USA, Europa, Afrika, Asien och Oceanien. Överallt från Manchester och Paris till Berlin och Konstantinopel, Mosul och Ragga, till Afghanistan och Pakistan, Nigeria, Somalia och Malawi. Och alla andra städer som jag inte håller reda på. Överallt flödar våldet. Död och pina. Terrorn är här för att stanna och bli en del av vår vardag. Varken vi vill det eller inte.
Världen är fast i en våldspiral där alla parter- från al-Qaida och IS till alla krigsivrare till generaler och politiker i USA, NATO och EU- fortfarande kommer undan genom att rättfärdiga sitt våld som ett "svar eller en reaktion på fiendens våldhandlingar".
Ingen ställer sig frågan när vi kommer att hålla VÅRA egna ledare till ansvars för deras roll i denna spiral av våldsdåd som började för 2 decennier sedan. Och pågår oavbrutet. Vi är bara intresserade att ställa till ansvars alla andra som försöker försvara sig och sitt land.
Allting som började med Bill Clinton 1999 fortsätter idag i en oförminskad takt och intensitet. Till och med de allierade ( påminner om vad som hände efter det 2:a VK:et mellan Väst och Öst) och NATO-medlemmar börjar nu att dra åt var sitt håll.
G7(G8 utan Ryssland)- mötet i Italien avslutades med en öppen splittring mellan USA och de tyngsta europeiska makterna. Tysklands Kansler Angela Merkel deklarerade att den transatlantiska alliansen som stod för grunden för post-krigsstabiliteten var över.
"Vi européer måste verkligen ta vårt öde i våra händer". Vad det nu betyder.
På mötet visade sig att splittringen gällde i stort sätt alla frågor, från klimat- till militära frågor. USA vill dra sig ur Paris-klimatavtalet som Trump anser är orättvis då den slår avsevärt mot den ekonomiska utvecklingen i USA.
Konflikten mellan USA-Europa tillspetsades ytterligare när flyktingfrågorna togs upp och fortsatte även när handelsfrågor och protektionismen, som USA idag anser vara viktig för utvecklingen av arbetstillfällen i USA, togs upp.
Även när det gäller det militära samarbetet började sprikorna skönjas. "Naturligtvis behöver vi ha vänskapliga relationer med USA och England och med våra andra grannar, även Ryssland" markerade Tysklands Kansler Merkel och fortsatte att " vi måste själva kämpa för vår egen framtid".
USA-Tyskland-relationerna har alltid varit speciella. En av anledningar till att NATO bildades var att inlemma Tyskland i en internationell ramverk som skulle hindra landet att utgör att hot mot den europeiska freden såsom var fallet i 1:a och 2:a VK-et.
Hastings Ismay, NATO:s förste sekreterare, 1952-1957, uttryckte tydligt vad alliansen syftade till: "... att hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere". Men den tiden är förbi. Nu, plötsligt visar Tyskland att landet vill spela en mer självständig roll i utrikespolitiska frågor.
Sprickan orsakades naturligtvis av Trumps burdusa uppförande men hans handlingar är inget annat än ett uttryck för de allt djupare spänningarna mellan de största imperialistiska makterna. Washington arroganta politik efter 1989, överenskommelsens om Berlinmurens nedmontering, och berusningen efter dess unipolära hegemonin i Världen som ledde till en rad grymheter äventyrar dess popularitet i Europa.
Bush illegala invasionen av Afghanistan och Irak, skapandet av al-Qaida, Guantanamo Bay-grymheterna, Obamas drönarkrig och TTIP-initiativ att förslava staterna till förmån för företagen, skapandet av IS och konsekvenserna därav, NATO:s illegala utvidgning österut, demoniseringen av Ryssland och dess president, Syrien-äventyret som fortfarande inte är löst mm.
För övrigt är ingenting löst för amerikanerna, NATO och EU. Ännu. Inte nog med det. Så kommer den nye presidenten, den Imbecille Trump som genom sitt agerande kanske förstör relationerna med Europa permanent.
Det bekommer mig inte det minsta och jag hoppas verkligen att efter 70-års amerikansk ockupation av Europa att det är över nu. Förutom att USA, NATO och EU övertygat Ryssland och Kina att V-världen investerar stort i en väpnad konflikt som kan leda till en kataklysm av död och förstörelse lyckades Trump att tvinga Europa att acceptera att det inte längre går att lita på USA.
Och detta har naturligtvis geopolitiska konsekvenser. Plötsligt blir Putin inbjuden av Frankrikes nye bankpresident Macron för diskussioner i Versailles medan anti-Moskvaretoriken i Berlin tonas ner. Och även den russofobiska engelska pressen har blivit mera "neutrala".
USA:s roll, trots alla begångna grymheter, krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter från Korea 1953 till idag, som ledaren för den "fria Världen" har aldrig blivit seriöst ifrågasatt. Nu börjar äntligen européerna förstå att USA har förändrats de sita 20 åren. Ja, det har tagit 20 år men jag hoppas nu att de europeiska stormakterna förstått att det inte längre går att vara underkuvade.
I Frankrike och Tyskland går tonerna annorlunda nu. "Ryssland måste kopplas närmare till Europa", "Ryssland är Europas viktigaste granne" är den nya inställningen efter G7-mötet.
Men det handlar inte bara om Ryssland. Det har varit flera konflikter de sista veckorna och inte bara om klimatavtalet. Trump har kritiserat Tyskland för dess bilexport till USA-dåligt för affärerna i USA- och Jean-Claude Juncker- Europeiska Kommissions Ordförande- anser att USA vill dra sig ur internationella förpliktelser och föredrar att göra affärer med enskilda länder inom EU.
Detta menar vissa Dan Glazebrook, politisk skribent och journalist, att "...han[Trump] föredra att göra affärer med enskilda stater...för att dessa kan bli lättmanipulerade och trakasserade ...än när han handskas med ett enat block".
"Så det verkar finnas en långsiktigt strategi för Trump och hans likasinnade...för att upplösa EU. ...Det är den ena delen. Den andra delen av vad som pågår är att...vi ser ett uppsving för stater i synnerhet BRICS-länderna och speciellt Kina. Den ekonomiska logiken förutsätter att Europa och Asien och i synnerhet Kina att enas....Det verkar var en naturlig utveckling av Europa att utveckla dess kontakter med Asien."
" Trumps försök att försvaga EU påskyndar faktiskt EU:s utveckling av relationerna med Kina" avslutar Dan Glazebrook.
Samma spänninger som ledde till det 2:a VK-et i slutet av 1930-talet. Spänninger om Världsherravälde.
Tyskland har sedan invasionen av Irak 2003 motsatt sig militära aktioner, motiverat av dess egna ekonomiska och strategiska intressen i Mellerstaöstern. Och medan den transatlantiska alliansen har blivit bevarat har skillnaderna intensifierats även inom de tyska politiska kretsarna om USA:s söndrande internationella roll och Tysklands behov att höja sig på den globala arena.
Skillnaderna omfattar även M. Östern där Tyskland har avsevärda ekonomiska intressen; Kina där Tyskland strävar efter att dra nytta av presidentens "One Belt, One Road"-projektet som skall ena Kina och Eurasien med Europa; och naturligtvis Ryssland. En Ryssland-Tyskland politisk och ekonomisk allians vore det slutgiltiga slaget mot en USA som redan befinner sig på dekis.
Frankrike är också intresserad att normalisera relationerna med Moskva. I synnerhet när det gäller enrgifrågan där Iran och Ryssland spelar en viktig roll. Frankrike och Total S. A.- fransk energiföretag- kan inte lita på USA när det gäller Iran-frågan med de kan lita på Ryssland.
Situationen är prekär. De russofobiska medlemmarna i den amerikanska regeringen, CIA, den mörka staten och den presstituerade media efterlyser hårdare bestraffning och mer press på Ryssland, ett land med en stark militär och strategisk kärnvapenförmåga som vars militära ledning och regering dessutom har kommit fram till att Washington förbereder sig för ett överraskande kärnvapenanfall.
Det faktum att ingen tar varken signalerna eller varningarna på allvar gör situationen ännu farligare. SASB(The Science and Security Board of the Bulletin of the Atomic Scientists) har varnat att ett katastrofalt kärnvapenkrig har aldrig varit närmare sedan 1953- Kubakrisen.
SASB består av ett råd av internationellt erkända ledare inom specifika områden med fokus på kärnvapen-, klimat- och teknologiska frågor som kan tillfoga Världen oåterkalliga skador. Hur nära mänskligheten är en apokalyps bestäms av en Domedagsklocka (Doomsday Klock) som visar den hypotetiska globala katastrofen som "Midnatt".
Rådets uppfattning hur nära vi är en global katastrof återspeglas i "minuter" före "Midnatt". 1953-Kubakrisen- stod klockan på 2 minuter före midnatt. 1984 mitt i det värsta Kalla Kriget stod klockan på 3 minuter före Midnatt. Då hade relationerna USA-Sovjet nått de sämsta tänkbara nivåer på flera decennier. Dialogerna mellan supermakterna stoppades; varje kommunikationskanal stängdes ner; varje form av kommunikation stoppades mm.
2017 står klockan på 2,5 minuter innan Midnatt. Rådets bedömning är att den allt aggressivare globala nationalismen, Trumps kommentarer om N. Korea, Ryssland och kärnvapen ger fog för att placera visarna 2,5 minuter före Midnatt. www.strategic-culture.org
Medan en katastrof är på väg fortsätter den amerikanska senaten att söka global konfrontation och tillkännager deras avsikt att bestraffa Ryssland ännu hårdare för en rad påstådda förseelser. Den nya bestraffningen avser främst olja- och gasproduktionsområdet.
De ryska sanktionerna- Sanctions Bill- uppmuntrar en opposition mot Nord Stream 2 olje- och gasledningar under det Baltiskan Havet som dubblar Gazproms kapacitet... att förse Europa med gas. Åtgärderna skulle kunna hota även de europeiska energiföretagen med även BASF(Tyskalnd), Uniper(Sverige), Wintershall(Tyskland), Shell(Holland), Engie(Frankrike) och OMV(Österrike) som är med och finansierar olje- och gasledningen. Aktiekurserna i alla dessa företag föll i torsdags den 15 juni.
Tysklands utrikesminister Sigmar Gabriel och den österrikiska Kanslern Kristian Kern sade i ett gemensamt uttalande att "Europas energitillförsel är en fråga för Europa inte USA...instrument för politiska sanktioner skall inte vara kopplade till ekonomiska intressen".
Av intresse är att företag nära förknippade med olja- och gasproduktion i USA har under 2015-2016 bidragit med över 50 miljoner dollar till de amerikanska politikerna i deras val i Senaten. Det spelar ingen roll för dessa människor eller för lagstiftarna, köpta med donationerna, att Domedagsklockan tickar närmare till Armageddons Midnatt.
Torsdagen den 15 juni, Krasnodar Ryssland. " Vi anser att det är absolut oacceptabelt att en proposition kräver att européerna skall ge upp rysk gas till förmån för amerikansk till ett högre pris", sade Gabriel. Senatens lagförslag att gälla även sanktionerna mot europeiska företag orsakade många upprörda känslor i EU men i synnerhet i Tyskland som är den som kommer att tjäna mest på N. Stream 2.
Splittringen mellan USA och EU och i synnerhet Tyskland kanske äntligen är på väg. "Vi har skillnader i de politiska värderingarna, men vi behöver inte överge sammarbetet mellan vara samhällen. Det är viktigt att etablera bättre relationer på det samhälleliga nivån" sade Gabriel.
Och Putin avslutade "Våra relationer utvecklas trots vissa svårigheter" och lovordade den "positiva trenden" i dialogen.
Risken för ett nytt krig mellan de imperialistiska makterna kan inte underskattas nog. USA:s, NATO:s och EU:s handlingar kan bara ses som ett uttryck för den globala nyliberalismens och kapitalismens kris. En världskapitalism i kris karaktäriserad av ekonomisk kollaps, eskalering mot världskrig, tillkomsten av högerextrema partier globalt och en sammanbrott av det gamla "vänstern"-etablissemanget.
För övrigt är det "bara" Sverige( även Polen och De Baltiska Länderna) som idag helt och hålet fortfarand är uppslukad av USA:s ansträngningar att ytterligare försämra relationerna med Ryssland. "Det Ryska Hotet" är en grundprincip i Sveriges utrikespolitik idag. Sverige känner sig hotat av ett allt "aggressivare Ryssland" i närområdet och det förändrade säkerhetsläget i Östersjön.