I Ukraina benämndes statskuppen, 2014, mot den folkvalda presidenten, genomförd av Västvärldens globalister, den ekonomiska eliten och ultrafascistiska element som "revolution". Statskuppen i Venezuela iscensatt av samma bejakare hyllas idag av Västvärlden som en folklig revolt mot den folkvalda regeringen. Den verkliga revolutionen i Frankrike däremot är det väldigt tyst om. Västvärldens erkännda press och media och politikerna vill kväva de fattigas och utslagnas missnöjesyttring mot etablissemanget.

Protesterna i Frankrike, symboliserade av de Gula Västarna(GV) omfamnar en stor del av samhället och rörelsen är nu så stor att den utgör ett hot inte bara mot etablissemanget utan även mot den klassiska vänster-höger konfrontationen. Den följer inte de lagstadgade reglerna. 

Den folkliga rörelsen i Frankrike vänder sig mot det politiska etablissemanget i stort utan att göra någon distinktion på den politiska plattformen.  Det är folkets uppror av det perifera samhället mot dess kärna.

Att Europa med vissa undantag behandlar revolten mot eliten som en parantes utan egentlig kraft har att göra med att det helt enkelt otänkbart idag att genomföra en revolution i Västvärlden. Om det är otänkbart kan en revolution inte äga rum. Kan en revolution inte äga rum- ja, då äger den inte rum.

I början av 1900-talet ansågs (José Ortega y Gasset, 1883-1955, Massornas Uppror, 1930) de revolterade massorna, vars ökade påverkan på politiken, hota att förstöra den europeiska civilisationen. Nu däremot (Christopher Lasch, 1932-1994,The Revolt of the Elites and the betrayal of Democracy, 1994) börjar allt fler förstå att det är den nya kapitalistiska eliten som omåttligt hungriga efter makt, status och välstånd utgör det egentliga hotet mot Västvärldens kultur.

Den nya politiska trenden, den nya eliten som genom sin inneboende dynamik- girighet och profitmaximering- , sin kreativitet- påtryckningar och krigföring- och enorma vilja för makt utgör ett betydligt större hot och är avsevärd mer destruktiv än massorna. Det är den moderna globalistiska eliten som förstör grunderna för civilisationen och underminerar demokratin.

Eliten enligt Lasch är mer rörliga och allt mer globala. Den vägrar att acceptera begräsningar och inskränkningar eller binda sig till nationer eller platser. Den isolera sig själv i sina nätverk och enklaver, tar avstånd från medelklassen, splittrar nationerna och överger och förråder demokratins ideal.  

Folkupproret som representeras av de GV i Frankrike kan och bör ses som en vedergällningsaktion mot eliten som helt har tappat kontakten med samhället. Eliten har byggt en egen värld där de allmänt accepterade normerna inte längre gäller, där vi som har och de som inte har gäller och där den parasitära finansialiseringen är den dominerande ideologin. 

Macron är en manifestation av den nya eliten. Han är en representant för den katastrofala liberala politiken som försvarar endast de storas ekonomiska intressen och den europeiska byråkratin.

Det är det stora uppvaknandet. Människorna oavsett politisk, etnisk eller religiös tillhörighet har äntligen förstått vem som är fienden. De GV:s uppror är en väckelseprocess i ett samhälle där de allra flesta känner sig utanför.

De GV:s uppror mot Macron är också en revolt mot den styrande liberala eliten. De är emot Macron som en symbol för hela systemet, mot globaliseringen, mot liberal totalitarism och mot de rådande förhållandena.

Det är folket mot eliten. 

Västvärldens media och politiker framställer GV-rörelsen som klimatförnekare. Demonstrationerna mot höjd bränsleskatt beskrivs av media som det främsta hindret hittills mot ansträngningarna att gå över till alternativ fossilfri energitillförsel. Struntprat.

Rörelsen har inget att göra med klimatförändringarna. Det höjda bensin- och dieselskatten Macron ville införa var bara den utlösande faktorn. Orsakerna till rörelsens styrka är det enorma missnöjet mot de ekonomiskt starka i samhället och arrogansen människorna blir bemöta med.

Situationen i Frankrike är fruktansvärd. Våld, tårgas, vattenkanoner, gummikulor, döda och skadade och frihetsberövade. En situation värre än 1968. Dessutom är det ingen som rapporterar om de politiska kraven som de Gula Västarna lägger fram. Nyligen den 10 januari uppmanade den f.d utbildningsministern i Chiracs regering Luc Ferry polisen att skjuta skarpt.

Rapporteringen om vad som händer i Frankrike är minimal. Det enda man får reda på är att antalet demonstranter minskar kontinuerligt. Man får också information om det ökade antalet poliser för varje lördag demonstrationerna äger rum. I vissa fall upp till 150 000.

Genom att kontinuerligt framställa demonstranterna som allt färre vill politikerna/media få oss att inse att förstå att snart är allt över och Västvärlden kan gå tillbaka till "business as usual".

De enda som verkligen är intresserade av revolutionen är fransmännen själva. Men det hjälper inte att det står "revolution" på västarna, sjunger revolutionära sången och kräver Macrons huvud på ett fat. Ingen i resten av Europa eller övriga Västvärlden bryr sig. Totalitarismen är tillbaka.

Macron, den annalkande europeiska politikens stjärna, mannen som skulle reformera Frankrike och stärka Europa biter sig fast i drömmen om att bli den nya Napoleon. 

Systemet idag som dessa eliter presenterar har ingen idé, igen policy om hur man skall hantera massiva folkliga missnöjesyttringar. Där finns det inga utrymmen för revolutioner. Inte i Västvärlden. Dagens kapitalister och globalister, Macron, Merkel, Trump, May för att nämna några producerar inga "New Deals", de producerar inte social engagemang eller solidaritet. De producerar folklig motstånd. De skulle kunna även producerar en ny Hitler om situationen fortsätter. Men tills vidare producerar dem Gula Västar.

I en bok skriven av Macron (Revolution) själv i slutet av 2016, ca 6 månader han blev vald till Frankrikes president att situationen i situationen i Frankrike var så kritisk och att om inte det civila samhället förändrades kommer det att leda till en revolution. Macron förvarnade i sin bok för risken/hotet för en revolution och inbördeskrig på grund av den civila situationens explosiva karaktär i Frankrike.

När väl Macron(eon) valdes till president glömde han sina profetior. Han avskärmade sig från verkligheten och var övertygad om att, genom elitens stöd, han kunde ignorera den lilla människan.

Han försökte inte gömma sig utan var helt säker och övertygad att han skulle för alltid kunna göra vad han ville utan hänsyn till konsekvenserna. Genom att fullfölja den nyliberalistiska mantran och sätta den nyliberala utsugande ekonomin över massans politiska viljan började Macron att undergräva sig själv.

Macron har inte lyckats etablera förtroende för politiken i Frankrike. Han har inte heller lyckats att genomföra reformer för de mest utsatta. Han har inte sänkt skatterna, han har inte förbättrat den offentliga sektorn och inte genomfört demokratiska reformer för att stärka den enskildes rätt mot etablissemanget. Macron har inte hållit sina löften han lovade i sin valkampanj.

Han har tvärtom infört en topp-styrd ledarstil, visat en enorm arrogans mot de mest utsatta och fört en skattepolitik till förmån för höginkomsttagarna. Totalitarismen är inte längre ett hot. Den är pragmatisk. Och inte bara i Macrons Frankrike utan i hela Västvärlden. 

Det var bara en fråga om tid. Någonstans i Europa skulle det börja. Det borde ha börjat i Grekland för 10 år sedan. Sedan november 2017 började det i Frankrike. 

Den nya rörelsen av anti-elitism har djupare rötter än vad den etablerade media vill ge sken av. Hos GV kan man se en idé som kan kallas "avskaffande av privilegier för de rikaste". Hatet mot de priviligierade blir allt starkare. Stödet för den nya rörelsen ledd av GV-demonstranterna blir allt breddare. Den revolutionära rörelsen har varken stöd hos vänstern eller högern. Varken Lepen eller Melanson vill att demonstrationerna skall fortsätta.

Inte ens de fackliga organen är på demonstranterna sida. De uppmanar folket att hålla sig borta från GV. För att inte prata om de vänsterintellektuella som bara snackar och föredra att leva i sitt trygga och stabila välmående.

Det är folket och arbetarna nu som leder kampen. Inte partierna och inte de intellektuella.

"De tar alltid från de fattiga och från medelklassen, aldrig från de rika. Vi kämpar för att försvara vår köpkraft, för våra barn, så vi kan klara oss till slutet av månaden. Vi har inte haft råd för semester på fem år, så vi kom till Paris för att bli hörda. Men vi blir frihetsberövade, gasade, beskjutna med gummikulor, allt. Det är en diktatur nu och inget annat" sade en grupp arbetare från Picardie till WSWS:s reporter den 17 december.

En annan grupp byggarbetare sade till WSWS: "Vi kom hit för att demonstrera fredligt men inte ens det får vi göra...vi har fått nog av denna regering, vi vill att den avsätts och att makten tillfaller folket". 

Frankrike befinner sig idag i ett makttomrum. Presidenten och regeringen kan inte längre utöva sin makt och folket kan inte längre acceptera Macron. Den franska regeringens legitimitetsproblemet kan inte bara försvinna. Macron måste avlägsnas från makten.

En ny duglig ledning måste till med ett stark program och en tydlig strategi som inte finns i Frankrike idag. Klasstriderna blir allt tydligare i Frankrike men även i resten av Europa. 

De politiska kraven som GV framför är förutom Macrons avgång, att köpkraften för de fattigaste skicken skall stärkas, att befolkningens deltagande i det politiska beslutsfattandet skall öka och att politiska ledare som missbrukar sin makt och folkets förtroende skall avsättes och dömas.

Vad folket på gatorna kräver är en djupare reformation av styresskicket från en "borgerlig demokratisk regim" till en direktdemokrati via folkomröstningar för att kunna ta tillbaka staten som i sin helhet det finansiella kapitalet och dess lakejer lagt beslag på. 

Något som ingen verkar vara intresserade av. Bara de fattigaste skicken i vår demokratiska illusion. 

Genom att inta gatorna i Frankrike är det franska folket de första i Västvärlden att ta upp kampen, med risk för sina liv, att emotsätta sig den finansiella globaliseringen. Upproret i Frankrike är bara början på en mycket bredare process som förhoppningsvis skall börja sprida sig i de andra länderna, åtminstone i Europa.

GV har från början varit emot våldet men den franska regeringen och dess antiterrortrupper har däremot velat undergräva upproret även med våld om det skulle behövas. Det finns risk att det blir de GV som kommer att ge sig och inte regeringen. Framtida massiva protester måste uteslutas. 

Genom historien har det visat sig att de icke våldsamma protesterna är ganska ineffektiva. Vi man ha en förändring måste blod flyta. Historien har lärt oss att våld är den enda effektiva kraften. Detta är bara ett beklagligt faktum, inte ett försvar för våld.  

Man kan säga vad man vill GV, upproret mot etablissemanget, våldet, döden, arresteringarna och "terrorlagarna" som Macron inför nu- i början av februari, anti-upploppslagar. Även om revolutionen misslyckas kan det franska folket stolt ta åt sig äran att ha försökt. De vågade åtminstone. 

För övrigt: Den svenska utrikesministern Margott Wallström yttrade sig nyligen om Venezuela; "Klart står att de kraftfulla missnöjesyttringarna under gårdagen, 24/1, inte kan ignoreras av regeringen". Om Frankrikes missnöjesyttringar som har hållit på i månader har hon tydligen ingen uppfattning om.