gemensamma goda.

Tillsammans betyder dessa dygder respekt för andra och respekt för lagarna. Respekten innebär att individen själv bestämmer och sätter sina egna inskränkningar av ens instinkter, önskningar och intressen och kan kontrollera dem till fördel för helheten. För att en symbios skall kunna vara möjlig måste var och en själv kunna se sina rättigheter begränsas av samhällets grundläggande krav utan att känna sig mindervärdig eller exploaterad.

Det är sinne för etik och rättvisa som skall ligga till grund för statens uppkomst. För Protagóras utgör dessa krafter grundstenarna för statens existensberättigande och när denna känsla genomsyrar människans själ utrustas hennes sociala medvetande med de ordnade krafterna som utgör en fundamental förutsättning för den organiserade symbiosen.

Protagóras anser att staten är en social sammanslutning av individer som är olika genom de kvalitéer, begåvningar och anlag de besitter men som oavsett styrda eller styrande inför de politiska frågorna och lagen är alla lika.

Staten dvs den politiska skyddssammanslutningen nyttjar lagarna som vägledande för handling och förvaltning och det är i enlighet med dessa som ledarna i staten skall regera och de regerande skall uppföra sig. Relationerna mellan de som härskar och de styrda måste vara grundade på ett frivilligt erkännande av auktoriteten utan att det förekommer någon som helst känsla av tvång. Alla är underkastade lagarna oavsett individernas samhälls- eller ekonomiska status eller politisk färg.

Ingen grupp människor eller enskilda individer är tillåtna att påtvinga sina egna idéer och viljor på andra utan den allenarådande makten över alla medborgare är endast lagen som alla medborgare har stiftat tillsammans. Enligt Protagóras utgör allas likhet inför lagen en viktig princip för staten där lagarnas oinskränkta makt är rådande både för de som regerar och de regerade.

Lagarna är alltså en produkt av det mänskliga samhällslivet och de allmänt gällande föreställningarna och har sin ursprung i behovet i en harmonisk symbios och erfarenheter hämtade ur kampen mellan sociala, ekonomiska och politiska fraktioner i samhället. Det finns inget gudomligt eller heroiskt över lagarnas härkomst utan lagarna och moralen är produkter av behovet att skapa gällande sociala referensramar för alla. Källan till lagarna och människans moraliska omdömen ligger i människans medvetande. De måste ses ur det socio-etiska perspektivet och har en praktisk och pragmatisk betydelse.  

Utan lagar som reglerar de ömsesidiga relationerna mellan individerna i samhället- även mellan individen och staten- tenderar sammanslutningen att förvandlas till en gemenskap av vilda och egoistiska djur där den starkes rätt utgör källan till rättvisa.

"människor, som ej ha fått uppfostran, som ej ha domstolar eller lagar, som ej alls äro tvungna att beflita sig om dygd, utan som äro ett slags vildar ". 

Den politiska dygden har till uppgift att fostra medborgarna i samhället till ansvarsfulla och moraliska enheter som tillsammans kan bygga upp samhället och ansvara för dess välstånd. Det hör till alla medborgarnas plikt, genom uppfostran och bildning, att veta och lära sig vad som utgör grundvalen till social handling. Rättvisans uppgift ligger i att skapa ansvar och rätta till det som har blivit missuppfattat och förvrängt. Lagarna är ett sätt att tillförsäkra och tillvarata de svagas och fattigas intressen och rättvisa behandling.

Det är ingen tillfällighet att genom årtusenden under sökandet efter en ideal samhällsuppbyggnad människor försökt via uppfostran, övning och läran att dana, fostra, skola för att forma, bilda eller stöpa om människorna för att skapa betingelserna viktiga för gemenskapen.

Protagóras idén om ett harmonisk gemenskap ger en filosofisk grund att stå på. Den filosofiska grunden som ställer de rätta frågorna och ger de rätta svaren. Den filosofiska grunden som kanske borde vara det enda verktyget och kanske det enda som utvecklar ett kritiskt tänkande och en analytisk förmåga. Ett system som möjliggör att kunna orientera sig i dagens labyrint av lögner och propaganda.

Men filosofi är inte längre ett ämne som värderas särskilt högt. I alla fall inte sådana tankar som inte är i samklang med dagens rådande ordning. Filosofin skapar frågetecken, kräver förklaringar och vill ha svar. Något som inte går hand i hand med i vår värld. Det som framläggs idag är sant och det som är sant får inte ifrågasättas. Acceptera förklaringar, var en god "medborgare" och gå vidare.

Att avlägsna människorna från den politiska processen, den politiska insikten och dygden är idag en del av att skapa "goda" medborgare. Att förinta grundläggande discipliner som filosofi och i synnerhet politisk filosofi borde vara ett brott mot mänskliga rättigheter. Hur stor vikt läggs i skolorna på att läsa eller diskutera alternativa förklaringar? Stimulera den analytiska förmågan och ett kritisk tänkande?

En annan disciplin som får oss människor att förstå sammanhanget mellan vårt förflutna och idag- och förhoppningsvis även hjälpa oss att förstå framtiden- är historia. Även historia spelar en allt mindre roll i vårt liv. Det är inte längre så viktigt att kunna sin historia för att förstå hur och varför vi idag befinner oss i en värld som håller på att förinta sig själv.

En av orsakerna till att stater misslyckas är att det kollektiva minnet kontinuerligt förintas när äldre generationer försvinner och ersätts av nya sådana som är bortkopplade från det som "har varit". Det skall inte finnas någon sammanhang med det förflutna. Alla händelser skall vara avknoppade från tid och rum och betraktas inte utifrån ett sammanhang. 

Tänk er en situation där barnen i skolan oavsett åldern säger: Sverige och svenskarna har alltid stött nazismen från 30-talet och framåt tills den krossades i mitten av 40-talet; att de flesta från kungen till lärarna sympatiserade med nazisterna; att svenskar gick omkring klädda i nazistiska uniformer; att många använde sig av nazisthälsning; att många dyrkade Hitler; att Sverige användes som ett transitland för tysk militär; att i norra Sverige upprättades koncentrationsläger för judar, kommunister, homosexuella och andra avvikande; att Sveriges banker(SEB) var en av de få bankerna i Europa via vilken Tyskland kunde göra internationella affärer; att Sverige var den enda landet i Europa som exporterade järnmalm avgörande för tillverkning av vapen och ammunition; att England ville attackera Sverige från norr för att förhindra exporten av järnmalm till Tyskland men misslyckades; att rasbiologin utvecklades vetenskapligt i Sverige.

Vad tror ni skulle hända?

Händelserna skall betraktas som enskilda och skall uppfattas i enlighet med de förklaringarna som alla blir matade med. Föräldrarna skall inte berätta- uppfostra- för sina barn längre hur det var för, hur de växte upp, vilka lärdomar de har tagit av sina erfarenheter, hur världen utveckalts osv vid middagsbordet när alla är samlade- när var familjen samlad sist?; skolorna skall inte bilda barnen i hur det var förr..; de högre utbildande instanser skall forma oss i vad marknaden kräver.

Idag är vi historielösa och minnen går förlorade. I synnerhet minnen om historiska fakta avgörande för vår existens. Visst kan historia utlånas av tidens gång. Kultur kan utplånas. Moral och etik kan utplånas. Även vanlig förnuft kan utplånas. Men att göra detta medvetet genom mekanismer som lögner, propanda och hot, total övervakning och krig är det bästa sättet att utplåna människosläktet.

Vi lever idag med en värdegrund som alienerar människor från varandra, från staten och och världen som en organisk enhet. Den visdom som fanns förr verkar inte bekomma någon. "De vises läror" anses inte längre behövliga för människans harmoniska samvaro med omvärld.

Värdegrunden, etik, rättvisa och insikt har istället medvetet ersatts av girighet, individualism och identitetspolitik vilka inte på något sätt främjar utvecklingen av den internationella gemenskapen. En värdegrund där rov, utsugning, fattigdom, svält, miljoner döda och tvångsförflyttade följer överallt i dess härjningar.   

Det är viktigt att studera sin historia, att lära sig att ge och ta och att använda sanningen som ett verktyg för att komma vidare. Om man önskar se människan som en integrerad del av världsordningen.

Att utplåna historia, diplomati och sanning är att likställa med utplånandet av livet på jorden. Väljer vi denna väg och ersätter den istället med lögner, propanda, brist på bevis, krigshot och krig kommer det att förinta oss.

Västvärlden har skapat någon sorts kulturjournalistik om Ryssland där varken motbevis eller analys hjälper. Inte heller hjälper kompromisser eller återhållsamhet från Putins sida. Ett farligt spel där alla anklagelser mot Ryssland är "sanna". Inga bevis i Rysslands inblandning i det amerikanska valet. Trots det deklarerade den ryssofobiska amerikanska FN-ambassadören Nikki Haley nyligen att "ljuga, luras och brottsligt beteende" är "normer i den ryska kulturen".

Vad kan man uppnå med detta?

Man kan också undra vem som styr Washingtons politiska inställning mot Ryssland. Det gör i alla fall inte Presidenten med sin uttalade "sammarbete med Ryssland"-politik.

Följer man däremot Prof. Michael McFauls, Stanford Universitet som idag blivit krigshökarnas vagga, uttalanden att Ryssland är en "skurkstat", dess politik "kriminell" och "världens största hot" förstår man vem som vägleder den etablerade media och vem som är den ledande auktoritetet om Ryssland i USA och i resten av Västvärlden.

Varför amerikanerna och resten av Västvärldens befolkning tror och håller fast vid lögnerna? Det beror på att vi inte är villiga att veta vad/vem som verkligen bakom skeendet. Vi vill helt enkelt inte. Vi lever i en värld i vilken verkligheten och sanningen är en produkt av en intensiv propaganda serverad av olika ämbeten, institutioner och organisationer.

Vi nöjer oss med detta. Vi accepterar de kontrollerade förklaringar. Vi vill inte veta hur egentligen allt fungerar och förhåller sig. Vi tror att vi kan skydda oss själva genom att leva i okunskap och osanning. Det är som att leva i skuggan av döden.

Ingen frågar sig hur i helvete den brittiska regeringen kunde komma undan med sådana lögner i Skripal-fallet? Kan man tro på det "nya Paerl Harbor" den 11 september utan att koppla det till de förödande konsekvenserna? Lögnerna om Saddam Huseins massförstörelsevapen eller Irans atomvapen? De  många lögnerna om Syrien och Assad och Libyen och Gaddafi? Somalien, Yemen eller den "ryska invasionen av Georgien"? Den ryska invasionen av Ukraina? Globala uppvärmningen? Totala övervakningen? Polisstaten?

Varför vill vi inte veta sanningen?

Det är just på grund av det regeringar kommer undan. Därför att vi inte längre vill veta vad som försiggår. Vi vågar inte längre kräva att få veta sanningen. Oavsett hur många gånger regeringarna ljuger vågar vi inte längre ifrågasätta. Vi lever i en "demokrati" där ingen längre vågar ifrågasätta lögnerna och propagandan.

Därför blir lögnerna till slut vår sanning, vår enda sanning. Ingen vågar utmana lögnerna. Och om någon gör det ...

Vi är själva mycket farliga för vår egen värld. Vi är farliga för vi tror på allt Västvärldens regeringar säger och gör. Det finns tillräckligt med farliga personer som kan bekräfta nästa officiella lögn. Vi är okunniga idioter som möjliggör för regeringarna att fortsätta med sin politik av lögner som kommer att driva världen till undergång.

Och då menar jag inte om tusen år eller två. Vår ovilja att skaffa oss kännedom och kunskap och brist på visat intelligens kommer att förintas oss.

I Västvärlden ingår inte heller längre bevisning och belägg i vår värdegrund. Falska anklagelser till höger och vänster kan framställas utan tillförande bevis och lögnen blir ett faktum, en sanning med okontrollerade konsekvenser. Exemplet med Rysslandsmedlingen, de sexuella trakasserierna, alla krig i demokratins och de mänskliga rättigheternas namn, fallet med den nedskjutna Malaysiska planet är typexempel.

Identitetspolitiken har skapat en ny värld: historia är det som servar olika agendor. Inget annat räknas och absolut inte sanningen. Hur långt är vi villiga att gå för att för att dölja sanningen? III Världskriget? Förstöra jorden? Flytta till en annan planet?

Är all bevisning om den globala uppvärmingen oss övermäktig? För svårt för oss människor att hantera?

Girighet, frosseri, avund och stolthet har blivit viktiga kuggar i vår värdegrund som är dödliga för vår planet.

Människor i Västvärlden, själviska som vi är, väljer att leva väl idag på bekostnad av det framtida livet på vår planet.

Det är en skrämmande tanke att väldigt få äger väldigt mycket. Och då menar jag inte bara de materiella tillgångarna och resurserna utan även människorna, politikerna och de politiska besluten och därmed all information vi blir matade med. Det är lika skrämmande att ingen reagerar utan finner sig i detta skrämmande scenario genosyrat av likgiltighet och apati.

Det är riktigt att tro att människor med sådan makt och "ägande" ⇒äger de politiska besluten ⇒inskränker på informationsflödet ⇒äger våra tankar ⇒ äger vårt rätt till liv.

Liberalismen som vi idag lever i till skillnad mot ovanstående politiska tes reducerar den offentliga makten till ett redskap i händerna på samhällets få vinnare. Den nyliberala rådande ideologin vill hålla människorna omedvetna om sin egen möjlighet. Att sprida okunskap är en del av dess policy.

"I liberalismens diskurs erkänns bara ett enda mänskligt värde: den individuella friheten. Dess värdegrund tillåter de starkaste att driva fram sina egna lagar mot de svagares vilja; dess frihetsbegrepp är fullkomligt illusoriskt för den överväldigande majoriteten av befolkningen och står i kontrast mot de jämlikhetssträvande som utgör demokratins fundament".

Dess frihetsideal betyder frihet från statens inskränkningar att inte tillåta de starka bli starkare och rikare och de svaga svagare och fattigare. Liberalismen utökar klyftorna mellan människor- inte bara de ekonomiska- och befäster klassystemet mellan de som har och de som inte har.

Även dess människouppfattning bygger på att en minoritet av människor- de rika- är bättre lämpade att styra i samhället och fatta de politiska besluten.

Alla vi andra är idioter. Och de har rätt. För vi finner oss i det.

 

"Av alla ägodelar är visdomen ensam odödlig", Isokrátis(436-338 f.Kr.)

 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

 

             NOTER