Imperialism. Kapitalism. Liberalism. Alla dessa -ismer är nära knutna till varandra. De har samma historia och samma mål. Att undergräva folkviljan och plundra massorna. Västvärlden i sin helhet lever i lögner underblåsta av starka ekonomiska intressegrupper för att känna sina egna syften. För att dessa skall kunna sprida sig vilar dem på ett propaganda-apparat- politikerna och de etablerade medierna- vars avsikt är att indoktrinera människorna med lögner. Det finns ingen oberoende etablerad media förutom den online vilken idag demoniseras och nekas eller försvåras tillgång till.
Människor som lever i en värld av kontrollerade förklaringar och information har ingen aning om vad som händer dem. Därför kan de inte agera för att försvara sina egna intressen. "Pressfriheten" skriver Peter Kropotkin" ...och resten av de mänskliga rättigheterna respekteras så länge ingen försöker att använda dem mot den priviligierade klassen. Då de vänds mot de priviligierade åsidosätts dem."
Samhällsmodellen de ovanstående tre-ismerna bygger på det ekonomistiska axiomet där man identifierar marknaden med demokrati och låter politiken underordnas ekonomin. Enligt dessa finns det inget alternativ till de "eviga sanningar" de försöker skapa. När väl dessa grundläggande idéer har accepterats av alla och satts i bruk överallt kommer vi att leva i den bästa av alla tänkbara världar. Åtminstone för en väldigt liten del av befolkningen.
Den imaginära världen som dessa -ismer skapar kräver av oss dödliga att inte överträda gränserna för det liberala systemet utan istället anpassa oss till det och erkänna dess överlägsenhet.
För att en verklig demokratisk eller medborgerlig politik åter skall bli möjlig krävs det att vi alla gör motstånd, protesterar och strider mot konsekvenserna av ett sådant system. Vi måste frigöra oss från den dominerande propagandan som grundar sig på en teori av ett imaginärt system styrt av ekonomiska lagar- vulgärmarknadslagarna- om avregleringar och privatiseringar.
Egentligen har inte ens avregleringar någon verklighetsgrund. De avreglerade marknaderna är i själva verket reglerade av ansiktslösa monopolokrafter som för det mesta befinner sig utanför marknaden och som ingen känner till.
Bakom tankarna att "avreglera" staten det vill säga förminska folkets makt och jämställdheten i samhället är den engelska nationalekonomen Adam Smith(1723-1790), amerikanen och nobelpristagaren i ekonomi Milton Friedman(1912-2006) och liberalismens moderna profet ryskan Alisa Zinovyena Rosenbaum, känd som Ayn Rand(1905-1982).
Dessa förnäma "filosofer" som grundar sina tanker på en paravetenskap kallad ekonomism står bakom globaliseringen av den moderna liberala ideologin med avsikt att stärka USA-imperialismen som med sin historiskt unika brutalitet utsätter övriga världen, även Europa så småningom, för plundring och folkmord.
"Överallt finner du att de bemedlades rikedomarna bottnar i de fattigas armod" skrev den ryska fursten Pjotr (Peter) Kropotkin. Och han hade mycket rätt.
De sista 30 åren har människorna runt om i Västvärlden upplevt en aldrig skådad rikedom och tillika fattigdom. Kapitalets och storfinansens enorma girighet som de nyliberala politiska knähundarna står bakom har lett till att medelklassen började försvinna med konsekvensen att de demokratiska institutionerna inte längre fungerar.
Dessutom har stora delar av befolkningen i stora regioner både i Afrika - Angola, Burundi, Namibia, Uganda,, Kongo, Rwanda, Zimbabwe, Libyen, Sudan- med över 6 miljoner döda- Nordamerika, Europa och Mellersta Östern- Afghanistan, Irak, Syrien- Yemen-, krossats.
Europa med den ekonomiska organisationen EU som bas försvarar de rikas intressen genom att se till en sociologisk transformation med en icke existerande medelklassen, låga löner, dåliga pensioner, flyktingströmar och armod, som genomförs i tysthet. Ökade klasskillnader och enorma ekonomiska klyftor, inskränkt individuell frihet och demokratisk atrofi.
Ett tydligt exempel är Grekland vars plundring av Trojkan- IMF, ECB och EU-kommissionen- ledde till total kapitulation av det grekiska folket och demokratin. Så småningom kommer Greklands-affären, det var en ren ekonomisk affär att överföra landets rikedomer till storkapitalet och storfinansen, att sprida sig även till de andra sydeuropeiska länderna, Italien, Spanien, Portugal och kanske även Frankrike. Efter åtskilliga år av extrem åtstramning- författiga folket till bristningsgränsen- och privatiseringar av de offentliga rikedomarna deklarerades plötsligt den 20 augusti att "Krisen i Greklands är över".
Landets politiska ledning såg det som en politisk vinst att VI- Tsipras-regeringen- äntligen kan själva ansvara för vårt land.
Folkmordet på den Grekiska Nationen uppmärksammades aldrig, medvetet. Den politiska och medie-mörkläggningen har varit mycket sofistikerat och total. Den europeiska unionen i samarbete med andra politiska och ekonomiska institutioner har medvetet velat dölja de ekonomiska, sociala och politiska och etniska konsekvenserna av plundringen i Grekland. Av rädsla. Av rädsla om vad som kan komma att hända om de andra europeiska staterna förstår vidden av nedmonteringen av det grekiska samhället.
Vad de menar att krisen i Grekland är över är att Grekland är slut, död. Den har exploaterats till bristningsgränsen och kadavren har slängts till hundarna.
Konsekvenserna av EU:s, IMF:s och den grekiska regeringens påtvingande liberala politik: Över 500 000 har flytt landet av vilka 2/3 unga och välutbildade; nativiteten ligger långt under gränsen; ekonomin har krympt med minst 25%; nedmontering av det sociala skyddsnätet; massiv arbetslöshet, över 50% för de unga; minskning av pension och löner; utförsäljning av tillgångarna, Kina har köpt hamnarna, Tyskland har köpt flygplatserna; vattenföretagen har köpts av tyska och andra europeiska företag; flera grekiska öar har sålts till fastighetsspekulanter, även utomeuropeiska som araber; hundratusentals tillverkningsindustrier har flytt landet till grannländerna.
Plundringen av Grekland har med andra ord inte hjälpt att reducera de enorma skulderna som det grekiska folket belastades med.
Traditionellt har det varit att när ett suveränt land, oavsett av vilka anledningar, det kan vara korruption, missledning, oförväntade händelser mm inte kan återbetala sina skulder har långivarna skrivit ner skulden till en nivå som landet kan hantera för att kunna återbetala resterande skuld. Men inte för Grekland.
När krisen började var Greklands statskulden 129% av BNP. Nu när "krisen är över" är den grekiska statsskulden 180% av BNP. Grekland befinner sig alltså idag i ett mycket sämre position än vad den var för över 10 år sedan. Tack vare räddarna i nöden som visste från början att landets stadsskuld var ohanterbart.
Trojkan bestämde att inga låne-lättnader till Grekland skulle bifallas och hela räntebeloppet skulle betalas för landets statsobligationer som innehades av Greklands "europeiska vänner" och "samarbetspartners" som Tyskland, Holland, Frankrike, Italiens, Spanien, Sverige, Finland med flera. Frankrike har en statsskuld på över 97% av BNP, mer än 2 200 miljarder euro, Italien 132%, Portugal 130%, Tyskland 65%. EU har en statsskuld på 82%. Vi pratar här om enorma skulder som de europeiska staterna har, i hisnade belopp.
Men trots det och trots att EU:s regelverk förbjuder att medlemstater har en större statsskuld än 60% av BNP behandlas tydligen inte alla lika. Borde inte alla länder utsättas för samma behandling som Grekland?
I fallet Grekland ändrades spelreglerna. Inga skuldlättnader skulle medges och Grekland skulle betala alla räntor. Detta försämrade situationen ytterligare. Med en snabb minskade ekonomi behövde Grekland kontinuerligt låna ytterligare pengar enbart för att betala räntorna. Alla försök att stoppa plundringen gick om intet.
Deklarationen att den grekiska krisen var över betydde egentligen att det fanns inget kvar att utvinna ur det grekiska folket som kunde vara av intresse för de utlänska bankerna. Nu börjar den riktiga krisen.
Förutom att grekerna blev bestulna på sin ekonomiska framtid förlorade de också sin suveränitet. Grekland är inte längre en självständig nation. Den styrs av EU och IMF. Dessutom blev det grekiska folket förråda av Tsipras-regeringen. Trots att han via en folkomröstning blev befullmäktigad att strida mot folkets fiender. Folket kunde och borde revoltera och även använda sig av våld för att störta regeringen (och slänga ut gamarna) som sålde allt, människor och land, till internationella bankirer.
Men det grekiska folket valde en annan väg. De valde vägen mot sin egen undergång och begick massjälvmord. Blir det Italien, Spanien, Portugal, Frankrike, Belgien som kommer att gå samma öde till mötes? Experimentet med Grekland lyckades, varför inte fortsätta.
Den amerikanska journalisten och författaren Chris Hedges (född 1956) menar att staten inte har något existensberättigande om den inte tillvarata de mest utsattas behov och intressen:"...Vi har tillåtit oss att omfamna en ideologi som i sin kärna deklarerar att att regera handlar om att maximera företagens vinster på befolkningens bekostnad. Varför ha regeringsstrukturer, varför har vi statliga institutioner om inte för att skydda befolkningen och i synnerhet de mest utsatta?"
Om vill förhindra förvisningen av stora grupper av befolkningen till fattingdomszoner måste Europa ge upp sin nyliberala väg eller så kommer människorna att avskaffa EU. Det är dags att revoltera. Det är dags att resten av Europa följer Frankrikes exempel.
UPP OCH KÄMPA, MÄNNISKA. Därför att det är det enda sättet. Visa ditt förakt för de styrande och kräv dina rättigheter tillbaka. De politiska rättigheterna är inget man får till skänks. Dem strider man för tills man når en balans i samhället.
"De politiska rättigheterna" skriver den tyske anarkisten Johann Rudolf Rocker(1873-1958), "existerar inte på grund av att dem juridiskt nedtecknats i en papperbit utan enbart när de blivit en ingrodd vana hos människorna och när varje försök att inskränka dem möts med våldsam motstånd av den breda massan." Och att
"Människorna skall tacka sin egen styrka för de politiska rättigheterna och privilegierna vi åtnjuter idag...inte regeringarnas goda vilja".
Det franska folket gjorde sitt val. I en och en halv månad demonstrerar dem ute på gatorna, bråkar med auktoriteterna, såras, dödas och blir fängslade. Men de kan känna sig anständiga. De kämpar för sina rättigheter som de under en tid nu har förlorat utan att förstå varför. Det är nog nu säger dem.
"Det är inget annat än en diktatur" säger arbetarna från Picardie.
Kampen i Paris gator- och de övriga städernas, Toulouse, Bordeaux, Marseille mf, i Frankrike av hundratusentals människor- är en kamp om överlevnad. En konfrontation mellan de "glömda" i samhället och den allt djupare dystopin Västvärlden sjunker i. Arbetare som arbetslösa, lågavlönade, fattigpensionärer, svarta som vita, hetero- och homosexuella, män och kvinnor, unga som gamla, alla är ute och kräver att behandlas med lite respekt.
Kampen är en konfrontation som utlösts av de alltmer djupgående konsekvenserna av en misslyckad och dysfunktionell nyliberal ekonomisk modell som borde vid det laget vara död.
Frankrikes president Macron- och de flesta EU-medlemsstaternas- tjänar enbart världens stora företag och bolag genom att sänka skatterna för de rika medan han skär ner på pensionerna och välfärdsstaten för de fattiga. Dessutom får dessa företag och bolag enorma summor i form av institutionella bidrag av de ledande bankerna och finansiella instituten. Samma banker som för 10 år sedan orsakade den globala finansiella krisen och världsrecensionen som i sin tur släppte loss det vidriga ekonomiska kriget mot vanliga människor i form av åtstramning och skövling. Människor som inte hade någonting med kraschen att göra.
Inte nog med det spred sig det nyliberala viruset med en propaganda av oerhörda mått av sina medlöpare, den etablerade media som istället för att fullfölja sin plikt och hålla de rika och mäktiga ansvariga för krisen manipulerar dem människorna.
De franska gula västarna-G.V.- har gett det europeiska folket sin stolthet och dignitet tillbaka. Rörelsen i Frankrike slår ett slag för hela den arbetande klassen i Europa. Är det inte dags att det europeiska folket vaknar upp och inse konsekvenserna av den ruinerade ekonomiska diktaturen som Västvärldens nyliberala etablissemang har påtvingat Europa? Tillhör även Europa "Västvärldens hjärntvättade civilisation"?
För övrigt undrar jag varför de våldsamma protesterna i Kiev 2013 med bilbränder, barrikader, fängslade och 100 döda snabbt beskrevs av Västvärldens analytiker, politiska ledare och media som en anti-regerings-"revolution" för att störta den folkvalda presidenten Viktor Yanukovych? I Frankrikes efter nästan 2 månader av våldsamma protester mot en korrumperad president som inte åtnjuter större popularitet än 25% uppmanas han av sina lika korrumperade bejakare att stå emot de missnöjda medborgarna.
De franska demonstranterna och protesterande kallas för upprorsmän medan de i Ukraina kallades för revolutionärer? Om Västvärlden stödjer en revolution i Ukraina varför inte stödja en i Frankrike?
Varför människorna är så vanmäktiga när deras egna regeringar befordrar andras intressen framför sina egna medborgarnas? Anledningen är främst att vi är tagna på sängen. Vi är mentalt avväpnade och paralyserade och tillräckligt indoktrinerade för att vara alldeles för utmattade att stå upp och försvara vår frihet.
Men motståndet började återigen i Frankrike och förhoppningsvis kommer den att sprida sig som en löpeld. Chris Hedges klargjorde att utan en våldsam revolution för att skära bort kancersvulsten- regeringens överlägsenhet över folket-, är friheten i Västvärlden stendöd.
"De hopplösa revolterar inte, därför att revolution är en handling av hopp", Pjotr Kropotkin.